vän ()
rzeczownik, rodzaj wspólny (1.1) przyjaciel, kumpel, bliski kolega (1.2) stronnik, zwolennik, sympatyk przymiotnik (2.1) (szczególnie o młodych kobietach) miły i urodziwy, słodki, czarujący, wdzięczny
(1.1-2) en vän, vännen, vänner, vännerna (2.1) vän, vänt, väna;
(1.1) Hunden är människans bästa vän. → Pies to najlepszy przyjaciel człowieka.
(1.1) kamrat, kompis, polare, bästis (1.2) sympatisör, anhängare (2.1) söt, täck, nätt, näpen, rar, gullig
(1.1) ovän, fiende
väninna, vänskap, vänlighet vänslas vänlig, vänskaplig vänligen
złożenie rzeczownikowe vänkrets, affärsvän, barndomsvän, bokvän, brevvän, djurvän, flickvän, hjärtevän, miljövän, naturvän, partivän, pojkvän, reformvän, sverigevän, umgängesvän, ungdomsvän
(przyjazne związki między ludźmi)