öra

öra ()

rzeczownik, rodzaj nijaki (1.1) ucho (1.2) słuch (1.3) ucho, uszko (od dzbanka, kubka itp.)

(1) ett öra, örat; öron, öronen

(1.1) Min man har stora öron. → Mój mąż ma duże uszy.

(1.2) gehör

(1.1) sinnesorgan, organ

(1.1) huvud

-örad

złożenie rzeczownikowe örhänge, öroninflammation, öronläkare, öronmussla, öronpropp, öronskydd, öronsnäcka, öronsus, örontrumpet, öronvax, örclips, örfil, örlob, örsnibb, dövörat, inneröra, mellanöra, musiköra, språköra, ytteröra fraza czasownikowa få det hett om öronen, dra öronen åt sig • ha en räv bakom örat • ha någons öra • ha öra för något • ha öronen på skaft • hålla ögon och öron öppna / hålla öronen öppna • inte tro sina öron • inte vara torr bakom öronen • lyssna med ett halvt öra • låna sitt öra • spetsa öronen • stå på öronen • ta i örat • tro inte sina öron • vara på örat • tala för döva öron • vara idel öra • vara torr bakom öronen • vinna någons öra fraza przysłówkowa upp över öronen przysłowie små grytor har också öron • väggarna har öron fraza zdaniowa en fågel har kvittrat i mitt öra