ända ()
rzeczownik, rodzaj wspólny (1.1) koniec, zakończenie (1.2) tyłek czasownik przechodni (2.1) kończyć, zakończyć czasownik nieprzechodni (3.1) kończyć się, dobiegać końca partykuła (4.1) aż
(1.1) en ända, ändan; ändar, ändarna (1.2) en ända, ändan; ändor, ändorna (2-3) att ända, ändar, ändade, ändat, ända!, pres. part. ändande, perf. part. ändad
(1.1) slut, slutpunkt, ändpunkt, avslutning (1.2) bakdel, stuss, stjärt, säte, rumpa, häck (2.1) avsluta (3.1) ta slut
(2.1) ändelse, ändande
złożenie rzeczownikowe ändalykt, ändamål • slutända fraza czasownikowa bränna ljuset i båda ändar • falla över ända • gå till ända • kasta över ända • stå på ända • ställa på ända • sätta på ända • ta en ända med förskräckelse • vara till ända • välta över ända fraza przysłówkowa dagarna i ända • dagen i ända
(1.1) zobacz warianty: ände