Martin Fredrik Christofferson Böök, kalt Fredrik Böök (født 12. mai 1883 i Kristianstad i Skåne i Sverige, død 2. desember 1961 i Lund) var en svensk litteraturhistoriker og -kritiker. Fredrik Böök var, ved siden av Henrik Schück, i flere tiår den mest inflytelserike svenske litteraturviteren og -kritikeren i Sverige. Han var også forfatter, og skrev biografier og bøker om svansk diktning. Før og under andre verdenskrig uttalte Böök seg til fordel for det nazistiske Tyskland. Etter krigen trakk han seg tilbake fra aktuell skjønnlitteratur og politikk og konsentrerte seg om litteraturhistoriske arbeider.

Liv og virke Bakgrunn, familie Han vokste opp i en håndverkerfamilie i Skåne. Han var sønn av skomakermester Mårten Christofferson og Maria Böök. Han begynte alt som skolegutt å skrive i avisene.

Han ble student i 1901, fil.kand. ved Lunds universitet i 1903. Böök var formann i Lunds studentforening fra 1906 til 1907. Han tok lisensiat i filosofi og ble førsteamanuensis i litteraturhistorie i 1907, og doktor i filosofi i 1908.Vem är det : Svensk biografisk handbok 1953, red. Stina Svensson, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1953 s. 176

Böök giftet seg med Tora Olsson (1885–1987) den 15. mai 1907;Sveriges dödbok 1947–2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005 hun var datter av skomakermesteren Per Olsson og Elna Olsson, født Göransson. Ekteparets sønn Klas Böök (1909–1980) ble guvernør i Riksbanken og deretter ambassadør, deres sønn Staffan Böök (1913–1978) en direktør og deres datter Gunnela Böök-Hederström («Sickan») (1917–2019) en røntgenlegeSveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003 (1920–2020) psykoanalytiker med sit virke i Tyskland. Det var også en annen datter, Karin, som ble født da Fredrik Böök fortsatt gikk på gymnasiet. Karin ble senere tatt opp i Böök-familien.

Karriere I 1909 deltok han i den såkalte Strindbergsfeiden på Verner von Heidenstam og Sven Hedins side.

I 1920 ble han professor i litteraturhistorie ved Lunds universitet, men han forlot professoratet i 1924. Fra 1923 til 1925 var han sjef for Svenska Dagbladets kulturavdeling. Fra 1926 var han sjef for avisens litteraturavdeling. Han overtok etter Oscar Levertin.

Fredrik Böok hadde en voldsomt stor produksjon, og ble ansett som ytterst kompetent og innsiktsfull, en av dre fremste kjennere av det som rørte seg innen svensk litteratur.

I 1922 ble han medlem av Svenska Akademien og dermed involvert i tildelingen av nobelpriser.

Max Dessoir skildrer i sine memoarer at Böök, «der kritische Diktator Schwedens» (= Sveriges kritikerdiktator) , sammen med han selv siden 1924 forgjeves hadde gått inn for at at Paul Ernst skulle tildeles litteraturprisen.Max Dessoir: Buch der Erinnerung. Stuttgart 1946, s.247

Fordi Böök personlig avviste romanen Der Zauberberg, som opprinnelig ble ansett som verdig prisen, hvilte Stockholmskomiteens begrunnelse for å tildele Thomas Mann Nobelprisen i litteratur i 1929 nesten utelukkende på Buddenbrooks. Begrunnelsen bak desavoueringen av Der Zauberberg er neppe forståelig i ettertid: Nemlig at verket ble ansett som «uoversettbart» og «altfor bredt og tungvint», og dessuten ute av stand til å integreres i estetikken til den «store stil». Thomas Mann kommenterte dette i en tale i 1939: «Ja, Der Zauberberg er en veldig tysk bok; den er det i en slik grad at utenlandske kritikere fullstendig undervurderer dens globale potensial. En fremtredende svensk kritiker erklærte offentlig med største overbevisning at ingen noen gang ville våge å oversette denne boken til et fremmedspråk fordi den var absolutt uegnet for en slik oversettelse. Det var en falsk profeti.»Einführung in den Zauberberg – For studenten ved Princeton University, mai 1938. Sitert fra forordet til: Der Zauberberg. Frankfurt am Main 1952, s.11

Böök utga to store monografier om Esaias Tegnér og Erik Johan Stagnelius. Som utgiver ga han ut Erik Gustaf Geijers Minnen, Stagnelius' Samlade skrifter, Tegnérs Samlade skrifter og Carl Jonas Love Almquists Samlade arbeten. Ved siden av litteraturhistorien og -kritikken skrev han en rekke reiseskildringer, både fra Sverige og utlandet. Han utga også egne skjønnlitterære arbeider, hvor motivene er hentet fra Skåne.

Tysklandsvenn Fredrik Böök fikk i likhet med manga andre svenske kulturpersonligheter en fascinasjon for overmenneskeidealet hos Friedrich Nietzsche, noe som skulle føre ham videre til beundring for nasjonalsosialismen og Adolf Hitler.Hägg, Göran, Den svenska litteraturhistorien (Stockholm 1996) s. 304.

Noen måneder etter at nazistene var kommet til makt bevitnet Böök bokbålet ved Unter den Linden i Berlin. I boken «Hitlers Tyskland» (mai 1933) forsvarer han bokbålet med ordene: «Elden är ett renande element, och midnattsbålet framför universitetet får utan tvivel många verkningar, som blott den förtorkade fackmannen, den bornerade estetiska specialisten kan vara hågad att beklaga».

I en beryktet tale til studenter ved Lunds universitet den 4. oktober 1940 (da Tyskland hadde okkupert størstedelen av Vesteuropa) oppfordrer han til oppslutning bak Tysklands side i krigen:

«Känner vi inte djupare än någonsin, att om vi tror på mänskligheten, så måste vi tro på stormens herre, så måste vi tro, att den världshistoriens stora process, som tänkare har kallat för kvalfull, också är gudomlig?».

I sitt skrift «Tyskt väsen och svensk lösen» (1940) motiverer og utvikler Böök sin tale i Lund. Han skriver der: «I likhet med alla andra kyliga iakttagare underskattade [jag] det politiska geniet hos Hitler [...] Han förstod, att det krävs våldsamma affekter, masspsykoser, lidelser och hat; endast dessa känslor kan lösa ut den nödvändiga energin. I det avseendet skiljer sig inte mänskan från djuren – de måste hetsas». Videre forutspår han en tysk seier i krigen: «Under Hitlers ledning går det tyska folket nu den heroiska, den krigiska vägen mot detta mål, och de fromma önskningarna har inte längre något att betyda». I følge Böök innebærer dette (en tysk seier) «uppbyggandet av en mellanfolklig och ekonomisk ordning för Europa, som kan skänka fred och trygghet. I den nya världen, som kommer att stå under tysk ledning, väntar oss stora uppgifter… I en gemensam europeisk framtid, under samarbete och positiv strävan för ordning och rätt, för materiell välfärd och andliga värden, kommer tyskt och svenskt väsen, som under kriserna vuxit isär, åter att närma sig till varandra».

Reaksjoner Det er interessant å merke at det allerede etter boken «Hitlers Tyskland» (mai 1933) - i en norsk anmeldelse samme år, der redaktør og anmelder Henrik Irgens mente at boken var lærerik - ble tatt kritiske forbehold hvorav den viktigste og mest eksplisitte hadde med jødene å gjøre. «Det kan neppe være tvil om at han i sitt forsvar for Hitlers jødefiendtlige aksjon, som han forresten selv tar avstand fra, er temmelig tendensiøs og at hans fremstilling av jødenes innsats i det tyske rike behandles ensidig og urettferdig.»<ref>Tidsskriftet St. Olav, s. 423-424, nr. 51/52, 1933, 21. desember 1933: Bokannmeldelser. Frederik Böök: Hitlers Tyskland. (Aschehoug Dansk Forlag). ... Under lesningen merker man dog etterhvert en tendens som svekker bokens virkning. Forfatteren er fiendtlig, næsten fanatisk innstillet overfor England og Frankrike. I sin iver for å vekke sympati for det nye Tyskland undser han sig ikke for spesielt å anklage Vest-Europas demokratiske land for avskylig krigsførsel! — Det kan neppe være tvil om at han i sitt forsvar for Hitlers jødefiendtlige aksjon, som han forresten selv tar avstand fra, er temmelig tendensiøs og at hans fremstilling av jødenes innsats i det tyske rike behandles ensidig og urettferdig. — Men på tross av dette er Bõõks bok meget lærerik og verdifull. ..., Forfatter ab anmeldensen, H.J.I., er den katolske prest Henrik Irgens (1899-1938), St. Olavs redaktør.</ref>

En av Bööks skarpeste kritikere etter krigsslutt meg fortsatt i forfatterens egen levetid var den liberale publisisten og statsviteren Herbert Tingsten, som angrep Böök i flere artikler og taler. Tingsten sammenlignet i 1947 en tale av Böök i Svenska Akademien med et par andre ledende skandinaviske pro-nazisters innlegg og trakk konklusjonen at «Hamsuns och till och med Quislings försvarstal verkar hederliga vid sidan av denna förljugna alibism»Etter andre verdenskriges slutt tapte Böök, som følge av sine pronazistiske standpunkter, mye av sin innflytelse innen svensk kulturliv, men en nyvekket interesse kunne merkes i 1990-årene med Svante Nordins store biografi om ham. Göran Hägg sammenfatter det i 1996: «Hursomhelst är han en märklig och viktig person i vår litteratur, vars betydelse länge kraftigt har underskattats».Hägg, Göran, Den svenska litteraturhistorien (Stockholm 1996), s.401.

Bibliografi

Skjønnlitteratur

Varia

- Akademisk avhandling.

- Tillsammans med John Landquist. - Särtryck ur: Studier tillägnade Karl Warburg. 1912.

- Innehåll: Valerius ; Jacob Adlerbeth ; Vitalis ; Sophie von Knorring ; Louis de Geer som författare.

- 2. utökade upplagan 1934.

Samlinger og utvalg

-Tidigare publicerade i Svenska Dagbladet (1943-45).

Viktigere oversettelser

Viktigere utgaver

Litteratur Carl Anders Dymling: «M Fredrik C:son Böök», i Svenskt biografiskt lexikon Kristian Gerner og Ulf Zander: «Fredrik Böök i offentligheten – en introduktion», i Scandia'' 2008, s. 17

Referanser

Kategori:Svenske litteraturhistorikere og litteraturkritikere Kategori:Medlemmer av Svenska Akademien Kategori:Personer fra Kristianstad