Artikeln är en historisk tillbakablick som sammanfattar de VM-slutspel i fotboll för herrar som arrangerats hittills. Den innehåller även länkar med statistik genom VM-åren samt diverse rekord med mål, publik etcetera.

Bakgrund 1904 bildades världsfotbollsförbundet Fifa. Eftersom fotbollsturneringen vid olympiska spelen bara var öppen för amatörer planerade Fifa en världsturnering i fotboll öppen för både amatörer och proffs. I maj 1929 beslöt Fifa att man skulle arrangera turneringen det kommande året. Uruguay tilldelades arrangörskapet. Valet av värdland hade två huvudorsaker: dels att Uruguays herrlandslag i fotboll hade dominerat världsfotbollen på 1920-talet och vunnit två raka OS-guld 1924 och 1928, och dels att Uruguay 1930 firade 100 år som självständig stat. Det ursprungliga namnet på VM, Jules Rimet Cup, kom från initiativtagaren till VM, fransmannen och dåvarande Fifa-presidenten Jules Rimet. Den pokal som länderna skulle kämpa om fick namnet Coupe Jules Rimet.

VM-turneringar Uruguay 1930

Uruguay fick arrangera världens första VM-turnering i fotboll. Fifa hade bestämt att 16 länder skulle få delta, men på grund av de stora avstånden dök flera europeiska länder aldrig upp. När turneringen startade fanns endast 13 lag på plats. Uruguay, som hade vunnit OS-guld både 1924 och 1928, tillhörde favoriterna till slutsegern.

Fransmannen Lucien Laurent skrev in sig i VM-historien genom att göra första målet i öppningsmatchen mellan Frankrike och Mexiko (Frankrike vann med 4-1). Skyttekung blev argentinaren Guillermo Stábile som gjorde 8 mål. Uruguay stod pall för hemmatrycket och besegrade Argentina i finalen med 4-2. Matchen ledde till stora spänningar mellan de två grannstaterna.

En intressant detalj som är värd att nämnas är att Uruguay inte hade någon landslagstränare - spelarna själva tog ut laget.

Italien 1934

Italien fick arrangera det andra VM-slutspelet. För första gången arrangerades kvalmatcher och för första gången deltog samtliga 16 lag. Nytt var att man infört direkt utslagning utan gruppspel. De regerande mästarna, Uruguay, deltog dock inte då man valde att bojkotta turneringen. Den officiella orsaken var att man "ville ge igen" för att så få länder från Europa hade deltagit i den första VM-turneringen 4 år tidigare. Det är den enda VM-turneringen där de regerande mästarna inte deltagit för att försvara titeln.

Italiens diktator Benito Mussolini satsade hårt på att värdnationen skulle vinna samt göra VM till en fest för hela landet. För första gången spreds matcherna ut över flera städer. Italien visade sig stå pall för hemmatrycket. Anförda av Giuseppe Meazza (av många ansedd som Italiens främste spelare någonsin) tog man sig fram till final där Tjeckoslovakien besegrades med 2-1. Kritik fanns emellertid mot att domarna ansågs ha gynnat italienarna genom hela turneringen. Tyskland tog sin första VM-medalj när de knep bronsmedaljen. Sverige deltog för första gången men blev i kvartsfinalen utslagna av Tyskland.

Finalen dömdes av svensken Ivan Eklind. Han anklagades i efterhand för att medvetet i ha favoriserat Italien i ännu högre grad än domarna i de tidigare matcherna. Eklind dömde även semifinalen mellan Italien och Österrike, en match där Eklind anses ha gett Italien stora fördelar. Detta är för övrigt enda gången det varit samma huvuddomare i både semifinal och final i samma mästerskap. Luis Monti blev den första och dittills enda personen som spelat VM-final för två olika länder. Argentina 1930 och sedan Italien 1934. VM:s skyttekung blev Oldřich Nejedlý från Tjeckoslovakien som gjorde 5 mål.

Frankrike 1938

Det tredje världsmästerskapet arrangerades i Frankrike. Spelordningen var densamma som 4 år tidigare men bara 15 lag deltog. Uruguay var återigen inte med, nu i protest mot att turneringen inte spelades i Sydamerika. Österrike (som tidigare kvalat in) fick dra sig ur då Hitler-Tyskland annekterat landet våren 1938. Österrike hade annars vid den här tiden ett mycket bra landslag som kallades wunderteam och hade tillhört favoriterna om man deltagit. Att endast 15 lag deltog fick till följd att Sverige fick stå över åttondelsfinalen och istället gå in i kvartsfinalen där man besegrade Kuba (8-0). I semifinalen blev det däremot storförlust mot Ungern (1-5). Bronsmatchen förlorade Sverige mot Brasilien (2-4).

Brasilien hade visserligen deltagit i de 2 första turneringarna men här skickade man för första gången sitt bästa lag. Anledningen till att man inte använt bästa möjliga lag i de två föregående turneringarna var stridigheter mellan flera konkurrerande fotbollsförbund i Brasilien.

Turneringens största stjärna var brasilianaren Leonidas Da Silva, som vann skytteligan med 7 mål. Hans specialitet var den s.k. bicykleta-sparken och han har ofta fått "credit" för att vara sparkens upphovsman. Leonidas var den första spelaren från Brasilien som blev en stor stjärna utanför hemlandet.

De regerande mästarna Italien kom med ett till stora delar nytt lag. Benito Mussolini hade bestämt att laget som spelade hem Italiens första VM-guld inte skulle spela tillsammans igen. Den enda riktigt tongivande spelaren som var kvar var Giuseppe Meazza. Ändå lyckades man försvara VM-titeln, då Ungern besegrades med 4-2 i finalen, centern Silvio Piola gjorde två mål i finalen Vittorio Pozzo blev den förste och hittills ende som vunnit två VM som förbundskapten.

Brasilien 1950

På grund av Andra världskriget dröjde det 12 år innan nästa VM-slutspel anordnades. Denna gång stod "sambafotbollens" hemland Brasilien som värd. Endast 13 lag deltog i slutspelet. Till exempel Västtyskland lämnade återbud och tre länder som var kvalificerade lämnade återbud av olika skäl: Skottland för att skotska fotbollsförbundet hade krävt seger i brittiska mästerskapet för deltagande (de kom tvåa), Indien för att de inte tilläts spela barfota och Turkiet av ekonomiska skäl. Frankrike och Portugal erbjöds två av de tomma platserna men tackade nej. Systemet med direkt utslagning slopades. Efter gruppspel gick istället fyra gruppsegrare till en slutgrupp där gruppsegraren korades till mästare.

England hade valt att stå över de tre första VM-turneringarna då de ansåg att England var fotbollens hemland, vilket betydde att de även var bäst - England hade för övrigt bojkottat Fifa 1928–1948. Engelsmännens första VM-turnering slutade dock med ett jättefiasko då man blev utslagna redan i gruppspelet (förlorade bland annat mot USA). Italien var ett annat europeiskt lag som floppade, man hade tagit det säkra före det osäkra och tagit båt till Brasilien. De regerande världsmästarna verkade dock haft problem med träningen ombord och blev utslagna redan i första gruppspelet. Man tog flyget hem i all diskretion.

Sverige hade däremot ett mycket bra lag och slutade på en mycket fin tredjeplats, trots avsaknad av den hyllade trion Gre-No-Li. Att Gre-No-Li saknades, liksom Henry "Garvis" Carlsson och Bertil Nordahl berodde på att Svenska Fotbollförbundet fortfarande var hårdnackade motståndare till professionell fotboll. I matchen mot Brasilien i finalomgången slogs ett rekord som står än idag. 133 000 åskådare såg matchen, ett rekord för alla svenska klubb- och landslag.

Utanför Brittiska öarna var hemmanationen Brasilien favoriter och förväntningarna på laget var enorma hos de fotbollstokiga brasilianarna. Med spelare som Zizinho, Friaca och Ademir fanns det all anledning till optimism. Allt tycktes gå som på räls fram tills de i den sista matchen ställdes mot Uruguay. Drygt 174 000 åskådare (enligt vissa källor, bl.a. Guiness rekordbok nästan 200 000) på den gigantiska Maracana-stadion i Rio De Janeiro förväntade sig en enkel seger och det räckte faktiskt med oavgjort för att säkra VM-guldet. Men i en jättesensation lyckades Uruguay vinna med 2-1 och därmed ta sitt andra VM-guld, segermålet gjordes av Alcides Ghiggia. I Brasilien rådde "landssorg" efter matchen. Uruguay, anförda av den stora stjärnan Juan Schiaffino hade inte ens räknats till favoriterna.

Schweiz 1954

Fifa firade 50-årsjubileum och då huvudkontoret låg i Schweiz fick landet arrangera det femte världsmästerskapet. Spelordningen gjordes om och man återgick till gruppspel med utslagning från kvartsfinal. Men det fanns ett seedat lag i varje grupp som bara behövde spela 2 matcher istället för 3. Västtyskland deltog för första gången efter Andra världskriget. Sverige deltog däremot inte.

Denna VM-turnering har gått till historien som den målrikaste som någonsin spelats. På 26 matcher gjordes 140 mål vilket ger ett snitt på 5,38 mål/match. Kvartsfinalen mellan Schweiz och Österrike är den målrikaste matchen hittills i VM med 12 mål (7-5 till Österrike). Ungern satte också rekord i antal gjorda mål av ett lag under en turnering, 27 st.

Ungern var jättefavoriter att vinna turneringen och ansågs ha det i särklass bästa laget med superspelare som Ferenc Puskas, Nandor Hidegkuti, Sandor Kocsis och Zoltán Czibor. Allt tyckes också gå på räls för ungrarna. I sina två gruppspelsmatcher gjorde man 17 mål(!) och Västtyskland blev fullständigt utspelade (8-3 för ungrarna). Västtysklands förbundskapten Sepp Herberger hade emellertid vilat flera nyckelspelare.

Visserligen hade Puskas skadat sig mot tyskarna som inte haft sitt bästa lag men "de mäktiga magyarerna" verkade ändå oslagbart. I kvartsfinalen slog man Brasilien med 4-2, en match som slutade i en stor skandal då fullt slagsmål utbröt mellan spelarna i lagen. I semifinalen mot Uruguay vann man med samma siffror, och genomförde därmed bedriften att vara det första lag som besegrat Uruguay i VM:s 24-åriga historia.

I finalen var en ännu inte återställd Puskas tillbaka och Ungern ställdes återigen mot Västtyskland. Allt verkade gå som förväntat då ungrarna gjorde två mål de första 8 minuterna. Mot alla odds lyckades tyskarna kämpa sig tillbaka och vinna med 3-2. Segermålet gjordes av storskytten Helmut Rahn. Tyskarnas seger anses vara en av de största skrällarna någonsin i VM. Det ungerska laget rankas faktiskt fortfarande som ett av de bästa lagen som någonsin funnits. Ordningen med ett seedat lag i varje grupp togs bort efter denna VM-turnering.

Sverige 1958

Sverige fick äran att arrangera VM detta år. Mästerskapet tilldelades Sverige efter andra världskriget, då infrastrukturen kompenserade för bristen på arenor. För många är turneringen mest känd för att en blott 17-årig brasilianare som hette Edson Arantes Do Nascimento men som spelade under artistnamnet Pelé fick sitt internationella genombrott. Turneringen bjöd även på mycket bra fotboll och fransmannen Just Fontaine satte ett mycket svårslaget målrekord då han gjorde hela 13 mål på blott 6 matcher.

För första och hittills enda gången deltog samtliga lag från Storbritannien, England, Skottland, Wales och Nordirland. Paraguay spelade för första gånget ett VM utanför Sydamerika och Sovjetunionen deltog för första gången. Argentina återvände till VM igen efter att ha varit frånvarande i 24 år. Noterbart är också att Italien för första gången missade att kvala in till VM, något som inte skulle inträffa igen på 60 år. Andra lag som missade VM var semifinalisterna från 1954 Uruguay och Spanien där Real Madrid, som dominerat den nystartade Europacupen (föregångaren till Champions League), var hemmahörande.

Sverige kom till start med ett lag som anses vara det bästa man någonsin haft. Man hade plockat hem Italienproffsen, till exempel Kurt Hamrin, Lennart Skoglund, Nils Liedholm och Gunnar Gren. Målet vaktades av den legendariske Kalle Svensson, även känd som "Rio-Kalle", ett smeknamn han hade fått redan i Brasilien åtta år tidigare.