Barcelona (på katalanska: ; spanska: ), "Barna", är en stad och kommun belägen vid den spanska regionen Kataloniens kust. Den breder ut sig mellan floderna Llobregats och Besòs mynningar, 110 kilometer söder om franska gränsen. Barcelona är huvudstad i Katalonien men även för provinsen Barcelona samt grevskapet Barcelonès. Invånarantalet uppgick år 2009 till . Inkluderas de närmaste förstäderna är invånarantalet ungefär 3 miljoner, med satellitstäder cirka 5 miljoner.
Staden är Spaniens näst största stad, efter Madrid, samt den mest industrialiserade. Barcelona är även en av västvärldens mest tätbefolkade storstäder. Staden har utvecklats till en viktig turistdestination, och 2015 besökte drygt 8 miljoner Barcelona (totalt 30 miljoner i hela Katalonien). Både katalanska och spanska är officiella språk.
Barcelona är en viktig kulturstad med antika rötter. I staden finns ett stort antal museer och historiska byggnader, inklusive basilikan Sagrada Família (ritad av Antoni Gaudí) och Palau Nacional. Estadi Olímpic Lluís Companys var huvudarena vid sommar-OS 1992, och Palau Sant Jordi har två gånger stått värd för sim-VM. Barcelonas två främsta fotbollsklubbar är FC Barcelona och RCD Espanyol.
Etymologi Namnet Barcelona antas ursprungligen komma från det iberiska toponymet Barrkeno, som i sin latinska form blev Barcino när staden grundades år 10 före Kristus. Någon historisk källa finns inte, utan antagandet grundas på utgrävda mynt som kopplats ihop med en utgrävd iberisk bosättning vid foten av nuvarande Montjuïc.
Smeknamnet för staden är – åtminstoner för de boende – "Barna". Detta ska jämföras med "Barça", smeknamnet för idrottsklubben FC Barcelona.
Historia
Enligt en populär legend skall Barcelona ha grundats som koloni till Karthago år 236 före Kristus av den karthagiske generalen Hamilcar Barca. Denna teori har dock förkastats av modern historieforskning som istället tillskriver romarna som stadens grundare.
Vissa arkeologiska fynd antyder att området har bebotts av iberer sedan slutet av stenåldern. Några konkreta bevis för att någon stad verkligen existerat före romarnas ankomst finns dock inte.
Romartid Vid tiden för romarnas ankomst till iberiska halvön bodde redan en lokal iberisk stam i området runt dagens Barcelona. Detta folk kallades av romarna laetaner, laietani. År 10 f.Kr. byggde romarna en militärförläggning på kullen Mons Taber där dagens katedral ligger, troligtvis avsedd som boplats för krigsveteraner från de kantabriska krigen. Förläggningen, med namnet Barcino (Colonia Iulia Augusta Faventina Paterana Barcino), fungerade som koloni under den romerska tiden. Barcino blev ganska omgående en handelsstation varifrån varor från den iberiska halvön exporterades till det romerska riket. Någon gång under 200-talet e.Kr. uppfördes en ringmur vilken kom att fungera som stadens försvar fram till slutet av 1200-talet. År 415 e.Kr. erövrades staden av visigoterna. Barcelona fungerade under en kort tid som huvudstad i det visigotiska riket innan denna i omgångar flyttades vidare söderut.
Medeltid miniatyr|Historisk karta över Iberiska halvön och Spansk mark 843 e.Kr. och grevskapet Barcelona 1150 e.Kr. I början av 700-talet erövrade morerna Barcelona under erövringkampanjen för Al-Andalus. Staden återtogs år 801 av kristna styrkor under Ludvig den fromme. Barcelona blev därefter en av flera lydstater under frankerriket i den buffertzon som fick namnet Spanska Mark – Marca Hispanica. År 897 blev Barcelona ärftligt grevskap efter att Wilfred den hårige år 878 som siste greve tilldelats Barcelona som förläning av Ludvig den stammande. Under Wilfred blev Barcelona administrativ centralort. Staden intogs återigen av morerna år 985, men deras närvaro blev kortvarig.
miniatyr|vänster|Kungariket Aragonien under dess största utbredning. När Katalonien och Aragonien förenades genom giftermål mellan Ramon Berenguer IV av Katalonien och Petronila av Aragonien år 1150"Castle of the King / Suda". Turoseuvella.cat. Läst 20 maj 2013. inleddes för Barcelonas del en period av tillväxt. Från 1200-talet fram till mitten av 1400-talet var Barcelona navet i det aragonska stormaktsbygget. Den expanderande staden fick en ny ringmur som omgärdade ett 20 gånger större område än den gamla romerska muren gjort. 1249 inrättade Jakob I stadens första politiska institution i Consell de Cent, och 1283 fastställdes även Konstitutionen Usages. Under 1300-talet blev Barcelona ett av Medelhavsregionens största handelscentra, och varor exporterades till och importerades från hela Medelhavsområdet. Under 1400-talet tappade Barcelona sin konkurrenskraft gentemot Genua och Venedig, och staden drabbades hårt av arbetslöshet, pestepidemier, naturkatastrofer och inbördeskrig.
Under habsburgarna När Kungariket Aragonien förenades med Kastilien flyttade hovet från Barcelona som istället blev en provinshuvudstad. I Katalonien växte missnöjet med centraliseringen, och flera konflikter uppstod. Mitt under Trettioåriga kriget då spanska trupper var stationerade i Katalonien började en konflikt mellan Spanien och Katalonien som pågick åren 1640–1652. Den fick namnet Skördearbetarkriget Guerra dels Segadors då huvudstyrkan på den katalanska sidan utgjordes av bönder.
miniatyr|höger|Barcelona år 1806. Nära hälften av stadens yta utgjordes av militära installationer, vars främsta uppgift var att hålla Barcelona i schack. När staden under 1800-talet på allvar började växa igen utgjorde murarna runt den ett stort hinder. Flera försök att få till stånd en rivning avslogs, men vid mitten av 1850-talet var det militära inflytandet så svagt att rivningen kunde inledas.
Katalonien var dock för svagt för att ta sig an habsburgarna. Därför utnämndes Ludvig XIII till greve-kung av Katalonien i hopp om militärt stöd. Den franska armén lyckades tillsammans med katalanska styrkor besegra den habsburgska armén vid Montjuïc men fick aldrig till någon definitiv seger. 1648 drog sig de franska styrkorna tillbaka vartefter Filip IV (huset Bourbon) belägrade Barcelona, som 1652, efter tolv månaders belägring, till slut gav upp.
Barcelona drabbades mycket hårt under det spanska tronföljdskriget 1705–1716, då staden stod under en 13 månader lång belägring innan man den 11 september 1714 (numera Kataloniens nationaldag) kapitulerade. För att försäkra sig om att Barcelona inte skulle kunna göra uppror lät den spanske kungen Filip V bygga ett citadell efter att ha rivit över 1 200 byggnader i stadsdelen Ribera. Som ett led i att tvätta bort den katalanska självständighetssträvan stängdes 1717 stadens universitet.
Industrialismen De första bomullsfabrikerna i början av 1800-talet inledde den industriella revolutionen som etablerade Barcelona som Spaniens industriella centrum. Landets första ångdrivna väveri öppnades i Barcelona 1833, och 15 år senare anlades Spaniens första järnväg mellan Barcelona och Mataró. Många nya fabriker öppnades innanför stadsmurarna, vilket fick till följd att den redan trånga staden blev överbefolkad. Barcelona ansökte flera gånger innan det till slut gavs tillstånd att riva de stadsmurar som hindrade staden att växa. Madridregeringen hade dittills motsatt sig en rivning av murarna eftersom de var rädda att förlora kontrollen över staden. En ny stadsdel tillkom; L'Eixample (utvidgningen) anlades från den gamla staden ut till de omkringliggande byarna.
Under perioden från slutet av 1800-talet fram till inledningen av spanska inbördeskriget fördes en tidvis mycket våldsam klasskamp i Barcelona. De mest aktiva under den här perioden var anarkisterna som 1910 startade CNT (Confederación Nacional del Trabajo), en anarkosyndikalistisk fackförening som bland annat 1917 organiserade en generalstrejk, men man låg även delvis bakom införandet av åtta timmars arbetsdag.
Francotiden Under spanska inbördeskriget 1936–1939 var Barcelona högkvarter för den republikanska sidan. I ett försök att demoralisera de stridande på den republikanska sidan utsattes Barcelona som första europeiska storstad för systematiska flygbombningar mot civila mål. Med hjälp av tyska Kondorlegionen och italienska Aviazione Legionaria genomförde nationalisterna 194 flygräder mot Barcelona med start i mars 1937 fram till krigets slut. Kriget slutade med seger för nationalisterna, och enväldig diktator blev general Francisco Franco.
Åter monarki Efter Francisco Francos död 1975 återinfördes monarki i Spanien. Efter många politiska turer blev Katalonien ett autonomt område, och 1977 utsågs Barcelona till Kataloniens huvudstad.
Geografi miniatyr|höger|Satellitbild över Barcelona, tagen 2004. miniatyr|höger| Els Tres Turons sett från norr. Från vänster till höger: la Rovira, el Carmel och el Coll. miniatyr|höger|Karta över Barcelonas distrikt.
Läge Barcelona är beläget i nordöstra Spanien, på alla sidor omgivet av naturliga barriärer där Medelhavet i syd-öst och det naturskyddade Collserolamassivet (512 meter över havet) i nordväst begränsar stadens möjligheter till expansion. Staden är även omgiven av flodmynningar, i nord-öst av Besòs samt i sydväst av Llobregat. Staden gränsar till följande kommuner (municipis på katalanska): El Prat de Llobregat, L'Hospitalet de Llobregat, Esplugues de Llobregat, Sant Just Desvern, Sant Feliu de Llobregat, Molins de Rei, Sant Cugat del Vallès, Cerdanyola del Vallès, Montcada i Reixac, Santa Coloma de Gramenet och Sant Adrià de Besòs. Barcelona är så pass sammanväxt med L'Hospitalet de Llobregat att man endast med hjälp av en karta kan skilja dem åt.
Två mindre samhällen belägna utanför själva staden tillhör Barcelona; den ena är samhället Vallvidrera och det andra är samhället Les Planes. Båda två tillhör distriktet Sarrià-Sant Gervasi men är geografiskt belägna i Collserolamassivets naturskyddspark.
Topografi Barcelona ligger på en svagt sluttande platå som övergår i berg. Landhöjning och landåtervinning har gjort att kusten förflyttats med flera hundra meter och det som utgör dagens el Raval var fram till medeltiden en mindre sjö som bildats till följd av landhöjningen. Den ursprungliga romerska staden byggdes på kullen Mons Taber (17 meter över havet) strax bakom där dagens katedral är belägen. I övrigt saknar Barcelonaplatån några geografiska höjder utan är i det närmaste platt om än sluttande. Dock omges platån av ett flertal berg, vid hamnen reser sig klippberget Montjuïc (173 meter över havet) som tidigt befästes för stadens försvar.
Några kilometer in från kusten övergår den svagt sluttande platån i flera mindre berg, de mest prominenta av dessa är de så kallade tre krönen Els Tres Turons som utgörs av tre sammanhängande berg belägna inne i staden vilka höjer sig 150–200 meter över den omgivande bebyggelsen. Det högsta av de tre är el Carmel (267 meter över havet) följt av la Rovira (262 meter) samt slutligen el Coll (249 meter). Utöver dessa finns ytterligare tre mindre berg belägna inne i själva staden, det högsta el Putxet (181 meter) reser sig omkring 50–100 meter över den omgivande bebyggelsen. Därtill finns de två mindre bergen la Peira (133 meter) samt Monterols (121 meter).Ajuntament de Barcelona; Territori, Clima i Mediambient sida 18(pdf-fil) Läst 30 april 2012.
Parker miniatyr|höger|Parc del Laberint d'Horta. Barcelonas grönområden uppgår till drygt 30 km² varav 18 km² utgörs av skog, nästan uteslutande i Collserolabergen. De resterande 12 km² fördelas på stadens 68 parker. I centrala Barcelona är det sparsamt med parker. Nästan alla stadens parker ligger som i en ring runt centrala Barcelona, varför staden kan upplevas som parklös.
Parc Güell är en park utformad av den kände Antoni Gaudí. Den är av Unesco klassad som världsarv. Den blev offentlig park 1922.