Skoklosters slott är ett tidigare privatpalats beläget på Skohalvön vid Mälaren i Håbo kommun i Uppland. Skoklosters slott räknas som ett av Sveriges främsta barockslott. Slottet är ett museum, och ingår i Statens historiska museer.
Skokloster är det största privatpalats som någonsin har byggts i Sverige och tillkom under den svenska stormaktstidens mest blomstrande period. Slottbygget påbörjades 1654 men avstannade innan det var färdigt då byggherren Carl Gustaf Wrangel dog 1676.
Arkitekt var troligen byggmästaren Caspar Vogel från Thüringen. Jean de la Vallée ritade barockträdgården och en sjögård som aldrig förverkligades.Statens fastighetsverk: Skoklosters slott, Uppsala. Även Nicodemus Tessin den äldre var inblandad i projektet eftersom slottets fasadutformning sannolikt återgår på dennes ritningar. De originella åttkantiga tornen och deras huvar har motsvarigheter i palatset Ujazdów i Warszawa i Polen som Wrangel belägrade under Karl X Gustavs polska krig. Sannolikt låg Tessins korrigerade ritningar med åttkantstorn till grund för den tyske finsnickaren Barhel Volklands modell som har bevarats. Skulle Caspar Vogel ha gjort ursprungsritningen skulle man istället förvänta sig fyrkantstorn i avsatser med balustradgallerier som i arkitektens hemtrakter i mellersta och södra Tyskland. Med sådana tornbyggnader försågs både slotten i Wrangelsburg och Bremervörde med flera i Pommern. Den som ansvarade för anläggningens fullbordande med avseende på trädgården och inredningarna var den svenskfödde arkitekten Mathias Spihler som var verksam här i en inspektorssyssla till och med 1686. Skokloster är arkitektoniskt unikt i Sverige. Det finns inga påtagliga föregångare eller efterföljare.
Slottet förvärvades 1967 av staten som då började ett omfattande renoveringsarbete. Skokloster är numera museum och sedan 1971 ett statligt byggnadsminne som förvaltas av Statens fastighetsverk. På Skoklosters slott förvaras över 50 000 föremål, däribland en omfattande vapensamling – som är en av Europas mest kända – och ett porträttgalleri med 600 verk. Vissa av museets salar visas för allmänheten under sommarmånaderna.
Ägarhistorik miniatyr|Nya slottet Skokloster till vänster år 1666. I mitten gamla gården med trappgavlar och till höger klosterkyrkan, teckning av Erik Dahlbergh. En gård Sko är känd sedan 1100-talet.Svenska fideikommiss 1979 Nils Segerstråle I början av 1200-talet upplät Knut Holmgersson sin gård Sko till ett kloster för cisterciensernunnor kallad Sko kloster. Genom Gustav Vasas reduktion 1527 kom gården i kronans ägo. Klostrets egendomar förvaltades därefter av en kunglig klosterfogde.
År 1609 skänkte Karl IX egendomen, bestående av 22 mantal, till fältmarskalken Christer Somme. Men när denne två år senare kapitulerade för danskarna på Kalmar slott återtogs förläningen och gavs istället till den då 27-årige Herman Wrangel som belöning för utförda tjänster. Av allt att döma övertog Herman Wrangel en dåligt underhållen gård med förfallna klosterbyggnader utan något egentligt bostadshus. Förutom kyrkan kvarstod ett hus i två våningar (rivet på 1890-talet) samt en trevåningsbyggnad som Wrangel lät bygga om till manbyggnad.
Den ursprungliga huvudbyggnaden ligger norr om slottet och syns, försedd med trappgavlar, på en teckning av Erik Dahlbergh från 1666. Huset byggdes om på 1730-talet och finns fortfarande kvar. Den kallas numera "Gamla slottet" eller "Stenhuset" och innehöll slottets administration 1996–2012. Den nuvarande slottsliknande byggnaden uppfördes 1654–1676 och skapades av greven och fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel. Platsen var alltså känd för Wrangel sedan tidigare. Här fanns fadern Herman Wrangels herrgård och här föddes han själv den 13 december 1613.
Efter Wrangels död den 25 juni 1676 övergick ägandet till familjen Brahe genom att Wrangels äldsta dotter Margareta Juliana gifte sig 1660 med riksrådet och amiralen greve Nils Brahe. Vid hans död 1699 instiftade änkan ett fideikommiss för sonen generalmajoren greve Abraham Brahe (1669–1728). Under 1700-talet vaknade intresset för stormaktstiden och slottet blev ett populärt utflyktsmål. Under 1700- och 1800-talen finns bland ägarna Erik Brahe, Magnus Fredrik Brahe, Magnus Brahe och Nils Claes Brahe. År 1907 övertog dennes bror Magnus Per Brahe gården och 1930 blev den senares systerson Gustaf Fredrik von Essen ägare av Skoklosters slott. Den siste private ägaren fram till 1967 var friherre Rutger von Essen.
På 1940-talet byggdes bottenvåningen om till bostad åt de sista privata ägarna, familjen von Essen. De övre våningarna skulle bevaras som museum, men bottenvåningen hade redan tidigare fungerat som bostad för knekten och rustmästaren som bodde i slottet året runt. Ombyggnaden ägde rum i två etapper, den första 1947 och den andra 1952 då familjen hade växt. För första gången gavs en del av slottet centralvärme och ett modernt badrum. Den första elektriska installationen hade gjorts 1917 då knektens och rustmästarens bostäder fått elektrisk belysning. Källarvåningen användes som pannrum, bränsleförråd och förråd för rotfrukter till familjens hushåll.
Den 23 februari 1967 köptes Skoklosters slott med de cirka 50 000 inventarierna av svenska staten för 25 miljoner kronor.Panorama 67 - en bokfilm, red. Per-Erik Lindorm, utgiven av Bonniers Folkbibliotek, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1967 s. 72 De stora ägorna som hörde till Skokloster behölls dock inom familjen von Essen. Slottet blev ett statligt museum och ingick i myndigheten Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet mellan 1978 och 2017. Sedan årsskiftet 2017/2018 ingår det i myndigheten Statens historiska museer. På Skokloster finns tre vapensamlingar: den Wrangelska, den Braheska och den Bielkeska. Ägarfamiljerna har genom åren samlat konst, textilier, konsthantverk, böcker och keramik från tiden 1550 till 1850.
När staten övertog slottet, igångsattes ett omfattande renoveringsarbete, som varade cirka tio år, av dåvarande Byggnadsstyrelsen under ledning av arkitekt Ove Hidemark. Nu var ambitionen att med så få ingrepp som möjligt säkra byggnadens substans. Bland annat behövde slottets grund och tak förstärkas. Vid restaureringen användes enbart traditionella material och metoder från 1600-talet och man utnyttjade de tekniska handböckerna från ursprungsbygget som fanns kvar i Wrangels bibliotek. Originalputsen lämnades kvar, för reparation av skadade partier använde man nytt bruk med samma sammansättning som det gamla.Tidskriften Kulturvärlden (1998): Makt och ära. Skokloster - ett slott från stormaktstiden, s. 9. Från och med 2014 pågår en totalrenovering av slottets tak.
Historiska bilder
Byggnaden Arkitektur och planlösning miniatyr|Modell av slottet från 1657, troligtvis utförd av Barthel Volkland. Skoklosters slott. Vem som var arkitekt till Skokloster är fortfarande oklart, troligen fanns flera. Ritningarna till slottet utarbetades med största sannolikhet av den tyske arkitekten och byggmästaren Caspar Vogel, som 1652 anlitades av Wrangel att rita Schloss Wrangelsburg i Svenska Pommern. Vogel avled 1663 och Mathias Spieler har i Sverige övervakat och bearbetat hans ursprungliga förslag. Även Jean de la Vallée och Nicodemus Tessin d.ä. har kunnat knytas till olika delar av projektet.Tidskriften Kulturvärlden (1998): Makt och ära. Skokloster - ett slott från stormaktstiden, s. 5. Tessin var ungefär samtidigt engagerad av Wrangel för ombyggnadsarbeten på Wrangelska palatset i Stockholm och nybyggnad av Gripenbergs slott utanför Tranås. Skoklosters slott är gestaltat i barockstil och kom aldrig att fullbordas, då byggherren Wrangel dog 1676. När budet om Wrangels död nådde arbetarna på slottet avstannade projektet. stående|left|miniatyr|Renässansslottet Schloss Johannisburg vid floden Main i Bayern var en möjlig förebild för Wrangels palats. Akvarell från 1636 av Wenceslaus Hollar. Chatsworth house. mini|stående|Situationsplan från 1674. stående|miniatyr|Sektionsritning. Möjligtvis var Schloss Johannisburg (byggt mellan 1605 och 1614) i Aschaffenburg vid Main Wrangels förebild. Med sina fyra hörntorn, lika höga längorna och planlösningen påminner det om Skokloster. Men där slutar alla likheter. Slottet vid Skokloster fick en kvadratisk grundplan där längorna är anordnade kring en sluten innergård, kantad av en arkadgång.
Enligt kontraktet med murmästaren Berendt Persson är byggnaden "sjuttio och fem alnar långt på alla fyra sidorna" (motsvarande 44,50 meter). Utöver sina arkitekter tog Wrangel själv del i planeringen och det är mycket troligt att han påverkade både slottets utseende och planlösning. Han var en medveten beställare och väl insatt i samtidens pågående, relevanta byggprojekt. Från byggstart och fram till 1665 var Hendrich Anundsson byggledare och ingenjör. Med honom hade Wrangel en intensiv korrespondens.Tidskriften Kulturvärlden (1998): Makt och ära. Skokloster - ett slott från stormaktstiden, s. 5.
Byggnadens gestaltning innehåller inga arkitektoniska överraskningar. Vid ett platsbesök av Wrangel tillsammans med diplomaten Lorenzo Magalotti år 1674 visade denne ingen större entusiasm. Huslängorna är tre våningar höga plus en lägre attikavåning. Varje länga innehåller elva fönsteraxlar. Centralt i södra och norra längan ligger trapphus. I alla fyra hörn står åttkantiga, fem våningar höga torn. Deras kopparklädda tornhuvar är krönta av lanterniner med en stiliserad, genombruten glob på toppen. Takkuporna som syns på modellen utfördes aldrig. Den enda fasadutsmyckningen utgörs av det Wrangelska vapnet i segmentgaveln över mittpartiet mot sjösidan och över den ett i ek snidat och gulmålat trofékrön. Båda utfördes år 1657 av den tyske träbildhuggaren Markus Hebel (död 1664).Hällekis-Kuriren, Unik rekonstruktion av trofékrönet på Skoklosters slott. Innergården är stensatt i mönster med vattenrännor som leder till en dagvattenbrunn i centrum.
Våningsplanen är strikta med sina salar och rum som nås via korridorer mot innergården. Undantag är Kungssalen, den ofullbordade bankettsalen, som har full bredd. Slottet hade ursprungligen 77 rum. Både våningarnas plan och disposition följer ett för tiden etablerat schema och utarbetades på följande sätt: Källarvåningen innehöll förråd för bland annat mat och drycker. Första våningsplanet (bottenvåningen - plan 1) reserverades för kök, förråd, personalbostäder och liknande. Här finns sedan 1996 bland annat slottsbutik, café och lokaler för tillfälliga samt permanenta utställningar. Andra våningsplanet (plan 2) fungerade som den grevliga bostaden med några gästrum för kungligt besök. Här ligger de Wrangelska och Braheska rumssviterna och Kungssalen. Varje bostadssvit kan nås via tre vägar: den officiella genom salen, en mera intim från korridoren och förmaket och slutligen tjänstevägen, som gick från trapphuset och via garderoben. Tredje våningsplanet (plan 3) var fest- och gästrumsvåningen med den stora, ofullbordade festsalen. Gästrummen har döpts efter olika europeiska städer: ”Rotterdam”, ”Magdeburg”, ”Antwerpen”, ”Middelburg”, ”Genève” (även kallad Drabantsalen), ”Paris”, ”Tours”, ”Florens” och ”Leyden”. Fjärde våningsplanet (attikavåningen - plan 4) nyttjades för studier och tidsfördriv. Här inreddes bland annat Wrangels rustkammare, ett bibliotek och grevens privata snickarkammare samt magisterns rum. På våningsplanet låg även några enklare gästrum. Det är lågt i tak.
Planritningar 900px|center|miniatyr|Skoklosters slott, ritningar plan 2-4 (motsvarande våning 1-3 tr), källa: Statens fastighetsverk.
Sjögården miniatyr|stående|Hamnbassängen idag.