Mörkrets hjärta (engelsk originaltitel: Heart of Darkness) är en kortroman skriven på engelska av den polsk-brittiske författaren Joseph Conrad. I bokform gavs romanen ut som en av tre berättelser i Youth: A Narrative - and two other Stories 1902, men redan 1899 publicerades den i tre delar i tidskriften Blackwood's Magazine. Mörkrets hjärta handlar om hur människan kan slita sig loss från de moraliska värderingar hon skulle haft i en viss miljö och situation, om hon hamnar i en situation där dessa mänskliga moraliska begränsningar och hämningar inte längre är nödvändiga.
Bakgrund Under 1890-talet gjorde Conrad en resa till Kongo, och reste längs Kongofloden med ångbåten Roi des Belges ("belgarnas kung"). Conrad hade stora förhoppningar på resan, som dock slutade i sjukdom, utmattning och desillusion.Conrad & Armstrong, s. xiii. Området var då en del av Kongofristaten, mer eller mindre Leopold II av Belgiens egen koloni. När romanen gavs ut 1902 var kritiken runtom i Europa tilltagande mot hur Kongofristaten utnyttjades, vilket ledde till att kung Leopold tvingades överlämna kolonin till den belgiska staten 1908. Även Conrad skrev alltmer passionerat om den belgiska grymheten i Kongofristaten.Ford, ss. 128-129 & 171. 1903 skrev Conrad i ett brev till diplomaten Roger Casement:Conrad & Armstrong, ss. x-xi. Ursprungligt citat: "It is an extraordinary thing that the conscience of Europe which seventy years ago has put down the slave trade on humanitarian grounds tolerates the Congo State today. It is as if the moral clock had been put back many hours."
"Det är verkligen egendomligt att det europeiska samvete som för sjuttio år sedan på humanitära grunder tog död på slavhandeln tolererar Kongofristaten idag. Det är som att den moraliska klockan ställts tillbaka många timmar."Den brittiske liberalen Edmund Morel använde sig av Conrads utlåtande i sin kampanj mot kung Leopold II. Morel har också kallat Mörkrets hjärta för "det mest kraftfulla som någonsin skrivits om ämnet", syftande på Leopolds utnyttjande av den kongolesiska befolkningen.Conrad & Armstrong, s. xii. "The most powerful thing ever written on the subject."
Handling I Mörkrets hjärta följer man inledningsvis en besättningsman på yawlen Nellie. Personen beskriver sin omgivning detaljrikt och noggrant, men personens namn nämns aldrig. Det är irrelevant för själva historien.
Bland passagerarna på båten finns även huvudpersonen Charlie Marlow, som introduceras av den anonyme besättningsmannen. Marlow berättar om sin resa på en flodångare på väg till "Den övre stationen" i en ej namngiven europeisk koloni. Även om denna koloni aldrig nämns vid namn tyder det mesta på att det rör sig om Kongostaten, dels med tanke på Joseph Conrads egen bakgrund som skeppare på Kongofloden, dels att Conrad sagt själv att romanen utspelar sig i Kongo. Den flod som beskrivs i romanen har dessutom Kongoflodens form. Marlows uppdrag är att ta reda på vad kolonialkompaniets representant, Kurtz, på den övre stationen, har för sig. Ju närmare ångfartyget kommer desto tydligare blir tecknen på att allt inte står rätt till i den övre stationen.
Mörkrets hjärta är en fysisk resa och reseskildring uppströms Kongofloden, men det är också en psykologisk skildring, och romanen har beskrivits som "Conrads längsta resa in i sig själv."Guérard, ss. 33-36. "Conrad's longest journey into self." Marlow beskrivs som en man som inte känner sig själv och som ger sig iväg på jakt för att hitta sitt sanna jag, som genom resan mot sig själv når tillbaka till människans ursprung och mest atavistiska sida, och som därefter återvänder till Europa som en förändrad och visare människa. Vägen dit tycks gå genom en nattlig dröm: återkommande beskriver Marlow hur drömsk situationen på ångbåten är. Guérard i sin analys pekar på att den drömska aspekten är det enda möjliga sättet att skildra de djupa psykologiska spörsmålen på, och att en större klarhet inte skulle vara mer begriplig.
Analys
Stildrag och berättarteknik Mycket har skrivits om berättartekniken i Mörkrets hjärta, som på flera olika vis är speciell. Romanen består av två distinkta berättarnivåer. Den första berättarnivån är ramberättelsen, som berättas av en ej namngiven person ombord på en båt i Themsen. Denna nivå inleder och avslutar romanen, och består av allmänna betraktelser. Den ej namngivne personen introducerar huvudpersonen Marlow, som är en besättningsman ombord på båten. Därmed inleds den andra berättarnivån, där Marlow återger sina upplevelser från sin resa till "Mörkrets hjärta". Marlow som berättare är komplex, och Henry James har konstaterat att Marlow förefaller vara en filosof med en vokabulär som vida överskrider det man kan förvänta sig av en sjöman under artonhundratalet. Virginia Woolf beskriver Marlow som "introspektiv och analytisk, medveten om sin egen särart."Conrad & Armstrong, s. 323. Ursprungligt citat: "Introspective and analytical, Marlow was aware of this peculiarity." Marlows skildring är tämligen detaljrik, och litteraturvetaren Albert Guérard har konstaterat att Conrad, med detaljrikedomen, liksom André Gide senare, strävade efter att få läsaren att se: "Mörkrets hjärta är en förteckning över vad som har setts och gjorts."Guérard, ss. 33-36. "Heart of Darkness is a record of things seen and done."
Litteraturprofessorn Ian Watt menar att det som gör Mörkrets hjärta nydanande bland modern litteratur är dess stildrag. Han definierar tre distinkta drag som bidrar till denna nydanande karaktär:Watt, s. 350.
Berättarstrukturen, med dess två distinkta berättarnivåer. Den andra och huvudsakliga berättarnivån, Marlows skildring av sina upplevelser, består, enligt Watt, i sin tur av två distinkta karaktärsdrag: Å ena sidan ett symbolistiskt drag, där berättelsens innebörd, som i romanens början liknas vid skalet av en nöt eller diset kring ett sken, är större än själva berättelsen, som liknas vid nötens kärna eller själva skenet. Å andra sidan ett impressionistiskt drag där just själva diset eller dimman står i centrum.
Impressionism Watt lyfter således fram en såväl symbolistisk som impressionistisk aspekt av berättarstilen. Det impressionistiska draget menar Watt består i två huvudsakliga aspekter. Den ena kallar han för en "subjective moral impressionism" (ungefär subjektiv moralisk impressionism). Med detta menar Watt att Mörkrets hjärta har ett starkare fokus på seende och synlighet än kunskap och förståelse, och att en central del av Marlows berättelse handlar om hur en individs kunskap om en annan individ kan påverka hur individen ser på verkligheten, men också att det i denna kunskap finns en osäkerhet och tvivel inbyggd som pekar mot hur mycket det är som människan inte vet, om andra människor liksom verkligheten i sig.Watt, s. 355. Den andra aspekten kallar han för "delayed decoding" (ungefär försenad avkodning), som innebär en klyfta mellan när ett känslointryck beskrivs och när det namnges. Detta leder, enligt Watt, till en klyfta mellan intrycket och förståelsen av det, vilket emellanåt har en närmast komisk effekt, men framförallt en vilja att snarare skildra händelsernas känslomässiga effekter än deras innebörd. Effekten av de två aspekterna menar Watt leder till en säregen syn på tolkningsprocessen, där läsaren tvingas försöka uttyda en mening ur ett slumpmässigt "bombardemang av känslointryck.""bombardment of sense impressions." Watt, ss. 356-358.
I jämförelse med Lord Jim och Nostromo menar dock författaren och professorn Albert J. Guérard att romanen varken rumsligt eller tidsligt har samma dunkel eller tvetydighet, men att berättelsen tycks löpa fram och tillbaka som en serie vågor inför kommande tidvatten. Prosan är varierad, både när det kommer till dess rytm och förhållandet mellan det allmänna och det partikulära.
Symbolism Det symbolistiska draget är inte lika tydligt som det impressionistiska, och är något som Watt i högre grad uttolkar än finner stöd för hos Conrad själv. Han ser dock två drag som han menar knyter an till symbolismen, dels vad han kallar för en symbolistisk ontologi, och dels en expressiv teknik. Den symbolistiska ontologin menar Watt utgörs av drömska episoder som strävar efter att skildra en "större verklighet" på en högre abstraktionsnivå. Den expressiva tekniken har mer att göra med språkliga tekniker, med en musikalisk suggestivitet och tro på ords styrka. Dessutom innebär den symboliska jakten på Mörkrets "hjärta" en explicit form av symbolism i sig: Watt menar att romanens struktur i hög grad baseras på symboliska handlingar och objekt, med en resa, ett dödsfall och ett återvändande och spelet mellan mörker och ljus. Innehållet, med den spirituella upptäcktsresan genom ett exotiskt djungellandskap, menar han också kan sägas ha en symbolisk innebörd.Watt, ss. 362-365.
Tematik Bernt Olsson och Ingemar Algulin menar att Mörkrets hjärta är "en allegori och en moralitet över kolonialismen, som leder till förljugna storhetsdrömmar, till ekonomiska vinster och bankrutter och till etiska haverier."Olsson & Algulin, ss. 436-438. Kurtz sägs utgöra "inkarnationen av västerlandets ideal, 'ett människokärlekens och vetenskapens och framåtskridandets sändebud', en 'elitintelligens' som är 'resultatet av en allmän europeisk samverkan'." Med avbildandet av misshandel av infödda afrikaner kom den dåtida synen på den idealiserade kolonialismen att ställas på sin spets, och Mörkrets hjärta med sin västerländska samvetsproblematik som tema har fortsatt att vara aktuell.
Ett viktigt tema är spelet mellan mörker och ljus, där ljuset dels kan representera upplysningen, kolonisatörernas överlägsenhet gentemot det "afrikanska mörkret" och bristen på civilisation inne i "mörkrets hjärta", dels även motståndet mot optisk absorption och hur den fotografiska exponeringen omöjliggörs med bortovaron av ljus. Medieforskaren Jan Holmberg menar att den dessutom inte bara handlar om mediet fotografi, utan också om ljudinspelningen och fonografen. Grunden till detta är dels ramberättelsen, där huvudpersonen Marlow återberättar sin historia från resan inne i "mörkrets hjärta" för en bolagsrepresentant, en kusin och en journalist, och hur det enda han egentligen kommer ihåg av Kurtz − vars utseende han knappt kan erinra sig − var rösten:
Rösten har helt försvunnit, och i och med att det var genom rösten som Kurtz intryck var som starkast, så var också det som var Kurtz storhet som bortblåst. Holmberg kommenterar detta med att "slutsatsen måste bli att Mörkrets hjärta handlar om vådan av att gå in i mörkret utan fonograf."Holmberg, ss. 36-38.
Symbolik Kurtz, den person som resan in mot "Mörkrets hjärta" strävar efter att finna, har setts symbolisera många olika saker, bland annat den europeiska kolonialismens grymhet. Det finns också en möjlig verklig bakgrund till personligheten, nämligen en person vid namn Georges Antoine Klein och som dog ombord på den båt, Roi des Belges, som Conrad reste på.Guérard, s. 33. Dessutom betyder "klein" liten på tyska, medan "Kurtz" betyder kort, ett längdförhållande med symbolisk betydelse i romanen.
Conrad använder återkommande bildspråk och symbolik från växtriket i romanen, inte minst gräs som är en återkommande metafor. Vad metaforen står för varierar dock, från att tyda på liv i den europeiska staden till att känneteckna den kongolesiska nattens svårmod.Guérard, ss. 37-48.
Mottagande