Morton Smith, född 28 maj 1915 i Philadelphia, Pennsylvania, död 11 juli 1991 på Manhattan i New York, var en amerikansk professor i antikens historia vid Columbia University i New York.
Morton Smith var expert på antikens historia med inriktning på judendomen, kristendomen och mysteriekulter. Han anses vara en av 1900-talets mest framstående forskare inom den tidiga kristendomens historia och som en historiker med mycket omfattande kännedom om antiken. Hans vetenskapliga bidrag spänner över många forskningsfält, som den grekiska och romerska antikens litteratur, Nya testamentet, patristiken och judendomen.
Morton Smith var också en manuskriptjägare som reste, undersökte och katalogiserade många handskriftssamlingar i kloster och bibliotek i Europa och Mellanöstern. Det var i samband med en sådan resa 1958 som han upptäckte det som han skulle bli mest känd för. I munkklostret Mar Saba i Israel fann han ett brev som uppgavs vara skrivet av den kristne teologen och filosofen Klemens av Alexandria (omkring 150–215), som under en period var verksam som ledare för kateketskolan i Alexandria. Brevet innehöll två utdrag ur en längre utgåva av Markusevangeliet, en text som Smith valde att benämna Hemliga Markusevangeliet (”Secret Gospel of Mark”).
Biografi R. Morton Smith föddes i Philadelphia, Pennsylvania i USA, den 28 maj 1915. Hans föräldrar var Rupert H. Smith, ägare till en firma som tillverkade målat glas och Mary Smith, född Funk. Smith växte upp i en religiös miljö där särskilt hans mor var aktiv i den swedenborgianska Nya kyrkan i Bryn Athyn, Pennsylvania. Som ung var Smith djupt religiös med en dragning åt det mystiska, och väl på college hade han bestämt sig för att bli präst i episkopalkyrkan.
vänster|miniatyr|Den stora läsesalen på nationalbiblioteket vid Hebreiska universitetet i Jerusalem år 1940, det år Morton Smith påbörjade sina studier där. Från 13 års ålder 1928 fram till 17 års ålder 1932 studerade Smith på Academy of the New Church i Bryn Athyn, en förberedande utbildning för college som närmast kan jämföras med svenskt gymnasium. Det ingick för Smith att som förstaårselev läsa hebreiska i ett år som grund för studierna i Gamla testamentet och för att bättre kunna förstå Nya kyrkans hebreiska psalmer.
Därefter fortsatte Smith sina studier på Harvard College vid Harvard University i Cambridge, Massachusetts med engelskspråkig litteratur som huvudämne och år 1936, vid 21 års ålder, avlade han ”med stort beröm” (magna cum laude) filosofie kandidatexamen (Bachelor of Arts). Efter att ha rest i ett år inledde han året därpå (1937) på allvar sina studier vid Harvard Divinity School (del av Harvard University), där han under ledning av Henry Cadbury (1883–1974) studerade Nya testamentet, under ledning av Harry A. Wolfson (1887–1974) judendomen och dessutom under ledning av Arthur Darby Nock (1902–1963) grekisk-romersk religion. År 1940 gjorde han uppehåll i sina studier på Harvard för fortsatta studier i Jerusalem, men återvände 1944 och avlade 1945 ”med beröm” (cum laude) en teologie kandidatexamen (Bachelor of Sacred Theology).
miniatyr|stående=0.5|vänster|Moshe Schwabe, Smiths handledare i Jerusalem. miniatyr |stående=0.5|Smiths vän Gershom Scholem (1935). Deras brevväxling 1945–1982 finns utgiven. Smith, som utöver första årets hebreiskastudier på Academy of the New Church också studerat hebreiska under Wolfson i två år och skaffat sig grundläggande kunskaper i språket, erhöll ett stipendium som möjliggjorde att han kunde resa till Jerusalem för att studera vid Hebreiska universitetet 1940–1942. Där kom han att studera hellenistisk judendom under Moshe Schwabe (1889–1956) och Hans (Yohanan) Lewy (1901–1945), samt judisk mystik och magi under Gershom Scholem (1897–1982). Scholem verkade som Smiths mentor, och de kom att utveckla en nära vänskap som bestod ända till Scholems död 1982. På grund av USA:s inträde i Andra världskriget och blockaden av Medelhavet, kunde Smith emellertid inte lämna området och han använde därför tiden fram till 1944 till att under ledning av Moshe Schwabe färdigställa en doktorsavhandling skriven på hebreiska. Han blev därigenom den förste icke-juden att lyckas med den bedriften. År 1948 blev han filosofie doktor i klassisk filologi i och med att han fick sin avhandling godkänd. I denna, som reviderad utkom i engelsk översättning 1951 som Tannaitic Parallels to the Gospels, lyfte Smith fram paralleller och likheter mellan evangelierna och den tidiga rabbinska litteraturen (tannaiter; hebreiska tannaim: de rabbinska lärde vars uttalanden finns bevarade i Mishna, den äldsta delen av Talmud).
miniatyr|höger|stående=1.2|Andover Hall, del av Harvard Divinity School vid Harvard University, där Smith kom att doktorera en andra gång och då som teologie doktor (Th.D.). miniatyr|vänster|stående=0.5|Nathan Pusey, som lade in sitt veto mot att Smith skulle få tjänsten som professor vid Harvard. Efter hemkomsten från Jerusalem 1944 slutförde Smith de avbrutna studierna för sin teologie kandidatexamen på Harvard. Han vigdes till diakon i episkopalkyrkan i USA i juli 1945 och till präst i mars 1946. Han kom till och från att arbeta med församlingsarbeten med egna församlingar i Philadelphia åren 1945–1946, i Baltimore 1946–1948 och i Boston 1949–1950. Vid denna period förefaller han ha förlorat sin tro, och med tiden kom han att få en mer antinomisk syn på Jesus och inte längre betrakta honom som gudomlig utan som en människa, vilket i sin tur ledde fram till hans nya syn på Jesus som en karismatisk ledare och magiker. Under Smiths senare år betraktade många honom som ateist, men Joseph Sievers menar att han snarare var agnostiker. Smith kom i vilket fall hädanefter inte att inneha några tjänster inom episkopalkyrkan, trots att han under hela sitt liv kvarstod i dess prästregister.
Samtidigt som Smith verkade som präst återvände han till Harvard Divinity School för att doktorera en andra gång, denna gång som teologie doktor under ledning av Arthur Darby Nock (1902–1963), Werner Jaeger (1888–1961) och, senare, Robert H. Pfeiffer (1892–1958). Han studerade på Harvard Divinity School från 1948 till 1950 och disputerade 1957 med en avhandling som först 1971 utkom i tryck som Palestinian Parties and Politics That Shaped the Old Testament. Här argumenterar han för att det i det gamla Palestina (Israel och Juda rike) funnits två rivaliserande riktningar där synen på Jahve, som inte bara den högste utan den ende guden (det vill säga monoteism), var i minoritetsställning. Denna minoritetsfalang växte sig starkare, och efter återkomsten från den babyloniska fångenskapen förmådde Nehemja på 400-talet fvt såväl präster (leviter) som vanligt folk att ansluta sig till Jahve-allena-falangen och denna blev därmed den dominerande. Denna falang stärktes ytterligare genom att endast ett litet urval av religiösa verk bevarades och godkändes för att senare kanoniseras. Smith argumenterade för att stora delar av den israelitiska religionen var synkretistisk med dyrkan av flera gudar, inte endast under det första templets tid (omkring 1000 fvt–586 fvt) utan också under det andra templets tid (omkring 530 fvt–70 vt) och ännu senare.
miniatyr|höger|Jewish Theological Seminary i New York där JTS Library med Smiths donerade boksamling finns. Efter att ha slutfört den formella akademiska kursen för sin forskarutbildning 1950, fick Smith anställning på Brown University i Rhode Island och verkade där fram till 1955 – de tre sista åren som biträdande lektor (engelska: Assistant Professor) i biblisk litteratur (Biblical Literature). Han fick dock ingen fast anställning (engelska: tenure) på Brown och tjänstgjorde i stället från 1956 under ett års tid som gästprofessor (engelska: Visiting Professor) i religionshistoria vid Drew University i Madison, New Jersey, samtidigt som han slutförde arbetet med sin andra doktorsavhandling. År 1957 utnämndes han till biträdande lektor (engelska: Assistant Professor) i antikens historia vid Columbia University i staden New York. År 1960 befordrades han till lektor (engelska: Associate Professor) och 1962 utnämndes han till professor i antikens historia. Året därefter ansökte han om tjänst som professor vid Harvard University, men trots rekommendationer från Harry A. Wolfson och Erwin R. Goodenough (1893–1965), nekades han tjänsten av universitetets strängt religiöse rektor Nathan Pusey (1907–2001) personligen. Smith förlät aldrig denna oförrätt som gjorde att han beslutade sig för att stanna på Columbia University. År 1971 verkade han en tid som gästprofessor i religionshistoria vid Wesleyan University i Connecticut. Han innehade tjänsten som professor vid Columbia University fram till sin pensionering som professor emeritus 1985, men fortsatte att undervisa nästan ända till sin död i akut hjärtsvikt vid 76 års ålder i juli 1991, i sitt hem på Manhattan i New York.
Efter Morton Smiths död lät förvaltaren av Smiths litterära kvarlåtenskap, David Smith, förstöra hans personliga korrespondens, i enlighet med hans vilja. Smith, som önskade bli ihågkommen endast för sin vetenskapliga gärning, föraktade biografier och ansåg att ”den värsta sortens historia är den personliga”. Smith lät testamentera sin omfattande boksamling på över 10 000 böcker och sitt betydande arkivmaterial innehållande yrkesrelaterad korrespondens, anteckningar, och fotografier, till Jewish Theological Seminary i New York med begäran att denna samling skulle kallas ”Elias J Bickerman Collection for the Study of Greco-Roman Judaism and Christianity”, som ett bevis på sin nära vänskap med Elias Bickerman (1897–1981), vilken hade varit hans närmaste kollega på Columbia och som han hade efterträtt som historieprofessor när denne gick i pension.
Smiths gärning Smith som manuskriptjägare miniatyr|vänster|stående=0.5|Werner Jaeger, som uppmuntrade Smith att söka efter grekiska handskrifter. Litografi av Max Liebermann. miniatyr|höger|Munkklostret Mar Saba i en översiktsbild över Kidrondalen. I toppen av det norra tornet, uppe till höger i bilden, ligger tornbiblioteket där Smith fann Klemensbrevet. Morton Smith ägnade åtskillig tid åt att söka efter gamla handskrifter. Uppmuntrad av Werner Jaeger väcktes hans intresse i slutet av 1940-talet då han under sina doktorandstudier kom att undersöka handskriftsläget rörande den asketiske 400-talsmunken Isidoros av Pelusium. Smith erhöll senare ett Fulbright-stipendium som möjliggjorde för honom att söka ett års tjänstledighet från Brown University och resa runt i Grekland för att fotografera handskrifter av och om just Isidoros. Under åren 1951 och 1952 besökte Smith såväl kloster som privata och offentliga bibliotek, tog drygt 5 000 fotografier av cirka 10 000 sidor, och lyckades så småningom fotografera alla betydande Isidoroshandskrifter i Västeuropa. Utöver detta lät Smith beskriva, fotografera och katalogisera många andra dittills okatalogiserade handskriftssamlingar.
Smith företog åtminstone två ytterligare resor i syfte att leta efter handskrifter. Han tillbringade flera månader under sommaren 1958 i Jordanien, Grekland, Turkiet, Israel och Västbanken (då han bland annat fann Klemensbrevet), och han reste till Syrien 1966 på jakt efter hebreiska handskrifter.
Smith som forskare och religionshistoriker