Ortodoxa kyrkan (grekiska: Ορθόδοξη εκκλησία; kyrkslaviska: Правосла́внаѧ цр҃ковь), eller Östortodoxa kyrkan, officiellt Ortodoxa katolska kyrkan, är en av kristendomens tre stora inriktningar med omkring 225–300 miljoner medlemmar.Store norske leksikon/ Den ortodokse kirkeNationalencyklopedin, på internet, besökt 12 januari 2010, uppslagsord: ortodoxa kyrkor
Tillsammans med de Östkatolska, Östprotestantiska, Orientaliska och "Sanna ortodoxa" kyrkorna utgör de tillsammans Östkyrkan, där den Östortodoxa är den största kyrkan.
Östortodoxa kyrkan ser sig själv som den ursprungliga kyrkan, det vill säga att det är den kyrkan som har den ursprungliga och sanna kristna tron och som grundades av Jesus Kristus och hans apostlar, som började på pingstdagen med Den Helige Andes nedstigning år 33. Därför kallar sig den Östortodoxa kyrkan även för Den enda, heliga, katolska och apostoliska kyrkan.
Östortodoxa kyrkan bygger sin teologi på bibeln och den heliga traditionen, vilket omfattar kyrkofädernas läror och de dogmatiska dekreten från de första sju ekumeniska koncilierna.
Till skillnad från den Romersk-katolska kyrkan har den Östortodoxa ingen central auktoritet som motsvarar påvens, utan består av olika kyrkor i olika länder (se Östortodoxa kyrkosamfund nedan) som styrs av biskopar via synoder. Dock erkänns patriarken av Konstantinopel samtidigt som primus inter pares (som betyder förste bland jämlikar). Det ska dock understryckas att kyrkorna delar fortfarande samma läror, liturgi och kyrkorätt samt att de utgör en och samma gemenskap. Sedan år 2018 har det dock pågått en schism mellan den Rysk-ortodoxa kyrkan och Konstantinopels ekumeniska patriarkat.
Namn
Ordet ortodox kommer från de två grekiska orden orthos ("rätt") och doxa ("tro" eller "lära").
Det ska dock understryckas med att alla kyrkor som kallar sig för "ortodoxa" inte är östortodoxa. De Orientalisk-ortodoxa kyrkorna har vissa teologiska skillnader jämfört med de Östortodoxa och de båda kyrkorna har inte varit i gemenskap med varandra sedan schismen efter konciliet i Chalkedon år 451.
Det finns också Östortodoxa kyrkor som inte är i gemenskap med andra Östortodoxa kyrkor (se Östortodoxa kyrkosamfund nedan). Ett exempel är de gammaltroende, som splittrades (se raskol) från den Rysk-ortodoxa kyrkan under 1600-talet, då kyrkans dåvarande patriark Nikon ville skapa enhetlighet mellan den Grekisk-ortodoxa och Rysk-ortodoxa kyrkans praktiker. Detta vägrade de gammaltroende att acceptera.
Historik
Romerska rikets huvudstad flyttades från Rom till Konstantinopel år 330, då staden även fick den officiella beteckningen Nya Rom. Därför kallar sig även den Östortodoxa kyrkan "romersk", en terminologi som kan verka särskilt förvirrande då den även kallar sig "katolsk". I det heliga landet har detta symbolspråk fått särskilt tydliga uttryck, inte minst genom att det är de ortodoxa ("grekerna", "katolikerna" eller "romarna") som sedan sekler har huvudansvaret för till exempel Heliga gravens kyrka i Jerusalem och Födelsekyrkan i Betlehem. Romersk-katolska kyrkan benämns där av många som "latinarna".
Bitter kamp mellan öst och väst "Du har gjort din kyrka till satans synagoga." Så skrev påven i ett brev till patriarken av Konstantinopel för omkring tusen år sedan. Genom historien har det varit motsättningar och fiendskap mellan den Östortodoxa och Romersk-katolska kyrkan.
På ett stort kyrkomöte år 451 bestämdes det att biskopen i Rom (påven) och patriarken i Konstantinopel skulle ha samma ställning. Först på 500-talet blev biskopen i Rom erkänd som "den främste bland alla kristna biskopar". Hundra år senare kallades han allmänt för påve och var Katolska kyrkans självklare ledare. Men de östortodoxa ville absolut inte acceptera påven som sin ledare. Patriarken i Konstantinopel var själv en mäktig man och ansåg att hans kyrka var den enda sanna kyrkan. Patriarken tyckte att påven borde ändra Katolska kyrkans lära. Östliga schismen
Fram till 1054 var den Östortodoxa och Katolska kyrkan en och samma kyrka (den enda, heliga, katolska och apostoliska kyrkan), då de splittrades från varandra.
Trots att kristna i öst och väst ursprungligen delade samma tro, började de två sidorna separera efter det sjunde ekumeniska konciliet 787.
De första sju ekumeniska koncilierna
Under den tidiga kyrkan uppstod det många läror som stämplades som villoläror. För att dessa läror skulle bekämpas sammankallades det mellan åren 325 och 787 olika kyrkomöten som kallas för de första sju ekumeniska koncilierna.
De första sju ekumeniska koncilierna: Första konciliet i Nicaea Andra konciliet i Konstantinopel Konciliet i Efesus Konciliet i Chalkedon Andra konciliet i Konstantinopel Tredje konciliet i Konstantinopel Andra konciliet i Nicaea Den östortodoxa kyrkan erkänner, liksom den Romersk-katolska kyrkan, de sju ekumeniska koncilierna och dessutom Quinisextum (Konstantinopel 691).
Osmanska riket Under det Osmanska riket var våld mot icke-muslimer vanligt. En av de värsta sådana händelser inträffade under styret av sultan Selim I. Dessa händelser inkluderar våld mot bland annat serber, greker och bulgarer.
Det hände bland annat för att de uttryckte sin kristna tro eller talade negativt om islam.
Kommunismen Efter andra världskriget hamnade alla östortodoxa länder, förutom Grekland, under Sovjetunionens makt och påverkan. Religionspolitiken varierade från land till land och förändrades över tid.
Förtrycket av östortodoxa kristna var starkast i Sovjetunionen och Albanien, men något mildare i Bulgarien.
Läror
Treenigheten
Östortodoxa kyrkan tror på Treenigheten. De lär ut att Gud är "tre personer i total enhet" och att Gud är "en i sin essens, men har visat sig för oss som tre personer: Fadern, Sonen och den Helige Ande." Dessa tre är hypostaser som är separata och som har med individuella egenskaper.
Fadern
Enligt den Östortodoxa kyrkan har Fadern "skapat allting, både det synliga och det osynliga". Änglarna hör till det osynliga och dem skapade Gud allra först.
Jesus Kristus
Jesus är den andra personen i Treenigheten (Guds Son). Han är helt gudomlig och fullt mänsklig. Han blev kött genom hans mor, jungfru Maria och var syndfri. Han dog på korset som människans Frälsare. Han uppstod och steg upp till himlen. Han kommer också att återvända för att döma alla människor.
Den Helige Ande
Den Helige Ande tillhör också Treenigheten. Östortodoxa kyrkan lär ut att Den Helige Ande utgår från Fadern enbart, och inte från både Fadern och Sonen som lärs ut inom den romerska katolicismen (se Filioque).
Jungfru Maria
miniatyr|343x343px|Rysk ikon vid namn Jaroslavskaja Oranta föreställande Jungfru Maria och Jesusbarnet. Jesus mor, jungfru Maria, har den högsta nåden och blir högt hedrad i kyrkan. Dock förkastar de den romersk-katolska läran om den obefläckade avlelsen.
Östortodoxa kristendomen kallar Maria för Guds Moder eller Gudaföderska, som kommer från det grekiska ordet Theotokos (Θεοτόκος). Vid kyrkomötet i Efesus år 431 definierades ordet dogmatiskt i kamp mot nestorianismen, som lär ut att Maria är Kristusföderska istället för Gudaföderska.
Frälsning
De Östortodoxa kyrkorna lär ut att en människas frälsning är en pågående process, där bland annat tron på Kristus, kyrkans mysterier (sakrament), bön, fasta, ta emot eukaristin, bikta sig och att sträva efter att älska Gud ingår. Frälsningsprocessen inom Östortodoxin kallas för theosis, eller gudomliggörelse på svenska.
Begreppet theosis innebär att en man kan "bli lik Gud" (2 Petrusbrevet 1:3-4). Detta innebär inte att en människa kan bli lik Kristus i hans väsen och natur och att man bokstavligt kan bli en gud, utan att man blir mer lik Kristus via hans gudomliga energier och nåd, enligt östortodox teologi.
Därmed innebär detta att de förkastar läror som till exempel evig säkerhet, där en person som enligt läran har blivit frälst, kommer för alltid att vara frälst även att den personen skulle leva ett syndigt liv efteråt. Denna lära finns inom många protestantiska kyrkor. På grund av skillnaderna mellan kyrkornas syn på frälsningen, har det lett till att många medlemmar av protestantismen har anklagat den Östortodoxa kyrkan för kätteri och tvärtom.
Ikoner
Östortodox kristendom är för många känd för sitt ikonmåleri. Ikonmåleriet ses som en helig handling där Jesus, Jungfru Maria och olika helgon avbildas. Stilen är starkt stiliserad och bibehållen genom århundraden.
Mysterier (sakrament) miniatyr|Bröd förberett för den gudomliga liturgin.Följande sju mysterier/sakrament ingår i den östortodoxa kyrkan:
Dop och krismering (konfirmation) Eukaristin Kyrkligt ämbete Bot De sjukas smörjelse Äktenskap
Liturgi
Kyrkorummet Kyrkorummet ska gestalta och vara en försmak av himlens prakt och därför läggs stor vikt vid ritualens och inredningens estetiska former. Liturgierna är mycket långa och bundna till gamla ritualer.
Mellan koret och församlingen i en östortodox kyrka finns ikonostasen, som är en skärmliknande vägg som är täckt med ikoner. Förutom i de Östortodoxa kyrkorna förekommer ikonostaser också i de Grekisk-katolska (östkatolska) kyrkorna.
Språk miniatyr|Fader vår på kyrkslaviska. Kyrkslaviskan har sina rötter från fornkyrkoslaviskan, som skapades av missionärerna Helige Kyrillos och Helige Methodios under 800-talet. Liturgiskt använder de Östortodoxa kyrkorna olika språk som till exempel kyrkslaviska, grekiska, rumänska och arabiska beroende på vilken kyrka.
I Östortodoxa kyrkor som finns i slaviska länder, som exempelvis den Polsk-ortodoxa, Rysk-ortodoxa och Serbisk-ortodoxa kyrkan, används kyrkslaviskan. Sedan används grekiskan inom bland annat Greklands kyrka, Konstantinopels ekumeniska patriarkat och Grekisk-ortodoxa kyrkan av Jerusalem och rumänskan inom den Rumänsk-ortodoxa kyrkan. Inom den Ortodoxa kyrkan i Finland används även svenskan.
När det kommer till Östortodoxa kyrkor som finns i länder där majoriteten av befolkningen inte är östortodoxa kan ländernas officiella språk också användas.
Kalender och högtider
Kalender Inom flera Östortodoxa kyrkor används den julianska kalendern istället för den gregorianska, som används inom västkyrkan.
De tolv stora högtiderna miniatyr|339x339px|Östortodoxt kors. Under det liturgiska året finns det tolv högtider som kallas för "De tolv stora högtiderna". Påsken ingår inte i De tolv stora högtiderna för att den kallas för "Högtidernas högtid", det vill säga att påsken är den viktigaste högtiden på året och att den har en egen kategori.
Guds moders födelse - 8 september (n.s), 21 september (g.s) Det heliga korsets upphöjelse - 14 september (n.s), 27 september (g.s) Allraheligaste Guds moders tempelgång - 21 november (n.s), 4 december (g.s) Kristi födelse - 25 december (n.s), 7 januari (g.s) Kristi dop - 6 januari (n.s), 19 januari (g.s) Jesu frambärande i templet - 2 februari (n.s), 15 februari (g.s) Bebådelsen - 25 mars (n.s), 7 april (g.s) Triumfatoriska intåget i Jerusalem - söndagen före påsk Kristi himmelsfärd - 40 dagar efter påsk Pingst - 50 dagar efter påsk Kristi förklaring - 6 augusti (n.s), 19 augusti (g.s) Guds moders avsomnande - 15 augusti (n.s), 28 augusti (g.s)
Jul Att den julianska kalendern används inom de Östortodoxa kyrkorna innebär att julen firas 13 dagar senare (det vill säga att julaftonen innfaller den 6 januari och juldagen den 7) och att östortodoxa kristna som är bosatta i väst kan få fira jul två gånger.
Dock har den Ortodoxa kyrkan i Ukraina bytt till det västliga datumet på grund av Rysslands invasion av landet. Påsk miniatyr|Insidan i Helige Stefan Dečanskis kyrka i Kortedala, Göteborg. Östortodoxa börjar att förbereda påsken med den stora fastan som pågår i 40 dagar. Den börjar på den rena måndagen och slutar på Lazaruslördagen.