Jonathan Vincent "Jon" Voight, född 29 december 1938 i Yonkers, New York, är en amerikansk skådespelare. Han fick sitt stora genombrott i rollen som den naiva manliga prostituerade Joe Buck i Midnight Cowboy (1969) vilket gav honom en Oscarsnominering. Voight skulle även bli nominerad för sina roller i Runaway Train (1985), Ali (2001) och Hemkomsten (1978). För Hemkomsten vann han för Bästa manliga huvudroll. Bland Voights övriga filmroller märks Den sista färden (1972), Heat (1995), Mission: Impossible (1996) och Regnmakaren (1997). Bland TV-serier märks Pope John Paul II (2005), 24 (2009) och Roy Donovan (2013–2022).
På senare år har han mestadels medverkat i sågade filmer och vann priset Golden Raspberry Awards för Sämsta skådespelare, vilket placerade honom i Guiness Rekordbok som den äldsta att någonsin mottaga priset. Sedan den 16 januari 2025 innehar han ämbetet Special ambassadör i Hollywood, som "ska göra Hollywood starkare än någonsin", under presidenten Donald Trump. Vad uppdraget innefattar eller hur det ska genomföras är inte specificerat.
Biografi
Uppväxt Jon Voight föddes i Yonkers som son till Barbara Kamp och Elmer Voight. Hans far var professionell golfare. Han har också två bröder, Barry som är en ansedd geolog och James Wesley, även känd som Chip Taylor, en artist och låtskrivare som bland annat skrivit låtarna "Wild Thing" and "Angel of the Morning". Familjen är av slovakisk och tysk härkomst och genom sin mor var han släkt med den politiska aktivisten Joseph P. Kamp.
Voight uppfostrades katolskt och gick i en katolsk pojkskola i White Plains där han först blev intresserad av skådespelande. Efter sin examen 1956 började han studera konst på Catholic University of America i Washington D.C. Han avlade kandidatexamen 1960. Han flyttade sedan till New York för en skådespelarkarriär och skrev in sig på skolan Neighborhood Playhouse School of the Theatre där han hade skådespelaren Sanford Meisner som lärare.
Tidiga roller och genombrott Voight fick sin första roll i en revy som hette O, Oysters 1961 och fick samma höst sin Broadwaydebut som Rolf i musikalen Sound of Music. Han fick sin TV-debut med serien Naked City (1963) och fick flera småroller i serier som Försvarsadvokaterna (1963), 12 O'Clock High (1966), Cimarron Strip (1968) och flera avsnitt i Krutrök (1966-1968). Samtidigt fortsatte han i teatern där han fick uppmärksamhet för sin roll som Rodolfo i en off-Broadway uppsättning av Utsikt från en bro 1965. Han medverkade också i Shakespeare pjäserna Stormen och Romeo och Julia, 1966. Voights filmdebut blev som titelkaraktären i komedin Fearless Frank (1967). Samma år hade han också en mindre roll i Sheriffen i Tombstone.
Voight fick sitt stora genombrott i rollen som den naiva manliga prostituerade Joe Buck i Midnight Cowboy (1969). Hans karaktär hamnar i förmyndarskap under fifflaren Ratso Rizzo spelad av Dustin Hoffman. Voight fick rollen till stora delar eftersom han gladeligen gick med på fackets minimumlön. Michael Sarrazin hade först fått rollen men kunde inte ta sig ur ett annat kontrakt. Harrison Ford sökte också rollen. Filmen blev kritikerrosad och banbrytande då den på Oscarsgalan vann Bästa film som den första barnförbjudna filmen att vinna priset. Både Hoffman och Voight Oscarnominerades också för sina roller men förlorade mot John Wayne. Filmen är också bevarad i USA:s kongressbibliotek för sin kulturella, historiska och estetiska betydelse. Filmen Out of It (1969) regisserad av Paul Williams spelades in innan Midnight Cowboy men fick premiär efter.
Fler hyllade roller Voight återförenades med regissören Paul Williams redan i The Revolutionary (1970) och skulle samma år medverka i Mike Nichols filmadaption på Moment 22 baserad på romanen med samma namn av Joseph Heller. Gene Hackman, Lee Marvin och Jack Nicholson var samtliga påtänkta till rollen som Ed Gentry i John Boormans Den sista färden (1972). Rollen gick istället till Voight som tillsammans med Burt Reynolds hyllades av kritiker för sina insatser. Los Angeles Times skrev att filmen bars av de två skådespelarna. Voight blev också nominerad för Bästa manliga huvudroll på Golden Globes. Filmen blev en framgång bland kritiker och blev årets femte mest inkomstmässiga film. Filmen är också bevarad i USA:s kongressbibliotek för sin kulturella, historiska och estetiska betydelse. miniatyr|Voight som Hamlet i en uppsättning i The Old Globe i San Diego, 1976.|vänster Voight spelade sedan en riktningslös boxare i The All-American Boy (1973) och skulle samma år synas i rollen som Stanley Kowalski i en uppsättning av Linje lusta i Buffalo, som gick till året efter. Nästa film var Conrack (1974) där Voight spelar titelkaraktären som är en idealistisk ung lärare för utsatta fattiga svarta elever. Filmen baserades på Pat Conroys biografiska roman The Water is Wide och blev väl mottagen. Däremot tyckte kritiker att Voight inte var övertygande i rollen. "Trots Mr. Voights färdigheter så känns lärarkaraktären stel" skrev The New York Times. Samma år medverkade han även i Täcknamn Odessa som fick mediokra recensioner. Voight hyllades dock för sin tyska dialekt. Han spelade mot den schweiziska skådespelaren och regissören Maximilian Schell och medverkade året efter i hans film The Hangman.
Enligt en biografi om Steven Spielberg skriven av Joseph McBride, var Voight första valet för att spela Matt Hooper i Hajen (1975) men han avböjde och rollen gick då till Richard Dreyfuss. I en intervju från 2024 sade dock Voight själv att han hade blivit erbjuden en roll av Spielberg men i en helt annan, mindre framgångsrik film, och att han avböjde för den var en repris på hans roll i Midnight Cowboy. I mars 1976 medverkade Voight i en uppsättning av Hamlet i San Diego. Han medverkade sedan i Hal Ashbys biografiska film Hemkomsten (1978) där han porträtterade den förlamade Vietnamveteranen Luke Martin som baserades på verklighetens Ron Kovic. Filmen blev mycket älskad av publiken och sexscenen med hans motspelerska Jane Fonda blev väl omtalad. De båda mottog en Oscarsvinst för sina insatser. De fick även varsin statyett på Golden Globegalan och Voight blev även prisad vid filmfestivalen i Cannes.
Han spelade i ytterligare en boxningsfilm i Franco Zeffirellis Utmaningen (1979). Den skulle få ett bra internationellt mottagande, men på hemmaplan fick den mediokra recensioner. Voight blev nominerad för en Golden Globe och hans då nioåriga motspelare Ricky Schroder blev belönad på samma gala.
Spirituellt uppvaknande och övergång till TV Voight återförenades med regissören Hal Ashby i komedin Lookin' to Get Out (1982) där Voight även hjälpte till med manuset och agerade producent. Voights sjuåriga dotter Angelina Jolie gjorde även sin skådespelardebut i filmen. Filmen mottogs av dåliga recensioner och spelade in knappt en 1 miljon dollar av filmens kostnad på 17 miljoner dollar. Han skulle också producera och skådespela i sin nästa film Ett bord för fem (1983) som inte heller spelade in sin produktionskostnad. Voight var också klar för att spela huvudrollen i John Cassavetes film Kärleksströmmar (1984) eftersom han spelade rollen i teateruppsättningen i Los Angeles 1981. Men när Voight ett par veckor innan inspelningen också krävde att få regissera filmen fick han sparken och filmens regissör tog rollen istället. Han medverkade sedan tillsammans med Eric Roberts och Rebecca De Mornay i den ryska regissören Andrei Konchalovskys Runaway Train (1985) som baserades på ett manus av Akira Kurosawa. Voight blev hyllad av kritiker för sin insats och mottog en Golden Globe för Bästa manliga huvudroll och blev nominerad till en Oscar i samma kategori. miniatyr|Voight på Oscarsgalan 1988. Voight följde upp sin hyllade roll med den mediokert mottagna Ökenblom (1986). Under denna period av sitt liv har Voight berättat om att han hade det svårt i sitt liv, med privata relationer och riktningen som karriären började ta och tog på grund av det, en tre år lång paus. Han ska då ha fått ett spirituellt uppvaknande och har även påstått att han pratat med Gud. Efter det var han medförfattare och skådespelare till filmen Eternity (1990) som behandlade ämnena reinkarnation och korruption. Filmen blev både sågad och ett finansiellt misslyckande. Han medverkade sedan i sin första film gjord för TV med Chernobyl: The Final Warning (1991) och följde upp med fler TV-filmer som The Rainbow Warrior (1992) och Den siste krigaren (1992).
Under resten av 1990-talet skulle han växla mellan TV och film och medverkade också i TV-serier som western Return to Lonesome Dove (1993) som var en fortsättning på serien Den långa färden där Voight tagit över Tommy Lee Jones roll. Han medverkade också som sig själv i ett avsnitt av den populära serien Seinfeld (1994) i avsnittet "The Mom & Pop Store" i vilken karaktären George Costanza köper en bil som verkar ha varit ägd av Voight. En händelse som ska ha varit baserad på en av författarnas erfarenhet som faktiskt bad Voight bekräfta om han någonsin ägt bilen. Det hade han aldrig gjort.
Voight spelade den sofistikerade hälaren Nate i Michael Mann filmen Heat (1995). På TV fortsatte han i filmerna Convict Cowboy (1995) och The Tin Soldier (1995) där han också regisserade den sistnämnda. Han medverkade sedan tillsammans med Tom Cruise i Mission: Impossible (1996) där han spelar Cruises mentor och chef. En roll som Peter Graves hade i TV-serien som filmen baserades på. 1997 medverkade Voight i inte mindre än fem filmer där enbart familjefilmen Most Wanted ses som ett misslyckande. Både Regnmakeren, regisserad av Francis Ford Coppola och Rosewood skulle få höga betyg av kritiker. Actionfilmen Anaconda blev sågad men skulle bli en stor finansiell succé. Den gav också Voight två nomineringar till Golden Raspberry Awards som Sämsta skådespelare och Sämsta filmpar tillsammans med Anakondan. Den sista filmen för året var Oliver Stones U-Turn som fick ett mediokert mottagande vid tidpunkten men som med åren fått upprättelse.
Fortsatt växling mellan film och TV Voight hade en nyckelroll i Tony Scotts politiska thriller Enemy of the State (1998) där han spelade antagonisten bredvid Will Smith. Även i Generalen (1998), där han återförenades med regissören John Boorman hade han en mindre men viktig roll. Han hade sedan huvudrollen i TV-filmen The Fixer (1998). Han porträtterade Noa i TV-serien Noah's Ark (1999) och hade en större roll i coming-of-age filmen Varsity Blues (1999). År 2001 hade Voight ännu ett hektiskt år där han medverkade i fem filmer, i tre av dem skulle han porträttera riktiga personer. Han skulle i den romantiska krigsfilmen Pearl Harbour, porträttera presidenten Franklin D. Roosevelt. En roll han fick efter att Gene Hackman avböjde den. Voight blev hyllad för sin insats och filmen blev en av årets mest inkomstmässiga succéer. I TV-filmen Uprising porträtterade han Major General Jürgen Stroop och skulle bli nominerad för en Emmy Award för Bästa manliga biroll. Han skulle sedan bli Oscarsnominerad för Bästa manliga biroll när han porträtterade sportkommentatorn Howard Cosell i den biografiska filmen om boxaren Muhammed Ali – Ali. Han skulle samma år även vara fadersfigur till både sin egen dotter Angelina Jolie i TV-spelsfilmen Lara Croft: Tomb Raider och till Ben Stiller i hans komedifilm Zoolander. miniatyr|Voight på Cannes filmfestival 1993.