Utmattningssyndrom är ett sjukdomstillstånd som präglas av utmattning, koncentrations- och minnessvårigheter samt kroppsliga symtom. Besvären utvecklas vanligen successivt som en följd av långvarig stress, men kan sedan förvärras abrupt i samband med insjuknandet. Återhämtningen därefter kan ta tid och dröja mellan ett halvår och ett år, alternativt längre. Symtomen på utmattningssyndrom överlappar med de hos depression, och diagnoserna förekommer ofta samtidigt. Diagnosen har även likheter med det arbetspsykologiska begreppet utbrändhet. I folkmun används begreppen "utbrändhet" eller att "gå in i väggen" ofta synonymt med utmattningssyndrom. Det avråds dock från att kalla utmattningssyndrom för "utbrändhet", dels för att undvika sammanblandning av begreppen och dels för att termen i svensk översättning anses antyda en alltför dyster prognos.
Diagnosen lanserades i Sverige efter millennieskiftet Diagnosen lanserades i Sverige efter millennieskiftet. Den kallades först utmattningsdepression men fick sitt nuvarande namn 2003, och infördes i den svenska versionen av ICD-10 av Socialstyrelsen 2005. Sedan införandet har sjukskrivningarna för utmattningssyndrom blivit en allt större andel av de totala sjukskrivningstalen i landet. För sjukskrivningar längre än 90 dagar är detta den vanligaste diagnosen, och kvinnor är överrepresenterade. Diagnosen har inte fått någon spridning utanför Sverige.
Behandlingen av utmattningssyndrom varierar mellan vårdenheter och olika delar av landet. Vanliga moment är psykoedukation, fysisk aktivitet och psykoterapi individuellt eller i grupp. Multimodal rehabilitering har också erbjudits av särskilda enheter. Flera behandlingsmetoder har visat sig effektiva för att lindra symtomen på utmattning, men ingen studerad behandling har visat sig kunna förkorta tiden till återgång i arbete. På grund av de tillgängliga behandlingsmetodernas begränsade effekt har vikten av att satsa på förebyggande insatser framhållits som den viktigaste åtgärden för att minska stressrelaterad sjuklighet.
Utmattningssyndrom försvinner som diagnos Utmattningssyndrom försvinner som diagnos från och med 2028 eftersom Världshälsoorganisationens nya och medicinskt uppdaterade diagnossystem ICD-11 ska införas.
Beskrivning och diagnostik Stress är en naturlig del av livet som kan generera en mängd olika reaktioner, varav flera kan te sig som sjukdomstecken utan att för den skull innebära sjukdom. Att människor periodvis är stressade är i någon mening förväntat och gränsdragningen mellan "sjuka" och "friska" reaktioner på stress är inte alltid självklar eftersom gränsen däremellan inte är skarp. Skillnaden mellan tolerabel och sjukdomsalstrande stress förefaller uppstå i samspel mellan stressfaktorerna och den påverkade individens skyddsfaktorer och resurser. En varaktigt förhöjd stressnivå under en längre period kan leda till utmattning, sömnrubbning samt koncentrations- och minnessvårigheter.
Symtomen på utmattningssyndrom är flera och inkluderar energilöshet, sänkt stresstålighet samt olika kroppsliga symtom. Till de vanligare kroppsliga symtomen vid utmattning hör huvudvärk, yrsel och mag-tarmbesvär. De flesta drabbade lider också av någon sömnstörning. Utmattningssyndrom och depression har många gemensamma symtom och uppträder ofta samtidigt, men personer kan ha utmattningssyndrom utan att samtidigt lida av depression. Att symtomen för utmattningssyndrom överlappar med andra psykiska sjukdomar är inte unikt, utan så är förhållandet mellan flertalet definierade psykiska diagnoser.
Typisk för utmattningssyndromet anses vara ett initialförlopp (prodromalfas) med symtom som varat under en längre tid, följt av en akut debut och sedan en långvarig återhämtningsfas som präglas av utmattning och koncentrationssvårigheter. Under initialförloppet som kan pågå i flera år förekommer besvär som trötthet, förhöjd ångestnivå, irritation, sömnrubbning och rastlöshet. En del drabbade söker då sjukvård för olika kroppsliga följdsymtom utan att den bakomliggande orsaken identifieras. Därefter följer en eskalerande uttröttbarhet som övergår i utmattning och koncentrationssvårigheter samtidigt som övriga symtom förvärras. I samband med den akuta debuten är det inte ovanligt att personen i fråga söker sjukvård med andnöd eller bröstsmärtor utan att någon kroppslig åkomma kan konstateras. Det akuta stadiet tenderar att beskrivas i form av ett sammanbrott eller en kollaps av den drabbade och dennes omgivning. Tiden därefter präglas ofta av en stark aversion mot arbetsplatsen och antingen ett ökat sömnbehov eller rubbad sömn. Det allmänna måendet förbättras gradvis samtidigt som de kroppsliga symtomen tenderar att avta, men sömnproblem samt koncentrations- och minnessvårigheter kan kvarstå under en längre tid.
Diagnostik Utmattningssyndrom är en klinisk diagnos som kan ställas av en kvalificerad yrkesutövare baserat på en patients berättelse. Blodprover kan inte användas för att ställa diagnosen, men kan liksom EKG användas för att inte missa andra möjliga orsaker till symtomen. Relevanta differentialdiagnoser inkluderar (beroende på symtom) hypotyreos, B12-brist, kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), hjärtkärlsjukdom och diabetes.
Mätning av saliv-kortisol har utvärderats, men tillför inget till diagnostiken.
Klassifikation Utmattningssyndrom klassificeras i den svenska versionen av diagnosmanualen ICD-10 med koden F43.8A. Denna diagnos sorteras under "anpassningsstörningar och reaktioner på svår stress". Där anmärks att man vid samtidig förekomst av annan psykiatrisk huvuddiagnos: exempelvis depression, dystymi eller generaliserat ångestsyndrom; bör ange utmattningssyndrom som bidiagnos.
För att diagnosen utmattningssyndrom ska kunna ställas måste det finnas fysiska och psykiska tecken på utmattning efter en period med långvarigt förhöjd stressnivå. Huvudsymtomet, markant nedsatt mental energi, måste föreligga sedan minst två veckor. Symtomen på sjukdom ska också ha föregåtts av en period med förhöjd stress, där en eller flera stressfaktorer förelegat under minst sex månaders tid. Minst fyra av sex bikriterier måste även vara uppfyllda för diagnos. Diagnosen måste särskiljas från andra former av stressrelaterad psykisk ohälsa som anpassningsstörning, akut stressreaktion och PTSD.
Diagnosen har ingen internationell spridning och används endast i Sverige. Det finns ingen internationell samstämmighet om hur symtom orsakade av kronisk stress bör utredas, klassificeras och behandlas. Sannolikt beskrivs det lidande som i Sverige klassas som utmattningssyndrom i många andra länder som depressioner och ångesttillstånd, eller beskrivs med alternativa termer som "mental fatigue" och "clinical burnout" eller "severe burnout".
Skattningsskalor Olika skattningsskalor kan användas för att utvärdera risk för utbrändhet, skatta symtomens intensitet och screena för olika försvårande tillstånd. Karolinska Exhaustion Disorder Scale (KEDS) och Självskattat utmattningssyndrom (s-UMS) är skattningsskalor som mäter symtom på utmattning hos drabbade och riskindivider. Shirom-Melamed Burnout Questionnaire (SMBQ) är ett frågeformulär utvecklat för utbrändhet () som kan användas för symtomskattning.
Montgomery-Åsberg Depression Rating Scale (MADRS-S) kan användas för att värdera samtidiga depressionssymtom och Hospital Anxiety and Depression Scale (HAD) för att mäta symtom på både depression och ångest. Alcohol Use Disorders Identification Test (AUDIT) kan användas i screeningsyfte för att upptäcka överkonsumtion och riskbruk av alkohol. Verktyget WHO Disability Assessment Schedule (WHODAS 2.0) kan möjligen skilja mellan utmattningssyndrom och lindrigare tillstånd som anpassningsstörning, men inga tillgängliga skattningsskalor är validerade för användning i differentialdiagnostiskt syfte.
Prognos Tiden till återhämtning anses vara längre än för många andra psykiska sjukdomar och det försäkringsmedicinska beslutsstödet ger stöd för en sjukskrivningsperiod på mellan sex och tolv månader. Längre sjukskrivningsperioder förekommer också. En ökad förekomst av utmattningssyndrom har bidragit till att sjukskrivningslängden för psykiska sjukdomar ökat under det tidiga 2000-talet. Det vetenskapliga underlaget kring generell prognos och möjligheterna till prognostisering vid utmattningssyndrom är begränsat. Studier av just utmattningssyndromets normalförlopp kompliceras också av att patienterna i så hög utsträckning samtidigt lider av depression eller något ångesttillstånd.
En uppföljningsstudie av patienter som genomgått multimodal rehabilitering har visat att utbrändhets- och kroppsliga symtom fortsatte att förbättras under den 18-månadersperiod som studien varade. Samtidigt uppgav knappt hälften av patienterna 7–10 år senare att de upplevde "utmattning" och en majoritet uppgav en fortsatt nedsatt stresstålighet. Hur länge symtomen varat innan en patient med utmattningssyndrom söker vård är den starkaste prediktorn för återhämtningens längd.
Vid institutet för stressmedicins uppföljning av patienter visades att patienter som fortfarande uppfyllde kriterier för utmattningssyndrom 7–10 år efter insjuknande, oftare hade arbetsledaransvar eller vårdnadsansvar för barn med kronisk sjukdom eller psykiatrisk diagnos. Gruppen som tillfrisknat hade istället något oftare vårdnadsansvar för sjuka föräldrar.
Epidemiologi Stora epidemiologiska studier som undersöker förekomsten av utmattningssyndrom saknas. I mindre enkätstudier har förekomst av utmattnings-symtom uppskattats till omkring 15 % av befolkningen, omkring 15 % av vård- och omsorgsarbetande och cirka 30 % av primärvårdspatienter. Sådana enkätstudier tenderar dock att generera överskattningar. Tillståndets verkliga prevalens kan betraktas som okänd.
Individer med utmattningssyndrom har en förhöjd risk för olika kroppsliga sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdom och långvarig smärta.
Sjukskrivningsepidemiologi Bland de som erhöll sjukpenning från Försäkringskassan för psykiska sjukdomar år 2019 led 18 % av kvinnorna och 13 % av männen av utmattningssyndrom, vilket innebär en cirka 40 % högre risk för kvinnor att insjukna i utmattningssyndrom. Offentliganställda kvinnor i svenska kommuner och regioner är överrepresenterade vid sjukskrivning för samtliga stressrelaterade diagnoser. Könsskillnaden kan inte förklaras utifrån kön eller genus, utan är proportionerlig mot den faktiska stressnivån. Enligt Försäkringskassans statistik är det vanligast att insjukna i utmattningssyndrom i åldersspannet 35–44 år. Diagnosgruppen "anpassningsstörningar och reaktioner på svår stress" där utmattningssyndrom ingår har ökat och blivit den vanligaste sjukskrivningsgrunden i Sverige. Bland patienter sjukskrivna längre än 90 dagar är utmattningssyndrom den vanligaste diagnosen och hos dessa är fördelningen mellan kvinnor och män 4 till 1.
Riskfaktorer Även om arbetssituationen är en vanlig utlösande orsak så påverkas risken att insjukna naturligtvis av andra aspekter som rör livssituationen. Insjuknande är vanligare bland individer med barn i förskola och lågstadieklass (från 3–8 års ålder). Att ha flera barn eller att nyligen ha genomgått skilsmässa innebär också en ökad risk. Inom chefsyrken och yrken som kräver högskoleutbildning är risken för utmattningssyndrom lägre. Risken är dock generellt förhöjd inom människovårdande yrken, även de som kräver högskoleutbildning.
Arbetsmiljöns roll