Tegneby kyrka är en kyrkobyggnad i Orusts kommun. Den tillhör Tegneby församling i Göteborgs stift.
Tegneby kyrka är uppförd på en liten höjdsträckning, obetydligt högre än det öppna landskapet i omgivningen, som består av ett delvis kulligt och delvis platt område, bestående av åkrar och fält och i förlängningen omgivet av berg och öar. Landskapet ligger ungefär i mitten av södra Orust och kyrkan ligger ett par kilometer in från Orusts södra havskust mot Stigfjorden. Kyrkan ligger cirka 300 meter norr om länsväg 178.
Kyrkobyggnaden Tegneby kyrka är en enskeppig salkyrka, som består av ett långhus av sten (natursten) och tegel, ett torn av sten och trä i väster, och i öster ett smalare, något lägre och femsidigt kor av samma material som långhuset, som senare fått annan användning. Långhuset och koret började uppföras 1891 i ursprungligen mycket sirlig och utsmyckad nygotik (senare borttaget, se nedan) och ersatte en tidigare medeltida mindre kyrka (se nedan). Bygget slutfördes 1892. Tornet, byggt under åren 1692, 1701 och 1705, bibehölls dock från den gamla kyrkan och anslöts därvid till den i övrigt nya kyrkan. Stenfasaderna, inklusive tornets nedre del är spritputsade och avfärgade i vitt, men med en sockel av synlig och oputsad granit. (beskrivningsdelen).Bebyggelseregistrets byggnadspresentation (bilddelen).
Kyrkans huvudingång är som brukligt i väster, in genom vapenhuset i tornets bottenvåning. En rektangulär stentrappa med ramper åt båda håll, leder upp till den brunmålade panelklädda dörren. Denna dörr har nygotisk utformning med kraftiga svarta smidesbeslag och sitter i en spetsbågig nisch utan överljusfönster. Ovanför dörren sitter mitt i nischen istället en lampa. Ytterligare ingångar finns på norra och södra långsidorna och de har särskilt utbyggda vindfång. Dörrarna där liknar västportens dörr. Fönstren är höga och spetsbågiga spröjsade träfönster, målade i brunt.
Kyrkans tak utom tornet (se nedan) är täckt med stora skivor av (hak)falsad grönmålad förzinkad plåt (ihakat storplåtsformat) och utgör över långhuset ett sadeltak, medan det lägre koret täcks av ett eget av valmat tak. Taket sträcker sig också något längre ner över vindfången över nord- och sydportalerna. Under takfoten finns en putsad och tandad taklist (så kallad tandsnittsdekoration).
thumb|stående|Tornet och kyrkan från väster
Tornet Kyrktornets nederdel (vapenhuset och halva första våningen däröver) är av sten, medan överdelen (halva första våningen och klockvåningen) är av trä. Den senare trädelen är klädd med vitmålad plåt som täcker en locklistpanel i trä och därför ser ut som en sådan vitmålad locklistpanel. Strax ovanför västporten finns i tornets västra stenmur ett runt fönster för ljusinsläpp till tornets första våning ovanför bottenvåningen med vapenhuset. På tornets norra och södra sidor finns däremot inga fönster, utan där sitter två stenar med reliefer inmurade, på norrsidan med ett karvsnittsmönster och på sydsidan med ett djurhuvud.
I överdelen av tornet finns dubbla rektangulära vitmålade (samma färg som tornet i övrigt) ljudluckor i alla väderstreck. I söder och norr är luckorna överst och listen ovanför dem inte helt rektangulära utan dessa överdelar är något rundade som en rundbåge, däremot inte i öster och väster där luckorna är helt rektangulära. I öster över långhuset finns ljudluckorna precis ovanför taket och får där heller inte plats i sin hela rektangulära längd. Därför är ljudluckornas där modifierade undertill för att få plats ovanför taket genom en diagonal avskärning efter lutningen på taket. Ljudluckorna där får där därför närmast en trekantig utformning.
Torntaket har ett nedre fyrsidigt takfall med avfasade hörn (det vill säga åttkantig med fyra större takfall åt de fyra väderstrecken). Ovanför det nedre takfallet finns en kortare åttkantig tornspira i form av en helt plåttäckt sluten lanternin (inga öppningar) och däröver en kort men spetsig spira med svängda sidor nederst över lanterninen. Hela torntaket är klätt med kopparplåt.
Interiörens huvuddrag Kyrkorummet och dess karaktär. Takkonstruktionen Det ganska rymliga kyrkorummet upplevs som intimt. Det beror på takets utformning och på färgsättningen, som utgörs av en vacker brytning mellan inredningens och andra detaljers bruna färgnyanser och de ljusa väggarna och taket.
Inredningen är hållen i mer eller mindre mörkbruna nyanser som bryter vackert mot de ljust beigevita väggarna och mot tunnvalvet i ungefär samma vita nyans (något gråvitare). Den platta delen av taket, ett brädtak, är målat i ljusbrunt medan bockkonstruktionens bjälkar är målade i mörkbrunt. Bänkar, delar av läktare, läktarpelare och dörrar är målade i brunt (varken ljusbrunt eller mörkbrunt).
Innertaket är till största delen ett senare en byggnadstiden byggt modernt tunnvalv i trä (hopfogade brädor), som är smalare än bredden mellan långhusväggarna i söder och i norr. På vardera sidan om tunnvalvet, vid och längs med de båda ytterväggarna har taket istället har drygt en meter breda plana partier. Därunder finns konsoler i väggarna som taket vilar på. Detta tak är lägre än det ursprungliga innertaket från nybyggnationen 1891, som befinner sig i vindsvåningen ovanför och det takets ursprungliga bemålning är där fortfarande bevarad. – Eftersom tunnvalvet alltså är smalare än själva kyrkorummet och också lägre än det ursprungliga nygotiska taket, ger det en intimare upplevelse av rummet.
De enkla konsoler av trä som bär upp taket, är synligt profilerade som en del av kyrkorummet genom synliga bjälkar. De är uppsatta i form av enkla trekantiga bockkonstruktioner vertikalt på väggarna mellan fönstren. Även detta ger kyrkorummet en intimare karaktär. Bockkonstruktionerna består av en längre vertikal bjälke längs med ytterväggen och däröver en bredsida som sträcker sig horisontellt ut dikt an under den platta delen av taket från väggen in mot kyrkorummet. Däremellan finns en tvärslå, en bjälke som löper diagonalt mellan de båda andra vertikala och horisontala bjälkarnas ändar ut mot kyrkorummet och in mot väggen.
Bockkonstruktionerna är fastsatta i väggarnas murar genom en kortare plant gående inmurad bjälke. Fyra av de sammanlagt tolv bockkonstruktionerna är mot koret till (utom den innersta) dubbla, med sex bjälkar vardera (för att bära upp ett bredare mellanrum över syd- och nordportalerna), medan övriga tio endast består av tre bjälkar vardera (förutom den inmurade fästningsbjälken).
Golvet inne i långhuset är ett lackat trägolv, som huvudsakligen sannolikt är från byggnadstiden. Väggarna är slätputsade och målade i ljust beigevit färg, liksom taket i tunnvalvet, partiet närmast ytterväggarna är dock som nämnts i målat i mellanbrunt. I lillkyrkan är det tidigare korets blå och stjärnbeströdda valv från kyrkans byggnadstid och har bibehållits i ursprunglig stil och i ursprungliga färger.
Ingångar till långhuset finns i väster från vapenhuset, samt mitt på norra och södra långsidorna. I dessa ingångar finns spegeldörrar, det vill säga dörrar med utsnidade försänkta partier i trä, men med glaspartier i överdelens speglar. De har en nygotisk utformning liksom långhuset i övrigt och är målade i brunt. I norr och söder leder dessa ut till vindfång (farstu) innanför de egentliga ytterdörrarna, vars insida är klädd med panel, med ett synligt ramverk. Allt detta är sannolikt från byggnadstiden (med tanke på utformningen i nygotik). I väster under läktaren sitter dessutom en modernare dörr, samtida med läktarunderbyggnaden. Fönsteröppningarna är höga och nygotiskt spetsbågiga och innehåller spröjsade träfönster med innanfönster, och fönsterbågarna och spröjsen är här målade i ljust beigevit färg, liksom väggarna (se ovan).
Kyrkans bänkar utgörs av en öppen bänkinredning (det vill säga utan dörrar), som är fristående från väggarna, det vill säga med både mittgång och sidogångar längs med väggarna. De har figursågade gavlar med treklöverformad överdel, och med små armstöd. Bänkskärmarna mot koret är indelade i smala spetbågiga fält. De är målade i brunt, med en del ljusare bruna fält och med blå och rödbruna dekorationer. De är också från byggnadstiden, men är något ombyggda invändigt, samt har kortats av ytterst mot mittgången.
Nya koret och gamla koret, den så kallade ”lillkyrkan” Koret har invändigt sedan en restaurering 1937-1938 en rak avslutning åt öster, med en hög och bred spetsbågig nisch, som altaruppsatsen är placerad framför. Korgolvet är två steg högre än i långhuset. Öster om detta kor finns det äldre femsidiga koret från kyrkans nybyggnadstid (se nästa stycke). Genom att det gamla koret avskildes från kyrkan kunde den gamla altaruppsatsen, som även fanns dessförinnan i den nya kyrkan fast i förändrad form, återinsättas i sin ursprungliga form. (historikdelen) Altartavlan är i barockstil, en stil hos altare och predikstolar som går igen hos många bohuslänska kyrkor (se uppräkning nedan).
Det äldre femsidiga koret från kyrkans nybyggnadstid är nu istället ett mindre kyrkorum, som används som så kallad "lillkyrka" och som har en ingång bakom det nya korets gamla altartavla. Det var dock sakristia fram till 1960-talet, så en ny sådan inreddes under läktaren (se nästa avsnitt). Lillkyrkan är ett femsidigt, smalt och relativt högt kyrkorum, med ett putsat ribbvalv som är målat i ljusblått med stjärnor. Det får ljus genom fem höga spetsbågiga fönster i varje yttre väggparti. – Det är således ett typiskt gotiskt kor (enligt nygotisk schablon) och är något lägre i tak (men ändå högt tak), än övriga kyrkan. Lägre smalare kor eller absider är tidstypiskt för den ursprungligen medeltida gotiken och har sin grund i romanska kyrkors absider. – Golvet i lillkyrkan är av lackat trä.
Läktare, vapenhus och tornrum Under läktaren i väster finns läktarunderbyggnader som byggdes 1963 efter ritningar av J Olivegren. De innehåller rum för olika verksamheter: samlingsrum på sydsidan och sakristia på norrsidan. Underbyggnadernas framväggar går ända fram till läktarens framkant. Väggen mot kyrkorummet klädd med vitlaserad panel, med glas i partierna närmast ytterväggarna och upp mot läktarens undersida. Sakristian har en enhetligt utformad inredning, med bland annat ett altare av obehandlat trä.
Vapenhuset befinner sig I tornets bottenvåning och har ett golv av gult tegel, vitputsade väggar och ett vitmålat pärlspontstak. Trappor till läktaren befinner sig där på norr- och sydsidorna. Ytterportens insida är klädd med panel med ett synligt ramverk. Dörrar till kyrkorummet är de nämnda spegeldörrarna med glaspartier i överdelen med nygotisk utformning. Vapenhusets inredning är helt och hållet från byggnadstiden. Rummet en trappa upp, första tornvåningen är inrett på samma sätt och har ett helrunt fönster i väster.
Inredning miniatyr|stående|Altartavlan som ursprungligen stod i Marstrands kyrka Altare och altarring Altaret har ett altarbord av trä, vilket är från nybyggnadstiden och är placerat ett stycke framför östra korväggen för att inte täcka över dörren in till lillkyrkan (se ovan). Det är målat i olika bruna nyanser och sidorna är indelade i fält med nygotiska detaljer.
Altaruppsatsen är placerad på altarbordets bakkant och är en stor uppsats i barock. Barocken är vanlig i bohuslänska kyrkor, men motsvarande altartavlor i barock i andra bohuslänska kyrkor är då i en något annorlunda barockstil och liknar då mer Tegneby kyrkas predikstol, eftersom de är indelade i djupa nischer med utstående pelare (pilastrar) eller konsoler emellan och som också har mycket snarlika motsvarigheter i en del bohuslänska kyrkor (se uppräkning med mera nedan). Tegneby kyrkas altaruppsats har en mer rikt skulpterad barock, som skiljer sig en del från dessa motsvarigheter. Det beror troligen på att den ursprungligen beställdes för och uppsattes i stadskyrkan i Marstrand, Marstrands kyrka. Senare inköptes den av Tegneby socken.