Rondo, efter franskans rondeau 'något återkommande, något som går runt', är en lyrisk och musikalisk form där stycket består av ett återkommande grundtema eller ritornell, interfolierat av partier med annat material - episoder. Formen rondo har rötter i medeltida folk- och dansmusik, användes ofta av barockens kompositörer och har sedan följt med under framför allt den tonala eran (klassisk och romantik). Ritornellerna varieras ibland när de dyker upp på nytt; episoderna kan också ibland innehålla variationer - av varandra eller av material från ritornellerna. Ofta avrundas stycket av en coda.Formen kan finnas var som helst, men har sin klassiska plats som final - sista sats - i en sonat.
Exempel på formscheman (A betecknar ritornell, övriga bokstäver olika episoder): ABACADAEA... (en gammal och gärna folklig variant; episoderna kan vara improviserade) ABACABA+Coda (en vanligtvis nyare och mera konstmusikalisk)
Några berömda rondon: Pianosonat op. 13 ("Pathétique"), sista satsen (Beethoven) Pianosonat i A-dur K 331, sista satsen Rondo Alla Turca (Mozart) Violinkonsert op.61, sista satsen Ludwig van Beethoven
Kategori:Musikalisk form Kategori:Typer av musikstycken Kategori:Verslära