Sankt bernhardshund är en hundras från Schweiz. Den är av molossertyp och räknas till bergshundarna, men har inte haft som huvudsaklig användning att vara boskapsvaktare eller herdehund. Dagens sankt bernhardshund har inte heller varit räddningshund utan är framavlad som sällskapshund.
thumb|left|150px|Edwin Landseers målning från 1820 av två alpmastiffer som räddar en nödställd, den ena hunden med konjakskagge.
Historia Den stora, tunga, massiva och långhåriga sankt bernhardshunden av idag är resultatet av korsningar från mitten av 1800-talet. Efter att den ursprungliga stammen av räddningshundar på klosterhärbärget vid Sankt Bernhardspasset decimerats under 1830-talet, korsades lokala sennenhundar med pyrenéerhundar, newfoundlandshundar, grand danois och mastiffer. De som blev för stora och långhåriga för augustinermunkarnas vandringar i snölandskapet skänktes bort eller såldes till lokala bönder. Det är dessa gårdshundar som utgör grunden för rasen.
Bilden av sankt bernhardshunden som dyker upp i snöstormen med en konjakskagge skapades av Edwin Landseer på en målning från 1820 (Alpine Mastiffs Reanimating a Distressed TravellerPeter Olausson: ). På 1860-talet förstärktes denna föreställning genom vidlyftig reklam för rasen av den brittiske hundhandlaren, pastorn och sedermera parlamentsledamoten John Cumming Macdona (1836-1907).Renée Willes: All världens hundraser sid 131f, Bromma 2003, Olof A Ruig: S:t bernhardshund i Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, del 2 sid 79, Stockholm 1955–1956
På 1860-talet introducerades namnet sankt bernhardshund, erkändes hunden som en egen ras av den schweiziska kennelklubben.Den internationella standarden: Dessförinnan kallades hunden ofta alpmastiff.
Den ursprungliga alpmastiffen hade en konstitution som mer liknade sennenhundarnas. Detta vet man genom den berömda räddningshunden Barry, född 1802 och död 1814, som står uppstoppad på Naturhistoriska museet i Bern. Hundarna användes som vakthundar, klövjehundar och räddningshundar av munkarna som patrullerade den svåra terrängen för att hjälpa vandrare genom passet. Hundarnas orienteringsförmåga och skärpta luktsinne hjälpte munkarna att finna sin väg i snön och att hitta nödställda. De lär även ha kunnat varsla om snöskred. Första skriftliga omnämnandet av munkarnas hundar är från 1707, dokument har visat att traditionen började på 1660-talet. Deras rykte spreds av soldater i Napoleons la grande armée. 1815 och 1830 decimerades munkarnas stam av hundar, första gången av en valpsjukeepidemi, andra gången av ett snöskred.
Egenskaper Till kynnet är sankt bernhardshunden en trygg och vänlig sällskapshund, men den kan även vara vaksam. Den är livlig för att vara så stor och tung.
Utseende Sankt bernhardshundens kropp är kraftig och muskulös, och den kan väga 60-100 kilo. Den finns som långhårig och korthårig. Grundfärgen är vit med stora djupröda fläckar.
Kända hundar Barry Skeppshunden Bamse
Fiktiva hundar Kända fiktiva sankt bernhardshundar är bland andra: Båtsman, Tjorvens hund i böckerna och filmerna om Saltkråkan Cujo i Stephen Kings bok med samma namn, Bolivar, Kalle Ankas hund Beethoven i filmen med samma namn.
Se även Grosser schweizer sennenhund
Referenser Noter
Källor Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, Carl-Johan Adlercreutz: Hundar i världen, Västerås 2006, Malcolm Wallerstedt (red): Stora nordiska hundboken, Malmö 1966 Carl-Reinhold von Essen (red): Hundboken, Stockholm 1955-1956 Carl O. M. P. Leuhusen: Rashundar i ord och bild, Stockholm 1932 Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, Tine Luther: David Hancock: Bryan Cummins:
Den internationella standarden:
Externa länkar
Rasspecifik Avelsstrategi (RAS),
Kategori:Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar Kategori:Hundraser från Schweiz