Ulrich Friedrich Wilhelm Joachim von Ribbentrop, född 30 april 1893 i Wesel, död 16 oktober 1946 i Nürnberg, var en tysk nazistisk politiker och diplomat. Han var Tysklands utrikesminister från 1938 till 1945.
Ribbentrop, som blev medlem av NSDAP år 1932, utsågs kort efter Adolf Hitlers maktövertagande i januari 1933 till NSDAP:s särskilde talesman i utrikespolitiska frågor. Han blev samma år medlem av Schutzstaffel (SS) och var från 1940 Obergruppenführer. Han blev även Hitlers utrikespolitiske rådgivare år 1933. År 1935 utnämndes han till befullmäktigad minister och spelade som sådan en nyckelroll i tillkomsten av det tysk-brittiska flottavtalet år 1935 och Antikominternpakten året därpå. Efter att ha tjänat som Tysklands ambassadör i London i ett och ett halvt år utnämndes Ribbentrop till Tysklands utrikesminister i februari 1938. I kraft av detta ämbete undertecknade han Molotov–Ribbentrop-pakten, en vecka innan andra världskriget utbröt. Under kriget spelade han emellertid en mera undanskymd roll.
Efter andra världskriget ställdes Ribbentrop inför rätta inför den Internationella militärtribunalen i Nürnberg och dömdes till döden som huvudkrigsförbrytare.
Biografi Barndom och ungdom miniatyr|höger|stående|Joachim von Ribbentrop år 1938. Joachim von Ribbentrop föddes 1893 i garnisonsstaden Wesel i Rhenprovinsen. Hans far var arméofficeren Richard Ribbentrop (1859–1941) och hans mor var Sophie Hartwig (1860–1902). Han hade två syskon, brodern Lothar (1892–1918) och systern Ingeborg (född 1896). Modern dog i tuberkulos 1902 och tre år senare gifte fadern om sig med Olga-Margarethe von Prittwitz und Gaffron, som tillhörde en markägande adelsätt.
I Metz lärde sig den unge Ribbentrop att tala franska. Han utmärkte sig i ridsport och tennis, men var tämligen medioker som skolelev och kom inte att avlägga studentexamen. År 1908 lämnade fadern armén och flyttade med sin familj till skidorten Arosa i Schweiz. Barnen Ribbentrop fick där privatundervisning av både franska och engelska lärare. Hösten 1909 skickade fadern sönerna Joachim och Lothar till England för fördjupade studier i engelska och ett år senare reste de till Kanada. Joachim Ribbentrop arbetade på en bank i Montréal och senare vid byggnadsarbeten på Quebec Bridge. År 1913 deltog han i anläggandet av National Transcontinental Railway. Vid den här tiden drabbades Ribbentrop av tuberkulos och läkare tvingades att avlägsna ena njuren. Ribbentrops allvarliga sjukdom kom senare i livet att prägla hans personlighet genom nedsatt koncentrationsförmåga och depressiva anfall. Ribbentrop återvände till Tyskland för att vila upp sig, men reste inom kort tillbaka till Kanada, där han med hjälp av arvet efter sin mor etablerade sig som vinagent och importör av tyska viner.
Första världskriget I början av augusti 1914 bröt första världskriget ut och Ribbentrop bestämde sig då för att lämna Kanada, som var en brittisk dominion och därmed, från den 4 augusti, låg i krig med Tyskland, för det neutrala USA. Han avreste från New York den 15 augusti med den nederländska ångaren Potsdam. Efter ankomsten till Tyskland tog han värvning och anslöt sig till 12:e kavalleriregementet i Torgau, vid vilket hans morfar hade tjänat. I regementet lärde han bland annat känna greve Wolf-Heinrich von Helldorf. Ribbentrop stred först på östfronten och senare på västfronten, där han 1917 blev sårad och tvingades lämna aktiv tjänst. Han uppnådde graden Oberleutnant. Han anställdes därefter vid försvarsministeriet i Berlin och knöts i april 1918 till det tyska konsulatet i Konstantinopel. Där stiftade Ribbentrop bekantskap med kavalleriofficeren Franz von Papen, som var stabschef vid 4:e turkiska armén. Vid denna tid hyste Tyskland fortfarande förhoppningar om att vinna kriget, även om det med Tyskland allierade Osmanska riket stod inför kapitulation.
Den 11 november 1918 skrev Tyskland under vapenstilleståndet på västfronten och tvingades enligt Versaillesfördraget påföljande år ta på sig hela krigsskulden. Ribbentrop tog, i likhet med många andra tyskar, starkt avstånd från detta fördrag och den demokratiska konstitution, som påtvingades Tyskland. År 1919 träffade han Anna Elisabeth "Annelies" Henkell, dotter till sektfabrikanten Otto Henkell, vars företag, Henkell & Co. Sektkellerei, hade blivit den främsta tillverkaren av sekt i Tyskland. Paret gifte sig den 5 juli 1920 och kom med tiden att få tre söner och två döttrar. Hustrun beskrivs som en "Lady Macbeth" som fullkomligt dominerade sin make. Enligt fängelsepsykiatern i Nürnberg, Douglas Kelley, fann Ribbentrop i sin hustru ett moderssubstitut, vilket försatte honom i en emotionell beroendeställning till henne. Diplomaten Reinhard Spitzy, Ribbentrops sekreterare 1936–1938, skrev i sina memoarer att Annelies Ribbentrop vakade på makens steg och påverkade honom helt och hållet – socialt, professionellt och politiskt; hon övertalade sin make att ansluta sig till NSDAP. Enligt Spitzy bestämde hon vilka som skulle få avlägga besök hos maken i hans egenskap av ambassadör. Hon skall även ha krävt att få närvara vid alla viktigare möten. Hasso von Etzdorf, Ribbentrops förbindelseofficer vid OKH, beskrev henne som en "synnerligen ond demon" (tyska "besonders böser Dämon").
Mellankrigstiden Ribbentrop fick överta Henkells kontor i Berlin och grundade 1925 firman Schönberg & Ribbentrop, som blev generalagent för Henkells sekt men även för Pommery och Johnnie Walker. Samma år övertalade han en avlägsen släkting, Gertrud von Ribbentrop (1863–1943), att adoptera honom. Hennes far Karl Barthold von Ribbentrop hade blivit adlad år 1884. Joachim Ribbentrop kunde således lagligen använda prefixet "von" och ändrade sitt namn till Joachim von Ribbentrop, även om han inte blev adlig i ordets heraldiska betydelse. Detta "von" öppnade för Ribbentrop dörrarna till Berlins finare kretsar.
Ribbentrops första personliga kontakter med den nazistiska rörelsen ägde rum i juni 1928. Berlins Gauleiter, Joseph Goebbels, hade hållit ett tal i närheten av Wiesbaden och råkade träffa paret Ribbentrop, som besökte makens föräldrahem. Goebbels antecknade den 23 juni 1928 i sin dagbok att han och Ribbentrop hade mycket att samtala om. I riksdagsvalet år 1928 fick NSDAP 2,6 procent av rösterna. Den 24 oktober 1929 ägde Wall Street-kraschen rum och Tyskland pressades att betala tillbaka sina utländska lån. Den tyska ekonomin ansträngdes kraftigt och var nära kollaps; exporten minskade, företag gjorde konkurs och arbetslösheten sköt i höjden. Detta allvarliga läge gynnade Adolf Hitler och NSDAP, som med sin radikala nationalism och antisemitism appellerade till missnöjda tyskar, särskilt inom arbetarklass och medelklass. Vid riksdagsvalen den 14 september 1930 fick NSDAP 18,3 procents stöd och blev näst största parti, efter SPD, som fick 24,5 %.
År 1930 introducerades Ribbentrop för Adolf Hitler av sin tidigare vapenbroder von Helldorf på Hotel Kaiserhof i Berlin. Senare samma år möttes Ribbentrop och Hitler vid en middag hos Victor av Wied och Ribbentrop hyllade Hitlers antikommunistiska budskap och donerade 6 000 riksmark till det nazistiska partiet. Ribbentrop kom att stödja NSDAP och blev den 1 maj 1932 partimedlem. I slutet av maj föll regeringen Brüning och Franz von Papen blev den 1 juni utnämnd till ny rikskansler. Ribbentrop erbjöd sig då att bli politisk medlare mellan von Papen och Hitler. Förslaget avslogs, men när general Kurt von Schleicher blev rikskansler i början av december 1932, fick Ribbentrop uppdraget att leda förhandlingar mellan von Papen och Hitler avseende en bred politiskt enad front. En rad möten mellan von Papen, Hitler och representanter för president Hindenburg hölls i Ribbentrops villa i Berlinstadsdelen Dahlem. Både von Papen och Hitler ämnade avlägsna von Schleicher från kanslerposten. Den 22 januari 1933 överlade Hitler med von Hindenburgs son Oskar von Hindenburg och denne övertygade senare sin far att utnämna Hitler till ny rikskansler, vilket skedde den 30 januari. Ribbentrop hade spelat en nyckelroll i att föra Hitler till makten. Han åtnjöt huvudparternas förtroende och förmådde hålla förhandlingarna igång när de tycktes vara på väg att stranda.
NSDAP Ribbentrop var impopulär bland nazistpartiets Alte Kämpfer, "de gamla kämparna", som 1923 hade deltagit i Hitlers ölkällarkupp i München. Ribbentrop sågs som en parveny som hade anslutit sig till NSDAP av opportunistiska skäl. Goebbels skrev i sin dagbok att Ribbentrop hade "köpt sitt namn, gift sig till pengar och svindlat sig till sitt ämbete". För att kompensera för sin impopularitet blev Ribbentrop fanatisk nazist och gav tydliga uttryck för stark antisemitism. Ribbentrop hade under 1920-talet som handelsman i vinbranschen förhandlat med judiska företagare och bankirer och umgåtts med judiska vänner, men när han hade etablerat kontakter med Hitler och NSDAP upphörde han med att umgås med judar. Ribbentrop blev med tiden övertygad om att judarna i Tyskland var "ficktjuvar, mördare och bovar" och att de hade förvärvat sina förmögenheter och sin egendom olagligt.
Ribbentrop hade hoppats att bli utnämnd till utrikesminister när Hitler tillkännagav sitt kabinett den 30 januari 1933. Ett av villkoren för Hitlers utnämning till rikskansler var att han behöll Konstantin von Neurath som utrikesminister, vilken hade utnämnts av von Papen i juni 1932. Vid denna tid hade NSDAP ett begränsat inflytande över ministerposterna och det fanns ännu inte plats för det oprövade kortet Ribbentrop.
Hitler misstrodde diplomaterna på utrikesministeriet och bad Ribbentrop att för den tyska regeringens räkning rapportera om den politiska utvecklingen i Storbritannien och Frankrike. Han blev 1933 Hitlers utrikespolitiske rådgivare och samma år medlem av SS där han år 1940 blev SS-Obergruppenführer. I april 1934 fick Ribbentrop en officiell position inom tysk politik då han av Hitler utsågs till befullmäktigad för nedrustningsfrågor. Ett av Ribbentrops uppdrag var att övertyga Frankrikes utrikesminister Louis Barthou om Hitlers fredliga avsikter. Ribbentrop blev känd i bredare kretsar när han i juni 1935 förhandlade fram ett tysk-brittiskt flottavtal, vilket innebar att Tyskland tilläts att inneha en flotta som motsvarade en tredjedel av den brittiska. I början av år 1936 låg Hitlers fokus på att besätta Rhenlandet. En tysk remilitarisering av Rhenlandet stred både mot Versaillesfördraget och Locarnofördraget. Ribbentrop ansåg att en tysk inmarsch utgjorde ett farligt vågspel, men rådde Hitler till handling och den 7 mars tågade nitton tyska infanteribataljoner in i Rhenlandet. Flera brittiska politiker i ledande ställning ansåg att Tyskland endast hade återtagit en del av sitt eget territorium och den brittiska opinionen motsatte sig en brittisk militär intervention. Den franska regeringen hotade med militära insatser, men ansåg sig maktlös när den inte fann något stöd hos britterna. Hitler kunde fira sin första stora utrikespolitiska triumf.
Dienststelle Ribbentrop I augusti 1934 grundade Ribbentrop Büro Ribbentrop, som senare bytte namn till Dienststelle Ribbentrop, en organisation som fungerade som ett inofficiellt utrikesministerium. Med tiden kom ministeriet att ha omkring 100 anställda, och man lade särskilt fokus på relationerna med Storbritannien. Ribbentrop företog regelbundna resor till London och rapporterade direkt till Hitler. Hitler uppskattade Ribbentrops diplomatiska arbete och försåg Dienststelle Ribbentrop med 20 miljoner Reichsmark ur partiets kassa.
Ambassadör