Clinton Davisson, född 22 oktober 1881 i Bloomington, Illinois, USA, död 1 februari 1958 i Charlottesville, Virginia, var en amerikansk fysiker som var delaktig i upptäckten av elektrondiffraktionen. Experimentet bekräftade idéerna om de Broglie-våglängd. För detta mottog han Nobelpriset i fysik 1937 tillsammans med G.P. Thomson, som självständigt upptäckte elektrondiffraktion ungefär samtidigt som Davisson.
Biografi Davisson tog examen vid Bloomington High School 1902 och började på University of Chicago på ett stipendium. På rekommendation av Robert A. Millikan anställdes han 1905 av Princeton University som fysiklärare. Han avslutade sin kandidatexamen i Chicago 1908, främst genom att arbeta på somrarna. Medan han undervisade vid Princeton gjorde han doktorsavhandling under handledning av Owen Richardson. Han fick sin doktorsexamen i fysik vid Princeton 1911 och samma år gifte han sig med Richardsons syster, Charlotte. Richardson var svägerska till Oswald Veblen, en framstående matematiker. Clinton och Charlotte Davisson (död 1984) fick ett barn, den amerikanska fysikern Richard Davisson.
Davisson dog den 1 februari 1958, 76 år gammal.
Karriär och vetenskapligt arbete Davisson utsågs sedan till biträdande professor vid Carnegie Institute of Technology. År 1917 tog han ledigt från Carnegie Institute för att göra krigsrelaterad forskning vid ingenjörsavdelningen vid Western Electric Company (senare Bell Telephone Laboratories). I slutet av kriget antogs Davisson till en permanent position vid Western Electric efter att ha fått försäkringar om sin frihet att utföra grundforskning där. Han hade funnit att hans undervisningsansvar vid Carnegie Institute i stor utsträckning hindrade honom från att forska. Davisson stannade kvar på Western Electric (och Bell Phone) fram till sin formella pensionering 1946. Han accepterade sedan en utnämning till forskningsprofessor vid University of Virginia där han fortsatte fram till sin andra pensionering 1954.
Elektrondiffraktion och Davisson–Germer-experimentet Diffraktion är en karakteristisk effekt när en våg inträffar på en bländare eller ett galler och är nära förknippad med karaktären av själva vågrörelsen. På 1800-talet var diffraktion väl etablerad för ljus och för krusningar på vätskans ytor. År 1927, medan de arbetade för Bell Labs, utförde Davisson och Lester Germer ett experiment som visade att elektroner diffrakterades på ytan av en nickelkristall. Detta berömda Davisson-Germer-experiment bekräftade de Broglie-hypotesen att partiklar av materia har en vågliknande natur, vilket är en central grundsats i kvantmekaniken. I synnerhet möjliggjorde deras observation av diffraktion den första mätningen av en våglängd för elektroner. Den uppmätta våglängden stämde väl med de Broglies ekvation där är Plancks konstant och är elektronens rörelsemängd.
Utmärkelser och hedersbetygelser
En nedslagskrater på månens baksida namngavs efter Davisson 1970 av IAU.Davisson, Gazetteer of Planetary Nomenclature, International Astronomical Union (IAU) Working Group for Planetary System Nomenclature (WGPSN)
Referenser
Bra Böckers lexikon, 1974
Noter
Externa länkar
Nobelprize.org, Nobelpriset i fysik 1937 Nobelprize.org, Clinton Davisson – biografi
Kategori:Nobelpristagare i fysik Kategori:Amerikanska fysiker under 1900-talet Kategori:Amerikanska nobelpristagare Kategori:Forskare från Illinois Kategori:Personer från Bloomington, Illinois Kategori:Födda 1881 Kategori:Avlidna 1958 Kategori:Män Kategori:Alumner från University of Chicago Kategori:Alumner från Princeton University Kategori:Personer verksamma vid University of Virginia Kategori:Personer verksamma vid Princeton University Kategori:Ledamöter av American Academy of Arts and Sciences Kategori:Ledamöter av National Academy of Sciences Kategori:Ledamöter av American Philosophical Society Kategori:Mottagare av Hughesmedaljen