Piratpartiet (PP) är ett svenskt frihetligt politiskt parti som bildades 2006 under ledning av Rickard Falkvinge för att skydda privatlivet och begränsa immaterialrätter som hindrar kunskaps- och informationsutbyte. Partiet var representerat i EU-parlamentet mellan 2009 och 2014, men de har aldrig haft mandat i riksdagen eller kommuner.
Ideologi Partiet grundades i ett engagemang för rätten till privatliv och personlig integritet, samt rätten att dela med sig av kunskap och kultur.
Piratpartiet bekänner sig som ett frihetligt och framstegsvänligt parti, drivna av piratideologin, som vill stärka den personliga integriteten, främja AI-utvecklingen och arbeta för mer transparens och anti-korruption.
Politiskt program
Inför riksdagsvalet 2010 tog partiet inte ställning i andra frågor än upphovsrätt och personlig integritet, och de kunde därför betraktas som ett enfrågeparti. Efter 2010 började partiet bredda sin politik. Ett nytt principprogram började formuleras 2011, och baserat på det antogs nya partiprogram om bland annat skola, forskning och sjukvård vid vårmötet 2012. Sedan dess har fler principprogram antagits, det senaste 2021.
Partiet har på senare år drivit frihetsfrågor som basinkomst, en human drogpolitik, legalisering av cannabis, HBTQ-frågor, AI-frågor och anti-korruption.
Demokrati och yttrandefrihet Piratpartiet vill bevara ett öppet internet och göra digitaliseringen till ett verktyg för personlig kreativitet, samverkan och demokratisk kontroll av myndigheter.
Vad gäller upphovsrätt förespråkar partiet en avsevärd reducering av den ekonomiska ensamrätt som idag är satt till 70 år efter upphovsmannens död. Samtidigt vill partiet släppa all icke-kommersiell delning fri, vilket betyder att filmer, fonogram och program kan kopieras fritt så länge verksamheten inte drivs kommersiellt. Partiet vill också se en kraftig modifiering av immaterialrätten (upphovsrätt och patent) med bifogade effekter (som kassettersättning), men vill inte ändra på varumärken eller mönsterskydd.
År 2012 uttryckte Richard Stallman oro för att blanda ihop de tre olika koncepten upphovsrätt, patent och varumärkesskydd.Stallman.org: Swedish Pirate Party's platform positions Piratpartiets grundare Rick Falkvinge kommenterade att han höll med om Stallmans kommentar om immaterialrättskonceptet.Falkvinge on Infopolicy: Stallman Endorses Pirate Party Position on Trademarks, Patent Copyright Monopolies
Jämlikhet och mänskliga rättigheter Piratpartiet förespråkar ett stärkt integritetsskydd för individer och de har den personliga integriteten som en kärnvärdering. De försvarar medborgarrätten i ett samhälle där lagar för massövervakning och kontroll ökar. Piratpartiet vill bland annat upphöja brevhemligheten till generell kommunikationshemlighet och tillämpa det befintliga grundlagsskyddet för privatlivet.
Partiet är emot det av EU-domstolen ogiltigförklarade datalagringsdirektivet, som trots detta är infört i svensk lag med ett mindre undantag. De är också motståndare till massövervakning av icke misstänkta medborgare, webbleverantörernas påtvingade lagring av kundernas trafikdata, statliga trojanvirus för hemlig dataavläsning, tilltänkta men stoppade handelsavtal som ACTA och TTIP som skulle ha gett storföretag rätt att stämma stater, IPRED-lagen som låter upphovsrättsföretag kräva tillträde till IP-adresser, FRA-lagen som medger avlyssning av all telefon- och internettrafik som passerar landgränsen, telekompaketet samt Chat Control.
Historia miniatyr|Rick Falkvinge, Piratpartiets grundare, talar vid Mynttorget i Stockholm under en demonstration i juni 2006.
Grundandet (2006) Den 1 januari 2006 skapade Rickard Falkvinge webbsidan www.piratpartiet.se, som snabbt blev välbesökt.
Den 15 januari 2006 antog partiet ett preliminärt principprogram som bland annat omfattade frågor om varumärkesskydd och upphovsrätt. Den 12 februari 2006 antog partiet sedan en slutlig version av principprogrammet. Den 15 februari registrerades partiet formellt hos Valmyndigheten.
De tidiga åren (2006–2009) miniatyr|Demonstration i Stockholm den 3 juni 2006 efter polisrazzian mot PRQ. I maj 2006 fick partiet betydande uppmärksamhet och stöd efter en polisrazzia mot webhotellet PRQ och fildelningssajten The Pirate Bay, vilken skedde efter påtryckningar från USA. Det ledde till en livlig debatt om Internet och partiets medlemsantal steg kraftigt.
I riksdagsvalet 2006 fick Piratpartiet 34 918 röster (0,63 procent), vilket gjorde dem till det tredje största partiet utanför Sveriges riksdag.
Våren och sommaren 2008 debatterades FRA-lagen mycket i svensk media. Den samlade kritiken från piratpartistiska webbjournaler kom att kallas en ”bloggbävning”. I slutet av 2008, efter att regeringen lagt en omdebatterad proposition om Ipred-lagen, ökade Piratpartiets medlemsantal och de hade fler medlemmar än Miljöpartiet de gröna.
miniatyr|Christian Engström, Piratpartiets förste Europaparlamentariker (2009–2014), november 2012. I februari 2009 pågick rättegången mot The Pirate Bay och IPRED godkändes i riksdagen. Flera medlemmar i Piratpartiet skrev och publicerade webbjournalinlägg samtidigt som Pirate Bay-rättegångens huvudförhandling pågick. I samband med den fällande domen 17 april 2009 ökade partiets medlemsantal igen. Den 18 april anordnade Piratpartiet demonstrationer i Stockholm, Karlstad och Lund mot domslutet.
I april uppmärksammade flera medier att partiet kunde få mandat i Europaparlamentetsvalet i juni och i de allmänna valen kommande år. I skolvalet 2009 fick Piratpartiet 19,1 procent av alla röster vilket var fler än något annat parti. http://skolval-eu09.se/node/3
EU-parlamentet (2009–2014) I Europaparlamentsvalet 2009 fick partiet 7,1 procent av rösterna. Partiet fick därmed ett mandat i Europaparlamentet, vilket besattes av Christian Engström. Piratpartiet gick med i den gröna gruppen i Europaparlamentet. Engström röstade för telekompaketet efter att ha varit med och drivit igenom tillägg 138.
Den 18 mars 2010 gick en ersättare i Skåne läns landstingssfullmäktige (regionfullmäktige), som blivit invald för Folkpartiet liberalerna, över till Piratpartiet.
I april antogs en modifierad variant av principprogrammet.
Den 18 maj 2010 började partiet leverera Internet till The Pirate Bay.
I riksdagsvalet 2010 fick Piratpartiet 0,65 procent av rösterna, en ökning med 0,02 procentenheter i jämförelse med valet 2006. Piratpartiet blev därmed det största partiet utanför riksdagen.
miniatyr|Bild från Anna Trobergs blogg visande hur Centerpartiet och Socialdemokraterna tillhandahållit egna valsedelslådor i Sjulsmark, Piteå kommun. Valdagen den 19 september menade bland andra Anna Troberg från Piratpartiet att flera partier och vallokaler använt valfusk gentemot mindre partier som Piratpartiet och Feministiskt initiativ. De påkallade bland annat att Centerpartiet och Socialdemokraterna använt egna valsedelslådor i en vallokal (se bild), och att Piratpartiet och Feministiskt initiativ förvägrats lägga ut valsedlar på flera ställen. Kritiken gällde även att riksdagspartier hade bedrivit valpropaganda vid Stockholms Centrals vallokal på valdagen.
I ett blogginlägg dagen efter valet skrev partiledaren Rick Falkvinge att andra partier hade påverkat timingen av flera beslut i för Piratpartiet viktiga frågor och förlagt dem efter valet, som exempelvis Datalagringsdirektivet, polismetodutredningen, The-Pirate-Bay-rättegången och Acta-signeringen, vilket istället öppnat dörren för Sverigedemokraterna, "ett integritetsfientligt parti”, som i det valet tog sig in i riksdagen för första gången. Vid samma tillfälle meddelade Falkvinge att Piratpartiet skulle ställa upp både i Europaparlamentsvalet 2014 och riksdagsvalet samma år.
miniatyr|Amelia Andersdotter, Piratpartiets andra Europaparlamentariker (2011–2014). På partiets femårsdag, den 1 januari 2011, avgick grundaren Rick Falkvinge från posten som partiledare, och Anna Troberg, tidigare vice partiordförande, blev tillförordnad partiledare. Falkvinge förklarade sin avgång med att han hade stagnerat och inte hade mer att lära och, samt att Troberg skulle vara perfekt för jobbet. Han ville i stället fokusera på ”politisk evangelism” – att resa runt i Europa och tala på konferenser inför andra piratpartier.
Piratpartisten Isak Gerson från Uppsala startade under våren 2011 den religiösa rörelsen Kopimistsamfundet, som bygger på tanken att kunskapsutbyte och fildelning är en etisk rättighet. Rörelsen ansökte om att få klassificeras som ett trossamfund, vilket krävde tre olika framställningar till kammarrätten, men i december 2011 erkände svenska staten Det Missionerande Kopimistsamfundet som ett religiöst samfund, som det första landet i världen.
Efter ratifieringen av Lissabonfördraget utökades antalet ledamöter i EU-parlamentet, och ett av Sveriges två nya mandat besattes den 1 december 2011 av Amelia Andersdotter, baserat på valresultatet från 2009.
Under partiets vårmöte i april och maj 2012 antogs version 4.0 av principprogrammet. Medan tidigare principprogram innehållit partiets sakpolitik, innehöll denna version enbart bakomliggande principer och åsikter.16x16px Piratpartiets principprogram 4.0, Piratpartiet Partiet fattade under vårmötet beslut om att som komplement ta fram särskilda sakpolitiska program för bland annat skola, forskning och sjukvård. I april 2012 startade partiet en "breddningsblogg" dit vem som helst kunde skicka förslag på partiets framtida politik. Den 25 juni postades den 2000:e kommentaren. Breddningsarbetets nästa steg var höstmötet i oktober 2012, då partiet tog ställning i nya motioner och propositioner om framtida sakpolitik. Målet var att ha ett samlat partiprogram till valåret 2014.
Den 1 oktober 2012 genomfördes en ny polisrazzia mot webbhotellbolaget PRQ. Som resultat sänktes ett flertal fildelningssidor, enligt vissa källor dussintalsTorrentFreak: PRQ Police Raid Takes Down Dozens of File-Sharing Sites och enligt andra ett femtiotal. Denna gång var målet fildelningssidan Tankafetast.com.TorrentFreak: PRQ Raid Targets Revealed, Pirate Party Gets Boost, Plot Thickens… Dagarna efter razzian fick Piratpartiet ett uppsving i medlemsantal, från 7 600 till över det dubbla på mindre än två veckor.
I december 2012 lanserade partiet tillsammans med ungdomsförbundet Ung Pirat en kampanj om Dataskyddsförordningen på www.dataskydd.net.
I februari 2013 hotade Antipiratbyrån, under sitt nya namn Rättighetsalliansen, Piratpartiet med stämning om de inte upphörde med att leverera bandbredd till The Pirate Bay. Dagarna efter hotbrevet blev känt fick partiet hundratals nya medlemmar och aktivister. Den 26 februari meddelade Piratpartiet att man inte längre kommer att ge internetåtkomst till The Pirate Bay, istället skulle Piratpartiets systerpartier i Norge och Katalonien förse denna internetåtkomst. miniatyr|Anna Troberg, partiledare 1 januari 2011–december 2014.
På höstmötet 2013 antogs en valplan inför det kommande EU-valet, en del ny sakpolitik, och en ny styrelse valdes. Till styrelsen valdes bland andra sittande partisekreterare Jan Lindgren, som på sin blogg sade att han skulle avgå från den positionen om han blev vald, eftersom stadgarna inte tillåter styrelseledamöter på ledningsplats. Samtidigt valdes inte partiets grundare Rick Falkvinge till en styrelsepost på första gången sedan partiets grundande 2006.
I november presenterade Piratpartiet sin kandidatlista inför Europaparlamentsvalet 2014. Listan leddes av de sittande EU-parlamentarikerna Christian Engström och Amelia Andersdotter, följda av partiledare Anna Troberg och ungdomsförbundets ordförande Gustav Nipe.