Friggas pärlemorfjäril (Boloria frigga) är en fjäril som beskrevs 1791 av Carl Peter Thunberg.SLU Artdatabanken (2025). Artfakta: Friggas pärlemorfjäril (Boloria frigga), läst 2025-11-22 Arten ingår i släktet Boloria och familjen praktfjärilar.

Utseende Friggas pärlemorfjäril har ett vingspann på 38–48 mm och könen liknar varandra, även om honan oftast är något större. Vingarnas ovansidor är gulröda i varierande nyanser, vanligen med brun ton, och den svarta teckningen är kraftig – särskilt hos nominatformen i Lappland, där utbredd svart pudring kan göra dem nästan helsvarta. En sirligare, mer gråsvart tecknad population i södra Finland har beskrivits som underarten australis. Arten känns igen från andra pärlemorfjärilar i liknande miljöer genom de mindre kontrastrika bakvingeundersidorna, ofta med violett ton.

Äggen är först laxrosa och senare orangegula, fingerborgsformade och försedda med omkring 30 längsribbor. Larven är efter övervintringen svart med bred vit sidolinje som är störst framtill och går samman med de stora vita sidoryggsfläckarna. Varje segment har sex ljust köttröda, spetsiga tornar, och både tornar och huvud är försedda med fina nålar och hår. Puppan är mörkbrun med brunsvarta vingslidor, har trubbigt huvud, kraftig ryggsvank och låga tornar på bakkroppen samt fyra par silverfärgade låga tornar i ryggsvanken och bakom huvudet.

Utbredning Friggas pärlemorfjäril förekommer från Skandinavien, och österut till Finland, Baltikum och Vitryssland, genom Sibirien till Amur, Kamtjatka och vidare från Alaska till östra Kanada. Det finns också isolerade populationer i bergstrakter i Sydsibirien, Mongoliet, Wyoming och Colorado.

Underarter Boloria frigga australis Lingonblad, 1946 – södra Finland Boloria frigga frigga (Thunberg, 1791) – övrigt utbredningsområde

Förekomst i Norden Arten förekommer endast mycket lokalt i södra Skandinavien, i relativt nederbördsfattiga områden, med sydgräns i Buskerud och Hedmark i Norge samt norra Värmland, nordöstra Västmanland och Gästrikland i Sverige. I fjälltrakterna är utbredningen mer sammanhängande och där kan den även finnas i nederbördsrikare miljöer, men ofta med låg täthet och huvudsakligen öster om fjällkedjan. Den förekommer i hela Finland om än minskande i södra och mellersta delarna av landet.

Status och hot Populationstrenden i Europa är vikande och kraftigt vikande i Baltikum och södra Finland. Från polcirkeln och norrut genom hela Norden till norra Finnmark är den ofta vanlig.

Källor

Externa länkar

Kategori:Praktfjärilar Kategori:Fjärilar i palearktiska regionen Kategori:Fjärilar i nearktiska regionen