Ormbunksrotfjäril (Korscheltellus fusconebulosus) är en fjäril som beskrevs 1778 av den svenske entomologen Charles De Geer. Arten ingår i släktet Korscheltellus och familjen rotfjärilar (Hepialidae).Catalogue of life (2026). Korscheltellus fusconebulosa (De Geer, 1778), läst 2026-07-19

Systematik Tidigare har flera underarter accepterats men enligt Catalogue of Life kategoriseras dessa numera som synonymer. Svenska Artdatabanken accepterar dock en underart: Korscheltellus fusconebulosus vallei (Grönblom, 1936). Eftersom arten är variabel finns även ett flertal varieteter beskrivna. Hur dessa ska behandlas taxonomiskt är dock oklart.

Utseende Ormbunksrotfjärilen har ett vingspann på 30–41 mm hos hanen och 35–54 mm hos honan. Huvud, mellankropp och bakkropp är täckta av mörkbrun till gulbrun behåring, som vanligtvis är ljusare baktill. Ögonen är svarta och ovala i höjdled. De korta, bruna antennerna har 23–25 segment. Hanens antenner har korta, täta hår medan honans är glesare och längre. Båda könen har en bred, bladlik putssporre på framskenbenet.SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: ormbunksrotfjäril (Korscheltellus fusconebulosus), läst 2026-07-19

Framvingens grundfärg varierar mellan gulbrunt, rödbrunt och gråbrunt, med en ljus teckning av oregelbundna fläckar och band. Honan är generellt ljusare och mer otydligt tecknad än hanen. Ett yttre oregelbundet tvärband delar sig oftast Y-likt nära vingens framkant, och utanför detta finns fläckar som kan smälta samman till ett smalt tvärband. Fler fläckar finns närmare vingbasen och som diffusa, mörka fläckar längs framkanten. Bakvingen är enfärgat gråbrun med ljusare bas, och båda vingpar har brunaktiga undersidor. Vingfransarna är brokiga och växlar tydligt mellan ljust och mörkt gulbrunt.

I norra Norden förekommer underarten vallei som har en mer otydlig teckning. Varieteten gallicus kännetecknas av enfärgat rödbruna framvingar med en skarp, ljus diskpunkt samt gråbruna bakvingar med rödbrun anstrykning.

Äggen är initialt ljusgula men mörknar snabbt till svarta. Den nykläckta larven är cirka 3 mm lång, vitaktigt genomskinlig och har ljusbrunt huvud samt ljusbruna ryggplåtar på mellankroppen. Den fullvuxna gulvita larven mäter cirka 40 mm och är 4,5 mm bred, har brunt huvud och bruna bröstfötter. Puppan är brun, 20–25 mm lång, och har en tvärgående kam med cirka 16 korta, böjda tänder på buksidan av det sjätte bakkroppssegmentet, flankerad av ungefär 10 mindre tänder på vardera sida.

Utbredning Ormbunksrotfjärilen har en palearktisk utbredning som sträcker sig från Storbritannien och Skandinavien, söderut till Spanien och österut genom Ryssland till nordvästra Kina och Japan.Global Biodiversity Information Facility (2026). Korscheltellus fusconebulosa (De Geer, 1778), läst 2026-07-19

Förekomst i Norden Ormbunksrotfjärilen är spridd över Danmark, med undantag från södra Själland och Bornholm. I Norge återfinns arten längs kusten över hela landet upp till Finnmark, även om fynd saknas i Finnmarks inre delar. I Sverige är den utbredd över hela landet men blir vanligare norrut. Den är vanlig i fjällbjörksskog men undviker kalfjället. Vidare sträcker sig utbredningen mot nordost till Finland, där arten är etablerad i hela landet.

Ekologi Ormbunksrotfjärilen påträffas i öppna löv- och barrblandskogar med inslag av ängar och ört- eller gräsrika gläntor, men även på myrmarker, i skogsbryn och längs vägkanter. I Skandinavien sträcker sig flygtiden från mitten av juni till mitten av augusti, med ett aktivitetstopp i slutet av juni och början av juli. Hanarna flyger under cirka en timme i skymningen för att söka efter honorna, vilka sitter lågt i vegetationen. Ofta omsvärmas en hona av flera hanar, men så snart en parning har inletts upphör honan att avge doftämnen och de resterande hanarna flyger iväg.

Parningen kan pågå i upp till sju timmar. Under den efterföljande veckan lägger honan upp till 500 ägg i närheten av potentiella värdväxter. Äggen släpps antingen i flykten strax över vegetationen eller när honan sitter på en växt några decimeter ovanför marken.

Arten är polyfag, men dess exakta näringsväxter är inte kända. Tidigare ansågs örnbräken och andra storvuxna ormbunkar vara ett livsvillkor för larvutvecklingen, men arten förekommer även på platser där sådana helt saknas. Bland dokumenterade näringsväxter finns örnbräken, frylen och skogssävar. Larven lever i marken där den äter av rötter, men den kan även ta sig upp i växtens stam.

Larvutvecklingen är tvåårig och den övervintrar i en jordhålighet utan någon silkesväv eller spånad. Den fullvuxna larven förbereder förpuppningen genom att spinna ett 10–12 centimeter långt rör i marken. Efter övervintringen sker förpuppningen under våren eller försommaren, och den fullbildade fjärilen kläcks efter tre till fyra veckor. Vid kläckningen förflyttar sig puppan uppåt i röret tills den skjuter ut halvvägs över markytan, varpå fjärilen lämnar puppskalet.

Källor

Externa länkar

Kategori:Rotfjärilar fusconebulosus Kategori:Fjärilar i palearktiska regionen