Denna artikel behandlar parken och stadsdelen i Göteborg, för tätorten i Håbo kommun, se: Slottsskogen, Håbo kommun
Slottsskogen, officiellt Slottsskogsparken, är en 137 hektar stor park och stadsdel strax sydväst om Göteborgs centrum.Karta över Göteborg med omnejd i 20 blad, skala 1:4 000 : Västra Frölunda - Älvsborg - Majorna : Blad N:o 44, upprättad för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 av Andre Stadsingenjören Arvid Södergren Parken har fått sitt namn eftersom den anlades i en skog, som under flera hundra år hörde till det kungliga Älvsborgs slott, vilket låg några kilometer bort vid Göta älv. Skogen var sedan medeltiden en del av Älvsborgs Kungsladugård och tillhörde kungen och Älvsborgs slott – därav parkens namn. Trots att skogen tillhörde kronan användes den i perioder som rekreationsområde av Göteborgarna, vilket dock var reglerat. I samband med Majornas införlivade med Göteborg 1868 kom Slottsskogen i stadens ägo och 1876 öppnades den delvis som park för allmänheten.
I Slottsskogen finns bland annat Göteborgs Naturhistoriska museum, Slottsskogens djurpark med Barnens zoo, lekplatsen Plikta, Slottsskogsobservatoriet, ett utsiktstorn, Björngårdsvillan och café Villa Belparc, tidigare kallad restaurang Vita bandet. Slottsskogen är en avgiftsfri park öppen dygnet runt. Stadsdelen Slottsskogen hade 1982 en areal på 156 hektar.Statistisk årsbok Göteborg 1982, Göteborgs Stadskontor 1982, s. 36.
Geografi och utformning thumb|left|300px|Gräsytan framför Björngårdsvillan öster om åsen. Slottsskogen är en stadspark som idag sträcker sig från stadsdelarna Stigberget, Masthugget och Olivedal i norr till stadsdelen Järnbrott i söder och ungefär lika brett från stadsdelarna Majorna och Kungsladugård i väster till stadsdelen Änggården i öster.Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 , s. 163, 253 Den avgränsas av (ungefär): Dag Hammarskjöldsleden—Margretebergsgatan—Slottsskogsgatan—Ekedalsgatan—Bergvalls Trappor—August Kobbsgatan—Jungmansgatan—Rosengatan—Dag Hammarskjöldsleden.Slottsskogen i Göteborg, Fritid Göteborg, Parkavdelningen 1983
Stora delar av Slottsskogsparken ligger på Stigbergsåsen, som går från norr till söder och där avslutas med Bragehöjden.Belägenheten omkring Göteborg : Utgifven af N.G. Werming, [Karta, graverad av E. Åkerland] 1809 Öster om denna ligger stora gräsplaner som samlar mycket folk om somrarna, blandat med små kullar och dammar. Väster om åsen ligger Majvallen och Azaleadalen.
Förutom naturområden och gräsplaner finns flera djurhägn uppe på åsen. I en dal på mittersta delen av åsen finns en damm för sälar på östra sidan och på västra sidan en damm för humboldtpingviner och ett fågelhus. På östra sidan av åsen, strax ovanför Björngårdsvillan, ligger Barnens zoo.GP, 29 april 1971, "Barnens förtjusning stor när nya zoo kunde öppnas." Göteborgs Naturhistoriska museum ligger i nordöstra delen, på Olivedalshöjden, väster om Linnéplatsen. På Stigbergsåsen nära Masthugget i norr ligger Observatoriet.
Slottsskogens tre högsta punkter hittas vid Stora Utsikten, där det före detta vattentornet från 1899 står placerat, med 80Slottsskogen : Kulturhistorisk bedömning, Inger Erntsson, Kolbjörn Wærn, Göteborgs stadsbyggnadskontor, 2009 , s. 98 meter över havet, ValhallabergetKarta Öfver Göteborg : utarbetad och tryckt 1906, Göteborgs Litografiska Aktiebolag 1906 vid Hjorthagen med 73 meter och Bragehöjden, berget norr om Bragebacken, med 73 meter.Studieutflykter i Göteborg och dess omgivningar: En orientering i hembygdens studiematerial, Johan Alin & Elof Lindälv, Göteborgs skolresekommitté 1943 s. 5fEn liten bok om Slottsskogen, (1944), s. 44
Två bergarter dominerar i Slottsskogen: Göteborgsgnejsen, som är en röd, sprickrik och grov gnejs, och Slottsskogsgrönstenen som är en mörk grönsten med eruptivt ursprung. Stora Utsikten står på Göteborgsgnejs. Cirka 100 meter längre västerut tar Slottsskogsgrönstenen vid och som senare, norrut övergår i Masthuggsbergen.Göteborgstrakten - bygd och natur, red. Claes Claesson, utgiven av Göteborgs stadsfullmäktiges beredning för natur- och kulturskydd, Göteborg 1951, s.
Utformning Slottsskogen har utformats i flera etapper. Den ursprungliga planen gjordes av stadsträdgårdsmästare C. P. Lange och tanken var att den stora parken skulle upplevas som en svensk ”uppröjd skogsbacke”.Jeff Werner (2014), Svensk natur i stadens mitt ur Blågula Landskap, Skiascope, Göteborgs konstmuseum, vol.6, sid:148-160, isbn 978-91-87968-87-7 Det nationalromantiska idealet vid den här tiden påbjöd att parken skulle vara osymmetrisk och, som Sigfried Wieselgren uttryckte det, att den skulle lämnas ”i det skick naturen gifvit densamma”. Meningen var att skapa en plats för göteborgarna med gott om utrymme för rekreation och vila, där medborgarna skulle kunna tillgodose sig nyttan av att vistas i naturen. miniatyr|280px|Azaleadalen Redan från början var Slottsskogen en av Sveriges största stadsparker vilket nödvändiggjorde en ganska omfattande infrastruktur. Flera större körvägar anlades utefter de stora öppna, kortklippta gräsytorna, upp till ett antal utsiktsplatser. På höjderna, som i början var mycket kalare än idag, planterades barrträd och i dalsänkorna sådant som lövträd, syren och kaprifol.
Inte bara naturen skulle kännas svensk utan även flera av byggnaderna som placerades i parken hade en nationalromantisk prägel. Som de tre första restaurangerna Björngårdsvillan, Vinterpaviljongen och Prippska villan, som alla tillkom kring sekelskiftet, men även den lilla Cloetta-paviljongen och vattentornet. Utöver detta byggdes grindar vid infarterna av knotiga ekgrenar och likaså en bro i samma nationalromantiska stil vid fågeldammen i närheten av Linnéplatsen. Även namn som Bragehöjden, Baldershagen, Idunalunden och Valhallaberget refererar till asatron, vilket var populärt under denna period.
Med tiden har det tillkommit flera stilbrott mot den ursprungliga idén om en "uppröjd skogsbacke". Ett av de tydligaste exemplen är kanske Azaleadalen som började anläggas 1966, då man röjde upp en stor yta utmed sluttningen väster om djurgårdarna och planterade rhododendron.
Historik thumb|Kung Gustav II Adolf upplät 1624 Slottsskogen åt göteborgarna. I slutet av 1700-talet överläts den som lön till landshövdingen och rörelsefriheten för stadsborna beskars.
Redan under medeltiden tillhörde marken Älvsborgs slott och den kungliga marken omfattade nuvarande Slottsskogen med Änggården, Masthugget och Majorna ända till Röda sten. "Kronoparken Slottsskogen" omfattade vid mitten av 1600-talet ungefär 300 hektar, alltså mer än dubbelt så mycket som idag, eftersom både Änggården och hela Älvsborgs Kungsladugård räknades som delar av Slottsskogen. Dessa båda områdena bestod då främst av skog. Slottsskogen var snarare en otillgänglig skog än en park ända fram till slutet av 1800-talet. Istället fick Stora Otterhällan fungera som rekreationsplats för dåtidens Göteborgare.Gatan, Thomas Reckmann, Gatubolaget, Göteborg 2011, s. 100
Slottsskogen har haft många namn, och officiellt har den kallats både Sundshagen, Sundzmarcken och Änggårdsskogen, innan det nuvarande namnet blivit tillräckligt inarbetat.I stadens tjänst: (1974), s. 7</ref> På en karta av Kietel Classon år 1655 sägs: "Uthij Desse ängar, Bärgh och Ekeskogz backar pläga Diurran haffwa sina Säkre Parker, och orter at gå uthi och kallas Sunnshagen." Även namnet Slottsskogen har gamla anor, och Eric Cederbourg skrev i sin Göteborgsskildring 1739: "synes det hafwa sitt ursprung af Gamla-Elfsborg Slott, emedan denna ägendom går i wäster in till detta Slott." Där underhölls dovhjortar sedan medeltiden, och år 1579 hämtades dovhjortar från England, troligen för att förbättra stammen i den gamla "konungzparken".
År 1624 vände sig stadens råd till Gustav II Adolf med en anhållan att få dispositionsrätt över området. Kungen gick borgerskapet till mötes och lät göteborgarna nyttja skogen som rekreationsplats om somrarna. Ett utdrag ur kungens svar löd: "Såsom af Borgerskapet begäres at dem må efterlåtas med deras Hustrur och Barn om Sommartijd förlusta sig uti Engegårds Skog: Så will H:s K. M:t dem sådant icke förment Hafwa, allenast de ikke der hugga neder Skogen och fälla djur, eller bruka någon annan motwillighet."En liten bok om Slottsskogen, utgiven av Föreningen Linnégatan, Rundqvists Boktryckeri Göteborg 1944, s. 4f Men redan i slutet av 1700-talet uppläts skogen som lön åt landshövdingen, varför rörelsefriheten för stadsborna beskars.
På 1770-talet menade landshövding Anders Rudolf du Rietz att folk gjorde åverkan på träden, trampade ner gräset och gjorde ofog i skogen. Han påstod att han orsakats så mycket skada genom minskad höskörd, att han tvingades inskränka göteborgarnas promenerande till ett visst mindre område, till Malmgårdskullarna, där Gräfsnäsgården ligger idag. Området markerades därefter med särskilda märken. Men endast "Stadens borgerskap och hederligare Inwånare med deras Hustrur och Barn samt nödig betjäning" fick hålla sig här. För i kungörelsen, som utfärdades 1776, sägs också att: "Gesäller, Matroser, Drängar, Tjenstegossar, Pigor, Krögare och Månglerskor med flera av lika egenskap må icke vara tillåtet at spatsera hvarken inom för berörda plats eller annorstädes i Slottsskogen utan på den genomlöpande wägen." Slottsskogen hade nämligen fått ett rykte om sig att vara en otrygg plats, speciellt om kvällar och nätter, varför många inte vågade sig dit och namnet "Slåss-skogen" började förekomma.Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (1869-12-28) Ett och annat. I Göteborg 1769, del.2<ref name="I staden tjänst">I stadens tjänst: (1974), s. 8f
Uppsynen över djur och natur utövades av en skogs- och djurväktare, som en bit in på 1700-talet hade titeln hejderidare. Den förste av dessa ämbetsmän hette Arfued med efternamnet Skogvaktare eller Skytte (verksam 1621-1636). Han och hans efterträdare bodde på Engiegårdh (Änggården), strax öster om skogen. Hejderidaren hade bland annat till uppgift att skydda skogen, framför allt ekarna, mot olovlig fällning. Särskilt mot slutet av 1600-talet förekom mycket skogsstölder i Slottsskogen, eftersom skogstillgången var dålig i Göteborgstrakten. I Slottsskogens lövskog räknade hejderiddaren Grönbom och amiralitetslöjnanten A.F. Wallman år 1780 till 7 268 ekar, däribland till skeppsvirke dugliga 1 486 stycken, för tillväxt tjänliga 815 och till skeppsvirke odugliga 4 967. De fördelade sig enligt följande: Hanåsen 1 248, Högåsen 1 942, Gärdet 333, Ulvakullen 77, Fågelkullen 719, Långkullen 301, Aspkullen 230, Ängkullarna 1 691, "Öster under den förut beskrivna Högåsen" 339, Engars (Änggårds)kullen 270, Broåsen 85 och Kärrlandans kulle 48.' Berättelser ur Göteborgs Historia under Gustavianska tiden, [1773-1809], Hugo Fröding, Göteborg 1922, s. 36f En av de mera nitiska skogvaktarna var en man vid namn Per Hwijtlock, som 1694 åtalade samtliga boende på "Maijerna wid gambla Elfsborg, hwilka sortera under ladugården".En liten bok om Slottsskogen, utgiven av Föreningen Linnégatan, Rundqvists Boktryckeri Göteborg 1944, s. 8
Slottsskogsparken tillblivelse thumb|380px|Skioptikonbild från del av Slottsskogen i närheten av Linnéplatsen från början av 1900-talet. Bron som byggdes 1914 är konstruerad i samma nationalromantiska stil med knotiga ekgrenar som de grindar som fanns vid parkens entréer vid den här tiden. thumb|Slottsskogen i närheten av Linnéplatsen i april 1948. thumb|Framför restaurang Björngårdsvillan i april 1948.