Martha C. Nussbaum, född Martha Craven 6 maj 1947 i New York, är en amerikansk filosof, sedan 1995 professor i rättsetik på juridiska fakulteten vid University of Chicago. Hon har ett särskilt intresse för antik filosofi, lag och etik och politisk feminism, och hon har bidragit flitigt till den samtida debatten om mänskliga rättigheter, utbildningens värde och djurens rätt.
Många av Nussbaums verk är skrivna utifrån ett (ny-)aristoteliskt perspektiv. Hon räknas ofta bland världens främsta nu levande filosofer, och på senare år har hon flera gånger nämnts bland möjliga kandidater till Nobelpriset i litteratur.
Biografi
Bakgrund och studier Nussbaums far George Craven arbetade som advokat, medan hennes mor Betty (född Craven) var inredningsdesigner. Hon har beskrivit sin uppväxt som "vit, anglosaxisk och protestantisk elit … väldigt steril och upptagen vid pengar och status". Senare skulle hon attribuera sin otålighet med "mandarin-filosofer" och engagemang relaterat till den offentliga sektorn som ett "förkastande av min egen aristokratiska uppfostran. Jag gillar inte sånt som lyfter sig själv som en elit, oavsett om det är Bloomsburygruppen eller Derrida."
Efter två år vid Wellesley College avbröt hon studierna för teateraktiviteter i New York. Hon läste därefter teater och klassisk litteratur vid New York University, där hon 1969 avlade fil.kand. och efter det fortsatte med studier i filosofi vid Harvard University. Vid Harvard avlade hon 1971 en masterexamen och tre år senare en doktorsexamen – båda i filosofi.
Akademisk karriär och författarskap Därefter verkade Nussbaum under 1970- och 1980-talen som föreläsare i filosofi och den klassiska antika litteraturen vid Harvard, där hon 1982 misslyckades med att få fast anställning. Hon flyttade därefter till Brown University, där hon föreläste fram till 1995, ett år då hon istället började arbeta för University of Chicago Law School. Vid Brown University hade Nussbaum studenter som filosofen Linda Martín Alcoff och skådespelaren och dramatikern Tim Blake Nelson.
Nussbaums The Fragility of Goodness (1986), en bok med den antika grekiska etiken och den grekiska tragedin som teman, gjorde henne välkänd inom vida akademiska kretsar. Året efter nådde hon än vidare uppmärksamhet genom sin kritik av sin filosofkollega Allan Bloom och dennes bok The Closing of the American Mind.
Senare har Nussbaum skrivit mer omfattande om teorin kring global rättvisa (i Frontiers of Justice). Hennes arbete kring förmågeansatsen (engelska: the capability approach) har ofta fokuserat kring de ojämlika friheterna och möjligheterna för kvinnor, och hon har utvecklat en egen variant av feminism som hämtat inspiration från den liberala traditionen. Nussbaums version trycker dock på att liberalismen i bästa fall för med sig ett radikalt nytänkande kring relationerna mellan könen och inom familjen.
Nussbaums politiska filosofi Nussbaum vänder sig, i likhet med andra nyaristoteliker och dygdetiker, emot den traditionella moralfilosofins fokus på hur vi bör handla och fokuserar istället på vilket slags liv vi bör leva. Liksom de flesta andra nyaristoteliker menar hon att målet för människans liv är självförverkligande, vilket uppnås genom att vi lever ett gott mänskligt liv.
En del andra nyaristoteliker, som Philippa Foot, har försökt ge en objektiv beskrivning av detta liv, nämligen det liv som står i överensstämmelse med det som är specifikt mänskligt (vårt förnuft och vår tendens att bilda komplexa samhällen). Nussbaum menar att vi istället bör söka svaret inom oss själva; vad anser vi är ett gott mänskligt liv? Detta gör etiken i någon mån subjektivistisk, men Nussbaum menar att det vetenskapliga projektet i sig, i alla fall som Aristoteles förstod det, också är subjektivt; det är vår strävan att förstå världen utifrån de erfarenheter och intryck vi får. Gränsen mellan moralfilosofi och vetenskap, mellan det normativa och det deskriptiva, är alltså inte så skarp som vi vanligtvis förstår den.
Många vänsterliberaler anser att statens roll är att uppnå en rättvis fördelning av samhällets resurser. Nussbaum väljer istället att tala i termer av förmågor, eller kapaciteter, något som även Amartya Sen väljer att göra. Istället för att se till att människor har en viss mängd pengar eller andra varor, eller se till att människor handlar på vissa sätt, bör staten bry sig om vad människor kan göra, vad de har förmåga till. Nussbaum menar att staten först måste se till att alla människor uppfyller en lista på grundläggande förmågor (att kunna skaffa sig tak över huvudet, att kunna skaffa sig mat med mera). Dessa definierar en tröskel för vad som överhuvudtaget ska betraktas som ett mänskligt liv, och sedan bör man försöka se till att alla skaffar sig de förmågor som är nödvändiga för ett gott mänskligt liv (utbildning, arbete, förmågan att uttrycka sig själv med mera).
Nussbaum understryker tydligt att hennes etik visserligen är subjektiv (eller "internalistisk", det vill säga att den utgår ifrån våra interna/inre föreställningar om vad som utgör ett gott mänskligt liv) men att den inte är relativistisk. Det finns, eller går att finna, en bred enighet om de förmågor som utgör ett gott mänskligt liv. Medan vi måste tillåta olika kulturer att själva finna sina uttryck för vad detta består i, har vi ingen anledning att gå med på att grundläggande krav som hälsa, utbildning och läskunnighet inte skulle vara delar av ett gott mänskligt liv. Detta gäller särskilt kvinnors rättigheter, som i vissa kulturer undertrycks under förevändning av lokala sedvänjor, utan att kvinnorna själva får komma till tals eller bilda sig en egen uppfattning i frågorna.
I boken Sex and Social Justice (2000) menar Nussbaum att feminismen och den sociala rättvisan har ett gemensamt mål. Nussbaum föreslår funktionella friheter, som en central mänsklig förmåga och del av en social rättvisa. I boken kritiserar hon också en postmodern attityd som är närsynt och glömmer att världen är ojämlik. I boken tar Nussbaum upp Catharine MacKinnons kritik av abstrakt liberalism, men hon anser samtidigt att MacKinnons kritik är rotad i en liberal tradition mer än den är en kritik av den. Nussbaum utvecklar MacKinnons och Andrea Dworkins teorier om "objektifiering" till ett koncept med sju variabler. Hon kritiserar pornografin för att per definition vara objektifierande men menar samtidigt att prostitution bör legaliseras, eftersom "tanken att vi borde straffa kvinnor med få alternativ genom att göra alternativen än färre är grotesk".
Privatliv Nussbaum var mellan 1969 och 1987 gift med den judisk-amerikanske filologen Alan Nussbaum, en tid varunder hon konverterade till judendomen och födde dottern Rachel. Hennes intresse för det judiska har med tiden djupnat, och 2008 avlade hon sin bat mitzva i Chicago.
Nussbaums dotter Rachel avled 2019, till följd av en infektion efter en transplantation. Vid sin död var hon jurist inom en djurrättsorganisation. Mor och dotter hade då varit medförfattare av ett antal texter omkring djurens rätt.
Verk (urval)
Originally an essay (pdf).
.
Referenser
Noter
Externa länkar "Martha C. Nussbaum", profil vid The University of Chicago Law School
Kategori:Amerikanska filosofer under 1900-talet Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1947 Kategori:Levande personer Kategori:Forskare från New York Kategori:Mottagare av prinsen respektive prinsessan av Asturiens pris Kategori:Alumner från Harvard University Kategori:Alumner från New York University Kategori:Akademiker (Finland) Kategori:Amerikanska filosofer under 2000-talet Kategori:Projekt Kvinnliga huvudpersoner