miniatyr|250px|Riksvägar är markerade med rött, stamvägar med gult på kartan Finlands huvudvägar utgörs av riksvägar (vägnummer 1–29), stamvägar (nummer 40–98), regionalvägar (nummer 100–999) och förbindelsevägar (nummer 1000–9999). Majoriteten utgörs av längre trafiksträckningar. Innan dessa vägar började kallas riksvägar benämndes de i Finland som chaussér.

Vägnumrens historiska bakgrund År 1918 antog riksdagen en reform där byggandet och underhållet av allmänna vägar övergick på statens ansvar. Reformen var genomförd år 1921 då staten ansvarade för landsvägar. År 1932 föreslog en kommitté att man skulle klassificera landsvägarna i riksvägar och stamvägar. År 1938 togs sedan i bruk ett system där landsvägarna delades in i riksvägar samt stamvägar av klasserna A, B och C. Samtidigt fick riksvägarna och stamvägarna av klass A nummer. Sedan dess har systemet inte förändrats. En reform skedde först år 1996 då några riksvägar numrerades om och flera landsvägar upphöjdes till stamvägar.

I vägnummersystemet år 1938 upprättade man 21 riksvägar (numren 1–21) och 32 stamvägar av A-klass (numren 51–82). Riksvägarna nummer 1–7 utgick från Helsingfors, 8–10 från Åbo, 11–12 från Tammerfors och 13–15 från Viborg. Övriga vägar gick mera oregelbundet. Till en början var numren 50–99 reserverade för stamvägar, men på 1960-talet började man numrera stamvägar från nummer 40.http://www.mattigronroos.fi/Tiet/1938.htm Samma system används fortfarande, men landavträdelserna efter Fortsättningskriget påverkade numreringen av vägarna då Viborg och Petsamo inte längre hör till Finland. Före gränsändringen på 1940-talet gick Riksväg 4 till Petsamo och riksväg 13–15 gick ända till Viborg. Riksväg 15 utgår numera från Kotka.

Riksväg nr 1–29 miniatyr|250px|Riksväg 4 i Heinola 250px|miniatyr|Riksväg 14 längs Punkaharju. miniatyr|250px|Riksväg 20 i Kuusamo.

Helsingfors - Nummela - Salo - Åbo, äldre sträckningen skyltas som Nr 110 Palojärvi - Forssa - Vittis - Björneborg, äldre sträckningen skyltas som Nr 120 Helsingfors - Tavastehus - Tammerfors - Parkano - Jalasjärvi - Vasa Helsingfors - Lahtis - Heinola - Jyväskylä - Uleåborg - Rovaniemi - Utsjoki (Gränsövergång mot Norge); äldre sträckningen Helsingfors - Lahtis skyltas som Nr 140. Heinola - S:t Michel - Kuopio - Kajana - Kuusamo - Kemijärvi - Sodankylä Forsby - Kouvola - Villmanstrand - Joensuu - Kajana Helsingfors - Borgå - Kotka - Vaalimaa, gränsövergång mot Ryssland. (äldre sträckningen skyltas som Nr 170) Åbo - Björneborg - Vasa - Nykarleby - Karleby - Limingo Åbo - Loimaa - Tammerfors - Jyväskylä - Kuopio - Outokumpu - Joensuu - Tohmajärvi - Niirala (gränsövergång till Ryssland) fortsätter som A 130 mot Sordavala vid Ladoga Åbo - Forssa - Tavastehus - Tulois Nokia - Björneborg Raumo - Vittis - Tammerfors - Lahtis - Kouvola Nuijamaa (gränsövergång mot Ryssland) - Villmanstrand - S:t Michel - Jyväskylä - Kyyjärvi - Karleby Jockas - Nyslott - Punkaharju - Parikkala Kotka - Kouvola - S:t Michel Ylistaro - Lappo - Kyyjärvi Jyväskylä - Petäjävesi - Etseri - Alavo - Seinäjoki - Ylistaro - Laihela - Vasa Jalasjärvi - Seinäjoki - Nykarleby Uleåborg - Pudasjärvi - Taivalkoski - Kuusamo Torneå - Pello - Muonio - Kilpisjärvi/(Treriksröset), gränsövergång mot Norge. Uleåborg - Utajärvi - Kajana Björneborg - Kankaanpää - Jyväskylä - Varkaus - Joensuu Lahtis - Padasjoki - Jämsä Hangö - Ekenäs - Lojo - Hyvinge - Mäntsälä Fredrikshamn - Luumäki Kalajoki - Ylivieska - Haapajärvi - Idensalmi Karleby - Nivala - Mainua Torneå (gränsövergång mot Sverige) - Keminmaa

Stamvägar nr 40–98 miniatyr|250px|Ring III (Stamväg 50) i Vanda miniatyr|250px|Stamväg 92 i Utsjoki.

Omfartsväg runt Åbo: Nådendal – Pikis Aura–Oripää–Vambula–Vittis Nystad–Letala–Eura–Harjavalta Kiikka–Kankaanpää–Kauhajoki Helsingfors–Tusby–Hyvinge Kouvola–Heinola Ring III rundar Helsingfors på norra sidan. Helsingfors–Karis Ekenäs–Jockis Tulois–Padasjoki Forssa–Riihimäki–Hollola Borgå–Askola–Mäntsälä Jämsä–Mänttä Tavastehus–Pälkäne Kangasala–Keuru–Kärsämäki Omfartsväg runt Tammerfors: Ylöjärvi–Birkala–Tammerfors S:t Michel–Imatra Kauhava–Ylivieska Tammerfors–Kuru–Virdois Lappo–Virdois–Orivesi Seinäjoki–Kauhajoki–Kaskö Virdois–Jakobstad Äänekoski (Hirvaskangas)–Suonenjoki Kerimäki–Kides S:t Michel–Suonenjoki Joensuu–Lieksa–Nurmes Joensuu–Ilomants Siilinjärvi–Kuhmo Sotkamo–Kuhmo Siilinjärvi–Kyyjärvi Paltamo–Rovaniemi Rovaniemi–Muonio Sodankylä–Kittilä Rovaniemi–Kuusamo Rovaniemi (Vikajärvi)–Kemijärvi–Salla Rovaniemi (Sinettä)–Pello Eskola–Limingo Idensalmi–Nurmes Brahestad–Pulkkila–Idensalmi Paltamo–Vartius (gränsövergång till Ryssland) Ivalo–Raja-Jooseppiu (gränsövergång till Ryssland) (Murmansk) Kaamanen–Karigasniemi(–Lakselv i Norge) – fortsätter i Norge som Riksvei 92 Palojoensuu–Hetta–Kivilompolo (–Alta i Norge) – (gränsövergång till Norge) Finländska Övertorneå (gränsövergång till Sverige)

Regionalvägar nr 100–999 miniatyr|250px|Ring II (Regionalväg 102) i Esbo

ett urval

Skogsbackavägen, tvärgående gatuförbindelse norr om Helsingfors centrum. Ring I, omfartsväg i Helsingfors Ring II, kortare del färdigställd väster om Helsingfors Tidigare riksväg 1, landsvägen Helsingfors - Salo - Åbo Tidigare riksväg 2, landsvägen Helsingfors - Vichtis Tidigare riksväg 3, landsvägen Helsingfors - Tavastehus - Tammerfors Landsvägen Luhtabacka - Klövskog - Loppis Tidigare riksväg 4, landsvägen Helsingfors - Lahtis - Heinola Tidigare riksväg 7, landsvägen Helsingfors - Borgå - Kotka "Skärgårdsvägen", landsvägen S:t Karins - Pargas - Nagu - Korpo "Sju broars väg", landsvägen Nykarleby - Jakobstad - Karleby Korsningen E75/Rv 4, Enare - Stamväg 79, Sirkka. Landsvägen Karesuvanto - svenska gränsen vid Karesuando, ca 800 m. Tidigare riksväg 4, Landsvägen Ivalo - Virtaniemi Landsvägen Karigasniemi - Nuorgam Landsvägen Enare - norska gränsen (- Kirkenes, Norge).

Förbindelsevägar nr 1000–9999

  Vägdistrikt Nummer 01 Nyland 1000–1999 02 Åbo 2000–2999 04 Tavastland 3000–3999 03 Sydvästra Finland 4000–4999 08 Savolax-Karelen 5000–5999 09 Mellersta Finland 6000–6999 10 Vasa 7000–7999 12 Uleåborg 8000–8999 14 Lappland 9000–9999

miniatyr|250px|Europavägarna i Finland Europavägar i och till Finland En del av huvudlederna hör till Europavägarna. Dessa är trafikmässigt betydande rutter i Europa. Här nedan listas de Europavägar som åtminstone delvis går igenom Finland.

Helsingborg - Jönköping - Norrköping - Södertälje - Stockholm - Uppsala - Gävle - Sundsvall - Örnsköldsvik - Umeå - Luleå - Haparanda - Torneå Tromsø - Muonio - Torneå - Kemi - Uleåborg - Vasa - Åbo Mo i Rana - Storuman - Umeå - Holmsund - (Färja) - Vasa - Tammerfors - Tavastehus - Helsingfors Enniskillen - Belfast - (Färja) - Stranraer - Carlisle - Newcastle upon Tyne / Kristiansand - Drammen - Oslo - Karlstad - Örebro - Västerås - Stockholm - Kapellskär - (Färja) - Nådendal- Åbo - Helsingfors - Fredrikshamn - Viborg - Sankt Petersburg Alta - Kautokeino - Hetta - Palojoensuu - Karesuvanto - Karesuando - Gällivare - Östersund - Mora - Grums - Trollhättan - Göteborg - (färja) - Frederikshavn - Århus - Flensburg - Hamburg - Hannover - Kassel - Nürnberg - München - Innsbruck - Brennerpasset - Bolzano - Verona - Bologna - Neapel - Villa San Giovanni - (färja) - Messina - Gela Sodankylä - Kuusamo - Kajana - Kuopio - Jyväskylä - Tammerfors - Åbo Vardø - Utsjoki - Ivalo - Sodankylä - Rovaniemi - Kemi - Uleåborg - Jyväskylä - Lahtis - Helsingfors - (Färja) - Gdańsk - Katowice - Bratislava - Budapest - Belgrad - Skopje - Thessaloniki - Aten - Sitia

Se även Motorvägar i Finland

Källor

Externa länkar Finländska Vägförvaltningens Karta över Huvudvägarna i Finland (PDF)