Vancouver () är en kuststad belägen i regionen Lower Mainland i British Columbia i det sydvästra hörnet av Kanada. Staden har fått sitt namn från den brittiske kaptenen George Vancouver, som utforskade området på 1790-talet. Namnet Vancouver i sig själv har sitt ursprung i det holländska "van Coevorden", vilket betyder "person från Coevorden", en stad i Nederländerna.
Staden utgör det största storstadsområdet i västra Kanada och det tredje största storstadsområdet i Kanada. Enligt 2021 års folkräkning har Vancouver strax över 662 000 invånare, och dess storstadsområde cirka 2,6 miljoner invånare 2021. Av invånarna har 52 % ett modersmål som inte är engelska.
1867 började man anlägga timmerdepåer och sågverk vid området Gastown, vilket kom att bli kärnan kring vilken staden växte upp och Vancouver blev stad i april 1886. 1887 nådde utbyggnaden av Canadian Pacific Railway fram till Vancouver. Stadens stora naturliga hamn var attraktiv och blev snart en viktig del av handelsvägen mellan Orienten, östra Kanada och London.
Hamnen Port Metro Vancouver är numera den största i Kanada och den fjärde största (i tonnage räknat) i Nordamerika. Skogsindustrin är fortfarande den största industrin, men Vancouver är också känt för att vara en storstad mitt i naturen, varför turismen är stadens näst största industri. Vancouver är även Nordamerikas tredje största centrum för filmproduktion efter Los Angeles och New York och staden har därför fått smeknamnet "Hollywood North".
Vancouver brukar rankas högt i listor över "världens bästa stad", där livskvalitet värderas. Såväl 2009 som 2010 tog Vancouver förstaplatsen i brittiska affärstidningen The Economists sammanställning. Vancouver har varit värdstad för många internationella konferenser och tillställningar, bland annat United Nations Conference on Human Settlements 1976 och Världsutställningen 1986. Olympiska vinterspelen 2010 och paralympiska vinterspelen samma år arrangerades i Vancouver och i det närliggande Whistler, en vintersportort 125 km norr om staden.
Historia Ursprungsbefolkning och europeiska upptäcktsresor Arkeologiska fynd visar att platsen bebotts av indianstammar under omkring 8000 till 10000 år. Staden ligger i de områden där Squamish-, Xwméthkwyiem- och Tseil-waututh-stammarna hade sina bosättningar. Byar låg exempelvis i dagens Stanley Park, False Creek, Kitsilano, Point Grey och vid Fraserflodens mynning.
miniatyr|vänster|Fotografi föreställande stadens första rådsmöte efter branden 1886. Tältet på bilden låg på den östra sidan av 100 block Carrall.
Spanjoren José María Narváez var 1791 den förste europé som utforskade kustremsan av vad som idag är Point Grey och delar av Burrard Inlet, även om historikern Samuel Bawlf menar att den engelske upptäcktsresanden Sir Francis Drake kan ha varit i området redan 1579. George Vancouver utforskade Burrard Inlets inre hamn 1792 och gav engelska namn åt flera ställen.
var en utforskare och handelsman i North West Company, och hans besättning var de första kända européerna att sätta sin fot i det som idag utgör stadens område. 1808 reste de österut längs med Fraserfloden, kanske så långt som till Point Grey, nära dagens University of British Columbia.
Nybyggartid När man fann guld i Thompsonfloden 1858 startade en guldrush och uppemot 25 000 personer, främst från Kalifornien, passerade dagens Vancouver. Vancouver är en av British Columbias yngsta städer, Den första bosättningen med européer i Vancouver var McLeery's Farm från 1862, öster om den förkoloniala First Nation Musqueambyn i dagens Marpole. År 1863 startades ett sågverk vid Moodyville i North Vancouver på andra sidan fjorden Burrard Inlet. Den följdes snabbt av flera andra sågverk som ägdes av den engelska entreprenören kapten Edward Stamp. Det blev startskottet för Vancouvers långa tradition inom timmernäringen.
Stamp grundade Hastings Mill, ungefär beläget vid början av dagens Gore Street, efter svårigheter med grynnor och strömmar på andra platser. Det var runt det sågverket som staden tog form. Sågverkets betydelse för stadens utformning minskade när järnvägssträckningen Canadian Pacific Railway anslöt till staden 1887. Hastings Mill fick stänga ner på 1920-talet. Utanför Hastings Mills ägor etablerade "Gassy" Jack Deighton ett provisoriskt värdshus 1867, och bosättningen som växte upp i dess närhet kom att kallas Gastown efter värdshusvärden.
År 1870 kartlade British Columbias kolonialregering bosättningen och anlade en stadsplan som döptes till Granville för att hedra det brittiska kabinettets kolonialminister lord Granville. Platsen valdes sedan till ändstation för den transkanadensiska järnvägen, Canadian Pacific Railway, vilket gav Vancouver ett övertag över de konkurrerande orterna Port Moody, New Westminster och Victoria. Järnvägen var ett villkor för British Columbias inträde i den kanadensiska konfederationen, föregångaren till dagens Kanada, år 1871. Pacificskandalen, en mutskandal gällande järnvägen som ledde till Kanadas första premiärminister John A. Macdonalds fall, samt en arbetsmarknadskonflikt gällande kinesisk arbetskraft gjorde att järnvägsbygget blev försenat och slutfördes först på 1880-talet.
miniatyr|Vancouver 1898
Officiell status Staden fick stadsrättigheter (incorporation) den 6 april 1886. Chefen för Canadian Pacific Railway William van Horne gav staden, som dittills kallats Gastown, sitt officiella namn Vancouver efter den engelska upptäcktsresanden George Vancouver. Den nya staden totalförstördes i en storbrand, Vancouverbranden, drygt två månader senare - 13 juni 1886. Staden byggdes snabbt upp igen och samma år grundades Vancouvers första brandkår. Befolkningen ökade snabbt, från en bosättning på cirka 1 000 invånare 1881 till 20 000 invånare vid sekelskiftet 1900 och 100 000 invånare 1911.
När guldrushen i Klondike inleddes 1898 blev Vancouver en handelsplats där guldletarna skaffade utrustning och proviant. En av handlarna var Charles Woodward som öppnade sin första butik i hörnet av Georgia Street och Main Street. Varuhuskedjan Woodwards kom sedan att dominera detaljhandeln tillsammans med ett annat samtida varuhus från British Columbia, Spencer's, och Nordamerikas äldsta kommersiella bolag Hudson Bay-kompaniet som grundats redan 1670.
Vancouvers ekonomi kom tidigt att domineras av stora företag som Canadian Pacific Railway som stod för kapital till stadens snabba uppbyggnad. En del tillverkningsindustri fanns, men råvaruutvinning dominerade företagsfloran och då framförallt timmernäringen. Hamnen som etablerades till stöd för råvaruutvinningen och nyttotrafiken i hamnen var den enskilt största ekonomiska sektorn i Vancouver på 1930-talet.
1900-talet Storföretagens dominans på den ekonomiska marknaden åtföljdes av en inte sällan militant arbetarrörelse. Den första strejken i Vancouver genomfördes 1903 av järnvägsarbetare och riktades mot Canadian Pacific Railway och gällde i första hand att få ett erkännande från företaget att facket var en av arbetsmarknadens parter. Arbetarledaren Frank Rogers mördades av järnvägsbolagets polisstyrka när han gick strejkvakt i hamnen, och blev därmed den första martyren för arbetarrörelsen i British Columbia. Kanadas första generalstrejk genomfördes 1918 vid Cumberlands kolgruvor på Vancouver Island. Efter att ha avmattats under 1920-talet ökade strejkvågen 1935 när arbetslösa män strömmade in i staden för att protestera mot förhållandena i de hjälpläger för beredskapsarbete som militären skötte i avlägsna delar av British Columbia. Efter två månader med spänningar och demonstrationer bestämde sig de strejkande arbetarna för att ta sina klagomål till de federala myndigheterna i Ottawa, vilket ledde till en rörelse kallad On-to-Ottawa Trek, ungefär Vi går till Ottawa-marschen. Protesterna slogs ner med våld och arbetarna arresterades i staden Mission och internerades i arbetsläger under återstoden av depressionen. Protesterna och marschen hade stort stöd av allmänheten och flera av rörelsens krav gick trots allt igenom. Andra reformerande rörelser som första vågens feminism-, moral- och nykterhetsrörelser influerade Vancouvers utveckling. Mary Ellen Smith, en suffragett och alkoholförbudsivrare från Vancouver, blev den första kvinnan som tog plats i en lagstiftande provinsförsamling i Kanada 1918. Alkoholförbud infördes under första världskriget och varade till 1921 när alkoholförsäljningen togs över av provinsialregeringen, ett system som är i bruk än idag. Kanadas första antidroglag instiftades efter en undersökning av oroligheter i Vancouvers Chinatown och Japantown. Oroligheterna gällde rasmotsättningar och två av anmälarna var opiumtillverkare. När undersökarna upptäckte att opiumhålor besöktes av både vita kvinnor och kinesiska män stiftades en lag som förbjöd tillverkning, försäljning och import av opium för icke-medicinsk användning.
Geografi thumb|Officiella stadsdelar i Vancouver Vancouver är beläget på Burrard-halvön, mellan Burrard Inlet i norr och Fraserfloden i söder. Mellan Georgiasundet i väster och Stilla havet reser sig Vancouver Island. Fram tills att staden fick sitt namn 1885 syftade "Vancouver" på Vancouver Island, och det är fortfarande en vanlig missuppfattning att staden ligger på ön. Staden, som har en yta på 114 km², tillhör tidszonen Pacific Time Zone (UTC−8) och Pacific Maritime Ecozone.
thumb|left|Stanley Park med Vancouvers skyskrapor i bakgrunden. Vancouver har en av Nordamerikas största stadsparker, Stanley Park. Med sin yta på 404,9 hektar är den cirka tio procent större än Central Park i New York. Bergen North Shore Mountains dominerar stadsvyn, och på klara dagar kan man se den snötäckta vulkanen Mount Baker i delstaten Washington i sydost, Vancouver Island och Georgiasundet i väst och sydväst, och Bowen Island i nordväst.
Växtlighet thumb|Trots att palmer inte är en speciellt vanlig syn i Vancouver, så visar de att staden har ett förhållandevis tempererat klimat jämfört med övriga Kanada. Växtligheten i Vancouverområdet var ursprungligen av typen tempererad regnskog, med barrväxter blandat med lönnträd och gråal, samt stora träsk (till och med i högt liggande områden, på grund av dålig avrinning). Barrträden bestod av en för British Columbia-kusten typisk blandning av douglasgran, Thuja plicata och Tsuga heterophylla. Området anses ha de största exemplaren av dessa arter på British Columbias kust, bara träd ifrån Seattle kunde mäta sig med träden från Burrard Inlet och English Bay. De största träden fanns i området kring Gastown där avverkningen började samt på sluttningarna vid False Creek och English Bay. Skogen i Stanley Park avverkades från 1860-talet till 1880-talet. Där finns fortfarande spår av dåtidens avverkningsteknik, till exempel urtag uthugget i stubbar och stammar i vilken en bräda sattes som fotstöd för att kunna avverka högre upp i trädet.
Många växter och träd i Vancouver-området har importerats från andra delar av Amerika eller från andra sidan Stilla havet. Flera arter av palmer växer i staden tillsammans med ett stort antal exotiska träd som brödgran och japansk lönn samt olika exotiska blommor som magnolior, azaleor och rhododendron. En del rhododendron uppnår enorma storlekar liksom andra arter som importerats från kärvare klimat i östra Kanada och Europa, men även den inhemska douglaslönnen blir storvuxen. Flera av stadens gator kantas av japanska körsbärsträd som skänkts av Japan på 1930-talet och därefter. Dessa blommar i flera veckor tidigt varje vår. Andra gator kantas av hästkastanj och andra dekorativa och skuggande träd.
Klimat Vancouver har ett tempererat klimat med kanadensiska mått mätt och har ett kustklimat. Enligt Köppens system klassificeras klimatet Cfb. Sommarmånaderna är normalt torra ofta med måttlig torka i juli och augusti. Resten av året kännetecknas av desto större nederbördsmängder, särskilt mellan oktober och mars.