Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp, drottningnamn CharlottaUlf Sundberg Kungliga släktband Historiska Media, Lund 2004 s. 194, född 22 mars 1759, död 20 juni 1818, hertiginna av Södermanland, var drottning av Sverige 1809–1818, drottning av Norge 1814–1818, dotter till hertig Fredrik August I av Oldenburg och Friedrike av Hessen-Kassel och kusin till Gustav III och hans bror Karl (XIII), med vilken hon gifte sig 7 juli 1774.
Hedvig Elisabeth Charlotta är mest berömd för sin dagbok, som skildrar livet vid hovet 1775–1817 och som blev publicerad 1902–1942. Dagboken, vars politiska kommentarer från drottningen själv ger en ovärderlig inblick i maktens centrum, är idag ett av de värdefullaste memoarverken i svensk litteratur och ett standardverk och referensverk inom svensk historisk forskning.
Biografi Hertiginna miniatyr|200px|vänster|Hedvig Elisabet Charlotta, under hennes tid som hertiginna. Porträtt av Alexander Roslin.
miniatyr|upright=2|200px|Hertig Karls blivande maka, Hedvig Elisabeth Charlotta, gör sitt intåg i Stockholm 7 juli 1774. En samtida skildring ger en förteckning över sluparna i processionen. 1) slup med pukor och trumpeter, 2) pagerna i två slupar, 3) hovmarskalkernas slup, 4) Hovstaten i fyra slupar, 5) «Rådsslupen» med riksmarskalken och riksens råd, 6) hertig Karls slup, 7) änkedrottningens slup, 8) kungens lilla slup «Tre Kronor», 9) Kungens stora slup, «Vasaorden», med bruden ombord, omgiven av fyra slupar med musikanter, 10) drottningens slup, «Sveriges vapen», 11) hovfröknarna i en slup, 12) «Tvänne andra slupar för fruntimret», 13) slup med pukor och trumpeter. Oljemålning av Pehr Hilleström.
Hedvig Elisabet Charlotta hade utvalts till brud åt Karl av Gustav III i hopp om att lösa tronföljdsfrågan, då han själv inte hade några barn och inte hade fullbordat sitt äktenskap. Karl hade vid sitt första möte med henne (han var då 22, hon elva) i Eutin år 1770 anmärkt att hon var söt, och äktenskapet arrangerades 1772.
Den första vigseln ägde rum i svenska Wismar 22 juni 1774. Inför bröllopet välkomnades hon i Wismar av en svensk delegation bestående av hennes fyra hovfröknar (Magdalena Ekeblad, Magdalena Strokirch och "fröknarna Lewenhaupt"), Hedvig Catharina von Fersen och Sophie von Fersen, men utan hovmästarinnan Ulrika Charlotta Sprengtporten, ledsagade av bland andra kammarherrarna Adolf Ludvig Piper och Adolf Ludvig Hamilton, och hon tog på Fürstenhof farväl av sitt eutinska följe och bytte det mot sitt svenska. Den frånvarande brudgummen representerades vid vigseln av presidenten i Wismarska tribunalet baron Carl Otto von Höpken. Efter bröllopsmiddagen hölls mottagning för lokala dignitärer följd av middag för både det svenska och eutinska följet. Hon gjorde ett mycket gott intryck i Wismar, eftersom hon inte var nervös eller blyg utan genast uppträdde mot personer hon aldrig förut hade träffat lika avslappnat som om hon känt dem hela livet, och till och med gav order om en spontan dans och musikafton.Erdmann, Nils, Vid hovet och på adelsgodsen i 1700-talets Sverige: en tidskrönika, Wahlströms, Stockholm, 1926
Hon anlände till Dalarö i Sverige 1 juli med krigsskeppet Sofia Albertina, landsteg vid Erstavik 3 juli och välkomnades på rådman Drejers gård Nyckelviken av de kvinnliga medlemmarna av kungahuset, och mötte kungen på Stubbsundets äng (vid Duvnäs) i galavagnen Burmannia. Hon ankom sedan till Stockholm 7 juli via gondol, den så kallade kungaslupen, där hon genast blev formellt presenterad för drottningen och änkedrottningen, rådets medlemmar, dessas fruar och ambassadörerna. Den andra vigseln ägde rum samma kväll i Slottskyrkan på Stockholms slott följd av en maskerad i Kungsträdgården.
Hedvig Elisabet Charlotta beskrivs som vacker, livlig och verbal. Hon gjorde succé i sällskapslivet då hon först anlände och kallades "Lilla hertiginnan" och sedan "Hertiginnan Lotta". Riksrådet Fredrik Sparre sade om henne: "Man kan inte tänka sig något mer glatt och livfullt. Hon är glädjen själv. Hennes största nöje är att skämta och hitta på galenskaper. Det vore lyckligt om hon införde den seden, ty vår av naturen något dystra nation behövde nog muntras upp". Hon fick dock också kritik för lättsinne och brist på värdighet.
Genom sin bekantskap med Sophie von Fersen och dennas mor kunde hon grunda en bekantskapskrets utanför hovet. Hon skulle i fortsättningen tillhöra kretsen kring familjen von Fersen och även arbeta politiskt med dem.My Hellsing (2013). Hovpolitik. Hedvig Elisabeth Charlotte som politisk aktör vid det gustavianska hovet. Örebro: Örebro universitet. sid. 86 Då hennes svägerska drottningen inte var intresserad av hovliv, blev hon hovets kvinnliga centralgestalt. Det blev i praktiken hon och hennes svägerska Sofia Albertina som skötte hovets sällskapsliv i egenskap av dess värdinnor, eftersom drottning Sofia Magdalena endast deltog i sällskapslivet då hon var tvungen. Med sin kvickhet, sin charm, gladlynthet och frispråkighet motsvarade hon sjuttonhundratalets idealkvinna och beskrivs som någon som kunde lätta upp stämningen. Hon medverkade i hovets amatörteater där hon även dansade, något som dock ansågs skandalöst eftersom dans på scen under denna epok förknippades med lyxprostituerade, och efter att ha utsatts för rykten om att hon tillsammans med Sofia Albertina distraherade kungen från politiken genom nöjeslystnad upphörde hon att delta år 1783Carl Carlson Bonde (1903), sid. 15 I maj 1776 invigdes hon av Karl, som var ledare för de svenska frimurarna, i ett adoptionsfrimureri.My Hellsing (2013). Hovpolitik. Hedvig Elisabeth Charlotte som politisk aktör vid det gustavianska hovet. Örebro: Örebro universitet. sid. 76 Hon blev ledare för Sveriges kvinnliga frimurare. Bland dess övriga medlemmar fanns Sophie von Fersen, Hedvig Eleonora von Fersen, Ulrica Catharina Koskull och troligen även Christina Charlotta Gyldenstolpe.My Hellsing (2013). Hovpolitik. Hedvig Elisabeth Charlotte som politisk aktör vid det gustavianska hovet. Örebro: Örebro universitet. sid. 88
Hennes relation till Karl var något distanserad, och de levde mer eller mindre skilda liv i många år. I slutet av juli 1775 förklarades Hedvig Elisabet Charlotta vara gravid, och förböner hölls då i kyrkorna. Enligt Axel von Fersen den äldre var det hovmästarinnan Sprengtporten som felaktigt identifierade en graviditet. Inga tecken på graviditet visade sig dock, trots att hon själv påstod sig känna fosterrörelser. Den 14 september förklarade barnmorskan Båld efter en undersökning att hon var havande. Man förberedde då ritualerna kring en kunglig födsel med kanonsalut med tjugo kanoner vid slottet: protokollet skulle föras av riksråden Höpken och Falkenberg och riksrådinnorna Bielke, Hiärne, Fersen och Törnflycht tillkallades som vittnen. Den 24 oktober gjordes dock en grundlig undersökning av hertiginnan och det etablerades att hon definitivt inte var gravid. Efter det inställdes alla ceremonier. Det är okänt vad som låg bakom det hela, eftersom Hedvig Elisabet Charlotta under hela graviditeten aldrig uppvisade några symptom på att vara gravid.
Vid samma tidpunkt fullbordade dock Gustav III sitt eget äktenskap med Sofia Magdalena, beslöt sig för att själv skaffa en arvinge, ändrade sin avsikt att överlåta denna uppgift på Karl, och ville vänja honom vid andra partners. Ryktet beskrivs av bland andra memoarförfattaren Hamilton: "Kungen fruktade allt inflytande av hertig Carl på nationen, även som far till en tronföljare. Han fann för mycken sämja mellan honom och hans unga gemål. Nämnda tillstånd skiljde prinsen från henne, vande honom vid andra, en sed han sedan aldrig övergivit, och ändamålet vunnet fann monarken, det ridiculen ej skull drabba någon annan än det äkta paret. Allt detta lyckades."Erdmann, Nils, Vid hovet och på adelsgodsen i 1700-talets Sverige: en tidskrönika, Wahlströms, Stockholm, 1926 s. 136 Kort efter detta fick Augusta Löwenhielm tillstånd av Gustav III att återvända till Sverige.
Ett missfall inträffade år 1792: Hedvig Elisabet Charlotta refererade själv till detta som sin första verkliga graviditet.My Hellsing (2013). Hovpolitik. Hedvig Elisabeth Charlotte som politisk aktör vid det gustavianska hovet. Örebro: Örebro universitet. sid. 80 1797 nedkom hon med en dödföddSveriges kyrkor: Riddarholmskyrkan II, fast inredning, inventarier och gravminnen (Stockholm 1937) sid.417 dotter och ett år senare föddes en son, Karl Adolf hertig av Värmland, som avled efter en vecka.
Karl ägnade under större delen av äktenskapet större uppmärksamhet åt andra kärleksförhållanden än åt henne, och ryktena om hennes egna påstådda utomäktenskapliga förhållanden uppmärksammades även under hennes graviditet år 1797.Cecilia af Klercker (1927), sid. 20 Hon accepterade Karls kärleksaffärer med liknöjdhet under förutsättning att han då lämnade henne friheten att själv leva som hon ville, och uttryckte år 1781 sin frustration över hur hans dåvarande tillfälliga brist på kärlekspartner utsatte henne för misstänksamhet och förebråelser.Carl Carlson Bonde (1902), sid. 284
Hedvig Elisabet Charlotta hade förhållanden med greve Axel von Fersen den yngre, med greve Fabian Reinhold von Fersen, och med sin vän Sophie von Fersens svåger greve Carl Piper. Hennes kärleksaffärer omnämns inte i hennes dagböcker men kan spåras i hennes privata korrespondens till hennes nära vän Sophie von Fersen och svägerska Sofia Albertina, där hon från sommaren 1783 öppet refererar till Carl Piper som sin älskare.My Hellsing (2013). Hovpolitik. Hedvig Elisabeth Charlotte som politisk aktör vid det gustavianska hovet. Örebro: Örebro universitet. sid. 145 Detta förhållande utspelades sig helt öppet på Rosersberg, och Piper beskrivs som hennes långvarige älskare.My Hellsing (2013). Hovpolitik. Hedvig Elisabeth Charlotte som politisk aktör vid det gustavianska hovet. Örebro: Örebro universitet. sid. 64
Tidpunkten för kärleksaffären mellan Hedvig Elisabet Charlotta och greve Axel von Fersen d.y. är inte känd. Ett antagande är att det var en tillfällig förbindelse som utspelade sig under vistelsen på Gripsholms slott 1784.My Hellsing (2013). Hovpolitik. Hedvig Elisabeth Charlotte som politisk aktör vid det gustavianska hovet. Örebro: Örebro universitet. sid. 84 Då Fersen återvände till Sverige efter Marie-Antoinettes död 1793 ville Hedvig Elisabet Charlotta återuppta den relation de tidigare vid något tillfälle hade haft, men Fersen avböjde. Hon hade vid samma tidpunkt ett förhållande med Axel von Fersens yngre bror, Fabian Reinhold von Fersen, ett förhållande som hertig Karl ska ha accepterat. Relationen med Fabian von Fersen inleddes troligen i slutet av 1780-talet, och finns bekräftad från omkring år 1790, då även hennes väninna Sophie von Fersen inledde sitt förhållande med Evert Vilhelm Taube och de i sin brevväxling ger varandra hänvisningar som "Hälsa F.! T. hälsar." Relationen med Fabian von Fersen tros ha avslutats vid hans giftermål 1797. Fabian von Fersen ryktades ha varit far till det barn hon miste genom ett missfall år 1792.
År 1783 uttryckte hon sin förvåning över att Gustav i sällskap läste en del efter sina föräldrar efterlämnade papper, eftersom de innehöll antydningar om ett förhållande mellan hans mor Lovisa Ulrika och greve Carl Gustaf Tessin, bland annat brev från hans far kung Adolf Fredrik, som klagar över Tessins uppvaktning av Lovisa Ulrika. Hedvig Elisabet Charlotta skrev då med tanke på den sexuella dubbelmoralen:
Hedvig Elisabet Charlotta deltog som medlare under Gustav III:s försoning med Lovisa Ulrika 1782, efter att de befunnit sig i konflikt sedan 1778.Carl Carlson Bonde (1902), sid. 370