miniatyr|Österland på en 1880 års karta av medeltida Sverige och Finland Österland eller Österlanden (latin partes orientales), på finska Itämaa, är en äldre benämning för den östra delen av det svenska riket öster om Bottniska viken. Det motsvarade huvuddelen av nuvarande Finland, inklusive trakten kring Viborg i dagens nordvästra Ryssland.

Namnet belades i svenska källor första gången 1308 och ersattes från 1400-talets senare hälft av benämningen Finland. Det sista kända belägget i officiella dokument är från 1525.

Historia Införlivande under 1200-talet Under 1200-talet kom de svenska kungarna att kräva överhöghet över det område som motsvarar dagens södra Finland och införlivade det under inflytande av kyrkan i det svenska kungadömet. Detaljerna från denna process är inte kända: den traditionella historieskrivningens tre "korståg" har debatterats av moderna forskare som betvivlar att det första svenska korståget alls ägt rum i form av ett regelrätt korståg då det saknas belägg för det i samtida källor.

Namnets uppkomst (1308–1350-talet) Namnet Österland belades i svenska källor första gången vid kung Birgers förlikning med sina bröder i Örebro 1308, och blev då den officiella benämningen. Från 1330-talet användes termen i allt fler sammanhang. Finland och Österlanden kunde inledningsvis uppträda som separata, kompletterande begrepp, där Österlanden avsåg områdena öster om Finland.

Senare, från omkring 1320, kom termen i stället att beteckna allt svenskt land öster om Bottenhavet, med Finland som ett av flera länder inom Österlanden. Vid mitten av 1300-talet övergick man i skrift till den bestämda singularformen Österlandet. Innan namnbytet syftade Finland i stället bara på den sydvästra delen, motsvarande nuvarande Egentliga Finland — dock hade termen redan under 1200-talet tidvis sträckt sig även över delar av Tavastland.Nordisk familjebok, 1:a upplagan, 18:e bandet, s. 716, uppslagsordet Österland

Begreppet Österland(en) fick framför allt en rättslig-administrativ innebörd: en lagman över Österlands lagsaga är känd från 1332. Även centralmakten tog i bruk den nya termen för sin framväxande förvaltningsstruktur: år 1340 utnämndes hövitsmannen på Åbo slott dessutom till hövitsman över Tavastehus och Viborg, och år 1343 kallade han sig ”ståthållare över de östra områdena” (parcium orientalium prefectus). Enstaka gånger gavs begreppet också en kyrklig-administrativ innebörd, då Österland talades om som ett biskopsdöme, vilket knappast var något annat än Åbo biskopsstift.

1357 års uppgörelse och landslagen Österlandens samtliga områden likställdes med Åbo stift vid 1357 års uppgörelse mellan kung Magnus och hans son Erik. Bengt Algotsson, som 1353 gjordes till hertig av Finland och Halland, kallade sig själv 1355 osterlandiarum et vtriusque Hallandie dux (”hertig av Österlanden och båda Hallanden”). Den exakta innebörden av titeln är dock inte klarlagd.

I kyrkligt avseende fanns det plats för Åbo biskopsdöme i Magnus Erikssons landslag från omkring 1350, men under detta sorterade ingen namngiven lagsaga. Österland togs alltså inte upp bland rikets lagsagor i just den uppräkningen, trots att rätten att delta i kungaval enligt Kari Tarkiainen redan fanns inskriven i samma landslag. Enligt Torbjörn Eng visar detta att området vid den tiden inte i rättsligt-politiskt avseende betraktades som en fullvärdig del av riket.

Kungavalet 1362 och lagsagans delning Ett brev av den 15 februari 1362 om landsdelens rätt att delta i det svenska kungavalet vid Mora stenar beskrev Österland som ”ett biskopsdöme och ett lagmansdöme”. Brevet har länge setts som Österlandets slutgiltiga inträde som en riksdel likvärdig med rikets övriga landskap, men den finska delegationen kom aldrig till valplatsen.

Österlandet var ursprungligen en enda lagsaga, som 1435 delades i Norrfinne och Söderfinne lagsagor med Aura å som gräns. Enligt Jarl Gallén ansågs beteckningarna norra och södra Österland olämpliga, utan att han närmare förklarar varför. Eng har invänt att jämförbara namnkonstruktioner faktiskt fungerat vid andra tillfällen — Österbotten skrevs redan 1329 på latin som Østernorlandia, och en Västernorrlands lagsaga bildades på 1600-talet — och föreslår i stället att namnbytet 1435 speglade en pågående politisk-rättslig integrering av landsdelen i riket. Strax därefter fick landsdelens status en konstitutionell grund genom att ”norra och södra Finland” togs upp bland rikets lagsagor i 1442 års reviderade landslag.

Vid en slottsförläning till Karl Knutsson den 4 juli 1441 räknade riksrådet upp ”all rikesens slot j Österlandh” som Viborg, Raseborg, Tavastehus, Åbo och Korsholm; kung Christoffer bekräftade förläningen samma år med den likvärdiga formuleringen ”alle wor slot j Abo biskopsdöme”, med undantag för Kastelholm och Åland.

Ännu på 1400-talet kallades de som anslöt sig till Engelbrektsupproret och belägrade Kastelholm för ”österleningar”. Det är dock oklart om det var en beteckning de själva använde eller bara hur de omtalades av andra.

Namnets tillbakagång Omkring 1470 beskrev Ericus Olai riket öster om Bottenhavet som ”Finland med sina tillhörige landskaper, nemligen: Tavastland, Carelen, Lappland, Nyland, Österbotten och Åland”, utan att nämna Österland.

Från 1464, och i synnerhet efter år 1500, kom benämningen Finland i stället att användas för hela det svenska rikets östra område. Österlandet nämndes i officiella dokument sista gången i Gustav Vasas privilegiebrev för Åbo stad den 7 juni 1525, då med en rent geografisk, inte längre rättslig, innebörd.

Begreppets tolkning Ursprung och funktion Jarl Gallén har pekat på att beteckningen Österland förekom i Skandinavien som en mer allmän beskrivning av länderna öster om Östersjön redan under tidig medeltid, och att det alltså fanns en begreppstradition att falla tillbaka på när de svenska områdena öster om Bottenhavet skulle namnges. P.O. von Törne har sett termen som en rent geografisk relatering, uppkommen i Sverige vars invånare på så sätt bestämde ”landet öster om havet”. Både Gallén och von Törne menar att det var en benämning som användes av människor i allmänhet, men enligt Eng talar mycket för att den också var centralmaktens sätt att definiera dessa områden av det svenska väldet — en uppfattning som delas av forskaren Aulis Oja.

I en ännu vidare betydelse användes termen Österland genom hela medeltiden även om Orienten. Vid Stolbovafreden 1617 talades det till exempel om ”Persien, Turkiet, Krim och andre orter i Österlanden”. Enligt Eng kan denna dubbeltydighet ha bidragit till att beteckningen till slut blev obrukbar, när området skulle ges en otvetydig ställning som svensk riksdel.

Jämförelse med Norrland och politisk integration Begreppet Norrland, som Österland ofta jämförs med, är källbelagt senare (1400-talets första hälft) men kan vara äldre. Redan 1329 omnämns Österbotten i den latiniserade formen Østernorlandia, vilket enligt Eng tyder på att begreppen Österland och Norrland uppstod ungefär samtidigt, men att Österbotten då relaterades till ett Norrland snarare än ett Österland. Till skillnad från Österland blev Norrland dock aldrig politiskt en riksdel: ingen egen lagsaga bildades, och landslagen gav ingen rätt eller skyldighet för representanter från Norrland att delta i kungaval. Eng kopplar detta till att området, till skillnad från Österland, saknade ett lokalt frälse som kungamakten kunde stödja sig på, samt till att det aldrig fick samma ekonomiska och strategiska betydelse för riket.

Eng menar att det främst var en pågående politisk-rättslig integrationsprocess, snarare än enbart praktiska namnskäl, som låg bakom att Österland successivt ersattes av Finland; en vag beteckning som kunde föra tanken till något utanför riket blev alltmer obrukbar i takt med att området i stället blev en av rikets centrala delar. Han pekar även på att den ständiga konflikten med först Novgorod och sedan Moskva sannolikt gav utrikespolitiska skäl att ge området en tydligare, otvetydig riksstatus.

Se även Sveriges landsdelar Landskap i Sverige Sveriges slottslän Norrland Svealand Götaland Finland under den svenska tiden Historiska landskap i Finland Finlands gränsförändringar

Källor

Kategori:Finlands historia under svenska tiden Kategori:Geografiska områden i Finlands historia Kategori:Geografiska områden i Sveriges historia Kategori:Informella områden i Finland