miniatyr|300px|Borgunds stavkyrka i Borgund, Lærdal i Norge. En stavkyrka är en kyrka byggd av trä i stavverk. Den har en bärande konstruktion av stolpar som står på liggande syllar och bär upp väggband. De bärande elementen i väggarna utgör på detta sätt ramar för en fyllning av stående plankor; stavar, vilket byggnadstypen har fått sitt namn efter. (I norsk terminologi syftar emellertid förleden "stav" på de bärande stolparna.) Stavkyrkorna anses vara bland de viktigaste representanterna för europeisk medeltidsarkitektur i trä. Stavkyrkor innehåller ofta stilelement från förkristen tid. De flesta kvarvarande stavkyrkorna finns i Norge, men liknande kyrkobyggnader förekom under medeltiden över hela nordvästra Europa. Urnes stavkyrka i Luster, Norge, finns på Unescos världsarvslista. I Sverige finns uppgifter om, eller spår av, cirka tjugo stavkyrkor, i Danmark endast av någon enstaka, i Norge av minst ett femtiotal.
Stavkyrkan i Europa Stavkyrkor var under medeltiden vanliga i hela nordvästra Europa. Enbart i Norge anses det ha funnits närmare 2000 stavkyrkor., från Riksantikvarien, Norge Antalet stavkyrkor som har byggts i exempelvis Sverige och Storbritannien är okänt. Det anses allmänt att stavkyrkan var den första kyrkotypen som byggdes i Skandinavien, men det existerade i själva verket en ännu äldre typ kallad stolpkyrka, även om skillnaden mellan dessa är mycket liten (se vidare under stolpteknik nedan). Stavkyrkor äldre än 1100-talet är endast kända från sparsamma skriftliga källor eller från arkeologiska utgrävningar.Anker 2005
Norge mini|Urnes stavkyrka i Norge, idag betecknad som världsarv. Teckning av J.C. Dahl
Norge är det land som har flest bevarade stavkyrkor idag. De flesta av dessa uppfördes mellan 1150 och 1350. Under medeltiden fanns det troligen över 1000 stavkyrkor i Norge (enligt vissa kan det ha varit så många som upp mot 2000 kyrkor),Storsletten 1993 s.24. men de flesta försvann under tiden 1350–1650, troligen som en följd av ändrade behov hos befolkningen efter digerdöden och reformationen. Efter medeltidens slut uppfördes nya träkyrkor istället i knuttimmer. Kring 1650 fanns det runt 270 stavkyrkor kvar och under de följande hundra åren försvann 136 av dessa. Många stavkyrkor stod kvar in på 1800-talet då ett stort antal av olika orsaker med avsikt förstördes. Idag (2007) finns det endast kvar 28 stavkyrkor i Norge., från Stavkirke.org Det finns också ett antal platser med arkeologiska lämningar av stavkyrkor och äldre stolpkyrkor, liksom ett mindre antal stavkyrkor från senare tid.
Lorentz Dietrichsons De Norske StavkirkerDietrichson 1892 betraktas som ett standardverk när det gäller stavkyrkor, men nyare forskning indikerar att stavkyrkor inte är så unika för Norges fjällbygder som Dietrichson menade. Snarare är de ett nordeuropeiskt fenomen, särskilt de tidigare stolpkyrkorna som påvisats arkeologiskt i stort antal över hela norra Europa.
Gulatingslagen Gulatinget, som hölls i Gulen i Hordaland, var det gamla huvudtinget för västra och södra Norge. Gulatingets lag, Gulatingloven blev nedskriven under 1000-talet, men föreligger nu endast i en kopia från 1200-talet. Där omtalas stavkyrkor i det tolfte kapitlet:
Kulturminnesvård De första som i nyare tid intresserade sig för de norska stavkyrkorna var konstnärerna Johannes Flintö och J.C. Dahl som dokumenterade dem på sina resor i Norge. Dahl tog också initiativet till att rädda Vangs stavkyrka från rivning efter att kyrkolagen 1851 bestämde att norska sockenkyrkor skulle rymma minst tre tiondelar av socknens befolkning. En rad kyrkor räddades av Fortidsminneforeningen. Några köptes och bevarades i sin ursprungliga miljö. Andra flyttades, som Vangs stavkyrka som hamnade i det nuvarande Polen. Gols stavkyrka kom till kung Oscars samlingar på Bygdöy och förvaltas nu av Norsk Folkemuseum. Fortuns stavkyrka flyttades till Fantoft vid Bergen. Till Maihaugen kom Garmo stavkyrka, och till Trøndelag Folkemuseum kom Haltdalens stavkyrka. De mest kända stavkyrkorna är Borgunds stavkyrka och Urnes stavkyrka (som står på Unescos världsarvslista).
Sverige mini|Hedareds stavkyrka, Sverige miniatyr|Portal från Hemse stavkyrka, Gotland. Teckning av Emil Ekhoff
I Sverige finns en medeltida stavkyrka kvar, Hedareds stavkyrka, byggd omkring år 1500, på platsen för en äldre stavkyrka. Skaga stavkyrka i Karlsborgs kommun är förknippad med många legender. Den byggdes på en gammal kultplats omkring år 1137, men revs 1826 för att få slut på offrandet. En rekonstruktion uppfördes 1957–1960, men brann ned till grunden den 2 januari 2000. En ny rekonstruktion invigdes 2001. Andra stavkyrkolämningar av intresse är främst den nästan kompletta Hemse stavkyrka från Gotland, vilken egentligen antas vara en palissadkyrka, men ändå kallas stavkyrka.Ekhoff, 1914-1916 Materialet från den stavkyrkan bevarades genom återanvändning i stenkyrkan och delarna ligger nu (2007) i magasin på Historiska museet i Stockholm. Lämningarna efter Maria Minor i Lund är också intressanta då de omfattar bland annat spår av stolp- och palissadteknik (se nedan). Enbart i Skåne fanns det omkring 300 kyrkor när Adam av Bremen besökte Danmark under första hälften av 1000-talet, men hur många av dem som var stolpkyrkor eller stavkyrkor är okänt. I Sverige ansågs stavkyrkorna gammalmodiga och de ersattes därför erfterhand av andra kyrkotyper. Man vet annars lite om de svenska stavkyrkorna, då det inte föreligger någon samlad framställning av senare datum. Under senare tid har flera stavkyrkor nyuppförts i Sverige; se lista över stavkyrkor. ingen|miniatyr|Ödmårdens stavkyrka, en nybyggd stavkyrka i Norrbo, Ockelbo.
Äldre Västgötalagen Även i den svenska Äldre Västgötalagen finns referenser till stavkyrkans delar med stolpar och syllar. Bland annat:
I nutida språkdräkt:
Danmark I Danmark, har lämningar av stolpkyrkor hittats på flera platser och det finns delar kvar från några av dem, exempelvis en bjälke med ett drakhuvud från Norra Hörnings stavkyrka. Spår efter flera äldre stolpkyrkor har också hittats vid den äldre stenkyrkan i Jelling.
England I England finns en omdebatterad saxisk kyrka, Greensted Church i Essex. Debatten handlar om huruvida det är en stavkyrka eller om den är äldre än stavkyrkorna. De flesta är överens om att beteckna den som en saxisk typ A-kyrka. Det finns även en annan kyrka i England som har likheter med stavkyrkorna, den medeltida stenkyrkan Saint Mary i Kilpeck i Herefordshire. Denna kyrka uppvisar bland annat ett antal drakhuvuden.
mini|Greensted Church, som den ser ut idag.
Tyskland I Tyskland finns en stenkyrka med ett motiv som avbildar en drake liknande de som ofta ses på norska stavkyrkor. Huruvida denna dekoration har med kulturella likheter att göra eller om det innebär liknande konstruktionsmetoder är föremål för debatt.
Byggmaterial Det vanligaste byggmaterialet i norska stavkyrkor var furu. Till grundkonstruktionen använde man senvuxen och tät furu med hög andel kärnved. Kärnveden har en naturlig impregnering av harts, vilket gör den motståndskraftig mot röta.
På andra platser har andra träslag använts allt efter tillgång. I Danmark, Nordtyskland och England föredrogs ek. I Greensted Church i Essex, England, består palissadväggarna av ek. I Hedareds stavkyrka i Sverige används också ek.
Datering av stavkyrkor Dateringen av en stavkyrka kan göras med ett antal olika metoder; genom historiska källor, stilhistoria, dendrokronologi och kol-14-metoden. Historiska källor kan påvisa ett år när kyrkan med säkerhet har existerat. Arkeologiska utgrävningar frambringar oftast fynd som kan bidra med en relativ datering. Myntfynd under kyrkgolvet, kol-14-metoden och dendrokronologi ger dock ett mer exakt datum.
På senare år har dendrokronologi blivit en allt viktigare metod för en säkrare datering av träbyggnader. Om provet har en barkkant kan man ta reda på exakt fällningsår och -säsong (sommar eller vinter) för just det trädet. Metoden tar dock ingen hänsyn till att trä kan ha återanvänts från tidigare byggnader, eller att nyare trä kan ha tillförts vid senare reparationer. Man tar därför om möjligt alltid flera prover från olika ställen i konstruktionen, företrädesvis i sådana delar där risken för att det ska förekomma återanvänt virke eller senare reparationsvirke är liten (såvida det inte är fråga om att ombyggnadsskedena ska klarläggas). Teoretiskt sett kan virke ha lagrats, men det är ovanligt – åtminstone i skogrika trakter. Det var svårt att bearbeta torrt virke med dåtidens verktyg. Användning av torrfuror kan dock inte helt uteslutas.
Vissa historiska fakta tyder på att stavkyrkorna ska ha byggts på platser som användes som kultplatser redan under förkristen tid. I andra fall finns det belägg för äldre kyrkobyggnader, stolpkyrkor, på samma plats. Under Urnes stavkyrka har man hittat lämningar av två tidigare kyrkor. Portalen från en av dessa kyrkor anses ha byggts in i den norra väggen i den nuvarande kyrkan. Senare forskning visar att kristendomen introducerades i Norge betydligt tidigare än vad som tidigare har antagits.
Konstruktion och teknik Teknikens utveckling
Stavkyrkans konstruktion har sina föregångare i palissadteknik och stolpteknik. Kyrkor uppförda med dessa tekniker omtalas ofta som palissadkyrkor eller stolpkyrkor. Mellan dessa byggnadstekniker finns det flera övergångsformer och likaledes finns det många övergångsformer mellan dem och stavtekniken.
I stavverk står stavarna eller stolparna på fundamentsstenar, eller på syllar. De tidigaste kyrkorna i Norge var i stolpteknik, men denna teknik avlöstes gradvis av stavverket. Båda teknikerna kan ha varit i bruk samtidigt under en övergångsperiod.
Av dessa tre byggnadstekniker är de två första utsatta för röta på grund av sina jordfasta konstruktioner. Sådana byggnader kunde knappast överleva längre än 75–150 år. Längre livstid fick bara träkonstruktioner utan direktkontakt med jord, som stavverk, korsvirke, skiftesverk eller knuttimring på fundament av sten.
Indelning av stavkyrkor mini|Stavkyrka typ B, grundplan
Stavkyrkorna brukar indelas i två grupper. Typ A är den enklaste, den är enskeppig och har stolpar endast i ytterväggarna; hörnstolpar och i några fall mellanstolpar.
Typ B har en mer komplicerad struktur med invändiga stolpar som omger ett förhöjt mittrum och bär upp dess tak. Mittrummet är omgivet av en omgång under ett lägre tak. Mittrummets stolpar står på en ram av inre syllar; grundstockar. Den nedre delen av stavarna är fristående, medan den övre delen över omgångens tak ingår i mittrummets ytterväggar.
Enskeppiga kyrkor (typ A) mini|Reinlis stavkyrka, Sör-Aurdal, enskeppig.
Den enklaste stavkyrketypen har ett rektangulärt skepp och ett smalare kor, i det närmaste kvadratiskt. Typen var vanligast i början av 1100-talet. Haltdalens stavkyrka, uppförd omkring 1170 och Hedareds stavkyrka är av denna typ. Några av dessa enkla kyrkor blev senare ombyggda till långkyrkor genom att koret utvidgades till samma bredd som skeppet. Mittmastkyrkotypen har mitt i skeppet en stolpe som går ända upp i takkonstruktionen, men inte förhöjt mittrum som i typ B. Kyrkotypen är en variant som representeras av Numedal och Hallingdal och dateras till omkring 1200 Möretypen är enskeppiga långkyrkor med mellanstolpar i väggarna. Till skillnad från övriga stavkyrkor har dessa tvärbjälkar (ankarbjälkar) tvärs över skeppet i höjd med väggbanden. Ovanlig är också stöttorna i form av grova, utvändiga strävor mellan väggbanden och marken. Det är osäkert om strävorna i Kvernes stavkyrka och Rödvens stavkyrka är ursprungliga.
Till de enskeppiga kyrkorna räknas: Grip, Haltdalen, Undredal, Hedal, Reinli, Eidsborg, Rollag, Uvdal, Nore, Höyjord, Röldal, Garmo, Kvernes och Rödven i Norge samt Hedared i Sverige (vilken påminner om Haltdalen).