Günter Grass, född 16 oktober 1927 i Danzig, död 13 april 2015 i Lübeck, var en tysk författare och konstnär. Grass anses ha varit en av Tysklands förnämsta nutida författare och tilldelades år 1999 Nobelpriset i litteratur. Ur motiveringen: att i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte.
Biografi Familj och härkomst
Günter Grass (som då skrevs Graß) föddes den 16 oktober 1927 i Danzig, där han tillbringade sin barndom under enkla förhållanden. Familjens inkomster kom från en speceriaffär som föräldrarna drev i stadsdelen Langfuhr där de bodde i en liten tvårumslägenhet. Fadern var protestant och modern katolik. Hon hade kasjubisk härstamning. Genom sin katolska moders inflytande blev Günter Grass korgosse. Men han påverkades också av nazismen, även om han enligt egen uppgift inte tyckte om Hitlerjugend.Tagesspiegel: Wer ist Günter Grass? 14 augusti 2006.
Barndom och ungdom Som 15-åring tog han frivillig värvning i Wehrmacht – enligt egen uppgift för att komma ifrån instängdheten i familjen.Frankfurter Allgemeine Zeitung: Günter Grass im Interview: „Warum ich nach sechzig Jahren mein Schweigen breche“. 11 augusti 2006.Stern: Der Fall Günter Grass. Nr. 34/2006. Efter att ha varit luftskyddsmedhjälpare och därefter fullgjort sin plikt inom Reichsarbeitsdienst inkallades han den 10 november 1944, vid en ålder av 17 år, till 10:e SS-pansardivisionen Frundsberg i Waffen-SS.Spiegel Online: SPIEGEL exklusiv: Grass räumte als Kriegsgefangener Waffen-SS-Mitgliedschaft ein. 15 augusti 2006.
Han sårades den 20 april 1945 och togs tillfånga i Marienbad den 8 maj 1945. Till den 24 april 1946 var han sedan i amerikansk krigsfångenskap. Han erkände vid tillfångatagandet att han tillhörde Waffen-SS. Tidigare hette det alltid i publicerade biografier om Grass att han blivit luftskyddsmedhjälpare 1944 och sedan inkallats som soldat. Först efter utgivningen av självbiografin När man skalar löken (Beim Häuten der Zwiebel) 2006 blev det allmänt känt att Grass tjänstgjort i Waffen-SS.Die Welt: Günter Grass war Mitglied der Waffen-SS. 11 augusti 2006.
Utbildning Åren 1947 och 1948 gick han i lära hos en bildhuggare i Düsseldorf. Sedan studerande han grafik och skulptur vid Konstakademin i Düsseldorf mellan 1948 och 1952. Han förtjänade sitt uppehälle som dörrvakt vid krogen Csikos i Düsseldorfs Altstadt. Dörrvaktsysslan delade han med den sedermera kände målaren Herbert Zangs. Denne, som liksom Grass varit soldat under kriget, förevigades sedermera som målaren Lanke i romanen Blecktrumman (Die Blechtrommel) 1959. Grass fortsatte sina studier 1953 till 1956 på Konsthögskolan i Berlin, som elev till bildhuggaren Karl Hartung, bodde mellan 1956 och 1960 i Paris och slog sig 1960 ner i Friedenau i Västberlin och stannade där fram till 1972. Under åren 1972 till 1987 bodde Grass i Wewelsfleth i Schleswig-Holstein.
År 1954 gifte han sig med balettstudenten Anna Schwarz. Tiden från början av 1956 till början av 1960, då de bodde i Paris, tillkom manuskriptet till Blecktrumman. Tvillingarna Franz och Raoul föddes i Paris 1957 och efter återkomsten till Berlin 1960 dottern Laura samt 1965 sonen Bruno. Günter Grass och Anna Schwarz skilde sig 1972. Mor till dottern Helene, född 1974, är arktitekten och målaren Veronika Schröter, som Grass sammanlevde med under flera år på 1970-talet. År 1979 föddes Nele Krüger, Grass dotter med Ingrid Krüger. Samma år gifte han sig för andra gången och nu med organisten Ute Grunert, som redan sedan tidigare hade två söner. I självbiografin Die Box medverkar inte bara Grass sex egna barn utan även Ute Grunerts två söner räknas med som ”hans åtta barn”.Was Günter Grass seinen Kindern zumutet, Welt.de, 24 augusti 2008. Mellan augusti 1986 och januari 1987 bodde Grass tillsammans med Grunert i Indien, mestadels i Calcutta.
Skapande verksamhet och politisk aktivitet Åren 1956-57 började Grass att skriva, samtidigt som hans ställde ut skulpturer och grafik i Stuttgart och Berlin. Han debuterade som poet 1956 och som dramatiker 1957. Fram till 1958 skrev han främst noveller, dikter och teaterpjäser, men 1959 utkom Grass första roman Blecktrumman och den blev hans genombrott – även internationellt.
thumbnail|left|Grass (t.v.) och förbundskansler Willy Brandt under en presskonferens, 1972.
Grass stödde ofta socialdemokraterna i valen och även Willy Brandt, som han lärde känna 1961. Han blev medlem i SPD 1962. Men genom sina åsikter stötte han sig ofta med andra i partiet. Till exempel uttalade han sig 1990 emot återföreningen av de båda tyska staterna och för en konfederation, som skulle ge öst en möjlighet att stärkas ekonomiskt och demokratiskt.Die Zeit: Kurze Rede eines vaterlandslosen Gesellen. 9 februari 1990. 1992 lämnade han åter partiet, men var fortfarande aktiv och framförde socialdemokratiska åsikter. 2005 stödde han ministerpresidenten i Schleswig-Holstein Heide Simonis i hennes valkampanj och pläderade för återinförande av förmögenhetsskatten för välbärgade.
Ett samarbete med jazzmusikern Günter Sommer som började 1985 resulterade i flera skivor, där Grass läser sina verk till ackompanjemang av Sommers slagverk.
thumbnail|Günter-Grass-Haus i Lübeck.
Grass stödde kampanjen för homosexuellas lika rättigheter i samband med partnerskapAktion 1:1: Testimonials – Statements der Unterstützer der Aktion 1:1 . och han grundade 1997 Otto-Pankok-Stiftung, en stiftelse som verkar för ökad förståelse för romerna. 1996 undertecknade han ett uttalande som krävde ett omedelbart stopp för stavningsreformen och Grass stavar fortfarande på traditionellt sätt i sina böcker. 1999 fick Grass nobelpriset i litteratur. Han grundade 2005 författarcirkeln Lübeck 05.
Våren 2010 publicerades Stasis akter rörande Günter Grass av Berlinförlaget Christoph Link med titeln Günter Grass im Visier. Dokumentationen kompletteras med presskommentarer och Grass egna. DDR:s statssäkerhetstjänst började intressera sig för Grass 1961, sedan han solidariserat sig med DDR-författaren Uwe Johnson och i ett öppet brev fördömt byggandet av Berlinmuren.Kultur: Die Akte Grass, FOCUS Online, 1 mars 2010.
Vid sin död bodde Grass i Behlendorf utanför Lübeck. I hansastaden finns ett Günter-Grass-Haus med samlingar av hans litterära och konstnärliga verk.
Utgivning Att skriva mot glömskan Grass syfte med sina verk är att skriva mot glömskan. Hans teman är nationalsocialismen respektive handlingar begångna under nazitiden. Också de verk som utspelar sig under efterkrigstiden (exempelvis i Krabbans gång) kretsar kring motiven glömska och skuld. Eller som Svenska Akademien formulerat det: att i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte.
Romaner, noveller och dramatik Blecktrumman, som kom ut i Tyskland 1959, är skriven med ett mycket bildrikt språk. Den filmades 1979 av Volker Schlöndorff. Boken handlar om den infantila särlingen Oskar Matzerath, som beskriver vuxenvärlden ur sitt ”barnperspektiv” och tack vare blecktrumman kan han också berätta om händelser, där han inte själv varit med, till exempel när hans mor föddes. Grass fick Gruppe 47:s pris 1958 för sina högläsningar ur den ännu inte publicerade romanen. 1960 ville juryn för Bremer Literaturpreis premiera Grass för Blecktrumman, men det förhindrades av Bremens senat. Detta och följande år delades pris över huvud taget inte ut. I Blecktrumman, där verkliga historiska händelser för första gången konfronteras med ett surrealistiskt-groteskt bildspråk, har Grass funnit sin stil. Han blir en av de första tyskspråkiga författarna som beskriver andra världskriget och kasjuberna gör här också sitt intåg i världslitteraturen.
Nästa bok Katt och råtta (Katz und Maus) (1961) utspelar sig också i andra världskrigets Danzig. Här berättas den unge Joachim Mahlkes historia och boken blev först upphov till en skandal, främst på grund av en onaniscen. Den föranledde Hessens minister för arbete, välfärd och hälsovård att begära att en censurmyndighet, Bundesprüfstelle für jugendgefährdende Medien, skulle förbjuda boken för dess förment osedliga innehåll. Efter allmänna protester, inte minst bland författare, drogs anmälan emellertid tillbaka. Två år senare, 1963, utkom Hundår (Hundejahre) och därmed fullbordades den så kallade Danzigtrilogin.
1966 utkom dramat Plebejerna repeterar upproret (Die Plebejer proben den Aufstand), som blivit Grass mest kända teaterstycke. Det behandlar arbetarupproret i DDR den 17 juni 1953 och de marxistiska intellektuellas roll. Huvudfiguren, chefen, har många drag gemensamma med Bertolt Brecht, men tolkningen att det skulle handla om ett anti-Brecht-drama har Grass alltid protesterat mot. 1968 publicerades boken Briefe über die Grenze, vilken återger brevväxlingen rörande Pragvåren mellan Grass och den tjeckiske författaren Pavel Kohout.
Romanen Lokalbedövad (Örtlich betäubt) utkom 1969. I boken finns ett persongalleri som får företräda olika delar av Grass (anarkistiska och socialdemokratiska) åsikter om aktuella problem. I USA fick boken fantastiskt bra kritik, medan man i Tyskland var mer återhållsam. Efter att berättelsen Ur en snigels dagbok (Aus dem Tagebuch einer Schnecke), vilken beskriver valrörelsen inför valet till förbundsdagen 1969, utkommit 1972, drog sig Grass tills vidare tillbaka från dagspolitiken.
Med Flundran (Der Butt), 1977, stärkte Grass sitt namn som epiker. Den första meningen ("Ilsebill salzte nach") utsågs 2007 till den tyska litteraturens vackraste inledande mening i en roman. Två år senare, 1979 , utkom Mötet i Telgte (Das Treffen i Telgte). Några barockpoeter möts där år 1647 medan underhandlingarna som leder fram till westfaliska freden pågår. Träffen utvecklas sedan i stora drag precis som mötena med den 300 år senare, av Hans Werner Richter grundade Gruppe 47, brukade göra. Berättelsen är också tillägnad Richter.
En Asienresa 1980 inspirerade Grass att skriva Tankefoster eller Tyskarna dör ut (Kopfgeburten oder Die Deutschen sterben aus), vilken kom ut samma år. Det är en berättelse som bland annat behandlar samtida politiska händelser. Sex år senare, 1986, utkom prosaverket Råttinnan (Die Rättin), som 1997 också filmades. Den tecknar en apokalyptisk bild av mänsklighetens självmord. I berättelsen Klockgrodans varningsrop (Unkenrufe), 1992, pläderar Grass för försoning mellan tyskarna och deras östliga grannar.
Grass senaste roman En invecklad historia (Ein weites Feld), 1995, utspelar sig i Berlin under tiden mellan murbygget 1961 och återföreningen 1990 och är ett panorama över tysk historia mellan 1848 års revolution och 1990-talet. Den här häftigt omstridda och starkt politiska boken tillerkändes Hans-Fallada-Preis och redan efter åtta veckor gick den femte upplagan i tryck.
Krabbans gång (Im Krebsgang) utkom 2002 och skildrar flyktingfartyget Wilhelm Gustloffs undergång i andra världskrigets slutskede. Ett år senare kom Letzte Tänze, en samling övervägande erotiskt präglade dikter och teckningar.
När man skalar lök (Beim Häuten der Zwiebel) är en självbiografi och kom ut 2006. Här berättar Grass för första gången att han som 17-åring gick in i Waffen-SS. Detta blev känt före boken kom ut, eftersom Grass berättade om det i en intervju i Frankfurter Allgemeine Zeitung.Frankfurter Allgemeine Zeitung: Günter Grass enthüllt: „Ich war Mitglied der Waffen-SS“. 11 augusti 2006.
Lyrik