Hotell Mollberg, officiellt Elite Hotel Mollberg, i folkmun kallat "Mollbergs", är ett hotell vid Stortorget i Helsingborg som möjligtvis är Sveriges äldsta. Enligt vissa bedömningar är det troligt att det har legat ett gästgiveri på platsen ända sedan 1300-talet och alla ägare sedan 1639 är kända vid namn. Hotellet blev också ett av de första egentliga hotellen i Sverige efter att det gamla gästgiveriet köptes av styrmannen Peter Mollberg 1802 som efter en större ombyggnad och modernisering till verkligt hotell 1814 döpte om verksamheten till Hotel d'Mollberg. Det är det äldsta ännu kvarvarande hotellet av de första hotellen i Sverige. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes i två etapper där den västra delen uppfördes 1884 och den östra delen 1905.
Kaffemärket Zoégas mörkrostade blandning, vid namn Mollbergs blandning, har fått sitt namn efter hotellet då den skapades på begäran av den dåvarande krögaren på hotellet, Frans August Nelson, 1903.
Hotellverksamheten Sedan 1990 drivs hotellet av Elite Hotels och dess fullständiga namn är numera Elite Hotel Mollberg. Hotellet består av 131 rum, konferenslokaler, bastu, pub, café samt en restaurang som även den kan räknas som en av Sveriges äldsta då det alltid funnits en restaurang i anknytning till hotellet. Restauranglokalerna har tidigare gått under namnet Mollbergs matsalar och lokalerna utnyttjades mellan 2009 och 2018 av Elite Hotels restaurangkoncept Café le fil du Rasoir. Efter att restaurangen varit stängd i tre månader för renovering, återinvigdes den 2018 under namnet At Mollbergs. Renoveringen gestaltades av Okidoki arkitekter. I byggnaden ligger även hotellkedjans engelskinspirerade pubkedja, Bishops Arms. Under 2018 omsatte hotellet 64 miljoner kronor och hade 52 anställda.
Fram till november 2011 ägdes byggnaden som hyser hotellet av Wihlborgs Fastigheter, men köptes då av Elite Hotels för miljoner kronor. Totalt omfattar byggnaden cirka kvadratmeter, varav kvadratmeter nyttjas av hotellet. Resterande yta utgörs av butikslokaler, vars hyresgäster Elite Hotels tar över. Elite Hotels ägare, Bicky Chakraborty, angav 2011 att hotellkedjan ämnade investera 30 miljoner kronor ytterligare i fastigheten. Mellan 2013 och 2015 genomfördes en helrenovering av 100 av hotellets rum, samtidigt som den lägre längan i sydost mot Sankta Maria kyrka påbyggdes med två våningar och vindsvåningen inreddes med 25 nya rum. År 2015 invigdes det italienska café- och restaurangkonceptet Paolo's i klädbutiken Bristols tidigare lokaler.
Arkitektur Huvudbyggnaden miniatyr|Hotell Mollberg julen 2012. Byggnaden är belägen med sin huvudfasad i norr, mot Stortorget, men fastigheten löper genom kvarteret med byggnadsdelar även mot Norra Kyrkogatan. Mot Stortorget är byggnaden uppförd åren 1884 och 1902 i nyklassicistisk stil med renässansinspiration i fyra våningar med mansardvåning. Fasaden i ljus puts med en rik putsdekor med basrelief. Byggnadens mittaxel och hörn markeras genom risaliter krönta av attikavåningar. Mittaxeln är något asymmetrisk, där den västra flygeln är i fyra fönsters bredd mellan mittrisaliten och den västra risaliten, medan den östra flygeln är i fem fönsters bredd till den östra risaliten.
I sockelvåningen finns stora rundbågiga fönstervalv med pilastrar mellan sig och putsen har här en svagt sandfärgad ton. Huvudentrén är markerad av två halvkolonner. Över entrén ligger balkonger i tre våningar. Andra våningen består av korspostfönster accentuerade av pilastrar på båda sidor och triangulära överstycken, samt balustrader under. Tredje våningens fönster är något mindre och utan balustrad, utom de i risaliterna, och pilastrar och med rundade överstycken. Den översta våningen består av par av mindre valvbågiga fönster separerade av små halvkolonner i jonisk stil.
Mellan fönsterparen står relativt breda pilastrar i dorisk stil. Hörnrisaliterna har något annat utförande och består av två bredare rundbågiga fönster med i nischer inplacerade skulpturer. Mansardvåningen består av kopparklätt tak med ornamenterade takkupor i koppar. Fyravåningsdelen sträcker sig en aning in på Södra Storgatan där den sedan byts ut mot två byggnader i vit puts från 1861 till 1862: en tvåvåningsbyggnad med mycket enklare ornamentik, och i hörnet mellan Södra Storgatan och Norra Kyrkogatan, en trevåningsbyggnad. Längst i sydost i fastigheten ligger en byggnad i brunt sprutputs i tre våningar med takvåning.
Bildgalleri
Historia Gästgiveriet fram till 1700-talet miniatyr|300px|Karta som visar Helsingborgs tillstånd efter att de danska styrkorna lämnat staden 1679. Kvarstående stadsbebyggelse är markerad med en röd kantlinje. Ennes gästgiveri var beläget mellan försörjningslinjen och Mariakyrkan. På medeltiden var den tomt som hotellet numera står på inte riktad mot norr och Stortorget, då detta inte anlades förrän 1692 till 1693, utan den var istället riktad mot söder, mot Sankta Maria kyrka och Norra Kyrkogatan. Denna gata var under den tidiga medeltiden den viktigaste gatan i staden. Detta berodde på att gatan var en förbindelse mellan de norra landsvägarna, som kom från Kullabygden respektive Ängelholm och längre norrut, och hamnen, varifrån varor fördes över till Danmark, vilket Helsingborg då var en del av. På grund av ett antal krig, särskilt under Skånska kriget (1676-1679), där hela stadsarkivet förstördes, har man inga äldre källor till vad byggnaden haft för funktion. Det äldsta bevarade dokumentet på att tomten nyttjats som gästgiveri kommer från 1639, där man kan läsa att tomten ägdes av vintapparen Johan Ennes. Men på grund av tomtens strategiska läge och långa historia som plats för ett gästgiveri är det troligt att det långt innan dess, kanske ända tillbaka till 1300-talet då strandstaden i Helsingborg började etableras, drevs ett gästgiveri eller någon liknande verksamhet på platsen. Under den danska tiden bör en sådan ha gått under benämningen landevejskro, alternativt færgegård ifall gården hade rätt av färja över resande över sundet. Det var för övrigt i Helsingborg som de första danska bestämmelserna för kungligt privilegierade värdshus (kroer) lagstadgades på ett danehof som hölls på Helsingborgs slott i mars 1283.
När Johan Ennes dog år 1658 tog hans son, Johan Ennes d.y., över verksamheten och man vet att han drev både gästgiveri och "källare", det vill säga servering, i byggnaden. Han erhöll den 23 augusti 1673 privilegium att ensam hålla öppen källare i Helsingborg för försäljning vin och främmande drycker. Ennes drev även en omfattande rederiverksamhet och antingen ägde eller var delägare i flera skepp och importerade själv vinet som han sålde i värdshuset från Frankrike. Verksamheten blev dock under denna tid ofta avbruten på grund av krig, men även strider över rättigheterna till tomten. Ett stort avbräck var Skånska kriget, då Helsingborg intogs av danskarna 1676 och senare även i slutet av juni 1678. Under den senare ockupationen hade de danska styrkorna inte resurser att befästa hela stadens fortifikationskrans, utan valde att koncentrera sina styrkor till befästningarna kring Kärnan. Till följd av detta rev de danska styrkorna ner stadens yttre fortifikationer och för att försäkra försörjningslinjen från vattnet rev man en stor del av stadens bebyggelse för att skapa en förskansad väg ner till hamnen. Dessutom rev man den övervägande delen av stadens resterande bebyggelse för att förse ett fritt skjutfält för försörjningslinjens vallar. Bland den förstörda bebyggelsen fanns Ennes gästgivaregård.
Efter kriget flyttade Ennes 1679 till Landskrona, men han erhöll 1680 privilegium att för att inrätta två värdshus i Helsingborg, varför värdshuset bör ha återuppbyggts rätt snart efter fredsslutet. Ennes överlät 1692 värdshusprivilegiet på sin systerson, Willem Fahrenhusen (d.y.), som drev gästgiveriet fram till sin död 1702. Under dennes tid som ägare anlades 1693 Stortorget längs den plats där den danska försörjningslinjen drogs genom staden och gästgivaregården kom därmed att få tre fasader, mot Norra Kyrkogatan, Södra Storgatan, samt Stortorget. Fahrenhusen avled 1702 och driften av värdshuset övertogs så småningom av Johan Ennes son, Hans Ennes, som 1708 anges vara vinhandlare i Helsingborg. Efter Hans Ennes död 1709 förefaller gästgiveriet ha haft flera skiftande ägare under stor del av 1700-talet.
Peter Mollberg och hotellet miniatyr|stående|Peter Mollberg. År 1767 köpte traktören Erik Johan Winström tomten och han drev här ett gästgiveri med servering fram till sin död 1795. Tomten köptes från Winströms stärbhus av hotellets namngivare, styrmannen Peter Mollberg, för riksdaler riksgäld vid en offentlig auktion den 7 maj 1802. Vid tillfället för auktionen var Mollberg till sjöss och det var istället hans bror Fredrik som ropade in fastigheten. Denne drev vidare verksamheten, som under denna tid bestod av ett mycket enkelt gästgiveri utan speciell lyx. Vid denna tid låg hotellets huvudbyggnad mot Stortorget, i tomtens västra sida. Det var endast i en våning och bestod av fem huvudsakliga rum: salskammaren, förmaket, gula kammaren, blå kammaren och läskammaren, samt förutom dessa fanns ett rum i ett hus mot gården inrett för resande och ett rum i källaren kallat källarkammaren. Sedan fanns även "Mollbergs kammare" som troligen huvudsakligen användes som kontor, men som kunde hyras ut ifall alla de övriga rummen var upptagna.
Hotell hade börjat dyka upp i Sverige genom Bloms hôtel i Göteborg 1808, Nya Värdshuset i Malmö 1809 och Hôtel Göta källare i Göteborg 1812. Dessa kännetecknades oftast av högre standard än gästgiverierna och fler utrymmen för nöjen. Då verksamheten gick med god förtjänst lät Mollberg 1814 riva den existerande huvudbyggnaden och upprusta det gamla gästgiveriet i riktning mot ett modernt hotell. Den nya byggnaden var en putsad korsvirkesbyggnad i två våningar med källare och innehöll 13 gästrum, varav sju hade kakelugn och sex hade vanliga pottugnar. Byggnaden innehöll även en danssal, som då var stadens största, samt ekonomiutrymmen. Det var troligen i samband med denna upprustning som gästgiveriet döptes till "Hotel d'Mollberg" (alternativt "Hotel de Mollberg"), som ett av de första hotellen i Sverige. Av de ovannämnda hotellen är det också bara Mollbergs som fortfarande finns kvar.
Öster om huvudbyggnaden låg en korsvirkeslänga i en våning som innehöll ytterligare gästrum samt en restaurangsal och utskänkning. I samma byggnads fortsättning mot Södra Storgatan hystes kök, visthus, personalrum, brygghus, port, samt rum för gästers betjänter. Mot Norra Kyrkogatan vätte två korsvirkeshus. Ett var i två våningar innehållande stall med plats för kor och hästar samt ved- och fodermagasin i bottenvåningen och magasin och högälle på ovanvåningen. Det andra var huvudsakligen i en våning, men med en andra våning över en del av huset. I huset rymdes ytterligare bostadsrum. Från portar i dessa byggnader nådde man en innergård. Denna nåddes även från en vagnsport mot Lilla Torggatan. Dessa södra byggnader ersattes 1861 till 1862 av en tvåvåningsbyggnad i sten, som är den man ser än idag. Mollbergs privata bostad låg även inom fastigheten och var inredd med soffor, bord och stolar i mahogny, på väggarna hängde förgyllda pendelur, speglar, kopparstick med motiv ur Gil Blas, samt tavlor med sjöslagsmotiv. Mollberg hade även ett golvur tillverkat av urmakaren Elias Modewig i Helsingborg.