Paris–Nice är ett 8-dagars etapplopp i cykel som körs varje år i mars månad mellan de franska städerna Paris och Nice. På senare år har dock starterna skett något utanför själva staden Paris. Paris–Nice brukar kallas "loppet till solen" eftersom det körs från norra Frankrike ner till Rivieran där det ofta är varmt redan i mars.
Den mest framgångsrike cyklisten i Paris–Nice är irländaren Sean Kelly som vann loppet sju år i följd från 1982 till 1988. Jacques Anquetil vann tävlingen fem gånger, medan Eddy Merckx, Joop Zoetemelk och Laurent Jalabert vann den tre gånger under sina karriärer. Flest etapper, 20 stycken, har Merckx vunnit, medan Kelly vann 14 och Freddy Maertens 12.
Historik Tävlingen skapades 1933 av Albert Lejeune, för att gynna försäljningen av den parisbaserade tidningen Le Petit Journal och Le Petit Niçois med bas i Nice (Lejeune var verkställande direktör för båda). Tanken var att efterlikna sexdagarsloppen på bana och loppet kallades Six Jours de la Route (jämför det svenska Sexdagarsloppet som skapats 1924). Även tidnngarna Lyon Républicain och Marseille-Matin anslöt sig till supporter-/sponsorsskaran och 1939 arrangerades loppet av Ce Soir och Le Petit Niçois, med stöd av L'Auto (arrangör av Tour de France). Efter loppet 1939 bröt andra världskriget ut och under detta kunde inte loppet hållas. Efter krigsslutet, arrangerade Ce Soir en upplaga av loppet 1946, men sedan dröjde det till 1951 innan ett lopp, Paris–Côte d’Azur, hölls av cykeltidningen Route et piste ("Landsväg och bana"), vilket skedde på initaiativ av Nices borgmästare Jean Médecin för att gynna Côte d’Azur. 1954 bytte loppet namn till Paris–Nice. Chefredaktören för Route et piste, Jean Leulliot, som också var loppsdirektör sedan 1951, lämnade tidningen 1957 och tog loppet med sig till sitt företag Monde Six.
1959 utsträcktes loppet till Rom (bestående av tolv etapper på elva dagar) och förutom en totalsegrare i Paris–Nice–Roma, som blev Jean Graczyk, utsågs också en vinnare Paris–Nice, även detta blev Jean Graczyk, medan Gérard Saint vann delsträckan Menton–Roma (och blev tvåa i hela loppet).Graham Healy, The year when Paris-Nice finished in Rome på The Bike Comes First.</ref> Detta format fick dock hård kritik och det övergavs året därpå. Menton–Genua–Rom kördes dock vidare som ett självstädigt lopp i ytterligare två år.
Leulliot avled 1982, varefter hans dotter Josette övertog ledningen av Monde Six. År 2000 köpte den tidigare tävlingscyklisten Laurent Fignon loppet av familjen Leulliot och han sålde det år 2002 vidare till Amaury Sport OrganisationFignon backpedals, sells Paris-Nice to Tour organizers på Velo 31 januari 2002. (ASO – som bland annat även arrangerar Tour de France och Paris-Roubaix) och Paris Marathon).
Paris–Nice ingick i den inofficiella "världscupen" Super Prestige Pernod 1960 och sedan från 1963 till 1987, då SPP lades ner – den ersattes 1989 av den officiella UCI World Cup, vilken dock endast bestod av endagslopp. När UCI ProTour, som ersatte UCI World Cup och även bestod av etapplopp, instiftades 2005 inkluderades Paris–Nice. Från 2008 till 2010 låg ASO och andra arrangörer i en konflikt med UCI och drog sina tävlingar ur UCI:s kalender. När konflikten var över 2011, och den nyskapade UCI World Tour ersatte UCI ProTour, inkluderades loppet åter i UCI:S kalender klassificerat som 2.UWT.
Dödsolycka och hjälmtvång Kazaken Andrej Kiviljov avled på sjukhus den 12 mars 2003 efter att ha kraschat och slagit huvudet i gatan (han hade ingen hjälm). Hans landsman Aleksandr Vinokurov vann sedan hela Paris–Nice totalt 2003 och när han mottog priset på podiet i Nice, med Kiviljovs fru vid sin sida, höjde han ett porträtt av Kiviljov över huvudet.Peter Cossins, "Andrei Kivilev remembered 20 years on from his death at Paris-Nice", Cycling Weekly 12 mars 2023. Kiviljovs död ledde även till att UCI beslutade att användande av hjälm blev obligatoriskt<ref>UCI, UCI Cycling Regulations – Part I, General organisation of cycling as a sport (2026-02-01), avsnitt 1.3.031 (sid 88–90). från och med den 5 maj samma år (just före Giro d'Italia).UCI: Beginning Monday, pros must wear hard-shells, Velo 2 maj 2003.
Podieplaceringar Six Jours de la Route År VinnareTvåaTrea1933 Alphons Schepers Louis Hardiquest Benoît Fauré1934 Gaston Rebry Roger Lapébie Maurice Archambaud1935 René Vietto Antoine Dignef Raoul Lesueur1936 Maurice Archambaud Jean Fontenay Alfons Deloor1937 Roger Lapébie Sylvain Marcaillou Albert van SchendelÅr VinnareTvåaTrea1938 Jules Lowie Albertin Disseaux Albert van Schendel1939 Maurice Archambaud Frans Bonduel Gérard Desmet1940-1945ej avhållet1946 Fermo Camellini Maurice De Muer Frans Bonduel Paris–Côte d’Azur År VinnareTvåaTrea1951 Roger Decock Lucien Teisseire Kléber Piot1952 Louison Bobet Donato Zampini Raymond ImpanisÅr VinnareTvåaTrea1953 Jean-Pierre Munch Roger Walkowiak Roger Bertaz
Paris–Nice (1954–1995) År VinnareTvåaTrea1954 Raymond Impanis Nello Lauredi Francis Anastasi1955 Jean Bobet Pierre Molinéris Bernard Gauthier1956 Alfred De Bruyne Pierre Barbotin François Mahé1957 Jacques Anquetil Désiré Keteleer Jean Brankart1958 Alfred De Bruyne Pasquale Fornara Germain Derycke1959se Paris–Nice–Rom nedan1960 Raymond Impanis François Mahé Robert Cazala1961 Jacques Anquetil Joseph Groussard Joseph Planckaert1962 Joseph Planckaert Tom Simpson Rolf Wolfshohl1963 Jacques Anquetil Rudi Altig Rik Van Looy1964 Jan Janssen Jean-Claude Annaert Jean Forestier1965 Jacques Anquetil Rudi Altig Italo Zilioli1966 Jacques Anquetil Raymond Poulidor Vittorio Adorni1967 Tom Simpson Bernard Guyot Rolf Wolfshohl1968 Rolf Wolfshohl Ferdinand Bracke Jean-Louis Bodin1969 Eddy Merckx Raymond Poulidor Jacques Anquetil1970 Eddy Merckx Luis Ocaña Jan Janssen1971 Eddy Merckx Gösta Pettersson Luis Ocaña1972 Raymond Poulidor Eddy Merckx Luis Ocaña1973 Raymond Poulidor Joop Zoetemelk Eddy Merckx1974 Joop Zoetemelk Alain Santy Eddy Merckx1975 Joop Zoetemelk Eddy Merckx Gerrie KnetemannÅr VinnareTvåaTrea1976 Michel Laurent Hennie Kuiper Luis Ocaña1977 Freddy Maertens Gerrie Knetemann J-L Vandenbroucke1978 Gerrie Knetemann Bernard Hinault Joop Zoetemelk1979 Joop Zoetemelk Sven-Åke Nilsson Gerrie Knetemann1980 Gilbert Duclos-Lassalle Stefan Mutter Gerrie Knetemann1981 Stephen Roche Adrie van der Poel Fons De Wolf1982 Sean Kelly Gilbert Duclos-Lassalle J-L Vandenbroucke1983 Sean Kelly Jean-Marie Grezet Steven Rooks1984 Sean Kelly Stephen Roche Bernard Hinault1985 Sean Kelly Stephen Roche Frédéric Vichot1986 Sean Kelly Urs Zimmermann Greg LeMond1987 Sean Kelly Jean-François Bernard Laurent Fignon1988 Sean Kelly Ronan Pensec Julián Gorospe1989 Miguel Indurain Stephen Roche Marc Madiot1990 Miguel Indurain Stephen Roche Luc Leblanc1991 Tony Rominger Laurent Jalabert Martial Gayant1992 Jean-François Bernard Tony Rominger Miguel Indurain1993 Alex Zülle Laurent Bezault Pascal Lance1994 Tony Rominger Jesús Montoya Vjatjeslav Jekimov1995 Laurent Jalabert Vladislav Bobrik Alex Zülle
Paris–Nice–Rom 1959 Paris–Nice–RomParis–NiceEnligt Paris - Nice - Rome på ProCyclingstats ledde Graczyk totalställningen efter etapp 6 till Nice. Om man beräknar ställningen efter resultaten som ges i slutställningen efter hela Paris–Nice–Rom och resultaten som ges från Menton–Genova–Roma på Memoiré du cyclisme (vilka inte är fullständiga) får man att Henri Anglade blev tvåa och Gérard Saint blev trea. Det kan dock ha funnits någon som placerade sig sämre än tia i Menton–Genova–Roma som låg bättre till efter de sex etapperna från Paris till Nice.Menton–Genua–RomEnligt Menton–Genova–Roma på Mémoire du cyclisme. VinnareTvåaTrea VinnareTvåaTrea VinnareTvåaTrea Jean Graczyk Gérard Saint Pierino Baffi Jean Graczyk ? ? Gérard Saint Pierino Baffi Nicolas Barone
Paris–Nice (elit 1996–) ÅrUCI VinnareTvåaTrea Poängtävlingen Bergspristävlingen Ungdomstävlingen19962.1 Laurent Jalabert Lance Armstrong Chris Boardman Laurent Jalabert Laurent Brochard ?19972.1 Laurent Jalabert Laurent Dufaux Santiago Blanco Gil Tom Steels Laurent Jalabert ?19982.HC Frank Vandenbroucke Laurent Jalabert Marcelino García Tom Steels ? ?19992.HC Michael Boogerd Markus Zberg Santiago Botero ? ? ?20002.HC Andreas Klöden Laurent Brochard Francisco Mancebo Laurent Brochard Francesco Casagrande ?20012.HC Dario Frigo Raimondas Rumšas Peter Van Petegem Danilo Hondo Piotr Wadecki ?20022.HC Aleksandr Vinokurov Sandy Casar Laurent Jalabert Alessandro Petacchi Vladimir Miholjević Sandy Casar20032.HC Aleksandr Vinokurov Mikel Zarrabeitia Davide Rebellin Laurent Brochard Tyler Hamilton Sylvain Chavanel20042.HC Jörg Jaksche Davide Rebellin Bobby Julich Davide Rebellin Aitor Osa Michael Rogers20052.PT Bobby Julich Alejandro Valverde Constantino Zaballa Jens Voigt David Moncoutié Alejandro Valverde20062.PT Floyd Landis Francisco Vila Antonio Colom Samuel Sánchez David Moncoutié Luis León Sánchez20072.PT Alberto Contador Davide Rebellin Luis León Sánchez Franco Pellizotti Thomas Voeckler Alberto Contador2008 – Davide Rebellin Rinaldo Nocentini Jaroslav Popovytj Thor Hushovd Clément Lhotellerie Robert Gesink2009 – Luis León Sánchez Fränk Schleck Sylvain Chavanel Sylvain Chavanel Tony Martin Kevin Seeldraeyers2010Alejandro Valverde kom tvåa, men har diskvalificerats i efterhand på grund av EPO-doping (Operación Puerto). – Alberto Contador Luis León Sánchez Roman Kreuziger Peter Sagan Amaël Moinard Roman Kreuziger20112.UWT Tony Martin Andreas Klöden Bradley Wiggins Heinrich Haussler Rémi Pauriol Rein Taaramäe20122.UWT Bradley Wiggins Lieuwe Westra Alejandro Valverde Bradley Wiggins Fredrik Veuchelen Tejay van Garderen20132.UWT Richie Porte Andrew Talansky Jean-Christophe Péraud Sylvain Chavanel Johan Tschopp Andrew Talansky20142.UWT Carlos Betancur Rui Costa Arthur Vichot John Degenkolb Pim Ligthart Carlos Betancur20152.UWT Richie Porte Michał Kwiatkowski Simon Špilak Michael Matthews Thomas De Gendt Michał Kwiatkowski20162.UWT Geraint Thomas Alberto Contador Richie Porte Michael Matthews Antoine Duchesne ?20172.UWT Sergio Henao Alberto Contador Dan Martin Julian Alaphilippe Lilian Calmejeane Julian Alaphilippe20182.UWT Marc Soler Simon Yates Gorka Izagirre Tim Wellens Thomas De Gendt Marc Soler20192.UWT Egan Bernal Nairo Quintana Michał Kwiatkowski Michał Kwiatkowski Thomas De Gendt Egan Bernal20202.UWT Maximilian Schachmann Tiesj Benoot Sergio Higuita Tiesj Benoot Nicolas Edet Sergio Higuita20212.UWT Maximilian Schachmann Aleksandr Vlasov Ion Izagirre Primož Roglič Anthony Perez Aleksandr Vlasov20222.UWT Primož Roglič Simon Yates Daniel Martínez Wout van Aert Valentin Madouas João Almeida20232.UWT Tadej Pogačar David Gaudu Jonas Vingegaard Tadej Pogačar Jonas Gregaard Tadej Pogačar20242.UWT Matteo Jorgenson Remco Evenepoel Brandon McNulty Remco Evenepoel Remco Evenepoel Matteo Jorgenson20252.UWT Matteo Jorgenson Florian Lipowitz Thymen Arensman Mads Pedersen Thomas Gachignard Florian Lipowitz20262.UWT Jonas Vingegaard Daniel Martínez Georg Steinhauser Jonas Vingegaard Jonas Vingegaard Georg Steinhauser
Dopningsfall Jan Janssen (1969), Roger Legeay (1974), Bernard Thévenet (1977), Marcel Tinazzi (1982), Luca Colombo (1997), Erwann Menthéour (1997), Mauro-Antonio Santaromita (1997), Vincente David Bernabeu Armengol (2003) och Rui Lavarinhas (2003) har alla testats positivt för olika sorters dopning under Paris-Nice.
Referenser Paris-Nice, a History of Innovation på The Inner Ring, 10 mars 2014. Jeremy White, "90 years of Paris-Nice: why the Race to the Sun is still key to success in the Tour de France" på Roleur Paris-Nice Guide Historique 1933-2025. Paris–Nice på First Cycling. Paris-Nice (2.UWTI) på ProCyclingStats. Paris–Nice på Le site du Cyclisme.
Noter
Externa länkar Officiell webbplats
Kategori:Cykeltävlingar i Frankrike Kategori:UCI Pro Tour Kategori:UCI World Tour