miniatyr| En öppnad Torahrulle (första Moseboken). Torah (även Tora; hebreiska: תּוֹרָה, , "instruktion", "lärdom" eller "lag") är sammanställningen av de fem första böckerna i den hebreiska bibeln, nämligen Första Moseboken, Andra Moseboken, Tredje Moseboken, Fjärde Moseboken och Femte Moseboken. Toran är också känd som Pentateuken eller Moses fem böcker. I rabbinsk judisk tradition är den också känd som den skrivna Toran (, ). Om den är avsedd för liturgiska ändamål har den formen av en Torahrulle (Hebreiska: ספר תורה Sefer Torah). Om den är i inbunden bokform kallas den Chumash och trycks vanligtvis tillsammans med de rabbinska kommentarerna (perushim).
I rabbinsk litteratur betecknar ordet Tora båda de fem böckerna ( "Torah som är skriven") och den muntliga Toran (, "Torah som talas"). Det har emellertid också använts för att beteckna hela den hebreiska bibeln. Den muntliga Toran består av tolkningar och utvidgningar som enligt rabbinsk tradition har förts vidare från generation till generation och nu finns beskrivna i Talmud och Midrash. Rabbinsk tradition förstår att alla läror som finns i Toran (både skriftliga och muntliga) gavs av Gud genom profeten Mose, en del vid berget Sinai och andra vid tabernaklet, och alla läror skrevs ner av Mose, vilket resulterade i den Tora som finns idag. Enligt Midrash skapades Toran före världens skapelse och användes som en ritning för skapelsen.Vol. 11 Trumah Section 61 Även om det diskuteras hett är den allmänna trenden inom bibelvetenskap att erkänna Torans slutgiltiga form som en litterär och ideologisk enhet, baserad på tidigare källor, till stor del kompletta under den persiska perioden, med möjligen några senare tillägg under den hellenistiska perioden.Schmid, Konrad; Lackowski, Mark; Bautch, Richard. "How to Identify a Persian Period Text in the Pentateuch". R. J. Bautch / M. Lackowski (eds.), On Dating Biblical Texts to the Persian Period, FAT II/101, Tübingen: Mohr Siebeck, 2019, 101–118. "There are, however, a few exceptions regarding the pre-Hellenistic dating of the Pentateuch. The best candidate for a post-Persian, Hellenistic text in the Pentateuch seems to be the small 'apocalypse' in Num 24:14-24, which in v. 24 mentions the victory of the ships of the כִּתִּים over Ashur and Eber. This text seems to allude to the battles between Alexander and the Persians, as some scholars suggested. Another set of post-Persian text elements might be the specific numbers in the genealogies of Gen 5 and 11. These numbers build the overall chronology of the Pentateuch and differ significantly in the various versions. But these are just minor elements. The substance of the Pentateuch seems pre- Hellenistic."Römer, Thomas "How "Persian" or "Hellenistic" is the Joseph Narrative?", in T. Römer, K. Schmid et A. Bühler (ed.), The Joseph Story Between Egypt and Israel (Archaeology and Bible 5), Tübinngen: Mohr Siebeck, 2021, pp. 35-53. "The date of the original narrative can be the late Persian period, and while there are several passages that fit better into a Greek, Ptolemaic context, most of these passages belong to later revisions."
Toran är skriven på hebreiska på en bokrulle av en särskilt utbildad skrivare som kallas sofer. Offentlig läsning av Toran sker i synagogor på måndagsmorgnar och torsdagsmorgnar. Under sabbaten, alltså lördagen, läses ett längre avsnitt ur Toran. I vissa församlingar krävs att minst tio män över tretton år är närvarande för att läsningen ska genomföras. De flesta judiska riktningar i dag accepterar dock att tio vuxna judar, oavsett kön, uppfyller detta krav. Offentlig Toraläsning är en central del av det judiska religiösa och samhälleliga livet.
Toran betraktas även som helig inom andra religioner. Inom samaritanismen används samaritanska Pentateuken, en version av Toran skriven med samarisk skrift, som helig skrift. Inom kristendomen utgör Toran en grundläggande del av Gamla testamentet. Inom islam kallas Toran för Tawrat (arabiska: توراة) och ses som en av de skrifter som Gud uppenbarade för profeterna bland Israels folk.
Betydelse och namn Ordet "Torah" på hebreiska härstammar från roten ירה, som i hif'il-böjningen betyder "att vägleda" eller "att undervisa". Betydelsen av ordet är därför "undervisning", "lära" eller "instruktion"; den allmänt accepterade översättningen "lag" ger en felaktig bild. De alexandrinska judar som översatte Septuaginta använde det grekiska ordet nomos, som betyder norm, standard, lära och senare även "lag". Grekiska och latinska biblar började då med seden att kalla Pentateuken (Moseböckerna) för Lagen. Andra översättningssammanhang på engelska inkluderar seder, teori, vägledning eller system.
Termen "Torah" används i bred bemärkelse för att omfatta både den skriftliga och den muntliga lagen inom den rabbinska judendomen. Den syftar till hela det spektrum av auktoritativa judiska religiösa läror som utvecklats genom historien. Detta inkluderar den muntliga Torah, som består av texter som Mishna, Talmud och Midrash, bland andra. En vanlig men förenklad översättning av "Torah" som "lag" kan leda till missförstånd, särskilt i förhållande till det ideal som uttrycks i begreppet talmud torah (תלמוד תורה), det vill säga "studie av Tora". Ordet "Torah" används även för att beteckna hela den hebreiska Bibeln, inte enbart de fem Moseböckerna.
Det tidigaste namnet på den första delen av Bibeln verkar ha varit "Mose Tora". Denna titel finns emellertid varken i själva Toran eller i de litterära profeternas verk före exilen. Det förekommer i JosuaJoshua 8:31–32; 23:6 och KungabokenI Kings 2:3; II Kings 14:6; 23:25 men det kan inte sägas syfta på hela textsamlingen där (enligt akademisk bibelkritik). Däremot är det mycket troligt att dess användning i de post-exiliska verkenMalachi 3:22; Daniel 9:11, 13; Ezra 3:2; 7:6; Nehemiah 8:1; II Chronicles 23:18; 30:16 var avsedd att vara heltäckande. Andra tidiga titlar var "Moses bok" och "Torans bok",Nehemiah 8:3 vilket verkar vara en sammandragning av ett mer fullständigt namn, "Guds Toras bok".Nehemiah 8:8, 18; 10:29–30; cf. 9:3
Alternativa namn Forskare hänvisar vanligtvis till de fem första böckerna i den hebreiska bibeln som ' / ' ( /ˈpɛn.təˌtjuːk/ , PEN - tə - tewk ; PEN Antik grekiska πεντάτευχος, , 'fem skriftrullar'), en term som först användes i den hellenistiska judendomen i Alexandria.
"Tawrat" (även Tawrah eller Taurat; Arabiska: توراة) är det arabiska namnet för Toran, som muslimer tror är en islamisk helig bok given av Gud till profeterna och budbärarna bland Israels barn.
Innehåll miniatyr| Läspekare, eller yad, för att underlätta korrekt läsning av Toran. Toran inleds med berättelsen om hur Gud skapar världen. Därefter följer skildringen av Israels folks ursprung, deras flytt till Egypten och mottagandet av Toran vid berget Sinai. Berättelsen avslutas med Moses död, kort innan Israels folk går in i det förlovade landet Kanaan. Genom hela berättelsen förekommer även religiösa läror, både i form av uttryckliga föreskrifter, som de tio budorden, och i mer inbäddad form. Ett exempel på det senare är lagarna om påskfirandet, som återfinns i Andra Moseboken kapitel 12 och 13.
På hebreiska identifieras Torans fem böcker av incipiterna i varje bok; och de vanliga engelska namnen för böckerna härstammar från den grekiska Septuaginta. och återspegla det väsentliga temat i varje bok:
Bəreshit (, bokstavligen "I begynnelsen")— Genesis, från (, "Skapelsen") Shəmot (, bokstavligen "Namn") - Exodus, från ( , "Utgång") Vayikra (, bokstavligen "Och han kallade") - Leviticus, från ( , "Angående leviterna") Bəmidbar (, bokstavligen "I öknen [av]") - Numbers, från ( , "Siffror") Dəvarim (, bokstavligen "Saker" eller "Ord")— Femte Mosebok, från ( , "den andra lagen")
Första Moseboken Första Moseboken är den första av de fem böcker som ingår i Toran. Den delas ofta in i två huvuddelar: urhistorien (kapitel 1–11) och förfädershistorien (kapitel 12–50). Urhistorien behandlar frågor om Guds natur och människans relation till sin skapare. Gud skapar en god och ändamålsenlig värld för människan, men när människan syndar och fördärvar skapelsen beslutar Gud att ödelägga världen genom en stor flod. Endast den rättfärdige Noa och hans närmaste familj räddas, som ett led i att återupprätta förhållandet mellan Gud och mänskligheten.
Förfädershistorien beskriver ursprunget till Israels folk, som betraktas som Guds utvalda. På Guds uppmaning lämnar Abraham, en ättling till Noa, sitt hem och reser till landet Kanaan, som han får löfte om av Gud. Han bosätter sig där som främling, vilket också gäller för hans son Isak och sonsonen Jakob. Jakob får senare namnet Israel, och genom sin son Josef leder han sin familj till Egypten. Totalt flyttar 70 personer med sina hushåll. Gud ger dem löften om en framtida storhet.
Första Moseboken avslutas med att Israels folk befinner sig i Egypten, där berättelsen förbereder för Moses och det kommande uttåget. Boken innehåller också flera viktiga förbund mellan Gud och människan. Dessa förbund minskar gradvis i omfattning, från det universella förbundet med Noa till det specifika förbundet med Abrahams ättlingar genom Isak och Jakob.
Exodus Andra Moseboken är den andra boken i Toran och följer direkt efter Första Moseboken. Den skildrar hur de forntida israeliterna, under Guds ledning, lämnar slaveriet i Egypten. Gud, som i denna text benämns Jahve, har utvalt Israel till sitt folk. För att befria dem riktar Jahve en serie plågor mot Egypten, vilket leder till att farao slutligen går med på att släppa israeliterna fria.
Under ledning av profeten Mose färdas folket genom öknen till berget Sinai. Där sluter de ett förbund med Jahve, som i gengäld lovar dem Kanaans land, ofta kallat det förlovade landet. Som en del av förbundet får israeliterna lagar och föreskrifter, samt detaljerade instruktioner för hur ett tabernakel ska byggas. Tabernaklet utgör platsen där Jahve symboliskt bor mitt ibland dem. Genom detta heliga närvaro ska han leda folket vidare, både i strid om landet och i etableringen av framtida fred.
Andra Moseboken har traditionellt tillskrivits Mose som författare. Modern forskning anser dock att boken i sin ursprungliga form tillkom under den babyloniska exilen på 500-talet före vår tideräkning. Den baserades då på äldre skriftliga och muntliga traditioner. Den slutliga redigeringen tros ha skett under den persiska perioden, efter exilen, omkring 400-talet före vår tideräkning.
Bibelforskaren Carol Meyers framhåller i sin kommentar till Andra Moseboken att den sannolikt är den mest betydelsefulla boken i hela Bibeln. Hon menar att boken tydligt uttrycker kärnaspekterna av Israels identitet. Dessa innefattar kollektiva minnen av ett förflutet fyllt av prövningar och flykt, ett förbund med Gud som valde Israel som sitt folk, samt grunderna för gemenskapens liv och de normer som krävs för att upprätthålla detta.
Tredje Moseboken Tredje Moseboken börjar med instruktioner till israeliterna om hur man använder tabernaklet, som de just hade byggt (3 Mosebok 1–10). Detta följs av regler om rent och orent (3 Mosebok 11–15), vilket inkluderar lagarna om slakt och djur som är tillåtna att äta (se även: Kashrut), försoningsdagen (3 Mosebok 16) och olika moraliska och rituella lagar som ibland kallas helighetslagen (3 Mosebok 17–26). Tredje Moseboken 26 ger en detaljerad lista över belöningar för att följa Guds bud och en detaljerad lista över straff för att inte följa dem. Tredje Moseboken 17 fastställer offer vid tabernaklet som en evig förordning, men denna förordning ändras i senare böcker där templet är den enda platsen där offer är tillåtna.
Fjärde Moseboken miniatyr| En öppnad Torahrulle (fjärde Moseboken) och en läspekare (yad).