miniatyr|Uefas president Gustav Wiederkehr (till vänster) och Ajax-spelaren Co Prins efter Ajax vinst över Feyenoord i den första finalen 1962. Intertotocupen, även kallad Tipscupen, var en fotbollsturnering för klubblag i Europa. Turneringen, som arrangerades av Uefa från och med säsongen 1995 under det officiella namnet Uefa Intertoto Cup, spelades första gången säsongen 1961/62, då kallad International Football Cup, och sista gången säsongen 2008. I cupen, som för det mesta spelades under sommaren då de stora ligorna i Europa hade speluppehåll, deltog klubbar som inte kvalificerat sig för de andra europeiska cuperna. Klubbarna behövde ansöka om en plats i cupen för att få vara med och bland de som ansökt valdes de ut som placerat sig högst i de nationella ligorna. När Uefa tog över turneringen 1995 infördes en möjlighet att genom Intertotocupen kvalificera sig för spel i Uefacupen.
Franska klubbar var de mest framgångsrika genom åren med 16 finalvinster och fem finalförluster. Tyska klubbar (inklusive både Väst- och Östtyskland) var näst bäst med tolv finalvinster och fem finalförluster. Stuttgart var den mest framgångsrika klubben med tre finalvinster.
Intertotocupen var från början främst avsedd som ett sätt att kunna tillhandahålla meningsfulla matcher att tippa på under sommaren, men erbjöd också en chans för de lite mindre klubbarna att spela mot klubbar från andra länder. Många klubbar tog inte denna cup särskilt seriöst utan såg den mer som ett tillfälle att visa upp spelare som man ville sälja till andra klubbar. Dessutom ansågs den i många fall fungera bra som matchträning för spelare som stod utanför A-laget för tillfället. Många klubbar i de större ligorna ville inte delta i Intertotocupen då de ansåg att det skulle störa deras förberedelser inför höstens ligaspel. Detta gällde även efter det att Uefa tog över turneringen 1995. Efter några år gjorde Uefa det möjligt för medlemsländerna att ge upp platser i cupen, vilka då i stället tilldelades andra medlemsländer.
Historia Intertotocupens upphovsmän var Karl Rappan, en österrikisk före detta landslagsspelare och förbundskapten för Schweiz, och schweizaren Ernst Thommen, Fifa-medlem och under en kort period 1961 tillförordnad Fifa-president. Thommen hade tidigare varit involverad i skapandet av Mässcupen och hade ekonomiska intressen i den schweiziska spelbranschen. Han hade de finansiella musklerna för att anordna en sommarturnering som skulle hålla intresset för spel vid liv när de stora europeiska ligorna låg nere. Uefa ville vid den här tiden inte ha med turneringen att göra, men godkände att den spelades. Klubbar som hade kvalificerat sig för någon av Uefas turneringar fick dock inte delta. Den första upplagan av cupen, då den kallades International Football Cup, drog igång 1961 och vanns av Ajax.
De första säsongerna bestod cupen av ett gruppspel under sommaren, vilket följdes av ett slutspel i form av en utslagsturnering från höst till vår, där till slut en ensam vinnare korades efter en regelrätt final. Det visade sig snart att det var svårt att hitta lämpliga speldatum för utslagsmatcherna, som spelades samtidigt som de flesta europeiska ligorna var i full gång. Efter säsongen 1966/67 avskaffades slutspelet och endast gruppspelet behölls. Gruppvinnarna erhöll prispengar, men ingen cupvinnare utsågs. Detta format användes till och med säsongen 1994.
Uefa tog över cupen 1995 och gjorde den mer intressant genom att erbjuda en chans för två klubbar att kvalificera sig för Uefacupen. Ett slutspel återinfördes efter gruppspelet, men det slutade med semifinaler där de två vinnarna fick varsin plats i Uefacupen säsongen 1995/96. Den ena klubben, Bordeaux, gick där ända till final och till Intertotocupens nästa säsong utökades antalet platser i Uefacupen till tre.
Formatet ändrades igen till säsongen 1998 då inget gruppspel förekom utan cupen blev en ren utslagsturnering. Klubbar från de större ligorna gick in i turneringen i ett senare skede. Fortfarande var det tre klubbar som vann cupen och fick spela i Uefacupen. Den sista ändringen gjordes till säsongen 2006. Antalet utslagsomgångar minskades från fem till tre och hela elva klubbar vann cupen och fick varsin plats i Uefacupen. Bara en plats per land erbjöds, men om en plats inte utnyttjades kunde ett annat land få en andra plats. Den av de elva vinnande klubbarna som gick längst i Uefacupen utsågs till totalvinnare av Intertotocupen.
Säsongen 2008 blev den sista upplagan av Intertotocupen. Som kompensation utökades antalet platser i Uefa Europa League, som Uefacupen bytt namn till.
Resultat 1961/62–1963/64 Under cupens tre första säsonger avgjordes finalen i en enda avgörande match.
Säsong Vinnare Resultat Förlorare Arena 1961/62 Ajax 4–2 Feijenoord Olympiastadion, Amsterdam 1962/63 Slovnaft Bratislava 1–0 Padova Silvio Appiani-stadion, Padua 1963/64 Slovnaft Bratislava 1–0 Polonia Bytom Hohe Warte-stadion, Wien
1964/65–1966/67 Under dessa tre säsonger avgjordes finalen i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras den sammanlagda vinnaren med fet stil.
Säsong Hemmalag Resultat Bortalag Arena 1964/65 Leipzig 3–0 Polonia Bytom Bruno-Plache-Stadion, Leipzig Polonia Bytom 5–1 Leipzig Stadion Polonii, Bytom 1965/66 IFK Norrköping 1–0 Lokomotive Leipzig Idrottsparken, Norrköping Lokomotive Leipzig 4–0 IFK Norrköping Bruno-Plache-Stadion, Leipzig 1966/67 Internacionál Slovnaft Bratislava 2–3 Eintracht Frankfurt Štadión Pasienky, Bratislava Eintracht Frankfurt 1–1 Internacionál Slovnaft Bratislava Waldstadion, Frankfurt
1967–1994 Under dessa säsonger förekom bara gruppspel, inget slutspel. 1967–1968 och 1970 delades klubbarna in i grupperna efter vilken region de kom ifrån. I tabellerna nedan presenteras alla gruppvinnare.
Säsong Grupp A1 Grupp A2 Grupp A3 Grupp A4 Grupp A5 Grupp A6 Grupp B1 Grupp B2 Grupp B3 Grupp B4 Grupp B5 Grupp B6 Grupp B7 Grupp B8 1967 Lugano Feijenoord Lille Lierse Hannover 96 Zagłębie Sosnowiec Polonia Bytom IFK Göteborg Ruch Chorzów VSS Košice KB Fortuna Düsseldorf 1968 Nürnberg Ajax Sporting Lissabon Feijenoord Español ADO Den Haag Karl-Marx-Stadt Hansa Rostock Slovan Bratislava VSS Košice Lokomotíva Košice Odra Opole Eintracht Braunschweig Legia Warszawa
Säsong Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 4 Grupp 5 Grupp 6 Grupp 7 Grupp 8 Grupp 9 1969 Malmö FF Szombierki Bytom Fürth ZVL Žilina IFK Norrköping Jednota Trenčín Frem Wisła Kraków Odra Opole
Säsong Grupp A1 Grupp A2 Grupp A3 Grupp A4 Grupp A5 Grupp B1 Grupp B2 Grupp B3 Grupp B4 Grupp B5 Grupp B6 Grupp B7 Grupp B8 1970 Slovan Bratislava Hamburg Sklo Union Teplice MVV VSS Košice Eintracht Braunschweig Slavia Prag Marseille Öster Wisła Kraków Austria Salzburg Baník Ostrava Polonia Bytom
Säsong Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 4 Grupp 5 Grupp 6 Grupp 7 Grupp 8 Grupp 9 Grupp 10 Grupp 11 Grupp 12 1971 Hertha Berlin Stal Mielec Servette TŽ Třinec Åtvidaberg Eintracht Braunschweig Austria Salzburg 1972 Nitra IFK Norrköping Saint-Étienne Slavia Prag Slovan Bratislava Eintracht Braunschweig Hannover 96 VÖEST Linz 1973 Hannover 96 Slovan Bratislava Hertha Berlin Zürich ROW Rybnik Sklo Union Teplice Feijenoord Wisła Kraków Nitra Öster 1974 Zürich Hamburg Malmö FF Standard Liège Slovan Bratislava Spartak TAZ Trnava Duisburg Baník Ostrava OKD VSS Košice CUF Barreiro 1975 SSW Innsbruck VÖEST Linz Eintracht Braunschweig Zagłębie Sosnowiec Zbrojovka Brno ROW Rybnik Åtvidaberg Kaiserslautern Belenenses Čelik Zenica 1976 Young Boys Hertha Berlin Sklo Union Teplice Baník Ostrava OKD Zbrojovka Brno Spartak TAZ Trnava Internacionál Slovnaft Bratislava Öster Djurgården Vojvodina Widzew Łódź 1977 Halmstad Duisburg Internacionál Slovnaft Bratislava Slavija Sofia Slavia IPS Prag Frem Jednota Trenčín Slovan Bratislava Öster Pogoń Szczecin 1978 Duisburg Slavia IPS Prag Hertha Berlin Eintracht Braunschweig Malmö FF Lokomotíva Košice Tatran Prešov Maccabi Netanya Grazer AK 1979 Werder Bremen Grasshoppers Eintracht Braunschweig Bohemians ČKD Prag Spartak TAZ Trnava Zbrojovka Brno Pirin Blagoevgrad Baník Ostrava OKD 1980 Standard Liège Bohemians ČKD Prag Maccabi Netanya Sparta ČKD Prag Plastika Nitra Halmstad Malmö FF IFK Göteborg Elfsborg 1981 Wiener SC Standard Liège Werder Bremen Budućnost Titograd AGF Molenbeek IFK Göteborg Stuttgarter Kickers Rudá Hvězda Cheb 1982 Standard Liège Widzew Łódź AGF Lyngby Admira/Wacker Bohemians ČKD Prag Brage Öster Zbrojovka Brno IFK Göteborg 1983 Twente Young Boys Pogoń Szczecin Maccabi Netanya Sloboda Tuzla Bohemians ČKD Prag IFK Göteborg Hammarby Videoton Vítkovice 1984 Bohemians ČKD Prag AGF Fortuna Düsseldorf Standard Liège AIK Malmö FF Videoton Maccabi Netanya Zürich GKS Katowice 1985 Werder Bremen Rot-Weiß Erfurt IFK Göteborg AIK Wismut Aue Sparta ČKD Prag Górnik Zabrze Maccabi Haifa Baník Ostrava OKD Újpest MTK Budapest 1986 Fortuna Düsseldorf Union Berlin Malmö FF Rot-Weiß Erfurt Sigma ZTS Olomouc Újpest Brøndby Lyngby Lech Poznań IFK Göteborg Slavia IPS Prag Carl Zeiss Jena 1987 Carl Zeiss Jena Pogoń Szczecin Wismut Aue Tatabányai Bányász Malmö FF AIK Etăr Veliko Tărnovo Brøndby 1988 Malmö FF IFK Göteborg Baník Ostrava OKD First Vienna Young Boys Kaiserslautern Ikast Carl Zeiss Jena Grasshoppers Karlsruhe Bayer Uerdingen 1989 Luzern B 1903 Swarovski Tirol Grasshoppers Tatabányai Bányász Næstved Örebro Sparta ČKD Prag Baník Ostrava OKD Örgryte Kaiserslautern 1990 Neuchâtel Xamax Swarovski Tirol Lech Poznań Slovan Bratislava Malmö FF GAIS Luzern First Vienna Chemnitz Bayer Uerdingen OB 1991 Neuchâtel Xamax Lausanne-Sports Casino Salzburg Dukla Banská Bystrica B 1903 Grasshoppers Bayer Uerdingen DAC Poľnohospodár Dunajská Streda Swarovski Tirol Örebro 1992 FC Köpenhamn Siófok Bányász Bayer Uerdingen Karlsruhe Rapid Wien Lyngby Slovan Bratislava AaB Slavia Prag Lokomotiv Gorna Orjachovitsa 1993 Rapid Wien Trelleborg IFK Norrköping Malmö FF Slavia Prag Zürich Young Boys Dynamo Dresden 1994 Halmstad Young Boys AIK Hamburg Békéscsabai Előre Slovan Bratislava Grasshoppers Austria Wien
1995 Inför denna säsong tog Uefa över cupen och vinnarna av det återinförda slutspelet kvalificerade sig för Uefacupen. Första säsongen var det två "finaler" och de avgjordes i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras den sammanlagda vinnaren med fet stil.
Säsong Hemmalag Resultat Bortalag Arena 1995 Tirol Innsbruck 1–1 Strasbourg Tivoli-Stadion, Innsbruck Strasbourg 6–1 Tirol Innsbruck Stade de la Meinau, Strasbourg Karlsruhe 0–2 Bordeaux Wildparkstadion, Karlsruhe Bordeaux 2–2 Karlsruhe Stade du Parc Lescure, Bordeaux
1996–2005 Under dessa säsonger utökades antalet "finaler" till tre och de avgjordes liksom tidigare i bäst av två matcher där klubbarna möttes hemma och borta. I tabellen nedan markeras den sammanlagda vinnaren med fet stil.