Möte i monsunen är en sjömansvisa från 1935, skriven och komponerad av Evert Taube.
Visan är, liksom Taubes Calle Schewens vals, sedan 2025 en del av Sveriges kulturkanon. I motiveringen skriver utredarna bland annat att "Möte i monsunen skildrar ett kosmopolitiskt sjömansliv, som Taube delvis upplevt själv, delvis fått berättat av sin far. Här figurerar karaktären Fritiof Andersson i en resa som sträcker sig från Sydafrika, Shanghai, Singapore, Siam (Thailand), Ceylon och Hamburg. Taubes visor har överlevt tidens glömska och många senare vistraditioner genom större spridning i vidare folklager".
Tillkomst Möte i monsunen publicerades första gången 1935 i Till flottans män i samband med att föreningen Flottans män grundades, samt 1936 i sångsamlingen Ultra Marin.
Taube skriver sin presentation av visan i samlingen Evert Taubes bästa (1937) att han anser att Möte med monsunen är "en av de bästa visor jag gjort för sjöfolk". I samma samling inleds presentationen av visan med orden "Sann berättelse". I andra sammanhang har han dock berättat att visan har inspirerats av flera olika berättelser. Han skriver till exempel i sin självbiografiska bok Jag kommer av ett brusan' hav (1952) både om minnen från barndomen då hans far berättade minnen från sin egen tid till sjöss, egna minnen från sin tid som sjöman och hans resa till Australien år 1908, samt ett möte tjugo år senare med det svenska fartyget M/S Tisnaren i samma område, då Taube var passagerare på fartyget M/S Mirrabooka.
Handling mini|Tremastade fullriggaren Grace Harwar under finsk flagg; det är en syn liknande denna som berättaren beskriver. Sången berättas av en gammal barndomskamrat till Fritiof Andersson, som oförhappandes stöter på denne när deras fartyg möts på Indiska oceanen, men ganska snart tar Fritiof över och berättar om sina halsbrytande äventyr. Bland annat berättar han om en resa från Siam (Thailand) då de hade vilda djur i lasten som sålts till Hagenbecks djurpark i Hamburg. På vägen råkar de ut för en cyklon som orsakar hela besättningens död (utom Fritiofs) och alla djurens död utom en elefant. Skeppet driver så småningom in till Camarin på Malabar.
Händelserna utspelar sig på den tid då segelfartygen som fraktfartyg höll på att försvinna. Berättaren är på väg med ett svenskt ångfartyg mot Röda havet, antagligen för att fortsätta genom Suezkanalen, medan Fritiof seglar med en fullriggare under finsk flagg på väg mot Godahoppsudden, antagligen för att den vägen komma till Europa (det gick inte att segla genom kanalen). Segelfartyget antas komma senare fram, så brev hem lämnas till det andra fartyget. Visan avslutas med hur berättaren räknar de 22 seglen på segelfartyget: det var en imponerande syn, som höll på att bli allt mer sällsynt.
Fredrik Adelborg, som nämns i visan, var bekant med Taube och Sveriges konsul i Singapore mellan 1928 och 1934.Timm, sid 601
Mottagande Bertil Malmberg skriver i en recension i Nya Dagligt Allehanda i december 1936: "Knappast mindre utmärkt är det poem, som heter 'Möte i monsunen', ett mästerverk av fantastisk komik." Timm, sid 338
Tolkningar och hyllningar En inspelning av Bertil Almqvist sjöngs in på skiva och gavs ut 1937.
Povel Ramels humoristiska Taube-pastisch från 1954, Balladen om Eugen Cork, slutar med att nästan ordagrant citera Möte i monsunen men där Fritiof Andersson räknar vita segel räknar berättarjaget i Ramels visa surströmmingsburkar.
Referenser Noter
Tryckta källor
Kategori:Sveriges kulturkanon Kategori:Sånger 1935 Kategori:Sånger skrivna av Evert Taube Kategori:Svenskspråkiga sånger