Ängsklocka, Campanula patula L. är en ört i familjen klockväxter.
Underarter Campanula patula f. velenowskyi (Adamovic) Hayek., 1930 Synonymer: Campanula epigaea Janka ex Degen, 1891 Campanula velenowskyi Adamovic, 1892 Campanula patula subsp. epigaea (Janka ex Degen) Hayek, 1930 Synonymer: Campanula epigaea Janka ex Degen, 1891 Campanula patula f. velenowskyi (Adamovic) Hayek, 1830 Campanula velenowskyi Adamovic, 1892 Campanula patula subsp. flaccida (Wallr.) Soó Campanula patula subsp. flaccida Soó, 1971
Synonym: Campanula patula subsp. patula Campanula patula subsp. jahorinae (K.Malý) Greuter & Burdet, 1981 Synonymer: Campanula jahorinae (K.Malý) Landolt, 1975 Campanula patula var. jahorinae K.Malý, 1907
Beskrivning Ängsklocka är tvåårig och blir hög. Den övervintrar som frö.
mini|vänster|40px|Enkel klase.
Blommorna förekommer i många färgnyanser. Vanligast är blåviolett.
Blommorna är klockformade, långa. Sällsynt kan blomman vara vit. Blommar hela sommaren. Vid solsken står blomman upprätt, men under natten och vid regn hänger den nedåt. Dess blomställning är en gles klase. Blomkronorna är djupt flikade och smalnar av mot basen. Blomman har 5 ståndare och 1 pistill med 3 märken.
Frukten är en s k porkapsel, som vid mognaden öppnar sig och släpper ut fröna genom 3 eller 5 hål. Fröna är platta och ovala.
Kromosomtalet är 2n = 20.
Habitat Ängsklockans utbredning är begränsad till Europa, med undantag för ett mindre område i västra Sibirien. Den saknas på Island, Färöarna och Irland, i Skottland samt i många delar av Italien och Grekland.
I Sverige är ängsklocka vanligast i ett stråk från norra Vänern, upp över Bergslagen och fram till Öregrund. Det omfattar norra Uppland, Dalarna, Gästrikland och Hälsingland, men förekommer här och var från Skåne och norrut till Norrbotten och Lappland, men sällsynt norröver. Längst i norr saknas ängsklocka.
Den tros ha gynnats av en ökad vallodling och har ökat sin utbredning jämfört med läget i början av 1800-talet.Lundevall, Carl-Fredrik & Björkman, Gebbe. Vilda växter i Norden, 2007, ICA bokförlag (s. 272).
Ängsklocka är inte ursprunglig i Norden, men tros ha inkommit i samband med importerat orent frö för vallodling.
I Danmark uppträder den i mitten av 1700-talet. I Norge gjordes de första fynden omkring 1870. Första fyndet i Sverige gjordes i Falun och rapporterades av Linné 1755.
När ängsklocka finns i vallodlingar betraktas den ibland som ogräs.
Utbredningskartor Norden Norra halvklotet
Tradition Ängsklocka har tillsammans med liten blåklocka betraktats som Dalarnas landskapsblomma. Liten blåklocka var fram till slutet på 1960-talet populärast, men sedan 1970-talet har ängsklocka vunnit allt mer sympati.Örjan Hamrin 2003: Vilken är Dalarnas landskapsblomma? I Dalarnas fornminnes och hembygdsförbund 2003: Dalarna 2003. Åsikterna har gått isär om vad som ska gälla. Nationalencyklopedin nämner (2020) enbart ängsklocka.
Biotop Ängar, nära bebyggelse, utkanter av skogområden.
I Sveriges nordligare områden håller ängsklocka till på ruderatmark.
Etymologi Släktet Campanula är latin, diminutiv av campana = klocka. Betydelsen blir sålunda "liten klocka". Artepitet patula är latin och betyder "öppen, vid, utbredd" och syftar på att blomman är mycket mer öppen, än som annars är vanligt för blåklockesläktet.
Bygdemål <th bgcolor=lightgreen>Namn <th bgcolor=lightgreen>Trakt <th bgcolor=lightgreen> Referens <tr> <td colspan=3> <tr> <td>Liljeklocka <tr> <td>Rödklocka <td>Svenskbygder i Finland <td align=center> <tr> <td>Slåtterpiga <tr> <td>Vidklocka
Bilder
Noter
Externa länkar Den virtuella floran – Ängsklocka
Kategori:Landskapsblommor Kategori:Klockväxter Kategori:Än Växtindex