Väggpansarbi (Stelis breviuscula) är ett solitärt (icke samhällsbildande) bi i familjen buksamlarbin vars larv lever som boparasit i bon av andra buksamlarbin.
Beskrivning Ett litet, helsvart bi med brett huvud, mycket gles, vitaktig behåring och vitaktiga hårfransar i bakkanterna på tergiterna som är glesa hos hanen, något tjockare hos honan. Honan blir 5 till 6 mm lång, hanen 4 till 6 mm.
Ekologi Honan lägger sina ägg i bon av andra buksamlarbin, framför allt väggbi (Osmia truncorum), men även väggbiarten Heriades crenulatus, blomsovarbin och gnagbiet Hoplitis adunca där larven dödar värdartens ägg eller larv och sedan lever av dess tilltänkta föda. Övervintringen sker som passiv vilolarv i den färdigspunna kokongen. Habitaten följer värdarternas habitat. För den vanligaste värdarten, väggbi, utgörs det av trädgårdar, skogar, skogsbryn och gräsmarker.
Väggpansarbiet flyger mellan juni och augusti i norra delen av utbredningsområdet, från maj till september längre söderut. Det hämtar nektar framför allt från korgblommiga växter, gärna sådana med grunda diskar som loppörter, stånds, hökfibblor, maskrosor och röllika. Det kan emellertid även besöka blommor från andra familjer, exempelvis rosväxter som hallonsläktet samt klockväxter som blåmunkar.
Utbredning Den europeiska utbredningen når från Norden i norr till Iberiska halvön, Italien och Grekland i söder, och från England i väster till Ryssland i öster. Utanför Europa når arten till Centralasien. Den förekommer också i Nordafrika (Algeriet och Egypten).
I Sverige förekommer väggpansarbiet från Skåne över östra Götaland och Svealand till Uppland inklusive Öland och Gotland. Tidigare (på 1950-talet) har den också påträffats i Värmland, Närke och Medelpad.
I Finland finns arten från Åland och sydkusten norrut till Österbotten och Norra Savolax.
Status Arten är inte rödlistad utan klassificerad som livskraftig (LC) både globalt, i Sverige och Finland.
Kommentarer
Referenser
Kategori:Bin Kategori:Insekter i palearktiska regionen