Veronikasandbi (Andrena semilaevis) är en biart som beskrevs av Pérez 1903. Den ingår i släktet sandbin och familjen grävbin. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Beskrivning Honan har ett naket huvud med mörka antenner, som möjligtvis kan ha en anstrykning av gult längst ut, en tätprickig munsköld och glesare punkterad mellankropp. Hanen har långa, vita hår på munskölden och mellankroppen. Båda könen har bakkanterna på tergiterna två och tre nedsänkta och glänsande. Tergiterna två till fyra (två och tre hos hanen) har dessutom vita hårband längs tergiternas bakkanter. Arten är ett helt litet bi; honan är 6 till 7 mm lång, hanen 5 till 7 mm.

Ekologi Veronikasandbiet förekommer framför allt i habitat som skogsbryn, dalgångar, näringsrika ängar, ruderat vid fältkanter och staket, trädgårdar, kyrkogårdar, sandfält samt sand- och grustäkter. I de södra delarna av utbredningsområdet lever det i skogar, berg och dalar. I de schweiziska alperna kan arten gå upp till 1 800 meters höjd.

I de sydliga delarna av utbredningsområdet har arten två generationer per år som flyger från april till augusti. Längre norrut, där den bara har en generation, varar flygtiden från mitten av maj till tidigt i augusti. Veronikasandbiet är polylektiskt, det flyger till blommande växter ur många familjer: Korgblommiga växter (som maskros), ranunkelväxter (som ranunkelsläktet), grobladsväxter (som veronikasläktet), flockblommiga växter (som kummin, kirskål och hundkäx), korsblommiga växter (som vejde), videväxter (som videsläktet) och rosväxter (som smultron).

Arten är solitär, och gräver ut sina larvbon i ler- eller sandjordar. Det förekommer att bona parasiteras av smågökbi. Honan av detta bi lägger ägg i veronikasandbiets bon, ett ägg per larvcell, och larven lever av det insamlade förrådet, efter det att den dödat värdägget eller värdlarven.

Utbredning Arten finns i större delen av Europa söderut till Pyreneerna i nordligaste Spanien, norra och mellersta Italien, Montenegro och Bulgarien, samt västerut från Brittiska öarna över Centraleuropa och Norden genom europeiska Ryssland till Uralregionen.

I Sverige finns arten i Götaland, Svealand och längs Norrlandskusten. Den betraktas som vanlig upp till trakten av Umeå.

I Finland har arten påträffats från Åland och sydkusten upp till Kajanaland och Mellersta Österbotten, men under 2000-talet har få fynd gjorts norr om Egentliga Finland, Egentliga Tavastland, Södra Savolax och Mellersta Finland.

Bevarandestatus IUCN klassificerar biet internationellt under livskraftigt ("LC"). Detsamma klassificeras det som i både Sverige och Finland.

Kommentarer

Källor

Kategori:Sandbin Kategori:Insekter i palearktiska regionen