Sveriges regering, eller regeringen, formellt Konungariket Sveriges regering,Svar på fråga 2004/05:1438 om undertecknare av slutdokument om nya grundregler inom EU, hämtad 2012-02-11. före den 1 januari 1975 officiellt benämnd Kungl. Maj:t eller statsrådet, är Sveriges högsta verkställande myndighet.Jfr prop. 1975/76:160 s. 134.
Regeringen består av statsministern och övriga statsråd. Regeringskansliet består av Statsrådsberedningen, departementen och förvaltningsavdelningen. Statsministern är chef för Regeringskansliet.
Regeringen är kollektivt ansvarig inför riksdagen och måste i enlighet med principen om negativ parlamentarism tolereras av riksdagen för att bestå. Regeringen kan således verka så länge den inte har en riksdagsmajoritet emot sig.
Under ett år fattar regeringen beslut i cirka 10 000 ärenden. Ärendena har förberetts på departementen och ibland också i förhandlingar mellan departement och regeringspartier. En stor majoritet av besluten tas utan att det sker någon diskussion om dem på regeringssammanträdet.
Historia Sveriges regering har sitt ursprung i det råd, kallat "rådet" eller "rikets råd", som omgav kungen från äldre tid. Rådets verksamhet är belagt åtminstone sedan medeltid. Under Magnus Erikssons förmyndartid på 1320-talet började rådet kallas "rikets råd" istället för den äldre benämningen "Konungens råd". Medlemmarna bestod i äldre tid oftast av stormän. De olika medlemmarna hade olika titlar som markerade deras funktion, bland annat kallades konungens ställföreträdare för riksdrots. Efter 1500-talet kom nya titlar till, bland annat riksskattmästare, dessa ämbeten som hade med statens funktion kallades gemensamt för riksämbetsmän. Benämningen "rådet" lever än idag kvar i ordet statsråd, vilket är den officiella titeln på regeringens medlemmar förutom statsministern.
Riksrådet avvecklades av Gustav III efter införandet av Förenings- och säkerhetsakten under riksdagen 1789, och ersattes av Rikets allmänna ärendens beredning.
I och med 1809 års regeringsform fick Beredningen andra uppgifter, och ersattes som regeringsorgan av Statsrådet (vilket ursprungligen refererade både till kollektivet och dess enskilda medlemmar). Fram till utgången av 1974 ledde Konungen regeringssammanträdena, då kallade konselj (Kunglig majestät). Statsråden, som alla utsågs av Konungen, var i formell mening dennes rådgivare och det var formellt sett Konungen som enrådigt fattade alla regeringsbeslut och promulgerade lag (kunglig sanktion). Ursprungligen ägde konseljerna alltid rum på Stockholms slott.
Efter att 1974 års regeringsform trädde i kraft 1 januari 1975 leder statsministern regeringssammanträdena och dessa äger sedan 1982 rum på Rosenbad. Fortfarande hålls konselj på Stockholms slott några gånger om året. De är numera möten som går ut på att informera statschefen om regeringens dagsaktuella arbete, så kallad informationskonselj, och statsministern är enligt regeringsformen skyldig att hålla statschefen informerad om rikets angelägenheter. Konselj är också obligatorisk efter att riksdagen valt en ny statsminister. Det är vid konseljen som den nya regeringen formellt tillträder. Uppgifter
Genomförandet av de lagar som riksdagen har beslutat om Införande av särskilda tillämpningsregler avseende olika lagar Initiativ till och tillsättande av statliga utredningar Formulerande av lagförslag i form av propositioner Författande av statens budget Utnämningar av landshövdingar, generaldirektörer för statliga myndigheter med mera Benådanden eller mildrade straff för dömda brottslingar Rättsliga avgöranden inom Högsta förvaltningsdomstolen Utrikesförhandlingar och representation
Regeringen har i princip ansvar för allting som enligt regeringsformen inte tillkommer riksdagen, det vill säga allt utom budgetreglering och lagstiftning. Denna behörighet brukar kallas för restkompetensen.Prop. 1973:90, sid 139. Regeringen är till exempel statsförvaltningens högsta chef och har rätt att utfärda verkställighetsföreskrifter till lagarna och har rätt att förordna om nyval till riksdagen. Regeringens makt anses ha stärkts i Sverige på senare år, i förhållande till riksdagen, bland annat som en följd av EU-medlemskapet
Tillsättning och tillträde Statsministern utses av riksdagen på förslag av talmannen efter överläggning med vice talmännen. Om talmannen lämnat fyra förslag till statsminister utan att riksdagen godkänt något av dem utlyses automatiskt extra val till riksdagen.
Statsministern utser regeringens övriga medlemmar. Formellt benämns de statsråd, men i dagligt tal kallas de ministrar och sedan 2025 använder Sveriges riksdag ministertiteln konsekvent.
När en koalitionsregering bildas förhandlar de ingående partierna om antalet statsråd och deras respektive ansvarsområden. Även om statsministern fattar de formella tillsättningsbesluten är det i praktiken de ingående partiernas partiledare som utser sina statsråd.
När statsministern utsett sin regering informerar hen riksdagen om vilka statsråd som utsetts och vilka statsråd som är departementschefer. På så sätt får riksdagen också information om några förändringar gjorts i regeringskansliets indelning i departement.
Efter att statsministern anmält övriga statsråd till riksdagen tillträder den nya regeringen vid en skifteskonselj. Först när skifteskonseljen är slut anses den föregående regeringen ha avgått.
Entledigande och avgång Regeringen tjänstgör tills något av följande inträffar:
Statsministeromröstning. Senast två veckor efter att en nyvald riksdag samlas ska riksdagen hålla statstministeromröstning för att pröva om regeringen har tillräckligt stöd i riksdagen. Om mer än hälften av ledamöterna röstar nej ska talmannen entlediga statstministern och de övriga statsråden. Skulle regeringen med eventuella stödpartier inte längre ha majoritet i riksdagen, avgår statsministern normalt självmant och någon statsministeromröstning behöver då inte hållas. Misstroendeförklaring. På förslag av 35 eller fler riksdagsledamöter kan riksdagen rösta om den har tillräckligt förtroende för statsministern eller ett annat statsråd, så kallad misstroendeförklaring. Om riksdagen saknar förtroende för ett enskilt statsråd ska talmannen entlediga statsrådet. Om riksdagen saknar förtroende för statsministern ska talmannen entlediga statsministern och de övriga statsråden. Statsministerns beslut om entledigande. Statsministern får när som helst entlediga ett eller flera statsråd. Egen begäran om entledigande. En regeringsmedlem ska entledigas om han eller hon själv begär det. Om statsministern begär entledigande ska talmannen även entlediga de övriga statsråden. Dödsfall. Om statsministern avlider ska talmannen entlediga alla övriga statsråden.
Regeringen kan utlysa extra val till riksdagen mellan de ordinarie valen, populärt kallat nyval. Regeringen sitter då kvar och dess parlamentariska stöd prövas av den nyvalda riksdagen genom statsministeromröstning.
Övergångsregering Om hela regeringen har entledigats av talmannen ska statsministern och statsråden ändå fortsätta sitt arbete till dess att en ny regering tillträtt. Detta kallas övergångsregering eller expeditionsministär. Om ett statsråd entledigats på egen begäran kan statsministern begära att statsrådet fortsätter på sin tjänst till dess att en efterträdare har tillträtt.
Regeringstyper
Baserat på parlamentariskt stöd Om regeringen består av ett eller flera partier som tillsammans har 175 eller fler riksdagsmandat, är regeringen en majoritetsregering.
Om ett sådant regeringsunderlag inte kan skapas, bildar statsministern istället en minoritetsregering. För att få stöd för sina propositioner i Sveriges riksdag behöver en minoritetsregering förhandla med ett eller flera partier, ett så kallat stödparti. Det är också möjligt att förhandla med enskilda ledamöter från ett annat parti. Stödet kan vara gälla för hela mandatperioden, under en viss tid eller för en viss sakfråga. Så kallad hoppande majoritet uppstår om regeringen söker stöd från olika grupperingar i olika frågor.
Baserat på antal regeringspartier En regering som endast har statsråd från ett och samma parti kallas enpartiregering. En regering bestående av statsråd från flera samverkande partier kallas koalitionsregering.
En regering med företrädare från alla eller nästan alla riksdagspartier kan kallas för samlingsregering. Senast Sverige hade en samlingsregering var under andra världskriget.
Regeringens medlemmar
Statsministern Statsministern leder regeringens arbete och är regeringschef. Om statsministern är förhindrad att utföra sin uppgift ersätts hen av statsministerns ställföreträdare.
Statsministern kan själv utse ett statsråd till sin ställföreträdare, annars träder den regeringsmedlem som varit statsråd längst tid in som statsministerns ställföreträdare. Om flera personer varit statsråd lika länge tjänstgör den äldsta av dem. Om något av statsråden utsetts till vice statsminister utses samma person vanligt även till statsministerns ställföreträdare. De två begreppen är dock skilda åt, vilket senast uppmärksammades under regeringarna Löfven I och Löfven II då tre statsråd från Miljöpartiet var vice statsministrar medan två statsråd från Socialdemokraterna var statsministerns ställföreträdare.
Övriga statsråd Regeringens övriga medlemmar kallas statsråd och utses av statsministern. Statsministern beslutar också vilka statsråd som ska vara departementschefer, respektive vilka sakområden övriga statsråd ska ansvara för och vilka departement de ska tillhöra.
Statsråden är vanligtvis riksdagsledamöter men de behöver inte vara det. Statsråd som är riksdagsledamöter, inklusive statsministern, lämnar tillfälligt sin plats i riksdagen under den tid de ingår i regeringen. De ersätts då av en annan representant från samma parti, kallad statsrådsersättare.
När statsråden deltar i riksdagens sammanträden under interpellationsdebatter, frågestund eller liknande sitter de på särskilt utsedda platser i det nedre vänstra hörnet av riksdagens plenisal.
Regeringskansliet Regeringskansliet, ofta förkortat RK, är en myndighet med uppdrag att stödja regeringen i att styra riket och förverkliga sin politik. Regeringskansliet är indelat i Statsrådsberedningen, ett antal departement och förvaltningsavdelningen. Chef för regeringskansliet är statsministern.
Statsrådsberedningen Statsrådsberedningen är ansvarar för statsministerns samordning av regeringskansliet och övergripande policyfrågor. Chef för statsrådsberedningen är statsministern. Politiskt tillsatta chefstjänstemän är statssekreterarna, medan rättschefen och chefen för Förvaltningsavdelningen är opolitiska chefstjänstemän.
Under statsrådsberedningen sorterar statsministerns kansli, enheter för nationell säkerhet och krishantering, ett granskningskansli med ansvar för att granska alla departements lagstiftningsförslag samt regeringskansliets internrevision.
Statsrådsberedningen ansvarar också för EU-politik och samordning av hela regeringskansliets EU-arbete. Som en konsekvens av detta är EU-ministern placerad i statsrådsberedningen.
När Sverige styrs av en koalitionsregering kan ett eller flera samordningskanslier med uppgift att samordna regeringspartiernas arbete inrättas vid statsrådsberedningen. Under regeringen Kristersson finns ett samordningskansli vardera för regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna samt ett för stödpartiet Sverigedemokraterna.
Departementen Fackdepartementen ansvarar för olika politiska sakområden. Antalet departement är inte fastställt i lag, utan varierar över tid. Departementens indelning speglar den sittande regeringens politiska prioriteringar. I en koalitionsregering kan indelningen också påverkas av majoritetsförhållandena och koalitionsförhandlingarna. Under regeringen Kristersson är antalet departement tio.