Teknologisk arbetslöshet är höjd arbetslöshet som orsakas av teknologiska förändringar. Debatten om detta har pågått ända sedan den tidiga industrialismen och det har hela tiden funnits två huvudläger, de som menar att teknikutvecklingen inte orsakar långsiktigt höjd arbetslöshet och de som menar att arbetslösheten ökar långsiktigt på grund av tekniken. Under senare decennier och framförallt under 2010-talet har denna debatt tilltagit, efter flera rapporter om att automatisering och artificiell intelligens under de närmsta åren och decennierna kommer att medföra att många jobb försvinner.https://www.dailymail.co.uk/news/article-6407907/Australian-bricklaying-robot-build-three-bedroom-house-just-three-days.html Olika strategier finns för att hantera detta, allt från idéer om att människan och maskiner borde "gå ihop" till idéer om ett nytt ekonomiskt system och idéer om hur problemet kan hanteras inom ramen för dagens samhällsmodell. I USA har frågan om teknologisk arbetslöshet, mycket på grund av presidentkandidaten Andrew Yang, fått extra uppmärksamhet under senare år.

Historik

Äldre historia Såväl grekerna under antiken som romarna under Romarriket gav allmosor till de fattiga, bland annat för att mildra problemen med teknologisk arbetslöshet. Vissa romerska kejsare gick till och med så långt som att förbjuda arbetsbesparande innovationer för att därigenom rädda jobben.

1500–1700 thumb | right | Elizabeth I som vägrade att patentera en stickmaskin uppfunnen av William Lee.

Under 1500-talet och 1600-talet fanns i Europa en generellt sett restriktiv och skeptisk inställning till nya innovationer, inte minst från den härskande eliten. I Storbritannien tonades denna restriktiva hållning dock ner tidigare än i andra delar av Europa, vilket av vissa citerade forskare setts som en av delorsakerna till att den industriella revolutionen startade just där.E.g by Sir John Habakkuk in American and British Technology in the Nineteenth Century (1962), Cambridge University Press – Habakkuk also went on to say that due to labour shortages, compared with their British counterparts there was far less resistance from U.S. workers to the introduction of technology, leading to more update of innovation, and hence to the more efficient American system of manufacturing Ett känt exempel på ny teknik som nekades uppstod när uppfinnaren William Lee bjöd in drottning Elizabeth I för att se en arbetsbesparande stickmaskin. Drottningen nekade att utfärda ett patent med motiveringen att tekniken skulle kunna leda till arbetslöshet bland textilarbetare. Efter att ha flyttat till Frankrike och även där misslyckats med att uppnå framgång för att främja sin uppfinning, återvände Lee till England men blev återigen vägrad av Elizabeths efterträdare James I av samma anledning. Till bilden hör också att merkantilismen, som var den ledande och dominerande ekonomiska filosofin under dessa århundraden, hade olika riktningar. En riktning som stärktes under slutet av 1600-talet, framförallt efter den Ärorika revolutionen 1688, var särskilt positivt inställd till tekniska innovationer. Ett argument som framfördes var att arbetslösheten inte alls skulle minska om brittiska företag införde arbetsbesparande teknologi, eftersom företagens konkurrenskraft då skulle öka gentemot företag från andra länder på grund av högre produktivitet. Parallellt med detta fanns dock kraftigt motstånd mot att maskinerna "tog jobben" och det förekom till och med att arbetare slog sönder maskinerna, för att på så sätt skydda sig mot tekniken. Ekonomen Joseph Schumpeter har noterat att flera av dåtidens tänkare menade att arbetarna faktiskt hade rätt, att arbetslösheten ökar på grund av tekniken, med von Justi som ett bra exempel. Dock har han också framhållit att den dominerande attityden hos eliten var att teknologisk arbetslöshet trots allt inte skulle vara ett långsiktigt problem, och att den attityden stärktes med tiden.

1700–1900 Den industriella revolutionen, då maskiner och nya metoder introducerades i jordbruket, textilbranschen och ett flertal andra sektorer, inleddes i England omkring 1760 och spreds därefter till delar av övriga världen. Produktiviteten ökade avsevärt, men de sociala problemen, inte minst på fabrikerna där arbetarna pressades hårt, var också omfattande. Såväl teknikutveckling som arbetsvillkor och teknologisk arbetslöshet debatterades. De flesta klassiska ekonomer, som David Ricardo, Jean-Baptiste Say, Karl Marx och John Stuart Mill, hade detaljerade analyser kring fenomenet. miniatyr|Karl Marx var en tidig arbetskritiker. I debatten framkom två teoretiska skäl för varför teknologisk arbetslöshet bara kan vara kortvarig samt även fyra argument för varför teknologisk arbetslöshet kan leda till långsiktigt högre arbetslöshet. Dessutom identifierades ett flertal empiriska nyckelfaktorer, vilka kan behöva tas i beaktande vid ett avgörande av dispyten. Det ena argumentet för kortvarig arbetslöshet på grund av teknologisk utveckling baserades på Says lag, det vill säga att utbudet skapar sin egen efterfrågan. Det andra argumentet handlade om att lönesumman, trots allt, inte minskade vid teknologisk utveckling, eftersom det oftast inte var cirkulerande kapital som användes för inköp av maskiner, utan stillastående kapital, såsom vinster. Argumenten för att teknisk utveckling kan ge långsiktigt högre arbetslöshet var:

Marknader (det vill säga efterfrågan) kan saknas, Det kan saknas kapital för att anställa dem som blivit arbetslösa på grund av maskiner, Teknologisk utveckling leder till en minskande andel cirkulerande kapital relativt "fixerat" kapital, Marx argument om att kapitalismen, i sig själv, ger upphov till en växande reservarmé av arbetslösa.

Diskussionerna om empiri till trots så hade de klassiska ekonomerna dock inte särskilt mycket empiri själva, eftersom statistik på det hela taget saknades.

En rörelse från tidigt 1800-tal som än idag omnämns är Ludditerna, eller maskinstormarna. Det var textilarbetare som kände sig hotade till jobb och liv av den pågående mekaniseringen, inte minst av Spinning Jenny. Än idag används begreppet luddit och luddism för dem som motsätter sig teknikutveckling på ett eller annat sätt, på grund av de sociala och kulturella förändringar det medför eller antas medföra. Ekonomer har också myntat uttrycket "Luddite fallacy" som beteckning för den, enligt deras mening, felaktiga slutsatsen att teknologisk utveckling medför strukturell arbetslöshet.

Marxismen, som formulerades av socialister efter Marx och Engels skrifter i mitten av seklet, utgick från iakttagelser om arbetarklassens hårda liv. Marx kritiserade J.B Say, Ramsey McCulloch och andra för deras tilltro till att marknaden genom så kallade kompensationseffekter gör så att arbetslösheten inte ökar trots arbetsbesparande maskiner. Marximen till trots blev det dock en vanligare åsikt under senare delen av 1800-talet att teknologisk arbetslöshet inte var något problem. Arbetarklassen hade trots allt fått det mycket bättre, i takt med teknikutvecklingen. Arbetslösheten hade dessutom minskat, inte ökat.Woirol, Gregory R. The Technological Unemployment and Structural Unemployment Debates Greenwood Press, 1996 (läst 19 december 2015)

1900–1950 right|thumb|Gandhi var inte emot maskiner i sig själva, men han vände sig starkt emot arbetsbesparande maskiner då effekten blev att folk blev utan jobb och "utslängda på gatan för att dö av hunger" (engelska: "What I object to, is the craze for machinery, not machinery as such. The craze is for what they call labour-saving machinery. Men go on 'saving labour', till thousands are without work and thrown on the open streets to die of starvation.", 1924.)En samling citat från Gandhi om hans tankar kring teknik och arbetslöshet se The place of machines thumb|right|Bertrand Russell engagerade sig i frågan om teknologisk arbetslöshet, respektive var arbetskritisk generellt.

Det var ingen stor debatt om teknologisk arbetslöshet under de två första decennierna av 1900-talet. Marxistiskt orienterade debattörer och ett fåtal andra utmanade visserligen denna teknikoptimism, eller denna klassiska nationalekonomi, som menade att marknaden löser "problemet", men de var i klar minoritet. Under 1920-talet ökade dock arbetslösheten åter i Europa och därmed även debatten om teknologisk arbetslöshet. Filosofen och matematikern Bertrand Russell uttryckte sig exempelvis såhär, år 1924: Därmed knöt han an till den spänningsfyllda relation som människan haft till maskinerna ända sedan industrialismens barndom och som var en stor fråga inte minst för Karl Marx och andra vänsterorienterade ekonomer under 1800-talet.Russell, Bertrand Citat av Bernard Russell Citat via notable-quotes.com. Ur: Sceptical Essays, 1924 (läst 18 december 2015). Börskraschen 1929 och den därpå följande Stora depressionen gjorde miljontals människor och familjer fattiga och arbetslösa. Starka fascistiska eller auktoritärt konservativa vindar blåste i delar av Europa vid den här tiden, särskilt i Tyskland, och 1930-talet som helhet handlade till stor del om upprustning. Men det var också en livlig debatt om teknologisk arbetslöshet, vilken dock falnade då världskriget bröt ut.

1950–1970 Decennierna efter andra världskriget präglades av tillväxt och låg arbetslöshet. Den fordistiska produktionsmetoden, massproduktion vid löpande band, hade också sin höjdpunkt under den här tiden. Välfärdsstaten byggdes ut och i samband med det ökade också kvinnornas deltagande i arbetslivet. Eftersom arbetslösheten generellt sett var låg så var det också generellt sett en sparsam debatt om teknologisk arbetslöshet. Under 1960-talet, i samband med den allmänna vänstervågen, ökade dock debatten och så kallad "strukturell arbetslöshet" blev en stor fråga.

1970–2000 Den så kallade End of Work-genren fick sitt genombrott under 1990-talet med bestsellers såsom End of Work, Globaliseringsfällan och Den ekonomiska terrorn. Författarna argumenterade för att de sammantagna effekterna av kapitalism, globalisering och teknikutveckling var ett stort hot mot mänskligheten såvida inte nya mekanismer för omfördelning av arbete och inkomster kom till stånd. De såg alla teknologisk arbetslöshet som ett ofrånkomligt faktum, liksom även att det vore farligt att negligera detta, att tro att marknaden löser det säkert. Jeremy Rifkin menade att världen sedan 1950-talet befann sig i en tredje industriell revolution, eller informationsålder som han också benämnde det, i vilken tekniken medför rationaliseringar inom alla samhällssektorer. I de tidigare samhällsomvandlingarna kunde jobb uppstå i andra branscher, där tekniken inte fått tillträde ännu. Men idag har tekniken fått tillträde överallt och då är situationen en helt annan. Det vill säga att människan går mot en arbetsfri värld, eller åtminstone en värld med mycket mindre lönearbete. Hur vi väljer att hantera detta faktum bestämmer om framtiden blir god eller ond.Rifkin, Jeremy The End of Work: The Decline of the Global Labor Force and the Dawn of the Post-Market Era. Putnam Publishing Group 1995 Vivianne Forrester framhöll å sin sida det farliga i att låta ekonomismen och globaliseringen få fortsatt förtroende, då det i hennes ögon bara skapade klyftor och massarbetslöshet.

Liberalen Mauricio Rojas är en av kritikerna. I boken Valser om arbetets slut går han igenom End of Work-genren, vars teorier och slutsatser han inte alls håller med om. I likhet med den marxistiske filosofen George Caffentzis menar han, bland annat, att resonemanget baseras på teknologisk determinism.

Nutida debatt (2000–) miniatyr|Sociologen Roland Paulsen har skrivit den arbetskritiska boken : Arbetssamhället - Hur arbetet överlevde teknologin.