George Frost Kennan, född 16 februari 1904 i Milwaukee, Wisconsin, död 17 mars 2005 i Princeton, New Jersey, var en amerikansk diplomat, politisk rådgivare, statsvetare och historiker, mest känd som upphovsmannen till begreppet uppdämning och som en nyckelfigur i inledningen av kalla kriget.

Kennan har blivit berömd för sitt ”långa telegram” från Moskva 1946 och den påföljande X-artikeln (”The Sources of Soviet Conduct”) från 1947. X-artikeln argumenterade för att Sovjetunionen till sin natur var expansionistiskt och att dess inflytande måste ”uppdämmas” inom områden med avgörande strategisk betydelse för USA. Dessa texter blev grundläggande texter om kalla kriget, formulerade Trumanadministrationens nya anti-Sovjetpolitik och inspirerade till Trumandoktrinen och till USA:s strategi om "uppdämning" av Sovjetunionen. Det gjorde att Kennan under resten av sitt liv var en ledande auktoritet inom kalla kriget. Som chef för utrikesdepartementets Policy Planning Staff från 1947 spelade Kennan en huvudroll i utformningen av Marshallplanen.

Strax efter att Trumandoktrinen blivit officiell amerikansk policy, började Kennan kritisera den politik som han till synes själv varit med och utformat. Kennans åsikter om amerikansk utrikespolitik skiljde sig på flera punkter från Trumanadministrationens och hans inflytande blev mer marginaliserat – speciellt efter att Dean Acheson blivit utrikesminister 1949. När USA:s strategi i kalla kriget blev mer aggressiv och militant klagade Kennan över vad han kallade en missuppfattning av hans texter.

1950 lämnade Kennan utrikesdepartementet, med undantag av två korta uppdrag som ambassadör i Moskva och Jugoslavien, och blev en ledande realistisk kritiker av USA:s utrikespolitik. Som fakultetsmedlem i Institute for Advanced Study från 1956, fortsatte han att vara en betydelsefull tänkare i utrikesfrågor.

Biografi Uppväxt och tidig karriär Kennan föddes i Milwaukee, Wisconsin. Hans mor dog en kort tid efter födseln. Vid 8-årsåldern bodde han 6 månader i Tyskland med sin styvmor (fadern hade gift om sig). I ungdomen var han blyg och introvert. Han studerade vid St. John's Military Academy, en universitetsförberedande internatskola i Delafield, Wisconsin. Hösten 1921 började han på Princeton University. Han var ovan vid skolans elitistiska östkust-atmosfär och kände sig ensam och svårmodig men han lyckades ta examen 1925. Kennan övervägde nu att ansöka till law school men tyckte att det var för dyrt. Istället blev han antagen till så kallad Foreign Service (utrikesrepresentationen) där han fick uppdrag vid europeiska ambassader och konsulat. Hans första uppdrag var i Genève, Hamburg och i Baltikum.

1929 började Kennan på ett program i Berlin där han studerade historia, politik och ryska språket. I Berlin träffade han norskan Annelise Sorensen. De gifte sig 1931 och fick fyra barn. Han lärde sig att behärska ett flertal språk: ryska, tyska, franska, polska, tjeckiska, portugisiska och norska."George F. Kennan Dies at 101; Leading Strategist of Cold War", New York Times, 18 mars 2005.

När USA öppnade diplomatiska förbindelser med Sovjetunionen 1933, följde Kennan med den amerikanske ambassadören William C. Bullit till Moskva. I mitten av 1930-talet var Kennan en av Rysslandsexperterna på ambassaden, tillsammans med Charles Bohlen och Loy Henderson. Dessa trodde att det skulle vara svårt att samarbeta med Sovjetunionen.Se Gaddis, John Lewis, Russia, the Soviet Union, and the United States: An Interpretive History, sidan 117-143. (Refererad i engelska Wikipedia.) Vid samma tid pågick Stalins utrensningsauktioner – händelser som starkt påverkade Kennans syn på Sovjetregimen.

Vid utbrottet av andra världskriget 1939 fick Kennan en tjänst i Berlin och stannade till 6 månader efter att USA gått in i kriget 1941. 1943–1944 arbetade han som rådgivare i European Advisory Commission, som hade i uppdrag att förbereda de allierades politik efter en förväntad seger.

Kennan och kalla kriget Det "långa telegrammet" Juli 1944–april 1946 tjänstgjorde Kennan som ställföreträdare för den amerikanska ambassadören i Moskva, Averell Harriman. Redan i september 1944 skrev Kennan till Washington, D.C. att ryssarna höll på att inrätta en inflytandesfär i östra Europa. Han tyckte att USA borde föra en egen inflytandesfär-politik i samarbete med länderna i västra Europa för att hindra Sovjetmakten från att utvidga sitt inflytande och sin makt. Hans idéer ignorerades av beslutsfattarna, vilket gjorde honom frustrerad och missmodig. I februari 1946 ville dock utrikesdepartementet ha en förklaring på några utspel från ryssarna, och Kennan tog tillfället i akt och skrev ett långt telegram där han analyserade den sovjetiska utrikespolitiken och dess historiska bakgrund. Det "långa telegrammet" skickades 22 februari 1946 till utrikesministern James Byrnes.

Kennan förklarade att Sovjetunionen såg sig, enligt den officiella propagandan, som omgiven av kapitalistiska fiender "med vilka det i det långa loppet inte kan vara någon permanent fredlig samexistens". Lyckligtvis fanns det dock inre konflikter bland kapitalisterna som kunde utnyttjas.

Han skrev vidare att anledningen till "Kremls neurotiska syn på utrikesrelationer är den traditionella och instinktiva ryska känslan av otrygghet". Denna otrygghet hade historiska och geografiska orsaker: Det ryska folket hade länge levt på "ett vidsträckt slättland omgivet av fientliga nomadfolk... Och de har lärt sig att det enda sättet att uppnå säkerhet är en tålmodig men oförsonlig kamp för att fullständigt krossa sina rivaler".

Hans slutsats var: "Vi har här en politisk kraft som är fanatiskt hängiven tron att det inte kan råda något permanent modus vivendi med USA, att det för att Sovjetmakten ska kunna leva i trygghet är nödvändigt och önskvärt att den inre harmonin i vårt samhälle slås sönder." Men, förklarade Kennan, till skillnad mot Hitlertyskland handlar Sovjet inte efter bestämda planer och tar inte onödiga risker. Om Sovjet ställs inför starkt motstånd så drar det sig tillbaka. "Om motståndaren alltså har tillräcklig styrka och visar att han är beredd att använda den, så behöver han sällan göra det."

Kennans direkta rekommendationer i slutet av telegrammet, efter den skräckinjagande beskrivningen, var måttliga. Han föreslog att den amerikanska allmänheten skulle upplysas av regeringen om den ryska situationen och att USA måste lägga fram för andra nationer en positiv och konstruktiv bild av den värld man skulle vilja se.

Det fanns inget förslag om ekonomiskt eller militärt stöd till andra länder och inte heller användes ordet "uppdämning" i telegrammet.

Telegrammet väckte stor uppmärksamhet i utrikesdepartementet och speciellt hos marinminister James Forrestal, som var en av Trumanadministrationens förespråkare för en hård linje mot Sovjet. Forrestal ordnade så att Kennan kom till Washington, D.C. och var senare pådrivande för att han skulle publicera X-artikeln.LaFeber sidan 69. (Refererad i engelska Wikipedia.) I Washington fick Kennan i april 1946 en tjänst vid krigshögskolan, där han kunde föreläsa för många inflytelserika personer. Senare blev han chef för utrikesdepartementets nya Policy Planning Staff, från april 1947 till december 1949.

Under tiden, den 12 mars 1947, höll Truman ett tal inför kongressen: "Min tro är att det måste vara USA:s policy att stödja fria folk som kämpar emot försök till underkuvande från väpnade minoriteters sida eller genom yttre påtryckningar..." Stödet skulle i första hand vara i form av ekonomisk och finansiell hjälp. Detta förslag blev känt som Trumandoktrinen. En ny lag beviljade ekonomiskt stöd till Grekland, där landets regering kämpade mot en kommunistisk gerilla, och även till Turkiet. Inspirationen kom från Kennans "långa telegram". En annan viktig inspirationskälla var Churchills tal i Fulton 5 mars 1946.Se Bell, sidan 94-97, för en diskussion om inspirationen till Trumandoktrinen.

X-artikeln I juli 1947 publicerades en artikel med titeln "The Sources of Soviet Conduct" (bakgrunden till sovjetiskt beteende) i den inflytelserika tidningen Foreign Affairs. Artikeln undertecknades med pseudonymen "X" och fick namnet X-artikeln, men den verklige upphovsmannen var George Kennan. X-artikeln var en omarbetning av hans "långa telegram".

I artikeln utvecklade Kennan tankarna om att Sovjet inte tar onödiga risker. Om de finner "oöverstigliga barriärer på sin väg så accepterar de dessa filosofiskt och anpassar sig till dem". Därför föreslog Kennan att

"huvudinslaget i USA:s politik gentemot Sovjetunionen måste vara en långsiktig, tålmodig men fast och vaksam uppdämning av ryska expansionstendenser...

Sovjetiskt tryck mot västvärldens fria institutioner är något som kan uppdämmas genom snabb och vaksam motattack vid konstant skiftande geografiska och politiska områden, som svarar mot växlingar och manövrer i Sovjetunionens politik."

Publiceringen av X-artikeln gav snabbt upphov till en av de mest intensiva debatterna om kalla kriget. Snart blev det allmänt känt att "X" var George Kennan, och eftersom han var högt uppsatt inom utrikesdepartementet betraktades X-artikeln som ett officiellt dokument som uttryckte Trumanadministrationens nya politik gentemot Sovjetunionen.

Kennan hade dock inte tänkt sig X-artikeln som ett heltäckande recept på en framtida utrikespolitik. Resten av sitt liv fortsatte Kennan att upprepa att artikeln inte påstod att man automatiskt skulle göra motstånd mot sovjetisk "expansionism" överallt där den fanns, utan att skilja mellan direkt och indirekt intresse. Det framgick inte heller av artikeln att Kennan föredrog politiska och ekonomiska metoder framför militära som medel för "uppdämning" (eng. containment). "Mina tankar om uppdämning", skrev Kennan, "förvanskades givetvis av dem som förstod den enbart som ett militärt begrepp; och jag tror att det, lika mycket som något annat, ledde till den fyrtio år onödiga, förskräckligt dyra och förvirrande perioden av kallt krig."Se Kennan, Memoirs: 1925-1950, sidan 354-367, för Kennans egen kritik av X-artikeln och en redogörelse av omständigheterna vid dess publicering. (Refererad i engelska Wikipedia.)

Kennan intervjuades så sent som 1996 i ett TV-programMacNeil/Lehrer Productions, "Interview with George Kennan" (18 april 1996) <http://www.pbs.org/newshour/gergen/kennan.html >. (Refererad i engelska Wikipedia.) om missförståndet av X-artikeln. Han upprepade att han inte ansåg att ryssarna var ett militärt hot utan deras strävan var politisk. "De var inte som Adolf Hitler", anmärkte Kennan. Den amerikanska regeringens missförstånd, enligt Kennan,

"berodde på en mening i X-artikeln, där jag påstod att överallt där dessa människor, syftande på sovjetiska ledarna, konfronterade oss med fientlighet var som helst i världen, skulle vi göra allt vi kunde för att dämma upp dem och inte låta dem expandera längre. Jag borde ha förklarat att jag inte misstänkte att de ville attackera oss. Det här var precis efter kriget och det vore absurt att anta att de skulle svänga om och attackera USA. Jag trodde inte att jag behövde förklara det men det är uppenbart att jag borde ha gjort det."

På ett personligt plan betydde X-artikeln plötslig berömmelse för Kennan.

Betydelse under Marshall