Finsk grammatik är reglerna för det finska språket. Det utmärks av vokalharmoni (att ändelsernas utseende beror på vokalerna i stammen) och stadieväxling (att substantivens stam har ett hårt stadium och ett mjuk och att ändelsen bestämmer vilket som används). Ordföljden är SVO (subjekt - verb - objekt) i normalfallet fast den kan ändras beroende på vilken satsdel som talaren vill lyfta fram. Satsdelarna markeras genom kasusändelser och inte genom platsen i satsen.

Uttal Uttalet av finska överensstämmer huvudsakligen med skriften. Uttalet av u motsvaras dock av svenskans o (som i bok, inte som i korv), medan o motsvaras av å.

Bokstaven N ljuder olika beroende på positionen i ett ord: N före K uttalas NG, till exempel kenkä [kengkä] och onko [ongko]. N före P uttalas M, till exempel onpa [ompa]. N före L uttalas L, till exempel samanlainen [samallainen]. N före M uttalas M, i detta fall likt mm (lång uttal).

Uttalet för NG är normalt alltid långt, till exempel Helsingin och kengät. Kort ng-ljud återfinns bara i lånord likt signaali, annars uttalas bokstaven G alltid som hårt, dvs till exempel gavel.

Mer om finskans uttalsskillnader gentemot svenska kan läsas på artikeln om finska.

Morfologi Pronomen Personliga pronomen Personliga pronomen Finska Svenska Singularminä jagsinä duhän han, hon Pluralme vite nihe de Artigt Te Ni

Demonstrativa pronomen Demonstrativa pronomen Finska Svenska Singulartämä den/det härtuo den/det därse den/det (där, ej i närheten) Pluralnämä de härnuo de därne de (där, ej i närheten)

Interrogativa pronomen Interrogativa pronomen Finska Svenskakuka vem, (av många)mikä vilket, vilken (av många)ken vem, vilken (av många) - (gammalt eller dialektalt ord)kumpi vilken/vilket (av två)kumpainen vilken/vilket (av två) - (gammalt eller dialektalt ord)

Relativa pronomen Relativa pronomen Pronomen Exempel Svenska joka (syftar tillbaka på en person, ett personligt pronomen eller en sak) "hän on ainoa, jonka muistan" "han/hon är den enda som (jag) kommer ihåg""se on ainoa asia, jonka muistan""det är den enda saken som (jag) kommer ihåg" mikä (syftar tillbaka på en sak, ett icke-personligt pronomen eller huvudsatsen) "se on ainoa asia, minkä muistan" "hän ei tullutkaan, mikä suututti minua""trots allt kom han inte, vilket retade mig"kuka (syftar tillbaka på en person eller ett personligt pronomen; vardagligt eller dialektalt)"hän on ainoa, kenet muistan"han/hon är den enda som (jag) kommer ihåg"

Reciproka pronomen Reciproka pronomen Pronomen Exempel Svenska toinen "he rakastavat toisiaan" "de älskar varandra" (plural) "he rakastavat toinen toistaan" "de älskar varandra (var och en)" (dubbel singular)

Reflexiva pronomen Reflexiva pronomen Pronomen Suffix Exempel Svenska itse plus motsvarande possessivsuffix "keitin itselleni teetä" "(Jag) kokade te till mig själv."

Indefinita pronomen Indefinita pronomen Finska Svenska joka (oböjligt) varje jokainen varje (enskild) joku någon (person) jompikumpi någondera jokin någonting, något (djur, sak) kukin envar kumpainenkin bägge (ålderdoml. el. dial.) kumpikin båda två mikin varje sak (dial.) kenkään ingen, någon (ålderdoml. el. dial.) kukaan (nom.), kene+..+kään (oblique) ingen/någon (person) → ei kukaan ingen (person) kumpikaan ingendera → ei kumpikaan inte någondera mikään någonting → ei mikään = ingenting mones (nom.), monente- (oblique) vilken i ordningen (representerar första, andra, osv.)

Indefinita adjektiv Indefinita adjektiv Finska Svenska ainoa enda eräs en viss harva fåuseaflera itse (icke-reflexivt) själv kaikki allt, allting, alla molemmat båda, bägge moni många, mången muu annan, annat muutama några, ett fåtalmuuanen viss sama samma toinen (icke-reciprokt, icke-numeriskt) en/någon annan

Substantiv Kasus Finska kasus Kasus Suffix Svensk prep. Exempel Översättning Grammatiskt nominativ   - talo hus genitiv -n -s talon husets ackusativ - eller -n - talo eller talon hus partitiv -(t)a - taloa hus (som ett objekt) Lokativ (internt) inessiv -ssa i talossa i (ett) hus elativ -sta från (inifrån, ur) talosta från (ett) hus illativ -an, -en, etc. in i taloon in i (ett) hus Lokativ (externt) adessiv -lla på talolla på (ett) hus ablativ -lta från talolta från (ett) hus allativ -lle till talolle till (ett) hus Essiv essiv -na som talona som ett hus translativ -ksi till (förvandling) taloksi till ett hus Marginal instruktiv -n med (hjälp av) taloin med huset abessiv -tta utan talotta utan (ett) hus komitativ -ne- tillsammans (med) taloineni med mitt hus

Finskans kasussystem kan inte direkt överföras på svenska prepositioner då finskan favoriserar internlokativa prepositioner över externa. Jämför svenskans Jag sitter på bussen mot finskans Istun linja-autossa (rakt översatt Jag sitter i bussen). Samtliga kasus uppvisar därutöver även andra funktioner, till exempel tid, sätt och medel. Exempelvis Perjantaina = på fredag (inte som fredag) och Pidän hänestä = Jag gillar honom/henne där ändelsen -stä rent semantiskt snarare motsvarar svenskans om.

Utöver detta kan tilläggas att abessivet, utöver bruket i tredje infinitiven, är begränsat i dagligt språk där det snarare ersätts av prepositionen ilman tillsammans med substantivet i partitiv.

Plural Det finns tre olika 'plural' i finska.

Nominativ plural Plural bildas genom att t läggs till böjningsstammen. Nominativ plural Finska Svenska "koirat olivat huoneessa" "hundarna var i rummet" "huoneet olivat suuria" "rummen var stora"

Efter räkneord Efter räkneord används partitiv singularis. Följande nummer Finska Svenska "huoneessa oli kaksi koiraa" "I rummet fanns två hundar" "talossa oli kolme huonetta" "I huset fanns tre rum"

Böjda pluraler När ett ord i plural är böjt i ett annat kasus än nominativ ersätts plural-t:et med i, varefter man hakar på i stort sett samma ändelser som i singular. Böjda pluraler Finska Svenska 'huone' → 'huoneita' '(några) rum' → 'huoneissa' 'i rum'

Böjda pluraler Finska Svenska 'lintu on puussa' 'fågeln är i trädet' → 'linnut ovat puissa' 'fåglarna är i träden'

Böjning av pronomen Böjningar av pronomen Finska Kasus Exempel Svenska 'minä' nominativ 'Jag' 'minun' genitiv ('min, mitt') 'tämä talo on minun ' 'det här huset är mitt ' 'tämä on minun taloni ' 'det här är mitt hus' 'minut' ackusativ 'hän tuntee minut' 'han/hon känner mig' 'minua' partitiv 'hän rakastaa minua' 'han/hon älskar mig' 'minussa' inessiv 'tämä herättää minussa vihaa' 'det här väcker ilska i mig' 'minusta' elativ 'hän puhui minusta' 'han/hon talade om mig'. Idiomatiskt: 'minusta' = 'enligt min åsikt'. 'minuun' illativ 'hän luotti minuun' 'han/hon litade på mig' 'minulla' adessiv 'minulla on rahaa' 'Jag har pengar' 'minulta' ablativ 'hän otti minulta rahaa' 'han tog pengar från/av mig' 'minulle' allativ 'anna minulle rahaa' 'ge mig pengar' 'minuna' essiv 'sinuna en ottaisi rahoja' 'om jag var du, skulle jag inte ta pengarna' 'minuksi' translativ 'häntä luullaan usein minuksi' 'man tror ofta att han/hon är jag'

Substantiv- och adjektivstammar Vokalstammar Ett ord med en vokalstam har en vokal i slutet av ordet i nominativ, och behåller vokalen i alla former. Stamvokalen kan dock ändras i vissa böjningsformer:

Svenskastamvokalensingularsg. gen.sg. part.pluralpl. gen.pl. part.Kommentarfisk -akalakalankalaakalatkalojenkalojaa + i blir oj efter a, e och i.vinkel -akulmakulmankulmaakulmatkulmienkulmiaa + i blir i efter o och usommar -äkesäkesänkesääkesätkesienkesiää + i blir inamn -eniminimennimeänimetnimiennimiäe blir i i slutet av ord; e + i blir ihall -ihallihallinhalliahallithallienhallejai + i blir ejljus -ovalovalonvaloavalotvalojenvalojaEn stam med en labial vokal -o, -u, -y, -ö oföränderlig; i blir j mellan vokalernalle/gosse björn -enallenallennalleanalletnallejennallejaOföränderligt -e kan man finna i många nya ord; i blir j mellan vokalerland, jord -aamaamaanmaatamaatmaidenmaitaEn lång vokal blir kort före plurals iväg -ietietientietätietteidenteitäDe historiskt långa vokalerna ee, oo, öö har blivit diftongerade, men den ursprungliga vokalen finns bevarad i kortformer.

Förändringen av fornfinskans slutliga e till i betyder att stamvokalen av ett ord som slutar på i inte kan bestämmas från endast nominativ; en av böjningsformerna måste konsulteras. Men de flesta gamla ärvda orden som slutar på i är på nedgång som e-stammarna (eller konsonant, se nedan), medan nyare lånord, där i oftast läggs till för fonetiska skäl (som i halli (hall och ruuti (krut)), som hela tiden håller på att minska.

Konsonantstammar -s substantiv Vokalisering eller lenition finns som tillägg till någon konsonantgradation, t.ex. kuningas (nominativ) ~ kuninkaan (genitiv) ~ kuninkaaseen (illativ) eller mies (nominativ) ~ miehen (genitiv) ~ mieheen (illativ).

-nen substantiv Detta är en mycket vanlig klass av vanliga substantiv (t.ex. nainen "kvinna"), många egennamn och många vanliga adjektiv. Genom att lägga till -nen till många substantiv skapas enkelt ett adjektiv (muovi "plast" - muovinen "gjord av plast/plastig", jämför sv. -ig, rand - randig). Det kan också fungera som diminutiv.

Formulären fungerar som om det slutade på -s, förutom i nominativ, där det slutar på -nen. Det är så enkelt som att man tar bort -nen och lägger till -e varefter böjningsändelsen läggs till:

Finska Svenska muovisessa pussissa i plastpåsen kaksi muovista lelua två plastleksaker muoviseen pussiin in i plastpåsen

Här är en liten lista med ord som används som diminutiv:

Finska Huvudord Svenska kätönen käsi en liten hand lintunen lintu en liten fågel veikkonen veikko en gosse kirjanen kirja häfte/bok kukkanen kukka en liten blomma lapsonen lapsi ett litet barn

Diminutivformen existerar mestadels i efternamn som är gamla ord vars innebörd oftast har förvrängts:

Finska Huvudord Svenska Rautiainen rautio smed (av en smeds familj) Korhonen korho döv (av en dövs familj) Leinonen leino sorgsen; kan också anses vara en förkortning av Leonard Virtanen virta en familj "med ström" Jokinen joki en familj "med flod" Järvinen järvi en familj "med sjö" Nieminen niemi en familj från en halvö Mikkonen Ett gårdsnamn som antagligen är från ägaren med namnet "Mikko" Martikainen antagligen från "Martikka" som är ett efternamn från Södra Karelen, besläktat med ryska namnet "Мapтикa" (Martika) Lyytikäinen från "Lyytikkä" som har ursprung i det germanska manliga namnet "Lydecke"

-e substantiv De äldre -h och -k stammarna har förändrats ganska drastiskt. Dessa konsonanter "överlever" inte i någon paradigm och dessa substantiv slutar på ett oföränderligt -e. Men den tidigare existensen av en konsonant kan i stort sett fortfarande existera i ordböcker i och med att det representerar en svag gradering och varje ord har två stammar; en svag stam "konsonantstam" där slutkonsonanten har assimilerats (används för partitiv singular), och en stark stam "vokalstam" som de flesta suffix tillämpas. Vokalstammen har ett extra -e: perhe "familj" - perhee, perheessä, perheellä osv. som representerar den historiska förlusten av en mittenkonsonant som ibland kan bli hittat i dialekter med ett -h- (t.ex. "rost": ruoste - ruostehena).

I dagens finska beter sig alla som ord som slutar på e som gamla h-stammar. I vissa dialekter har denna h-stam skiftats till s-stammen istället, till exempel österbottnisk finska har venes utvecklats ur veneh som heter veneen (båt) på riksfinska. Illativet ändrar också sin form på konsonantstammen där ändelsen -hen är ändrad till -seen, såsom -hen är genitiv.

Den svaga stammen som finns i "ordböcker" resulterar från en annan historisk förändring där en slutkonsonant har försvunnit. Detta är en viktig böjning eftersom partitivets suffix läggs till direkt på denna stam där konsonanten har assimilerats till ett -t- istället för att försvinna. Andra böjningsändelser har tillägget till den starka stammen/vokalstammen.