Charlerois snabbspårväg (Métro léger de Charleroi, MLC) är ett spårvägssystem i Belgien. Systemet består främst av sträckor på särskild banvall, antingen i markplanet, på viadukt eller i tunnel, men några gatuspårssträckor finns också. Spårvagnarna går i högertrafik, utom längs linjen till Soleilmont. Spårvägen, som totalt är 35 km lång, trafikeras av det vallonska lokaltrafikbolaget TEC med fyra linjer. Den är internationellt känd för att flera delar byggdes helt, delvis eller färdigt utan att öppnas för kommersiell trafik.
Historia
Den spårbundna lokaltrafiken i Charleroi inleddes 1881 med en kortlivad kilometerlång hästspårväg mellan Gare du Sud och Rue de l'Ecluse. Samma år byggde SCVB (Société des chemins de fer vicinaux belges) en normalspårig häst- och ångdriven spårväg mellan Rue de l'Ecluse och Gilly. 1887 startade ett annat bolag, SNCV (Société nationale des chemins de fer vicinaux) ett nät av meterspåriga ångspårvägar. Båda bolagens nät hade delvis karaktär av interurbanspårväg. De byggde under de kommande åren många nya linjer.
1903 övertogs SCVB:s linjer av RELSE (Railways économiques de Liège-Seraing et extensions), som elektrifierade systemet och konverterade det till meterspår. RELSE:s trafik i Charleroi övertogs 1904 av dotterbolaget TEPCE (Tramways électriques du pays de Charleroi et extensions), som fram till 1923 även förvaltade SNCV:s linjer. Näten fortsatte att växa, med avbrott för första världskriget, och nådde sin största utsträckning strax före andra världskriget, då konkurrensen från bussar började bli kännbar. TEPCE-nätet var som längst 67 km. 1962 tog TEPCE:s koncession slut, och nätet övertogs av STIC (Société des transports intercommunaux de Charleroi). Vid samma tidpunkt började många av linjerna att ersättas av bussar. 1974 lades den sista STIC-linjen ned.
Snabbspårväg
På 1960-talet väcktes idén om en snabbspårväg med hög andel spår på särskild banvall, efter att en utredning visat att resenärerna var missnöjda med försenade spårvagnar, låg hastighet, dålig komfort och brist på bytesmöjligheter. Det första steget skulle vara en 4,3 km lång tunnelring runt Charlerois centrum. Från denna ring skulle åtta banor gå ut till de olika delarna av stor-Charleroi, med 650 000 invånare. Stationsavståndet skulle vara 700–1200 m, och vagnarna skulle hålla en medelhastighet på 30 km/h.
1976 öppnades den första delen av snabbspårvägen, på sträckan Gare du Sud–Gare de l'Ouest. Till en början trafikerades den tillsammans med SNCV:s gatuspår, som i vissa fall fortfarande trafikerades fram till början av 1990-talet innan de konverterades till snabbspårväg eller lades ned. Snabbspårvägsnätet byggdes ut fram till 1996, men bara längs ringen och två av de radiella banorna.
Övergivna spårvägssträckor mini|Ofullbordade Sart-Culpart station 2005. Linjen till Châtelineau byggdes delvis från 1970-talet till 1985, men togs inte i drift eftersom kostnaden för drift bedömdes som för hög. Ekonomin och passagerarunderlaget hade försämrats. Fram till stationen Centenaire, via stationerna Neuville, Chet och Pensée, blev banan så pass färdigställd att den användes för förarutbildning 1991, men fick sedan förfalla. En sträcka till två ytterligare stationer byggdes delvis men saknade spår och signaler. Längs linjen till Soleilmont lämnades linjen bortom Gilly med stationerna Marabout och Sart-Culpart länge halvfärdig.
Utbyggnad 2008–2013 2008 inleddes arbeten med att utvidga nätet, men i mindre skala än ursprungligen planerat.
Ringen runt centrum fullbordades delvis som gatuspår, delvis på särskild banvall. Mellan Parc och Sud byggdes en ny hållplats. En ny bro byggdes över floden Sambre. Enligt de ursprungliga planerna skulle banan gå i tunnel och på viadukt.
Den gamla spårvägen norrut längs Brysselvägen från Piges till Gosselies togs åter i drift. Den lades ned 1988, men spåren fanns kvar eftersom Jumet-depån ligger längs linjen. Banan rustades upp med egna körfält eller särskild banvall så långt som möjligt.
Den delvis färdigställda linjen från Gilly till Soleilmont byggdes klart, med tre stationer. Linjen till Châtelineau togs inte i drift i detta skede.
Utbyggnad under 2020-talet Pengar för en ny linje till Les Viviers anslogs 2021. Den byggs bland annat genom att renovera och färdigställa de befintliga delarna av Châtelineaulinjen, och planeras att vara färdig 2027.
Referenser
Externa länkar
Le TEC (officiell webbplats) Sporvognsrejser: Transport En Commun en Wallonie (TEC)
Kategori:Spårvägar efter ort Kategori:Spårvägar i Belgien Kategori:Charleroi Kategori:Byggnader och anläggningar i Vallonien