Jona eller Jonah, även Jonas (hebreiska: יוֹנָה, Yônâh eller Yonáh (som betyder "duva"), Amittajs son, var en judisk profet från Gat Hefer i Israels norra kungarike på 700-talet f.Kr. enligt den hebreiska Bibeln. Han är den centrala figuren i Jonas bok, en av de tolv mindre profeterna i GT.Jämför 2 Kung 14:25 med Jon 1:1 - "Jona" beskrivs i båda texterna som "Amittajs son". Boken ingår i den så kallade Tolvprofetboken, som ligger sist i GT i protestantisk kanon. Boken beskriver hans ovilja att döma Gud över staden Nineve (nära dagens Mosul) i det nyassyriska riket. Efter att han slukats av ett stort havsdjur (hebreiska: דג גדול, romaniserat: dāḡ gāḏol, bokstavligen 'stor fisk') och sedan släppts fri, återvänder han till det gudomliga uppdraget.
Jona var en av profeterna i judendomens Neviim ("profeterna") och kristendomens Gamla Testamente. Han nämns först i Andra Kungaboken 14:25 som samtida med kung Jerobeam II, kung i Israel under första hälften av 700-talet f.Kr.
Inom judendomen representerar berättelsen om Jona läran om omvändelse inom judendomen, förmågan att omvända sig till Gud för förlåtelse. I Nya testamentet kallar Jesus sig själv "större än Jona" och lovar fariséerna "Jonas tecken" när han syftar på sin uppståndelse. Tidiga kristna tolkare såg Jona som en typologi av Jesus. Jona betraktas i islam som en profet och berättelsen om Jona förekommer i en sura i Koranen uppkallad efter honom, Yunus.
Många moderna bibelforskare föreslår att Jonas bok är fiktiv, och åtminstone delvis satirisk. De flesta forskare anser att Jonas bok skrevs långt efter de händelser den beskriver på grund av dess användning av ord och motiv som är exklusiva för arameiska källor efter exilen. Wolff, Hans Walter. 1986. Obadiah and Jonah: A Commentary. Translated by Margaret Kohl. Minneapolis, MN: Augsburg. Karaktären Jona, son till Amittaj, kan ha baserats på den historiske profeten med samma namn som profeterade under kung Amasja av Juda rike, vilket nämns i Andra Kungaboken.Andra Kungaboken 14:25
Även om varelsen som svalde Jona ofta avbildas i konst och kultur som en val, använder den hebreiska texten uttrycket "stor fisk". Under 1600-talet och början av 1700-talet spekulerade naturforskare i vilken art fisken som slukade Jonas var, och de tolkade berättelsen som en berättelse om en historisk händelse. Vissa moderna folkloreforskare noterar däremot likheter mellan Jona och andra legendariska religiösa gestalter, som den indiske yogin Matsyendranatha "Fiskarnas herre", den sumeriske kungen Gilgamesh och den grekiske hjälten Jason.
Jonas bok
Jona är huvudpersonen i Jonas bok, där Gud befaller honom att gå till staden Nineve för att profetera mot den "Jag har fått ögonen på ondskan där",Jona 1:2 men Jona försöker istället fly "bort från Herren" genom att gå till Jaffa (ibland translittererat som Joppa eller Joppe). Han sätter segel mot Tarshish.Jona 1:3 En enorm storm uppstår och sjömännen, som inser att det inte är någon vanlig storm, kastar lott och upptäcker att Jona bär skulden.Jona 1:4-7 Jona erkänner detta och säger att om han kastas överbord kommer stormen att upphöra.Jona 1:8-12 Sjömännen vägrar göra detta och fortsätter ro, men alla deras försök misslyckas och de kastar till slut Jona överbord.Jona 1:13-15 Som ett resultat lugnar stormen sig och sjömännen offrar till Gud.Jona 1:15-16
Efter att ha blivit utkastad från skeppet slukas Jona av en stor fisk, i vars buk han stannar i tre dagar och tre nätter.Jona 1:17 Medan han är i den stora fisken ber Jona till Gud i sin nöd och förbinder sig att tacka och betala det han har lovat.Jona 2:1-9 Gud befaller fisken att kräkas ut Jona.Jona 2:10
Gud befaller återigen Jona att resa till Nineve och profetera för dess invånare.Jona 3:1-2 Den här gången reser han dit och går in i staden, ropar: "Om fyrtio dagar ska Nineve förstöras."Jona 3:2-4 Efter att Jona har gått igenom Nineve börjar folket tro på hans ord och utropar fasta.Jona 3:5 Nineves kung tar på sig säcktyg och sätter sig i aska, och utfärdar en proklamation som föreskriver fasta, bärande av säcktyg, bön och omvändelse.Jona 3:6-9 Gud ser deras ångerfulla hjärtan och skonar staden vid den tiden.Jona 3:10 Hela staden är ödmjukad och förstörd, med folket (och till och med boskapen)Jona 3:8 klädda i säcktyg och aska.Jona 3:9
Missnöjd med detta hänvisar Jona till sin tidigare flykt till Tarshish samtidigt som han hävdar att eftersom Gud är barmhärtig var det oundvikligt att Gud skulle vända sig bort från de hotande olyckorna.Jona 4:1-4 Han lämnar staden och bygger ett skydd, väntar på att se om staden kommer att förstöras eller inte.Jona 4:5 Gud får en växt (på hebreiska en kikayon) att växa över Jonas skydd för att ge honom skugga från solen.Jona 4:6 Senare får Gud en mask att bita växtens rot och den vissnar.Jona 4:7 Jona, exponerad för solens fulla kraft, blir svimfärdig och ber Gud att döda honom.Jona 4:8
Då frågade Gud honom: "Har du skäl att vara vred för kurbitsens skull?" Jona svarade: "Jag har alla skäl i världen att vara vred." Herren sade: "Du bekymrar dig för ett träd som du inte har lagt ner något arbete på och som du inte själv fått att växa, som kom på en natt och försvann på en natt." Skulle då inte jag bekymra mig om Nineve, den stora staden, där det bor över 120 000 människor, som inte kan skilja på höger och vänster - och dessutom många djur." - Jona 4:9-11
Religiös betydelse
Inom judendomen Jonas bok (hebreiska: יונה, Yonah) är en av de tolv mindre profeterna som ingår i den hebreiska bibeln. Enligt en tradition var Jona pojken som återuppväcktes av profeten Elia i Första Kungaboken.Första Kungaboken 17 En annan tradition hävdar att han var son till kvinnan från Shunem som återuppväcktes av Elisha i Andra KungabokenAndra Kungaboken 4:8 och att han kallas "Amittajs son" ('Sanningen') på grund av hans mors erkännande av Elias identitet som profet i Första Kungaboken.Första Kungaboken 17:24 Jonas bok läses varje år, på sin ursprungliga hebreiska och i sin helhet, på Yom Kippur – försoningsdagen – som Haftarah vid eftermiddagens mincha-bön. Enligt rabbi Eliezer skapades fisken som svalde Jona under den ursprungliga eran och insidan av dess mun var som en synagoga; fiskens ögon var som fönster och en pärla i dess mun gav ytterligare belysning.
Enligt Midrash, medan Jona var inne i fisken, berättade fisken för honom att dess liv nästan var över eftersom Leviatan snart skulle äta dem båda. Jona lovade fisken att han skulle rädda den. Följande Jonas instruktioner simmade fisken upp bredvid Leviatan och Jona hotade att hålla fast Leviatan i tungan och låta de andra fiskarna äta den. Leviatan hörde Jonas hot, såg att han var omskuren och insåg att han var skyddad av Herren, så den flydde i skräck och lämnade Jona och fisken vid liv.
Den medeltida judiske lärde och rabbinen Abraham ibn Ezra (1092–1167) argumenterade mot varje bokstavlig tolkning av Jonas bok, och hävdade att "alla profeters erfarenheter utom Mose var visioner, inte verkligheter." Den senare forskaren Isaac Abravanel (1437–1509) hävdade dock att Jona lätt kunde ha överlevt i fiskens buk i tre dagar, eftersom "foster lever trots allt nio månader utan tillgång till frisk luft".
Teshuva – förmågan att omvända sig och bli förlåten av Gud – är en framträdande idé inom judisk tankevärld. Detta koncept utvecklas i Jonas bok: Jona, sanningens son (namnet på hans far Amittaj på hebreiska betyder 'sanning'), vägrar be folket i Nineve att omvända sig. Han söker endast sanningen, inte förlåtelse. När han tvingas gå hörs hans rop högt och tydligt, och folket i Nineve ångrar sig extatiskt, "fasta, inklusive fåren", och den judiska texten är kritisk mot detta.. Jonas bok belyser också det ibland instabila förhållandet mellan två religiösa behov: tröst och sanning.Bashevkin, Dovid. "Jonah and the Varieties of Religious Motivation." Lehrhaus. 9 October 2016. 11 October 2016.
Den judiske rabbinen och upptäcktsresanden från 1100-talet, Petachia av Regensburg, besökte Jonas grav under sitt besök i det Heliga landet och skrev: "Det finns ett vackert palats byggt ovanpå det. I närheten finns en trädgård där alla slags frukter finns. Trädgårdens förvaltare är en icke-judisk. Ändå, när hedningar kommer dit ger han dem ingen frukt, men när judar kommer ger han dem ett vänligt mottagande och säger: Jona, son till Amittaj, var jude, därför är det er rätt att ta del av det som är hans, och sedan ger han till judarna att äta det." Petachiah gav inga detaljer om gravens exakta plats.Travels of Rabbi Petachia of Ratisbon, p. 59
Inom kristendomen
I Tobits bok Jona nämns två gånger i det fjortonde kapitlet i Vaticanus-versionen av deuterokanoniska Tobits bok, där Tobits son Tobias jublar över nyheten om Nineves förstörelse av Nebukadnessar II och Ahasverus i sin uppenbara uppfyllelse av Jonas profetia mot den assyriska huvudstaden. Codex Sinaiticus-versionen av boken, som är längre och ligger närmare Dödahavsrullarna, hänvisar till Nahum istället för Jona, liksom till Cyaxares istället för Nebukadnessar och Ahasverus. Denna mer tillförlitliga version av berättelsen är grunden för de flesta moderna översättningar.
I Nya testamentet I Nya testamentet nämns Jona i MatteusevangelietMatteus 12:38–41, 16:4 och Lukasevangeliet.Lukas 11:29–32 I Matteus nämner Jesus Jona när han blir ombedd om ett tecken av några av de skriftlärada och fariséerna. Jesus säger att tecknet ska vara Jona-tecknet: Jonas återställning efter tre dagar och tre nätter inne i den stora fisken förebådar hans egen uppståndelse.
Han svarade: "Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens bik i tre dagar och tre nätter skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona" — Matteusevangeliet, 12:39–41 (Bibel 2000)
I Lukasevangeliet nämner Jesus Jona i en eskatologisk profetia, efter att en kvinna i folkmassan plötsligt utropar: "Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat" (Lukas 11:27 - Bibel 2000):
När ännu mer folk strömmade till sade han till dem: "Detta släkte är ett ont släkte. Det vill ha ett tecken, men det skall inte få något annat än Jona-tecknet. Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve skall Människosonen bli det för detta släkte. Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och bli deras dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet men här finns något som är förmer än Salomo. Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. — Lukasevangeliet, 11:29–32 (Bibel 2000)
Jona betraktas som ett helgon av flera kristna riktningar. Hans festdag i den romersk-katolska kyrkan är den 21 september, enligt Martyrologium Romanum. I den östortodoxa liturgiska kalendern är Jonas festdag den 22 september (för de kyrkor som följer den traditionella julianska kalendern; 22 september infaller för närvarande i oktober enligt den moderna gregorianska kalendern). I den armeniska apostoliska kyrkan hålls rörliga högtider till minne av Jona som ensam profet och som en av de tolv mindre profeterna. Jonas mission till nineviterna hedras genom "Fastan i Nineve# i syriska och orientaliska ortodoxa kyrkor. Jona hedras som profet i Helgonkalendern för Missourisynoden i den lutherska kyrkan den 22 september.