De sju dygderna, eller de sju heliga dygderna, är de positiva spegelegenskaperna till de sju dödssynderna inom katolicismen. De spelade under medeltiden stor roll för etiska diskussioner och betraktelser.
De sju dygderna går tillbaka på en vida läst och uppskattad dikt av 400-talspoeten Aurelius Clemens Prudentius, "Psychomachia". Dikten beskriver kampen mellan gott och ont.
Dygderna Den vanligaste listan med dygderna lyder (på svenska och latin):
Ödmjukhet – humilitas (motsats till högmod) Generositet – liberalitas (motsats till girighet) Kyskhet – castitas (motsats till lusta) Medmänsklighet – humanitas (motsats till avund) Måttfullhet – temperantia (motsats till frosseri) Tålamod – patientia (motsats till vrede) Flit – industria (motsats till lättja)
Gudomliga dygder och kardinaldygder Katolska kyrkan skiljer mellan de gudomliga dygderna och kardinaldygder. De förstnämnda är enligt Thomas av Aquino (tagna ur Paulus Första Korinthierbrevet):
Tro – fides Hopp – spes Kärlek – caritas
Kardinaldygderna är enligt Aristoteles:
Klokhet – prudentia (den främsta dygden) Rättrådighet – justitia Måttfullhet – temperantia Tapperhet – fortitudo
Se även Dygd De sju dödssynderna Kristen etik Andens frukter
Referenser
Kategori:Kristen etik Kategori:Etiska frågor Kategori:Sjutal