Lev Nikolajevitj Tolstoj (; ), även ibland skrivet Leo Tolstoj, född 9 september 1828 nära Tula i guvernementet Tula i kejsardömet Ryssland, död 20 november 1910 i Astapovo i guvernementet Rjazan i kejsardömet Ryssland, var en rysk författare och anarkoprimitivist.
Han skrev främst romaner och noveller, men senare i livet skrev han även pjäser och essäer. Hans mest kända verk är Anna Karenina och Krig och fred, varav den senare tog honom sex år att skriva.
Tolstoj är även känd för sin komplicerade och paradoxala persona och sina avvikande moralistiska och asketiska åsikter, som han utvecklade efter en moralisk kris och andligt uppvaknande på 1870-talet, då han även blev uppmärksammad som moralfilosof och social reformatör.
Han betraktas även som en av portalfigurerna inom anarkismen. Han inspirerades bland annat av Henry David Thoreau. Tolstojs bokstavliga tolkning av Bergspredikan fick honom senare att bli kristen anarkist och anarkopacifist. Hans tankar om icke-våld, som beskrevs i verk som Guds rike finns inom dig, påverkade personer som Mahatma GandhiMartin E. Hellman, Resist Not Evil in World Without Violence (Arun Gandhi ed.), M.K. Gandhi Institute, 1994, läst 19 mars 2012 och Martin Luther King, Jr.
Lev Tolstoj var en hängiven vegetarian.International Vegetarian Union (IVU) - Leo Tolstoj
Biografi Uppväxt
Lev Tolstoj föddes på familjens gods Jasnaja Poljana i guvernementet Tula, 17 mil söder om Moskva. Familjen Tolstoj var välkänd och tillhörde den gamla ryska adeln. Han var det fjärde av fem barn till greve Nikolaj Iljitj Tolstoj (1794–1837), en veteran från fosterländska kriget 1812, och hans maka grevinnan Marija Tolstaja, född Volkonskaja (1790–1830). Hans mor dog när han bara var ett och ett halvt år gammal. Då han var nio år gammal flyttade familjen till Moskva där både hans far och hans farmor gick bort i rask följd. Han och syskonen uppfostrades av släktingar. Vid 16 års ålder, 1844, började Tolstoj studera juridik och orientaliska språk på Kazanuniversitetet, men han avbröt 1847 studierna och återvände till familjegodset. Därefter tillbringade han mycket tid i Moskva och Sankt Petersburg. Omkring 1851 hade Tolstoj dragit på sig stora spelskulder och åkte till Kaukasus med sin bror där han anslöt sig till den kejserliga ryska armén. Det var vid denna tid som han började skriva.
Tolstojs förvandling från utsvävande och privilegierad societetsförfattare till den andlige icke-våldsanarkist han blev i senare delen av sitt liv berodde dels på hans arméerfarenheter, dels på två resor runt om i Europa 1857 och 1860–1861. Andra som gick samma väg var Aleksandr Herzen, Michail Bakunin och Peter Kropotkin. Under ett besök i Paris 1857 bevittnade Tolstoj en offentlig avrättning, en traumatisk upplevelse som skulle komma att påverka honom genom hela livet. I ett brev till vännen Vasilij Botkin skrev han: "Sanningen är den att Staten är en konspiration, skapad inte bara för att utnyttja, utan först och främst korrumpera sina medborgare ... Hädanefter ska jag aldrig tjäna något styre någonstans."A. N. Wilson, Tolstoy (1988), p. 146 "The truth is that the State is a conspiracy designed not only to exploit, but above all to corrupt its citizens ... Henceforth, I shall never serve any government anywhere."
Resan till Europa under åren 1860–1861 formade både Tolstojs politiska och litterära förvandling, då han mötte Victor Hugo, vars litterära förmåga Tolstoj prisade efter att ha läst Hugos då nyskrivna roman Samhällets olycksbarn. Man kan i Tolstojs Krig och fred se att krigsscenerna influerats av Samhällets olycksbarn. Tolstojs politiska åskådning påverkades av att han i mars 1861 träffade den franske anarkisten Pierre-Joseph Proudhon, som då levde i exil i Bryssel under antaget namn. Tolstoj läste Proudhons La Guerre et la Paix (som betyder "Krig och fred" på franska) och de diskuterade utbildning. Tolstoj upplevde att Proudhon var den enda samtida person som förstod utbildningens och tryckpressens betydelse.
Tolstoj blev så inspirerad av detta att han vid återkomsten till Jasnaja Poljana grundade 13 skolor för de livegnas barn, baserade på de principer som Tolstoj beskrev i en essä som han skrev om godsets skolor 1862. Tolstojs utbildningsexperiment blev dock kortlivat.
Familj och privatliv
Den 23 september gifte sig den då 34-årige Tolstoj med den 18-åriga Sofia Andrejevna Behrs, som var dotter till en hovläkare.Susan Jacoby, "The Wife of the Genius" (April 19, 1981) The New York Times De fick 13 barn, varav fem dog som barn.Feuer,Kathryn B. Tolstoy and the Genesis of War and Peace, Cornell University Press, 1996, På bröllopsnatten gav han henne sina dagböcker där det fanns detaljer om hans tidigare omfattande sexliv och där stod även att en av de livegna på hans gods hade fött honom en son. Trots detta tycktes deras äktenskap vara lyckligt och Tolstoj skrev Krig och fred och Anna Karenina med Sofia som sekreterare, korrekturläsare och ekonomiansvarig. Den sista delen av deras liv tillsammans har beskrivits av A.N. Wilson som en av de olyckligaste i litteraturhistorien. Tolstojs relation med sin fru försämrades i och med att hans åsikter blev alltmer radikala. Det gjorde att han ville ta avstånd från sin ärvda och intjänade förmögenhet och avstå upphovsrätten till sina tidigare verk.
Tolstojs ättlingar har sedan den ryska revolutionen levt i Sverige, Tyskland, Storbritannien, Frankrike och USA. Sonen, greve Lev Tolstoj (1869–1945), inflyttade till Sverige och var gift med Dorothea (Dora) Westerlund, dotter till Ernst Westerlund i Enköping. De har ättlingar med efternamn Tolstoy, Paus, Ceder och andra namn, bland andra sångerskan Viktoria Tolstoy. Hans ättlingar i Pausfamiljen äger godset Herresta.Nikolai Puzin, The Lev Tolstoy House-Museum In Yasnaya Polyana, 1998, med en översikt över Leo Tolstojs ättlingar
Karriär Som ung officer deltog Tolstoj i Krimkriget 1853–1856. Hans dagboksanteckningar från striderna fick bilda underlag för en novellföljetong i tre delar med titeln Från Sevastopols belägring. Novellerna förhärligar inte kriget utan skildrar soldaternas vardag, rädslor och hårda förhållanden och visar att det inte alltid är fosterlandskärlek som ligger bakom de tappra insatserna. Novellerna bildade grunden för författarens snabba berömmelse i hemlandet.
Tolstojs mest omfattande verk Krig och fred skildrar Ryssland under Napoleonkrigen. Den historiska romanen följer en mängd människors och släkters öden och ger också en bild av Rysslands bönder. Det hårda livet vid fronten kontrasteras av sällskapslivet i Sankt Petersburg.
I Anna Karenina skildras mörkt kärleksaffären i överklassmiljö mellan den gifta Anna Karenina och officeren greve Vronskij. Som kontrast skildras också kärleken mellan paret Kitty och Levin, som lyckligt bosätter sig på landet och arbetar och lever i kontakt med naturen.
Trots att Tolstoj var adlig hyste han en stark medkänsla med bönderna hemma på godset Jasnaja Poljana. Han försökte på många sätt förbättra böndernas ställning, bland annat genom att starta en skola för böndernas barn. Han deltog också själv i det krävande arbetet på fälten och gick klädd som en enkel bonde.
År 1891 drabbades centrala Ryssland av hungersnöd. Tolstoj reser då till Rjazan och startar ett nätverk av soppkök på landsbygden genom att samla in stora belopp till de svältande. Prästerskapet säger dock att de svältande inte skall ta emot hjälp eftersom Tolstoj är Antikrist.
Omvändelsen
Efter en livskris när han var i 50-årsåldern kom Tolstoj att påverkas av bergspredikans budskap om egendomslöshet och kärlek. Han kom att tappa intresset för sin familj, och vid slutet av 1880-talet övergick han också från att skriva skönlitterärt till att publicera inlägg i moraliska och sociala frågor. Han tog avstånd från det normala samtida livet, vilket också tog sig uttryck i att han medvetet motarbetade att få Nobelpriset i litteratur och Nobels fredspris, för vilka han båda var nominerade för. Han uttryckte tacksamhet över att han inte tilldelades något av prisen.
Hans idéer fick följare i flera länder och har benämnts Bergspredikoväckelsen.
Dödsfallet
I november 1910 gav sig Tolstoj av från familjen på Jasnaja Poljana, då han och hustrun kom i konflikt om det testamente Tolstoj avsåg att upprätta angående sina upphovsrättigheter till sina böcker. Tolstoj ville att upphovsrätten till alla hans verk skulle upphöra och därefter tillfalla hela mänskligheten, inte familjen. Endast en dotter, Alexandra, inte hans övriga söner eller döttrar, skulle få rätten till hans litterära verk när hon fyllde 35 år, för att säkerställa att de därigenom skulle bli fritt tillgängliga för alla. Genom detta skulle hustrun bli arvlös. Så blev också fallet efter hans död. Hustrun bestred testamentet i domstol utan framgång. Han blev dock sjuk under tågresan söderut och sällskapet tvingades stanna på järnvägsstationen i Astapovo, där Tolstoj senare avled i lunginflammationLeo Tolstoy. EJ Simmons – 1946 – Little, Brown and Company den 7 november, 82 år gammal. Då Tolstoj var utesluten ur kyrkan genom Den Heliga Synoden satte den stopp för en kyrklig begravning. Tolstoj blir därför begravd utan kyrkliga ceremonier eller ens ett kors under en jordhög utan gravsten. Redan den 24 februari 1901 hade den rysk-ortodoxa kyrkans officiella tidning publicerat ett edikt som bannlyste författaren Lev Tolstoj, varvid han var att betrakta som persona non grata. Inrikesministeriet förbjöd all vidare debatt om heliga synodens edikt. Orten Astapovo bytte senare namn till Lev Tolstoj.
Dödsfallet utlöste en våg av studentdemonstrationer i både St:Petersburg och Moskva under parollen ”Ner med dödsstraffet”. Utbildningsministern förbjöd alla studentsammankomster och upphävde universitetens självstyre. Moskvauniversitetets rektor avgick därefter tillsammans med dussintals andra professorer. Studentoroligheterna tilltog och tusentals studenter blir relegerade. Till och med industriägare i Moskva gick i början av 1911 ut med det sk ”Brev 66”, industrins första protestaktion utanför deras eget direktorat. De uttryckte därvid sitt stöd för de professorer som blivit avskedade efter studentkravallerna till minne av Tolstoj.
Tusentals kantade gatorna vid hans begravningsprocession, trots att polisen försökt begränsa möjligheterna att ta sig dit. En del av folket som kantade gatorna kände dock inte till något mer om Tolstoj än att han var någon "adelsman som avlidit".Tolstaya, S.A. The Diaries of Sophia Tolstoy, Book Sales, 1987; Chertkov, V. "The Last Days of Leo Tolstoy," http://www.linguadex.com/tolstoy/index.html translated by Benjamin Scher
Författarskap Tolstoj är en av giganterna i den ryska litteraturen. Bland hans främsta verk finns romaner som Krig och fred (1865–1869) och Anna Karenina (1875–1877) och kortromaner som Hadji-Murat (postumt 1912) och Ivan Iljitjs död (1886). Hans samtida hyllade honom. Fjodor Dostojevskij ansåg att han var den främste bland de då levande författarna. Gustave Flaubert utbrast när han läst en översatt version av Krig och fred: "Vilken konstnär och vilken psykolog!" Anton Tjechov, som ofta besökte Tolstoj på hans gods på landet, skrev: "När litteraturen besätter en Tolstoj är det lätt och behagligt att vara författare; även när du vet med dig att du själv inte åstadkommit något och fortsätter att inte åstadkomma något, så är det inte så hemskt som det annars kan vara eftersom Tolstoj åstadkommer åt alla. Vad han gör tjänar till att rättfärdiga allt hopp och all strävan inom litteraturen."