Deng Xiaoping, ursprungligen Deng Xiansheng, född 22 augusti 1904 i Guang'an, Sichuan, död 19 februari 1997 i Peking, var en ledande politiker i Kinas kommunistiska parti. Han var Kinas högste ledare från 1978 (två år efter Mao Zedongs död) till sin egen död 1997. Deng tillhörde hakkaminoritetenMary S. Erbaugh, "The Secret History of the Hakkas: The Chinese Revolution as a Hakka Enterprise," The China Quarterly, no. 132 (1992): 937-68. och kom ursprungligen från Sichuanprovinsen i sydvästra Kina. Han bedrev under det tidiga 1920-talet universitetsstudier i Paris, Frankrike.
Han betraktas som det post-maoistiska, reformvänliga, och mot omvärlden mer öppna, Kinas arkitekt. Hans politiska idéer, kallade Deng Xiaoping-teori (förenklad kinesiska: 邓小平理论), är idag inskrivna i den kinesiska grundlagen tillsammans med marxism-leninism, Mao Zedong-tänkande och De tre representationerna.
Barndomsår Deng föddes som äldste son i syskonskara på fyra barn i en relativt välmående bondefamilj från hakka-minoriteten i den lilla byn Paifang i Guang'an härad, Sichuan-provinsen. Byn hade fått sitt namn av en portarkad (paifang) som rests till minne av en framstående anfader till Deng som återvänt till byn 1774. Flera av Dengs förfäder hade fått examina i det kejserliga examensväsendet och därför blivit utnämnda till ämbetsmän i statsförvaltningen. Dengs far Wenming tog dock aldrig någon examen och fick kämpa mot hårdnande ekonomiska villkor under det sena 1800-talet. Eftersom det kejserliga examensväsendet hade avskaffats under Qingdynastins reformprogram 1905 var det uteslutet att ge Deng en traditionell utbildning och hans föräldrar sände honom i stället till den enda skolan i Guang'an. Deng gjorde bra ifrån sig i studierna och påverkades av de nya radikala stämningarna under Fjärde maj-rörelsen.Vogel (2011), ss.15-17. På inrådan av Dengs lärare ändrade Dengs far hans namn till Deng Xixian (鄧希賢), vilket var det namn Deng kom att använda fram till 1927.Pantsov och Levine, s. 15.
Ungdom miniatyr|vänster|Deng som student i Frankrike, 16 år gammal. 1920 sändes den studiebegåvade Deng till Frankrike tillsammans med tusentals andra kinesiska studenter för att delta i ett program som kombinerade studier med arbete (Mouvement Travail-Études). Han började sina studier i mellanskola i Bayeux, arbetade en kort tid vid en av Schneider Electrics vapenfabriker och fortsatte sedan arbeta vid Hutchinsons gummifabrik i Châlette-sur-Loing. Han försökte få ihop pengar till att studera vid en högskola i Châtillon-sur-Seine, men tvingades återvända till Hutchinson en tid på grund av brist av pengar. De följande fem åren levde han en kringflackande tillvaro mellan olika jobb och olika studentaktiviteter.
Under denna tid umgicks han flitigt med andra radikala kinesiska studenter som Li Weihan, Zhou Enlai och Chen Yi. Deng gick snart med i det nygrundade Kinas kommunistiska ungdomsförbund blev därmed automatiskt medlem i Kinas kommunistiska parti. På uppmaning av Komintern blev han också medlem i det nationalistiska partiet Kuomintang, som var i allians med kommunisterna i mitten på 1920-talet. Deng fick allt mindre tid över till sina studier och lärde sig aldrig behärska det franska språket.Pantsov och Levine, s. 38. I samband med att han inträdde i den kommunistiska rörelsen bröt han med sina föräldrar och han återvände aldrig till sin hembygd.
1926 reste han till Sovjetunionen för att studera vid Sun Yat-sen-universitetet i Moskva, där han studerade marxismen-leninismen och ryska språket, men han lyckades aldrig lära sig ryska heller. Bland hans kurskamrater fanns Chiang Ching-kuo, nationalistledaren Chiang Kai-sheks ende biologiske son.Vogel (2011), ss. 18-24. I Sovjetunionen fick Deng bevittna framgångarna med den marknadsinriktade Nya Ekonomiska Politiken som skapat ett relativt välstånd efter krigskommunismen.
Tidig karriär som kommunistisk aktivist I januari 1927 återvände Deng Xiaoping till Kina och i mars månad anslöt han sig till krigsherren Feng Yuxiangs armé i Shanxi, som var allierad med Kuomintang och deltog i Norra expeditionen för att ena Kina. När alliansen mellan kommunisterna och Kuomintang bröt samman senare samma år, tog Feng Yuxang parti för Kuomintang och lät Deng Xiaoping fly så han kunde nå kommunistpartiets underjordiska central i Shanghai.Vogel (2011), ss. 25-26. I samband med att Deng Xiaoping gick under jorden ändrade han sitt namn till "Xiaoping," vilket betyder "liten och vanlig". Den 7 augusti 1927 deltog Deng i en extrainsatt konferens med partiets centralkommitté, där han träffade Mao Zedong för första gången.Pantsov och Levine, ss. 51, 436
De följande åren levde Deng hemligt i Shanghai under täckmanteln att vara en rik affärsman. Han extravaganta livsstil bekostades delvis av fadern som gett sonen lån under falska förespeglingar. Våren 1928 gifte sig Deng med Zhang Xiyuan vid en påkostad ceremoni i Shanghai, vilken finansierats av Dengs far.Pantsov och Levine ss. 54-55.
1929 sände partiet Deng till Guangxi-provinsen för att skapa en allians med lokala krigsherrar och bygga upp ett kommunistiskt basområde i Baise och Longzhou, nära gränsen till Yunnan-provinsen. När de dominerade krigsherren Li Zongren återvände till provinsen jagades Dengs styrkor på flykten och Deng fick åter bege sig till Shanghai för att invänta partiets order.Vogel (2011), ss. 26-27. Medan Deng var i Guangxi avled hans hustru och första barn i januari 1930 i sviterna efter en svår förlossning och han fick aldrig tillfälle att närvara vid begravningen.Pantsov och Levine, s. 59.
Karriär i den kinesiska sovjetrepubliken och under Långa marschen miniatyr|vänster|Zunyikonferensens mötessal. Efter Dengs misslyckade uppdrag i Shanxi och Guangxi fick han vänta ett tag på nya uppdrag, men 1931 fick han tillåtelse att ansluta sig till den nyutropade Kinesiska sovjetrepubliken i Jiangxi, där han snabbt anslöt sig till Mao Zedongs radikala falang. Deng blev snart utnämnd till partichef i sovjetens huvudstad Ruijin och steg därför gradvis i partihierarkin. När kommunistpartiet tvingades retirera ut ur Jiangxi i det som kom att bli känt som den långa marschen hade Deng blivit en ledande partimedlem och vid Zunyikonferensen i januari 1935 tog han ställning för Maos fraktion i politbyrån, även om han inte formellt var ledamot i politbyrån. Under den Långa marschen tjänstgjorde Deng som propagandakader och gav ut partitidningen "Den röda stjärnan".Vogel (2011), s. 28-31.
Det kinesisk-japanska kriget och det kinesiska inbördeskriget miniatyr|left|220px|Deng i Nationella revolutionära arméns uniform, 1937. miniatyr|Deng Xiaoping med sin hustru Zhuo Lin och barn, 1945. Strax efter det att kommunisterna etablerat en ny maktbas i Yan'an bröt det andra kinesisk-japanska kriget ut och kommunisterna och Kuomintang inträdde i ett nytt samarbete i motståndet mot Japan. Som en del i alliansen ombildades den kommunistiska Röda armén till den "Åttonde Routearmén" och den "Nya fjärde armén" inom den Nationella revolutionära armén. Mao Zedong utnämnde Deng Xiaoping till politisk kommissarie i den 129:e divisionen i den Åttonde routearmén som löd under general Liu Bocheng, vilket innebar att Deng fick ett stort inflytande över trupperna. Under de år som följde utvecklade Deng och Liu ett nära samarbete. Mitt under kriget lärde Deng känna Zhuo Lin och 1939 gifte de sig i närvaro av Mao, Liu Shaoqi och Li Fuchun.Vogel (2011), ss. 31-32.
Vid slutet av andra världskriget var Deng den högst rankande kommunistiske kadern i Jin-Ji-Lu-Yu-området, en gränsregion som omfattade provinserna Hebei, Shanxi, Shandong och Henan. När det kinesiska inbördeskriget bröt ut 1946 fick Deng och Liu Bocheng i uppdrag att bygga upp en bas i norra Kina och han spelade en avgörande roll i Huaihai-kampanjen som befäste kommunisternas seger.Vogel (2011), ss. 33-36. Ledande roll i den nya folkrepubliken Efter Folkrepubliken Kinas grundande 1949 blev Deng utsedd till partisekreterare över den sydvästra regionen och höll denna position fram till 1952. I denna kapacitet hade han bland annat ansvar för införlivandet av Tibet i den nya staten. 1953 ersatte Deng Bo Yibo som finansminister och genomförde i denna roll den första femårsplanen.Vogel (2011), ss. 36-41.
Dengs ställning som en av Kinas viktigaste politiker befästes på den Åttonde partikongressen 1956, då han valdes in i politbyrån och utsågs till generalsekreterare i kommunistpartiet. I denna kapacitet fick han ansvar för den dagliga skötseln av partiets angelägenheter, medan Mao Zedong frivilligt intog en mer undanskymd roll. Som generalsekreterare hade Deng bland annat övergripande ansvar för antihögerkampanjen 1957 och det Stora språnget 1958-1962. Han fick även Maos förtroende att resa flera gånger till Sovjetunionen för att bedriva polemik mot Sovjetunionens kommunistiska parti. miniatyr|Deng träffar Nicolae Ceaușescu och Leonid Brezjnev under Rumänska kommunistpartiets nionde kongress, juli 1965. När det Stora språnget ledde till svår hungersnöd var det Deng och Liu Shaoqi som fick i uppdrag att återställa den svårt sargade ekonomin under början på 60-talet. För att få i gång livsmedelsproduktionen uppmuntrade Deng det så kallade hushållskontraktssystemet, enligt vilket bondehushåll själva fick förfoga över eventuellt överskott efter det att man uppfyllt de statliga kvotera, något som gav bönder materiella incitamenten att öka produktionen. Denna pragmatiska attityd brukade Deng sammanfatta i talesättet "Det spelar ingen roll om katten är svart eller gul så länge som den fångar möss", en formulering som han använde i flera tal kring 1962.Pantsov och Levine, ss. 217-223.
Mao reste inga offentliga invändningar mot den nya ekonomiska politiken, men misstänkte privat att Deng och Liu försökte återinföra kapitalismen i Kina och att de skulle ta avstånd från honom på samma sätt som Chrusjtjov fördömt Stalin efter dennes död. Därför började Mao planera en ny massrörelse inom den kulturella sektorn för att jaga ut "kapitalistfarare" och "revisionister" ur partiet. I slutet på 1965 inledde Mao således "kulturrevolutionen" med stöd av sin hustru Jiang Qing, sin spökskrivare Chen Boda, försvarsministern Lin Biao, underrättelseofficeren Kang Sheng samt en grupp kulturradikaler kring Zhang Chunqiao och Yao Wenyuan i partiets Shanghai-avdelning.
Kulturrevolutionen När Kulturrevolutionen bröt ut med full styrka sommaren 1966 föll i Deng i onåd på grund av sin nära koppling till Liu Shaoqi och förföljdes av rödgardister som "Kinas andra kapitalistfarare". Deng berövades alla sina poster i stat och parti, men till skillnad från Liu uteslöts han aldrig från kommunistpartiet, detta då Mao Zedong ville hålla Deng i reserv i fall han skulle komma till användning senare. I oktober 1967 slängdes Deng och hans hustru Zhuo Lin ut ur sin bostad i regeringskvarteret Zhongnanhai och försattes i husarrest i Peking, där de hölls isolerade i två år utan möjlighet att se sina barn, som förföljdes på grund av sin far.Pantsov och Levine, s. 257-8
När kinesisk-sovjetiska gränskonflikten 1969 bröt ut i mars fruktade partiledningen en invasion från Sovjetunionen och inledde en evakuering av viktiga personer från Peking. Den 22 oktober 1969 sattes Deng och hustru på en Iljusjin Il-14 utan att veta sin slutdestination och flögs ut till Xinjian härad strax utanför Jiangxis provinshuvudstad Nanchang. När de anlänt till Xinjian tilldelades Deng lättare arbetsuppgifter vid en traktorfabrik. Så småningom fick Deng börja träffa sina barn och barnbarn. Förvissad om att Mao skulle komma på bättre tankar och rehabilitera honom, så skrev Deng regelbundet brev till Mao för att visa sin lojalitet och erbjuda sina tjänster.
Deng Xiaopings återkomst miniatyr|USA:s president Gerald Ford träffar Deng i Peking, 3 december 1975.