Kyrkliga Folkpartiet (kfp) var under 1930-talet ett parti på svenska västkusten som hade sin bas i den schartauanska väckelsen.
Partiet sade sig vara ett ”folkligt fosterländskt parti på kyrklig grund” som önskade ”ett bättre tillvaratagande än hittills av det som utgör vårt folks dyrbaraste arvedel från fäderna, vår lagbundna frihet och vår evangeliskt-lutherska tro”.
Partiet var kungavänligt, stod upp för kyrkans frihet ifrån staten, var emot sekulariseringen av skolväsendet, för Luthers lilla katekes som obligatorisk lärobok i skolan, mot ”osedligt leverne”, samt för äganderätten och arbetets frihet.
Partiledaren Ivar Rhedin, kyrkoherde i Säve pastorat, beskrev partiet som att man förespråka ”verklig högerpolitik”, till skillnad från Högerpartiet, som ansågs vara alltför moderat och avogt inställt till kyrkan och kristendomens roll i samhället.
Bakgrund Partiets bildande ska ses i ljuset av den stora strid om lilla katekesens plats i svensk skola som präglade 1920-talet. Den socialdemokratiska regeringen hade 1919 avskaffat katekesen som lärobok i skolan vilket skapade en motrörelse ledd av prästen LM Engström. Att regeringen Lindman efter valsegern 1928 inte lyckades återinföra katekesen som lärobok skapade stor förbittring bland många schartuaner.
Den direkta anledningen till partiets bildande 1930 var dock regeringen Lindmans beslut att tillsätta uppsaladocenten Gustaf Ljunggren som ny domprost i Göteborg. Detta trots att domkyrkoförsamlingen själva valt att med acklamation kalla prästen Robert Janson till posten. När detta beslut inte accepterades av regeringen förrättades val i församlingen som Janson vann med 2 282 röster mot 649 för Ljunggren. Trots att församlingen två gånger tydligt förordat Janson tillsatte regeringen ändå Ljunggren.
Att emot församlingens vilja tillsätta den av ungkyrkorörelsen präglade Ljunggren framför den schartuanskt influerade Janson väckte kraftiga protester lokalt i Göteborg som mynnade ut i partibildningen.
Partiet pressorgan blev Göteborgs Stifts-Tidning vars redaktör var Ivar Rhedin.
Valet 1932 och dess efterspel Vid andrakammarvalet 1932 ställde partiet upp i fyra lokala valkretsar på västkusten där man ingick i valkartell med högern. Man samlade ca 2,2% av rösterna i Hallands län och Göteborgs stad, ca 3,1% Älvsborgs södra och ca 4,2% i Göteborgs och Bohus län. Totalt samlade partiet 8 911 röster (ca 0,36 % av rösterna i det samlade riksdagsvalet). Inte i någon av valkretsarna vann man dock något mandat.
Efter misslyckandet i valet gick luften ur partiet, som drivits fram som proteströrelse och saknade egentlig organisation. När man inför andrakammarvalet 1936 sökte registrera sig under namnet Kyrkliga valförbundet kunde man endast uppvisa en medlemsförteckning med 577 namn, vilket var lägre än det föreskrivna antalet (1 000 medlemmar).
1936 försvann partiet från offentligheten och verkar snart därefter ha upphört.
Eftermäle Kyrkliga folkpartiets medlemslista finns kvar och visar att partiet främst hade medlemmar i Göteborg och Västsverige. En av dem som återfanns i denna matrikel var skräddaren Allan Kanje från Varberg. Kopplingen mellan partiet och Kanje blev en het potatis i Varberg våren 2005 då kommunstyrelsen beslutade namnge en gång- och cykelstig vid Varbergs fästning efter denne. Socialdemokraterna i Varberg hävdade att Kyrkliga Folkpartiet hade dokumenterade och klara nazistiska uppfattningarSocialdemokraterna i Varberg – något som bestreds av företrädare för den politiska majoriteten. – Det var ett kyrkligt parti och inget annat, hävdade till exempel kristdemokraten Karl-Gunnar Svensson.
Frågan om partiets nazistiska tendenser handlar om gränsdragningen mellan vad som var partiets uppfattning och vad som var Rhedins uppfattning. I partiets program förekommer ingen nazism men i Göteborgs-Stifts Tidning återkom under hela Rhedins redaktörskap pro-tyska åsikter.
Referenser Noter
Övriga källor
Kategori:Politiska partier bildade 1930 Kategori:Nationalistiska partier i Sverige Kategori:Historiska politiska partier i Sverige Kategori:Högerextrema partier Kategori:Högerextremism i Sverige