miniatyr|Roskorset i R.R. et A.C. Golden Dawn, fullständigt namn Hermetic Order of the Golden Dawn (förkortat G.D.), är en sluten ockult orden som ursprungligen bildades i London, England, 1887 eller 1888 av de tre framstående frimurarna Samuel Liddell MacGregor Mathers, William Wynn Westcott och William Robert Woodman. Orden existerade i sin ursprungliga form till några år efter sekelskiftet 1900. Under sin glansperiod på 1890-talet skulle den dra till sig individer från Londons intelligentia och konstkretsar, bland annat så framstående personer som den irländske poeten William Butler Yeats, skådespelerskan Florence Farr, frihetskämpen Maud Gonne samt författarna Arthur Machen, Arthur Edward Waite och Aleister Crowley.
Golden Dawn-traditionen är en syntes av många aspekter av den västerländska mysterietraditionen och innehåller så till synes skilda delar som ceremoniell magi, alkemi, meditation, astrologi, numerologi, henokiansk magi, divination, tarot, astral projektion med mera. Den är en naturlig utveckling av renässansens ockulta naturfilosofier av vilka de största inspirationskällorna var Heinrich Cornelius Agrippa, Paracelsus och John Dee, men också av den lära som lades fram av den franske ockultisten Eliphas Levi vilken var en av förgrundsfigurerna i 1800-talets ockulta renässans. Liksom dessa författare har Golden Dawn-traditionen sin filosofiska grund till huvudsak i hermetismen, Kabbala och i frimureriet. Vidare hämtar den inspiration också ur Zoroasters läror, eleusinska mysterierna, gnosticismen och ur nyplatonikernas läror. Den baserar sig också på den egyptiska mytologin och av naturliga skäl i den judiskt-kristna religionen. Men framför allt, och tack vare sin strävan efter eklekticism eller synkretism, utgör Golden Dawn en förnäm representant för den Rosenkorsiska traditionen.
Ordens adepter är specialister på invokationens (åkallandets), evokationens (frammanandets) och divinationens (oraklets) konster, men varnas för att inte profanera dessa till simpelt mirakelarbete utan lär sig att alltid ha ett högre mål med sin vetenskap och konst, nämligen den att förena sig med sin Gud. Som ett primärt stadium i denna andliga transformation syftar den magiska träningen som erhålls i Orden att kulminera i det som så poetiskt kallas för ”Kunskap och Konversation med den Helige Skyddsängeln” eller med andra ord medvetandegörandet av Det Högre Jaget. Det är denna form av högre magi med religiösa mål, kallat Teurgi, som är det verkliga ämnet för den ockulta träningen och det är detta tänkande som genomsyrar hela Golden Dawn-traditionen.
Som ockult organisation och som magisk strömning syftar Orden till att magiskt manifestera den nya tidseran, populärt kallad för Vattumannens Tidsålder, kännetecknat av tolerans, medmänsklighet, individualism, andlighet och sökandet efter det mystiska i tillvaron. Det var av denna anledning som Orden 1888 tog namnet ”Gyllene Gryningen”, inspirerat av en mening i det första av en serie Rosenkorsiska manifest, Fama Fraternitatis från 1614:
Denna ockulta organisation har med tiden kommit att influera hela den västerländska mysterietraditionen så fundamentalt att den idag är den stora måttstocken eller utgör en standard för den moderna ockulta västvärlden.
Golden Dawns förhistoria Golden Dawns rötter Golden Dawn-traditionen har sina rötter i Rosenkorstraditionen vilket enligt myten grundades i Tyskland av Christian Rosencreuz (eller Fr. C.R.C.) under tidigt 1400-tal. Om Christian Rosenkreutz vet man inte mer än vad som har återberättats i de tre Rosenkorsiska manifest som plötsligt började cirkulera i början av 1600-talet; Fama Fraternitatis (1614), Confessio Fraternitatis (1615) och Christian Rosenkreutz Alkemistiska Bröllop (1616). Den mest troliga förklaringen är att han var en mytisk person och att hans livsöde utgör en allegori i stil med frimurarnas Adoniram. Liksom det kan finnas en historisk grund för byggmästaren av Salomos Tempel så kan myten om Christian Rosenkreutz ha en historisk förlaga. Faktum är dock att den tradition som gav upphov till vad vi idag kallar ”rosenkorsisk” har sitt ursprung i Alexandria och i kristendomen, och att den har förvaltats av arabiska vise.
Enligt rosenkorsisk historiebeskrivning togs denna mysterietradition sedan upp av korsfararna som på sikt bildade en viktig del av Tempelherre-Ordens läror och invigningssystem. Denna radikala utveckling av Orden föll dock till föga bland det kristna prästerskapet. När Tempelherrarnas Orden år 1314 av påven Clemens V förbjöds och förklarades som heretisk flydde flertalet av dem till Skottland. Rosenkorsisk tradition hävdar vidare att dessa riddare i Skottland grundade dels Rosenkors-Orden som en esoterisk mysterieskola men att de även grundade en tidig föregångare till frimureriet som en yttre förgård till rosenkors-mysterierna.
Med stor sannolikhet var Rosenkors-Orden till en början en tämligen löst sammansatt grupp med företrädesvis män (kallade fratres), men troligtvis även med kvinnor (kallade sorores), som hängav sig åt de hermetiska konsterna, som att framställa De Vises Sten. Rörelsen tog tidigt ställning för en allmän reformation av kristenheten och försvarade den tyske prästen Martin Luthers reformation av kyrkan. Det var också i Tyskland som Rosenkors-Orden och dess bröder för första gången blev offentliggjord i de tre tidiga manifesten, som samtliga skrevs på tyska som originalspråk och med stor sannolikhet av Johann Valentin Andreae. Andreae var en tysk luthersk teologistuderande som i sin ungdom tillhörde en alkemistisk cirkel i Tübingen vilket kallade sig Die Unzertrennlichen, eller "De Oskiljaktiga". Huvudpersonen i Andreaes skrifter, Christian Rosenkreutz, var även han av tysk börd. Ordens störste apolog i kölvattnet på manifesten var den tyske alkemisten Michael Maier som, även om han inte officiellt sades representera Orden, var invigd i dess mysterier.
Efter knappt 100 år av tystnad gjorde sig Orden återigen offentlig i Tyskland år 1710, nu som Gülden und Rosenkreutz Orden, genom skriften Den Sanna och Fullständiga Förberedelsen av De Vises Sten genom Guld- och Rosenkors-Orden. Det finns dock tecken som tyder på att detta namn kan dateras så tidigt som till 1500-talets Tyskland. Det kan vara så att Valentin Andreaes alkemistiska cirkel utgjorde en del av Guld- och Rosenkors-Orden. Vad vi dock med säkerhet vet är att det år 1777 proklamerades en allmän reformation som anpassade Orden till mer moderna frimureriska former, som var högsta modet bland slutna sällkap under denna period, och som utmynnade i det alkemistiska sällskapet Gold- und Rosenkreutzer Orden (R. et A.C.). Frimurar-Orden bildade nu en förgård till Rosenkorsets mysterier och endast en Mästerfrimurare tilläts bli invigd. Orden blomstrade i Tyskland under de följande knappa 50 åren och drog till sig flera berömda och mäktiga män, bland andra regeringsrepresentanter såsom Prinsen Frederick-William II, brorson till Fredrick den Store. Den blev snabbt en dominerande faktor över hela det tyska frimureriet och dess inflytande nådde även Sverige och Ryssland.
Gold- und Rosenkreutzer Orden har dock en historia som från första början kantas av olika schismer. Den uteslutne medlemmen Hans Heinrich von Ecker und Eckhoffen bildade 1780 den schismerande gruppen Asiatiska Bröderna eller Fratres Lucis vilket tillät judar att bli medlemmar, vilket skiljde ut dem från andra Rosenkorsiska sällskap som fram tills nu hade varit en strikt kristen domän. Denna senare Orden tog stora influenser från den Qabalah som då florerade i Polen, bl.a. Isaac Lurias teorier. Flera av de Asiatiska Bröderna var delaktiga vid grundandet av frimurarlogen L’Aurore Naissante (”Den Gryende Morgonrodnaden”) 1807 i Frankfurt am Main. Det unika med denna frimurarloge, som på tyska kallades Loge sur Aufgehenden Morgenrothe, var att den var först ut av alla frimureriska loger att tillåta judar bland sin medlemsskara, något som var otänkbart bland det annars så konservativa och kristna tyska frimureriet. Något decennium senare etablerades även en dotterloge i London med samma namn, som dock stängdes redan 1822. Den form av Hermetisk Qabalah som praktiserades bland de Asiatiska Bröderna lärdes även ut i dessa loger. När Asiatiska Brödraskapet dog ut som organisation runt sekelskiftet överlevde det i stora drag hos denna frimureriska loge i Frankfurt-am-Main.
Frimuraren Kenneth McKenzie blev på 1840-talet invigd i Loge sur Aufgehenden Morgenrothes mysterier av en kontinental rosenkorsisk Adept i det dåvarande Österrike-Ungern. Denne Adept, som McKenzie kallade för Greve Apponyi, kan ha varit en representant för den hemliga grupp som föregick och låg bakom Gold- und Rosenkreutzer Orden och utgjorde en del av den löst sammansatta rörelse som idag kallas ”Den Tredje Orden”. Återkommen från Europa bildade McKenzie The Society of Eight i London utifrån de kunskaper han hade förvärvat av Greve Apponyi. Han hade även en tämligen stor påverkan på Robert Wentworth Littles frimureriska organisation Societas Rosicruciana in Anglia (S.R.I.A.) som grundades 1867 och liksom Gold- und Rosenkreutzer Orden endast var öppen för mästergraden i Frimureriet.
En annan tydlig härkomst till McKenzies grupp var Sociatas Rosae+Crucis. Dr. Sigismund Bacstrom blev 1794 invigd i detta franska brödraskap av Greven Louis de Chazal på ön Mauritius. En alkemistisk cirkel var aktiv och leddes i England av Bacstrom under början av 1800-talet. Det unika med denna Orden, i jämförelse med de tyska Gyllene Rosenkorsarna, är att den även tillät kvinnor bland sina led. Vidare existerade ett alkemistiskt samarbete mellan Bacstrom och en viss Fredrick Hockey, Frimurare, mystisk klärvoajant och påstådd magiker. Den sistnämnde blev sedermera medlem av McKenzies Society of Eight, även den öppen för kvinnor, vilket Golden Dawn-traditionen kallar Hermanubis Tempel Nr. 2. Denna sägs ha föranlett Isis-Urania Tempel Nr. 3 grundande 1888.
Chiffermanuskripten Chiffermanuskripten, kallade så därför att de var skrivna i ett speciellt chiffer flitigt använt bland medeltidens alkemister, tillhörde ursprungligen Fred Hockey. När Hockey dog 1885 lämnade han efter sig en riklig mängd dokument, däribland dessa för Golden Dawn-traditionen fundamentala manuskript som lägger ut grunden för dess initiatoriska system och lära. William Wynn Westcott kom över dessa dokument genom en annan Frimurarbroder, Adolphus F.A. Woodford, som tillsammans med ett brev knöt upp manuskripten med en Soror ‘Sapiens Dominabitur Astris’. Ett blad som följde med chiffermanuskripten identifierade henne med en Fräulein Sprengel och gav hennes adress i Tyskland.
Westcott fann efter att han hade avkodat dokumenten att de var korta, sammanfattande anteckningar, skrivna i det engelska språket, som lade ut grunden till ett fullständigt invigningssystem. Westcott, som också var höginitierad broder i S.R.I.A., gav de mystiska dokumenten till en annan broder i S.R.I.A., S.L. MacGregor Mathers. Denne komponerade fullständiga ceremonier baserade på informationen i dokumenten 1887.