Tiger (Panthera tigris) är ett kattdjur som endast lever i Asien. Tigern är det största nu levande kattdjuret. Man delar upp de idag förekommande bestånden i sex underarter. Utöver detta känner man till tre utdöda underarter. De flesta tigrar lever i fuktig tropisk och subtropisk lövskog, men finns även i tempererade löv- och barrskogar. I denna miljö utgör pälsens mönster bra kamouflage. Tigern är en god simmare och badar ofta. Den jagar ensam och äter främst medelstora djur ur familjerna svindjur och hjortdjur, men tigern är opportunistisk och äter det den kommer över, så dieten inkluderar även fisk, fåglar, insekter, amfibier, reptiler, gnagare, piggsvin och primater. Människan är den enda art som utgör något allvarligt hot mot tigern. Tjuvjakt och människans omvandling av miljön i de områden där den lever har tillsammans reducerat tigerpopulationerna kraftigt, så att den nu räknas som starkt hotad. Trivialnamnet tiger härstammar från det grekiska ordet tigris som troligtvis är besläktat med det avestiska ordet för pil, tigri. Det skulle därmed syfta på djurets potential till höga hastigheter.
Kännetecken Storlek
Stora hannar av sibirisk eller bengalisk tiger når vanligen en kroppslängd (huvud och bål) mellan 270 centimeter och 310 centimeter, inklusive en minst 90 cm lång svans. Honor av sibirisk tiger når en genomsnittlig kroppslängd av 260 cm (med svans) och för honor av bengalisk tiger ligger värdet vid 250 cm. Längden för huvud plus bål ligger för sibiriska tigrar av honkön mellan 165 och 178 cm. Hos Sumatratigern som är den minsta levande underarten ligger hela längden för hannar mellan 240 och 250 cm samt för honor mellan 215 och 230 cm. Hos denna underart blir bålen och huvudet tillsammans 155 till 170 cm lång (hannar) respektive 145 till 155 cm (honor). För den utdöda balinesiska tigern som är den minsta kända underarten överhuvudtaget antas en genomsnittlig kroppslängd mellan 220 och 225 cm (med svans) för hannar, respektive 190 till 200 cm för honor.
I en del zoologiska avhandlingar som allmänt betraktas som trovärdiga av andra forskare (förutom storleksangivelsen) nämns kroppslängder upp till 290 cm för huvud plus bål eller upp till 400 cm med svansen inräknad. Dessa extrema värden betraktas däremot som överdrivna eller de grundar sig på uppskattningar eller felaktiga mätmetoder. Ibland mäts längden över alla kroppsböjningar (over curves) eller mätningen utfördes på päls från marknader. Pälsen är mycket elastisk och kan sträckas till markant storlek. Den största kända individen av kaspisk tiger dödades 1939 vid floden Ili och längden bestämdes i en rak linje från nosens spets till svansens spets (utsträckt längd, d.v.s. längden av det utsträckta djuret från nos till svansspets; "between pegs" på engelska) med 295 cm. Värdet utgjordes av 197 cm för huvud och bål samt 98 cm för svansen. För en av de största kända indiska tigrarna uppmättes hela kroppslängden (utsträckt längd) till 312,5 cm. Genomsnittsvärdet för hela längden för hannar av indisk tiger ligger vid 280 cm. För en särskilt stor hanne av sibirisk tiger som fångades i regionen Sichote-Alin och som fram till döden 1965 levde i Duisburgs djurpark bestämdes den utsträckta längden till 319 cm. Individens svans var 99 cm lång och längden för huvud och bål 220 cm. Den största trovärdiga längduppgiften som finns för en sibirisk tiger är 350 cm längs kroppskonturen, den motsvarande utsträckta längden uppskattades därför till 330 till 335 cm. Individen dödades 1943 i nordöstra Kina.
Mankhöjden för hanar av sibirisk tiger ligger vanligen mellan 97 och 105 cm. Hanar av bengalisk tiger och indokinesisk tiger är med en mankhöjd mellan 90 och 100 cm något mindre. För hanar av Sumatratiger ligger värdet däremot bara mellan 75 och 79 cm, och för sydkinesisk tiger mellan 82 och 86 cm. Honor av sibirisk, bengalisk och indokinesisk tiger når en mankhöjd mellan 78 och 87 cm. Samma uppgift för honor av Sumatratiger varierar mellan 66 och 68 cm.
Vuxna hannar av Sumatratiger når en vikt mellan 100 och 140 kg, för honor varierar värdet mellan 75 och 110 kg. Vikten för hannar av bengalisk tiger är cirka 200 till 240 kg i de norra delarna av utbredningsområdet och genomsnittligt 190 kg (enligt Mazák) i de södra delarna, för honor ligger värdet mellan 125 och 160 kg. Den tyngsta individen av bengalisk tiger som uppmättes med trovärdiga metoder hade enligt Mazák en vikt på 258 kg. Djuret sköts i låglandet Terai i Indien. En annan stor hanne av samma underart vägde 256 kg. Den största trovärdiga vikten för kaspisk tiger bestämdes för en individ från Ilifloden med 240 kg. För sibirisk tiger uppmättes den tyngsta individen med 306,5 kg, det är även det största trovärdiga värdet för tigern överhuvudtaget. Denna individ fångades som ungdjur i området kring floden Ussuri och sedan var den under namnet Circa en attraktion i en cirkus innan den dog tio år gammal. Andra uppgifter om sibiriska tigrar med en vikt betydligt över 300 kg kan inte verifieras. Mazák uppger genomsnittsvikten för en vuxen sibirisk tiger av hankön till 230 kg. Den utdöda balinesiska tigern nådde enligt uppskattningar en kroppsvikt mellan 90 och 100 kg (hannar) respektive mellan 65 och 80 kg (honor). Den javanesiska tigern var med en vikt från 130 till 135 kg (hannar) respektive omkring 100 kg (honor) något tyngre.
Med en genomsnittlig utsträckt längd mellan 260 och 270 cm samt en maximal längd som sällan ligger över 285 cm är lejonhannar allmänt kortare än tigerns största underart. Därför betecknas tigern vanligen som världens största kattdjur. Det största trovärdiga längdmåttet som bestämdes för ett lejon som fångades norr om Victoriasjön ligger vid 310 cm. Även här är värdet för den sibiriska tigern större. Ett undantag är hybrider av lejonhanne och tigerhona (liger, se lejonhybrid) som kan nå en längd (med svans) upp till 350 cm och en vikt upp till 400 kg, men de förekommer inte i naturen.The Breeding of Ligers, Lairweb.org.nz
Pälsfärg
Pälsens grundfärg varierar från gul till orangeröd, med vita områden på bröstet, nacken och insidan av benen. Ränderna varierar från svart till grått och brunt. De flesta tigrar har drygt 100 ränder. Varje individ har ett eget unikt mönster av ränder. Mönstret tycks ha betydelse för tigerns överlevnad genom att det gör att bytesdjuren har svårt att se den. Mönstret finns förutom i pälshåren också i själva huden. Vita tigrar är inte albinos vilket man kan konstatera eftersom de har blåa ögon.
Pälsen är hos de flesta underarterna kort men amurtigern har genom evolutionens drivkrafter anpassats till det kalla klimatet med en lång och tät päls. Den bengaliska tigerns hår är till exempel en centimeter långt medan amurtigerns hår når fem centimeter på djurets rygg och upp till tio centimeter på buken. Tigerns klor kan vara upp till 10 centimeter långa. Bengaliska tigrar har de längsta hörntänderna som kan ha en längd på 10 cm.
Huvud och tanduppsättning
Liksom andra kattdjur har tigern en rund pupill. Ögonens regnbågshinna har vanligen en gul färg. Skallens form är liksom hos andra storkatter mera långsträckt än hos små kattdjur (Felinae). I storlek och konstruktion liknar tigerns skalle mycket lejonets skalle, endast vid näsbenet skiljer de sig lite åt. Större avvikelser mellan dessa arter finns i underkäkens konstruktion. Skallens längd varierar för stora underarter av honkön från 290 till 310 mm, hos Sumatratigern når skallen endast längder mellan 295 och 340 mm (hannar) respektive 263 till 293 mm (honor). För den utdöda balinesiska tigern var skallens längd cirka 295 mm (hannar) respektive 265 mm (honor). Hjärnan har vanligen en volym mellan 250 och 300 cm³.
Tandformeln är liksom hos andra kattdjur I 3/3 C 1/1 P 3/2 M 1/1, alltså 30 tänder. Den enda övre molaren är oftast liten och den saknas ibland helt. Samma gäller för en av de övre premolarer. Däremot är de övre hörntänderna (Canini) mycket stora, ibland 70 mm räknad från tandköttet. De undre hörntänderna är något kortare. Tandsaxen bildas av den fjärde övre premolaren och den första undre molaren. Dessa tänder når hos vuxna tigrar en längd på 34 till 38 mm respektive 26 till 29 mm.
Skelett och inre organ
Tigerns skelett är typiskt för kattdjur och det finns bara få skillnader till lejonets skelett. Differenser finns till exempel vid överarmsbenet. Vid de främre tassarna är varje tå utrustade med en böjd klo som kan dras in och gömmas under hudveck. Längst är klorna vid de yttre tårna med en längd upp till 80 eller 100 mm. Även vid de bakre tassarna finns indragbara klor. Tigerns ryggrad har 55 till 56 kotor och bröstkorgen bildas av 13 par revben. Hjärtat når en vikt mellan 600 och 1100 gram, tarmen når en längd omkring sju meter. Tigern har liksom andra kattdjur en dubbel uppsättning av 18 kromosomer och därtill kommer två könskromosomer, alltså 38 kromosomer. Sibiriska tigrar skapar före vintern ett fettskikt som vid vissa ställen blir 50 mm tjockt.
Fotspår
Vuxna tigrar har i genomsnitt en steglängd på 70 cm (hannar) respektive 60 cm (honor). Spårets storlek beror mycket på marken. Avtrycket från en större vuxen hanne har på fuktig lera en längd av cirka 14 till 17 cm samt en bredd av cirka 13 till 16 cm. Fotspåret för en hona är vid samma förhållanden 12 till 14 cm lång och 11 till 13 cm bred. Måtten för spåret i snö, särskild i nysnö, kan vara betydligt större.
Systematik Evolution Det finns inte många fossil av arten och därför är det svårt att rekonstruera tigerns evolution. De äldsta fynd av ett kattdjur som liknar tigern finns från Kina och Java. Dessa fossil klassificerades i början som Felis palaeosinensis. Denna art tros ha levat vid början av pleistocen, för 2 miljoner år sedan, och var mindre än den nuvarande tigern. Tidiga fossil av Panthera tigris dateras till 1,8 till 1,6 miljoner år gamla och har återfunnits på Java. Från pleistocen finns också fynd av tigerfossil från Kina, Sumatra, Java, Sibirien och Altaj. Fynd från Indien och andra delar av Asien finns först från slutet av pleistocen. Några fossil härstammar från öar som utgör rester av den förmodade landbro som fanns mellan Asien och Amerika. Det finns dock inga fossil av tiger ifrån Amerika. Vidare har man funnit fossil från Sachalin och Japan, och från början av holocen fanns arten även på Borneo och Palawan.
Länge antogs att det aldrig funnits tigrar på Sri Lanka. Nyare fynd av fossil tyder på att kattdjuret nådde området för 20 000 år sedan när inlandsisens utbredning på jorden under pleistocen var som störst. Vid denna tid fanns en landbro mellan det indiska fastlandet och Sri Lanka.Manamendra-Arachchi, K., Pethiyagoda, R., Dissanayake, R., Meegaskumbura, M. (2005). A second extinct big cat from the late Quaternary of Sri Lanka. I: The Raffles Bulletin of Zoology. Supplement no. 12, s. 423–434. På samma ö hittades även fossil av lejonet (underarten: Panthera leo sinhaleyus) som försvann där före tigerns ankomst för 37 000 år sedan. Idag finns varken lejon eller tigrar på Sri Lanka.
Underarter miniatyr|210px|En Sumatratiger i fångenskap, fotograferad på Eskilstunas zoo.