Ögonfläcksbock (Mesosa curculionoides) är en skalbaggsart som först beskrevs av Carl von Linné 1761. Ögonfläcksbock ingår i släktet Mesosa och familjen långhorningar.
Beskrivning Den fullbildade skalbaggen är satt, med en kraftig kropp med stora ben och antenner, de senare randiga och långa hos båda könen, men påtagligt längre hos hanen. Arten är övervägande svart, men med kroppen, inklusive benen, med tät, mångfärgad behåring i gula, grå och vita färger. På ovansidan bildar kroppsbehåringen ofta gula fläckar på grå botten, och på halsskölden fyra svarta ögonfläckar med gul kant, som även förekommer på täckvingarna. Kroppslängden är 10 till 17 mm.
Ekologi Arten är aktiv under kvällar och nätter, och kan påträffas i skog och lantbruksområden. Larven lever på nyss döda, kraftiga grenar av lövträd, framför allt lind men också lönn, alm, sälg och avenbok. Längre söderöver kan den även förekomma på murgröna och mistel. Larven gräver gångar under barken, och förpuppas efter två till tre år. De fullbildade skalbaggarna är aktiva under april till oktober, med en aktivitetstopp under sommaren, och förekommer vanligen på ved.
Utbredning Arten finns från Västeuropa österut till Kaukasus, med nordgräns i södra Norge, mellersta Sverige och Baltikum. I Sverige finns arten sparsamt i östra Småland och kring indre delen av Mälaren. Dessutom finns ett 1800-talsfynd i Västergötland och en obekräftad uppgift från Öland. Arten saknas i Finland.
Enligt Artdatabanken är arten starkt hotad i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Bildgalleri
Källor VOET Johann Eusebius (1778) Catalogus Systematicus Coleopterorum., La Haye, Bakhuysen 2: 1-254, 50 pls. LINNÉ Carl (1761) Fauna Suecica sistens animalia Sueciae regni : Mammalia, Aves, Amphibia, Pisces, Insecta, Vermes. Distributa per classes et ordines, genera et species, cum differentiis specierum, synonymia auctorum, nominibus incolarum, locis natalium descriptionibus, Insectorum (Ed. 2). Holmiae. Laur. Salvius - 578 pp., 2 pls. LINNÉ Carl (1767) Systema Naturæ, Editio Duodecima Reformata. Laurent Salvius, Holmiæ 1 (2): 533-1327. NICOLAS Auguste (1902) Haplocnema (Mesosa) curculionoïdes L. v. biloculata v. n., L'Échange, Revue Linnéenne 18 (208): 28. COLAS Guy (1928) Coléoptères peu communs capturés en forêt de Saint-Germain (2e note), Bulletin de la Société Entomologique de France, Paris : 172-179. MARQUET M. (1899) Catalogue des Coléoptères du Languedoc. Espèces observées dans quelques régions de cette province, notamment à Toulouse, Béziers, Cette, etc., Imprimerie Lagarde et Sébille, Toulouse : 5-240. PLANET Louis Marie (1924) Histoire Naturelle des Longicornes de France, Encyclopédie Entomologique (Série A) 2: 1-386, 301 figs, 3 pls. Paul Lechevalier, Paris. FOURCROY Antoine François (1785) Entomologia parisiensis, sive catalogus Insectorum, quae in agro parisiensi reperiuntur, Paris, 12 (1): 1-231. BREUNING Stephan (1939) Études sur les Lamiaires (Coléop. Cerambycidæ). Huitième tribu : Mesosini Thomson, Novitates Entomologicæ, 3ème supplément (50-66): 393-526, figs 510-521. BREUNING Stephan (1959) Catalogue des Lamiaires du Monde (Col. Céramb.), 2. Lieferung. Tuntzing bei München, Mus. G. Frey : 49-107. BRUSTEL Hervé, BERGER Pierre & COCQUEMPOT Christian (2003) Catalogue des Vesperidae et des Cerambycidae de la faune de France (Coleoptera), Annales de la Société Entomologique de France, Paris (N. S.) 38 (4) : 443-461. ÖZDIKMEN Hüseyin & TURGUT Semra (2006) The genus Mesosa Latreille, 1829 (Coleoptera, Cerambycidae) in Turkey with a new record, Mesosa obscuricornis Pic, 1894, Entomological News, Philadelphia 117 (3): 309-311, 1 fig. CHATENET Gaëtan (2000) Coléoptères Phytophages d'Europe, N.A.P. Editions, 2000: 5-369, 43 pls couleur, 107 figs. INGLEBERT Henri (2002) Catalogue des Coléoptères de Paris intra-muros «2001 Odyssées d'espèces», L'Entomologiste, Paris 58 (1-2): 1-132. SIMON Hubert (2007) Chasses entomologiques particulières en Périgord (Coleoptera), L'Entomologiste, Paris 63 (3): 155-156.
Externa länkar
Kategori:Långhorningar Kategori:Insekter i palearktiska regionen