miniatyr|Tillförordnad rikshärold Pontus von Rosen till häst vid riksdagens 500-årsjubileum år 1935.
Rikshärold var en officiant vid Kungl. Maj:ts orden som tjänstgjorde vid riks- och ordensceremonier. Ämbetet instiftades 1780 av Gustaf III med inspiration från de medeltida härolderna.Löfström, s. 280. Mellan 1818 och 1847 fanns två rikshärolder; en i Sverige och en i Norge.Nordenvall, s. 600 f.
Rikshärolden skulle vara riddare av Nordstjärneorden.1902 års ordensstadgar, 30§ §. Från 1800-talet innehades ämbetet av ceremonimästaren vid kungliga hovstaterna. Då ceremonimästaren hade generaladjutants rang, hade rikshärolden i praktiken samma rang till 1909 då rangordningen upphävdes. I samband med ordensreformen 1974 avskaffades ämbetet även i Sverige.Nordenvall, s. 600.
Utnämning Utnämningen av en ny rikshärold skedde i ordenskapitelet, då den valde personen dels blev förklarad som rikshörold dels utnämndes till Riddare av Nordstjärneorden om detta inte var fallet. Efter att ordenskapitlet avslutats kallades den nyutnämnde rikshärolden in till Konungen. Vid detta tillfälle påhängdes rikshäroldskåpan av Ceremonimästaren vid Kungl. Majt:s Orden. Den nya rikshärolden trädde därefter fram till Konungen och föll på knä varefter Konungen hängde Serafimnerordens Stora Ordentecken i Serafimerordens band runt hans hals. Därefter tilldelades Rikshörolden det mindre Svärdsordenstecknet i medalj, samt Nordstjärneordens riddartecken. Bägge sattes fast i de öglor som fanns på kåpan. Slutligen tilldelades Konungen Rikshärolden spiran eller häroldsstaven.Gjörwell, C.G. (1790). Swenska Archivum. Stockholm: Johan. A. Carlbohm. Sid 75-76.
Uppgifter och ansvar Rikshärolden hade till uppgift att föra Serafimerordens matrikel, att ombesörja förfärdigandet av serafimerriddarnas vapensköldar samt, då en riddare dog, låta ringa för honom i Riddarholmskyrkan och där uppsätta hans sköld.1902 års ordensstadgar, 29 §. Han deltog även i ordensceremonierna.
Rikshärolden hade även en ceremoniell roll vid kröningar, kungliga dop samt vid riksdagens högtidliga öppnande och avslutande. Vid riksdagens högtidliga öppnande red rikshärolden kring i Stockholm och "inblåste" eller "utblåste" riksmötet genom att läsa upp en kungörelse.Löfström, s. 281 f. Vid kröningarna skulle rikshärolden bland annat utropa att kungen blivit krönt med orden; "Nu är den stormäktigste högborne Furste och Herre N.N. smord och kallad till Sveriges konung, med dess underliggande provinser, han och ingen annan!".Herman Lindqvist: Historien om Sverige. Gustav Vasa och hans söner och döttrar
I en instruktion från 1790 står det även att:
Ämbetstecken Rikshärolden bar ursprungligen Serafimerordens dräkt och över den en häroldskåpa av purpurfärgad sammet med serafimerordens härskri, IHS, och andra gulddetaljer insydda. Han bar en häroldsstav klädd i röd sammet med broderade grupper av tre kronor under en kunglig krona av guld, och krönt av en kunglig krona och guldfransar.Löfström, s. 281. Som ämbetstecken bar rikshärolden Serafimerordens stora ordenstecken på en medaljong av guld i Serafimerordens band runt halsen.Nordenvall, s. 41. Tecknet skänktes av Gustaf III till den förste rikshärolden Elis Schröderheim och bär texten:
Utöver detta bar Rikshärolden även Svärdsordens lilla tecken i en medaljong samt sitt eget Riddartecken av Nordstjärneorden, bägge fästade i öglor på kåpan.
Senare, troligen 1873,Berghman. ersattes kåpan av hovuniform med ett brett bantlär med guldfransar och kantat med guldgalon. Bantläret pryddes på framsidan av lilla riksvapnet, på ryggsidan av en broderad kunglig krona, och på rosetten med IHS.
Efter nådigt avsked bar rikshärolden Serafimerordens stora ordenstecken i band om halsen.
Lista över rikshärolder I Sverige 1780-1974 1780–1786: Elis Schröderheim 1786–1790: Samuel af Ugglas 1791–1810: Leonard von Hauswolff 1810–1824: Lars David von Troil 1824–1837: Carl af Georgii 1843–1851: Knut Nieroth 1851–1855: Abraham Alexander Reenstierna 1855–1861: August Stiernstedt 1861–1868: Evald Leijonmarck 1868–1888: Adil Westerstrand 1888–1920: Arvid Horn af Åminne 1920–1928: Erik Piper 1928–1943: Gustaf von Rosen 1943–1947: Nils Berencreutz 1947–1951: Pontus von Rosen 1951–1972: Gerard De Geer 1972–1974: Lars-Olof Ekeberg
I Norge 1818-1865 1818–1822: Mattias Hagerup 1823–1832: Frederik Due 1832–1841: Peder Kjerulf 1843–1856: Johan Fredrik Monrad 1856–1865: Holger Collett
Referenser Noter
Webbkällor
Tryckta källor
Kategori:Kungl. Maj:ts Orden Kategori:Titlar i statsförvaltning